fredag 30 september 2011

Årets bröllop i Spanien, med råge

inträffar den 5 oktober trots protester från den 85-åriga brudens alla sex barn, spanska kungen*
och generellt sett hela den höga societeten. På bilden nedan, från den 25 september, tillbringar de förlovade en eftermiddag på tjurfäktning. Han är 62 år och funktionär på skatteverket och oerhört bevandrad inom konst, vilket han delar med sin flamma.


Denna dam, blåblodigare än kungen, La Duquesa de Alba, har en vilja av stål och driver igenom vad hon vill. Bland annat fixade hon en del av den struliga vägen till bröllopet genom att färdigt dela ut alla sina tillgångar (som inte är få) på barnen för att visa att hennes blivande make åtminstone inte är ute efter hennes pengar och  många palats.

Hon behandlas med oerhörd respekt i skvallerpressen och pressen över huvud taget. Hon är synnerligen klipsk och skarp, har perfekt kontroll och lever utan excesser. Hon har satt stora pengar på att restaurera sina palats efter krigshärjningar och understöda kultur.

Hon hade en synnerligen sträng uppfostran och hennes första äktenskap ingicks med en strikt adelsman. Efter att han dött i cancer lät hon krulla håret, började klä sig okonventionellt och göra vad hon vill.

Sen gifte hon om sig med en f.d. präst som sedermera också dog. Så det blir nu tredje gången gillt.

Hon har aldrig skilt sig, men det har alla hennes barn.

Som ni märker så har jag läst rätt mycket av allt det myckna som skrivs om henne i tidningarna nuförtiden.

* Ja det är så att kungen först uttryckte reservationer, men så åkte damen och hälsade på kungen och styrde upp den saken också.

Om en vecka

har vi anlänt hit:


där vi ska bo tre nätter. Engelsk Bed and Breakfast, sååå mycket mysigare än hotell.

torsdag 29 september 2011

Pärlor för svin och så lite nationalekonomi och åldersdiskriminering

Jag har med långa tänder men också med en viss känsla av "jag överlistar er alla slarvpettrar och slarvmajor" styrt upp texter som ska levereras i morgon bitti.

Återstår lite smått, det ordnar sig för jag stiger upp lite tidigare.

Jag kan ibland tycka, mellan när jag tycker att mitt jobb är min stora passion (vilket är grunden för allt), att det är tradigt, att det är för mycket, att det är orättvist. Faktum kvarstår: det går att lära sig nytt, nya metoder, effektivare funktion med fokus på att leverera och leverera kvalitet trots 57 år fyllda. Jamen jag har ju erfarenhet som bara den och ett öppet sinne, plus sorteringsförmåga. Plus flexibilitet plus ....

Åldersdiskrimineringen i dessa tider är till stor nackdel för nationalekonomierna och företagens effektiva och ändamålsenliga funktion.

Jag har därvid inget att klaga. Jag får fler erbjudanden än jag klarar av och har en central uppdragsgivare som jag har ett mycket gott förhållande med.

Men jag tänker på dessa människor som i sina fulla förmågor förnekas en arbetsplats för att de är för gamla.

Jag har en väninna, mycket framgångsrik i sin bransch fram till sin pension, som vid en head hunter-intervju när hon var drygt 40, konfronterades med frågan om "hur är det här med att lära sig nytt".

Och då kommer jag osökt till frågan: Vad är att lära sig nytt? Är det att kontinuerligt lära sig det som behövs för uppdraget eller är det att slaviskt följa alla nya trender och använda alla nya applikatoner, till nytta eller ej.

onsdag 28 september 2011

En resesekreterares anteckningar

Jag har stängt översättningsbutiken för idag och nu tar andra organiseringssysslor över.

På mitt arbetsbord finns olikfärgade anteckningspapper, en färg per de närmaste resorna och per annat praktiskt som måste hållas i schack.

Flygbiljetterna till och från UK (Bristol) plus hyrbil -- check.

Bead and breakfast nära sonens familj den 7 till 10 oktober -- check

Flygbiljetter till och från Madrid i samband med Turkietresan senare i oktober -- check.

Hotell vid Barajas-flygplatsen i Madrid före tidig Turkietavgång följande dag -- check.

Och så råkade det sig att J har möte i Madrid den 28-29 oktober så när vi anländer till Madrid från Turkiet den 27 oktober tar vi en extra natt före hans möten på möteshotellet (återstår att boka) och så tänker vi göra något trevligt i Madrid i väntan på att han blir upptagen med sitt. Praktiskt taget två dagar har vi på oss. Hoppashoppas att Joaquín Sabina-musikalen är på G och att det finns biljetter som passar oss.

Medan han har sina möten gör jag vad jag gör, får se.

tisdag 27 september 2011

Trött och led och förväntansfull och lättad

Ja jag är lite trött och led på mina texter just nu, men vem är nu inte lite trött och led och frustrerad i jobbsammanhang i bland. Nu vill jag bara bli klar med den äran och sen vara ledig. Mättnadsgränsen har nåtts.

Skaipade med dottern och det finns en imponerande mage där. Hon hade bärbar dator och kunde förevisa deras nyrenoverade badrum, spjälsängen, skötbordet. Och nu har vi i alla fall kollat att tekniken säkert fungerar och att alla användarnamn och sånt är rätt inställda för snart blir det att få se det nya lilla livet live.

Katten ser ut att vara bättre. Går bättre, äter bättre, har fått lite jävlaranamma. Vi vet ju att den inte lever för evigt, men det vore gott med lite tid till efter den här dödlighetspåminnaren.

Lite text till, sen kvällsmål.

söndag 25 september 2011

Söndagens eftermiddag

får denna gång bli hämtlasagne och vin ute på terrassen. Slutjobbat för i dag.

Och hörni nästa fredag när jag har levererat hela min hög, ska jag antagligen falla ihop i bitar och därefter skyffla ihop resterna av mig själv och så ska jag planera vår resa till sonens familj i England och försöka låta bli att ta emot nya uppdrag på en tid.

Gå ut och gå alla mornar. Vänta på när det hörs något angående mitt mormorsblivande. Ja det kan ju bli före fredag, vem vet.

Ord, ord, ord och återigen ord

Jag knattrar på med mina översättningar och tänker på alla dessa ord som sätts i följd för att uttrycka något, med varierande resultat, och hur många skribenter som förutsätter att man kan ett större sammanhang för att förstå vad de har skrivit och så tänker jag på att vissa texter ger insikter och andra är bara svammel skrivna av en trött floskelgenerator.

Dagens och många andra dagars iakttagelse.

I still love my work.

lördag 24 september 2011

En dag när man minst anar det

När man har en 16-årig katt så vet man ju att någon gång under de närmsta åren så går det inte längre.

Vår siames Gilbert, som nu i fyra år har varit utan sin bror Albert som gav upp och måste få sin sista spruta, har dock varit i gott skick och ungdomlig om man kan säga det så. Ungefär som min snart nittioåriga mamma som får alla läkare att tappa hakan för hon har varken krämpor eller mediciner.

I går morse vaknade vi till en ny verklighet, för Gilbert kunde inte gå ordentligt på baktassarna och var allmänt olycklig, om än den inte hade smärtor.

Besök hos veterinären. Diagnos blodpropp i högra baktassen. Kortisonspruta. Aspirin som blodförtunnande varannan dag. Nu får vi följa med hur det går, om katten blir sig själv igen. Annars blir det att ta ställning till en fråga man helst skulle slippa.

onsdag 21 september 2011

Strötankar

Morgonens Pilates Reformer var inte nådig, det värker i musklerna, men effektivt var det förstås. Vår onsdagsinstruktör, Ana, är en f.d. dansös med absolut kontroll av vad alla gör och hur och vem som har fuskat. Det är nästan som att ha PT, vi är inte så många i gruppen.

Vi åt kräftor i går och det var rätt gott, mycket krondillssmak men för lite salt. Tänk att det inte går att fixa en sån detalj. Extra dill hade vi inte heller för J hade i sin enfald trott att han får dill på Arlanda.

Får se hur det blir med transport av katter till sonen. Eventuellt tar vi inte med dem på flyget. Bara väldigt få flygbolag tillåter transport av husdjur och det med stränga krav. Det kanske blir att de transporteras landvägen (plus färja) med en specialtransport, det finns en del utbud på sådana. Vilket besvär och vilka utgifter för två katter, men de ingår i familjen och Little Miss har uttryckt stor saknad.

Jag knattrar på med mina översättningar och det är på riktigt nu. Jag har åtagit mig lite för mycket fram till slutet av månaden. Jag börjar känna fysiskt av det här med att jobba röven av sig.

Å andra sidan kommer jag att ta det lugnt i oktober, med Englandsresa och Turkietresa. Och den senare, ja då ska vi bara koppla av. Det är spanskledd charterresa och vi ska bara hänga med och inte funderera alls, ohherregud vad skönt det känns att tänka på. Jag har nog inte tänkt jobba under vår Englandsvistelse heller.

J måste åka på fredag på blixtvisit till Madrid för att förnya sitt pass. Förr gick det att göra på vicekonsultatet rätt nära oss, men nu är det Madrid som gäller. För det krävs någon specialutrustning. Öhhh, om ett foto och en underskrift ska skickas digitalt, jag undrar, jag undrar. Och jag undrar vad EU-reglerna om fri rörlighet säger om detta. Hade jag energi skulle jag lyfta ett hallå. Vi har faktiskt någon tid (ganska länge) funderat på att bli spanska medborgare, det skulle förenkla ett och annat. Vi är ändå inte på väg härifrån.

Här är, my friends, ett litet utdrag av vad som rör sig i mitt huvud just nu.

tisdag 20 september 2011

Tisdag morgon, den 20 september 2011

Öhhh, det blev visst inget nytt inlägg i går kväll. Vad det skulle handla om minns jag inte heller. Får väl återkomma om det.

J är nu hemma och hade med sig kräftor!! Kräftkalas i kväll. Före det: mycket jobbajobba.

måndag 19 september 2011

Måndagkväll, den 19 september 2011

J sitter på flygplatsen i Barcelona och väntar på sitt anslutningsflyg till Alicante, jag sitter och jobbar fortfarande en stund, diskmaskinen går och jag har öppnat dörren till terrassen för nu är uteluften skönt sval. Katten har fått kel, jag har fyllt på foder och vatten i skålen och har tänt en lampa i vardagsrummet så att det inte ska vara helt mörkt.

Jag sitter vid datorn med en bakgrundslampa tänd, nyduschad och i nattlinne. Vid sådanahär tillfällen jobbar jag "light", jag gör råöversättning och hoppar över allt jag inte orkar fundera på, med principen om att "every little helps".  Allt kommer ändå att kräva ett antal genomgångar senare.

Det är mycket skrivande om jobb och mycket jobbande och jag har tagit på mig en hel del, särskilt som oktober kommer att ha en hel del lediga dagar då jag tänker känna mig ordentligt ledig. Sådan är frilansarens och företagarens tillvaro: jobba nästan dygnet runt när det passar och behövs men också ta ledigt när man så bestämmer och man tycker att man har råd (eller inte, det är väl relativt).

Nej nu blir det stopp, jag måste skriva ett nytt inlägg om en annan sak.

söndag 18 september 2011

Synd om mig eller

Jag sitter här i min ensamma söndagkväll och jag har talat med J och i går skajpade jag med sonen och Little Miss och jag har jobbat en massa.

En och var kan i en sådan situation fundera på om det är synd om en eller ej efter ett ensamt veckoslut.

Jag är inte ensam på riktigt, jag har J som mitt mer eller mindre regelbundna sällskap

Jag har en väldigt god kontakt med min son och hans familj och vi kommer att träffas rätt ofta i framtiden.

Samma gäller min dotter.

Ja och för att upprepa, J är för det mesta här och jag känner mig inte ensam, även när han är borta.

Det är ganska skönt att få rå om sig själv i bland.

het höstsöndag

Dagstemperaturerna håller sig envist kring trettio grader. Ovanligt sent i september tycker jag. Nätterna börjar ändå bli aningen kyligare, i morse vid åttatiden var det strax under tjugo.

Jag klagar inte -- nej visst gör jag lite. Det har varit hett flera månader nu och jag ser fram mot den behagliga hösten, som tekniskt sett infaller nästa vecka (den 21 september).

J är på arbetsresa i Stockholm och själv har jag jobbat hela helgen, läst ut en tjock bok mellan varven och skött om katten. Och sonens två katter, som för närvarande befinner sig i en nästan tömd lägenhet.

Om några veckor, om allt går som tänkt, flyger vi med katterna till UK. Alla veterinärspapper med sprutor och blodprov osv. osv. är i skick och de ska få EU-pass.

Håhåå, det ska bli ett litet äventyr.

Och vid det laget är jag, eller kanske ännu inte, mormor.

Nu ska jag jobba lite till, leverans i morgon bitti.

fredag 16 september 2011

Blandade känslor

Lugnet sänker sig efter J:s frenetiska sista minutens förberedelser och packande inför arbetsfylld helg i Stockholm.

Taxin med J har åkt mot flygplatsen och jag fortsätter lida mig genom en rörig text med dubiöst referensmaterial som borde följas, men det går inte alltid och så blir det milslånga kommentarer att skriva. Det blir en arbetsfylld helg i den här ändan också. Leverans måndag morgon och så två nya brådskor som väntar.

Vi har börjat nosa på möjligheterna till en Englandsresa här rätt snart, innan vi åker till Turkiet. Det känns lite nervöst på något sätt, för det är en helt ny figur och jag funderar över hurudana former det blir med att träffas. Vi kommer att bo på B&B eller liknande, de har inte sitt boende riktigt ordnat för gäster än.

Jag funderar på hur det blir att träffa flickorna i en ny miljö. Little Miss måste ha vuxit massor. Ska jag tvinga på henne svenska eller ska vi prata engelska?  Hur kommer hon att reagera på att se oss? För henne hör vi inte alls hemma i den världen.

Vi får nog ta det som ett försöksprojekt och hoppas att det småningom uppstår vana och rutiner.

Men blandat, det känns det.

onsdag 14 september 2011

Skärseld avklarad

Jag har sett tre av de ställen där Ana och Arturo bor på - en stor lägenhet full av silverföremål och sidentapeter i La Coruña, ett stort hus med stor trädgård en bit utanför samma stad och deras nyfixade semesterlägenhet i San Juan norra Alicante - allt perfekt inrett och skött av inhyrd hjälp. Så har de visst en lägenhet i Madrid också, den har jag inte sett.

Perfekt god mat lagar denna Ana också, utöver allt annat det perfekta över henne.

Gissa om jag var lite nervös i går inför deras ankomst. I ett anfall av storhetsvansinne hade jag lovat fixa lunch. Förmiddagen gick åt till att styra upp de sista högarna i hushållet (och nu återstår att se vad allt vi har gömt under sängen), handla och förbereda lunchen. När jag åkte till affären var jag så stel av skräck att jag nästan inte kunde läsa listan men så måste jag ta mig samman och göra vad som göras skall, steg för steg, "för här finns inga val längre, det bara måste göras".

För att göra en lång och aningen förhandsstressig historia kort, allt gick väl. Maten blev OK och efter kaffet spelade vi fyra omgångar Skipbo. Så åkte vi till Casino Cultural för en runda innan de åkte i väg.

Trevligt var det. Om än jag såg att Ana tog en extra lång titt på en hörna jag inte hunnit åtgärda av den omoppade terrassen.

Det får jag leva med. Och på något sätt tror jag att hon (och Arturo) gör sina iakttagelser men också inser att alla inte lever i samma värld som de gör.

Jag tror också att vi har kommit ett steg närmare varandra, vi vet hur de bor, de vet hor vi bor. Och att det inte är sidentapeterna eller silvret som räknas. Jag tror att vi har hittat varandra lite mera.

Tidigare hade jag lite mera avståndstänkande tankar. Undrade och undrar kanske ännu  om de tycker att vi är lite exotiska och därför intressanta. Eller om det finns ett genuint intresse.

Sånt kan man undra över. I går hade vi i alla fall genuint roligt.

måndag 12 september 2011

Varthän bär min väg?

Om ett par-tre veckor eller så kommer vår dotter att föda sitt första barn.

Vi kommer att bli mormor och morfar. Barnet föds i Finland och jag kommer att inte se det förrän i december när vi sammanstrålar i Finland till min mammas 90-årsdag och sedan när dotterfamiljen hälsar på hos oss över jul.

Jag får identiteskris. Den här bloggen började som Farmor Anka och det är jag ju förvisso fortfarande, men särskilt som sonen med barn inte ens bor i samma stad längre så undrar jag faktiskt på om min bloggidentitet ska vila på något som inte längre finns konkret dagligdags. I livet nog, men inte i vardagen, och det är ju mest vardagen jag skriver om.

Kära läsare, hur ser ni på saken? Alla synpunkter välkomna. Svik mig inte nu.

söndag 11 september 2011

Om att gå vidare

När människor eller händelser kopplas till mindre bra känslor, då är det lätt hänt att jag jag mig av med saker som är relaterade till dem.

Jag låter tårarna rinna och så får allt gå i en avfallspåse. Ut, bort.

Detta gäller dock inte leksaker som har tillhört Big Sister eller Little Miss. Kanske de får de dem igen, kanske något annat barnbarn.

Hoppas.

En djupare ytlighet

I  fredags hade vi middagsgäster. Så det blev att reda upp och städa. Om ett par dagar får vi kort besök av ett par från La Coruña, Ana och Arturo. Jag fortsätter med att reda upp och städa.

Och jag är så nöjd så nöjd och vet att bara vi upprätthåller detta så känns tillvaron klarare och redigare.

Om än jag kommer aldrig, om så jag skulle börja mitt liv från början, kunna bli lika skicklig och perfektionist med allt som de är. Särskilt Ana, som bestämmer allt om inredning och hur hushållet fungerar. Vilket det gör perfekt, med hennes disciplin och vilja av stål  och all hjälp hon har med hushållet.

På deras sommarställe har Arturo ett litet rum som är bara hans och där han får ordna hur han vill. I resten av tillvaron flyter han på i en en vardag som andra sköter och han får syssla med sitt. Vilket inte har varit eller är lite.

Nu kan man ju tro att jag/vi ordnar upp för andra. Men det är inte så enkelt. Vi ordnar också upp och organiserar för oss själva och det är ack så nödvändigt att gå genom sitt skrot med jämna mellanrum.

Många många påsar går till välgörenhet, många går till avfall och en del går till våra externa förvaringsutrymmen (vi har två stora garage fulla med grejor...). Men så bor vi också ganska smått.

Men någon gång i en inte alltför avlägsen framtid måste vi rensa och göra oss av med saker. Vi kommer trots allt och högst sannolikt aldrig flytta in i något så stort att allt får plats.

Hur som helst, är det inte så att när man visar upp hur man bor så vill man att det avspeglar hur man är. Lite samma som med kläder och frisyr och annat ytligt. Men det är en sorts ytlighet som ändå går in på djupet.

torsdag 8 september 2011

Komma i gång igen och ugnsfilosoferande

Det är september, det känns på ljuset att sommartiden snart lämnar oss. Om än vi fortfarande har dagstemperaturer kring 30 och nattemperaturer kring 20.

Jag har äntligen tagit itu med vissa praktiska ting. Vi har bl.a. tagit in en bordsugn i köket som sonen hade i användning efter att den stått i lager efter att den tagits ut ur en bostad vi sålde för länge sen och sedan användes av dotter och blivande man en vinter, och för att den enligt alla som använt den är så bra.

Detta förutsatte en omorganisering av köksytorna och därmed köksskåpen och därmed andra skåp som måste svälja saker från köket. Välkommen städning av ytor. Slänga saker som inte är kuranta längre.

Det kan ju tyckas vara onödigt att ha en bordsugn när man har en vanlig ugn och en mikro. Faktum är dock att de flesta av våra ugnsbehov sköts mycket behändigt av lilla ugnen (26 liter, med varmluftsfläkt) och vanliga ugnen blir förvaringsplats för ugnskärl och dylikt och används bara sällan.

En liten ändring i tillvaron, och jag hoppas åstadkomma flera, för omväxling förnöjer.

måndag 5 september 2011

Så mitt i prick

Det kom en så träffsäker kommenter på mitt inlägg Missing Little Miss.

"Vad ledsamt att de har flyttat. Jag kan förstå att det känns väldigt tomt borta hos er. Jag har alltid tyckt att det har varit så fint att ni har bott så nära varann och kunnat träffas och umgås så okomplicerat. Men ibland följer telingarna sina egna vägar... Tur att det då finns allehanda färdmedel som man kan utnyttja. Fast när det gäller Little Miss, så känns saknaden säkert extra stor. För små barn växer ju och förändras i så snabb takt. Men ni kan säkert hålla regelbunden kontakt över nätet också, med skype och sånt. Och England är ju ett väldigt trevligt land det också! Bara att deras hus nästan är lika dragiga som ladorna uppe på den österbottniska slätten. :)

Hoppas att saknaden inte blir alltför stor och lycka till i väntan på nästa lilla underverk! (som väl borde anlända ganska snart...)"

Mitt i prick i mina känslor och tankar.

Det bränner lite bakom ögonen. Och någon tår droppar ner längs kinden. Känslosläppande och befriande.

Tack snälla Heffamamman för de fina orden.

fredag 2 september 2011

Väderleksrapport

Stickigt klibbväder senaste dagarna.

Men i dag har det äntligen regnat. Med åska och allt. Som det brukar när värsta sommaren övergår i sensommar.

I morgon ska det vara sol igen. Lite mindre aggressiv får man hoppas.