tisdag 30 augusti 2011

Det går vidare

I dag har jag varvat en besvärlig text med ordna, tvätt och städning. Det var en effektiv kombination.

Varje gång jag kände för att svära över texten och även gjorde det så hoppade jag upp från stolen och satte in tvätt eller hängde upp tvätt eller torkade damm eller dammsög eller putsade badrum.

Så satte jag mig igen och läste ett antal artiklar ur ett par förordningar, styrde upp en mening eller två. Och så var det fula ord och hoppa upp igen.

Men jag avverkade en hel del, på många fronter må jag säga.

Nu är vi tillbaka i stan.



lördag 27 augusti 2011

Missing Little Miss

och sonens familj i stort.

De är inte i någon annan världsdel eller så, men alltför långt borta i alla fall. Där kommer de sannolikt att stanna väldigt länge.

De har flyttat till England.

La Nueras längtan till sitt hemland tog över och de fattade ett svårt beslut. De har trots allt sitt eget liv att leva och styra.

Jag har skrivit en hel del om detta i förtäckta ordalag på sistone, om hur allt ändras hela tiden här i livet.

Jag skriver konkret om det först nu, när nyheten har nått de viktigaste i familje- och vänkretsen, men ändringen har varit ett faktum en viss tid redan.

Det har inte varit lätt och det är inte lätt, men det är bara att försöka ta in och anpassa sig. Ordna undan leksaker och ritgrejor och potta och barnböcker. Känna sig ledsen med ont i magen och i hjärtat.

Tyck lite synd om mig nu.

fredag 26 augusti 2011

Vill ha kräftor

Kräftkalas i Norden. Det är snart det enda man läser om, så känns det i alla fall.

För jag är så fruktansvärt sugen på goda kräftor. Med mycket dillsmak och härlig lag.

Det är dillen som gör det. Och här är det nästan omöjligt att få tag på bra dill, för att inte tala om krondill.

Så hur vi än kan välja och vraka bland allsorts skaldjur här så mäter det sig inte när kräftsuget sätter in. Kräft- och dill-suget.

torsdag 25 augusti 2011

Ställ bilen fel på rätt sätt!

Det märks att augustimånaden snart är till ända. Här på vårt residensområde är det glest med nordbor och engelsmän, de flesta just nu verkar vara spanjorer.

De har sena kvällsvanor och sena morgonvanor. I morse klockan halvtio var jag helt ensam i poolen nedanför oss och behövde inte väja för någon när jag gjorde mina rundor.

På väg tillbaka stötte jag på en av dessa spanjorer tvättandes sin bil. Som han hade ställt så att den blockerade bl.a. vår bil och en annan.

Eftersom det inte är helt fullt här just nu finns det en hel del lediga parkeringsplatser där han kunde ha utövat sin biltvätt i stället.

Det är förstås inte helt okej att använda någon annans parkeringsruta, men det är i min mening gravt värre att stå helt i vägen.

Det här med att ställa bilen fel men på rätt sätt, alltså.

onsdag 24 augusti 2011

Medalj till mig

Som vanligt på onsdagar skulle jag även i dag klockan 9:30 ha en timmes Pilatesträning.

Jag låter bli träningen i bland, det kan vara brådskande leverans, det kan vara fel tillstånd i kroppen eller någon annan ursäkt som lata människor kommer med.

Denna onsdag var jag dock extra tvungen, för J hade ordnat om ett notariatbesök, där jag behövdes, till tisdag för att inte hindra min Pilates på onsdag och då gäller det att särskilt se till att man faktiskt kommer sig iväg.

Nu bor vi ju tillfälligt en bit utanför stan, så tidslogistiken faller inte automatiskt på plats, och plötsligt fann jag mig i en viss tidsnöd, med tanke på att köra in till stan, parkera bilen i garaget osv.

När klockan redan var för mycket väntade jag med bilen utanför garageingången och bilhissen tog som vanligt tid på sig och så åkte jag ner och parkerade och kom på att ******** jag har inte nycklarna för att komma in i lägenheten eller garaget inifrån (jo nu, efteråt kommer jag på att jag kunde ha tagit fjärren till garagehissen och äntrat utifrån, förbjudet för personer, men).

Således åkte jag bilhiss ut igen och i mina tankar slogs pliktmedvetenheten med tanken om att bara åka tillbaka och "kanske ta en promenad i stället". Åka tillbaka vann men så såg jag en parkeringsplats som blev min själs och min kropps räddning, för jag parkerade bilen där och gick till gymet. Kom in försenad men hann med största delen av timmen.

Som att jag är nöjd. Men det handlade om de några sekunder av tankarnas kamp när jag iakttog och nästan körde förbi den där osannolikt lediga parkeringsplatsen.

tisdag 23 augusti 2011

vardagen ute i avkopplingen

Jag har nyss simmat av och an så gott det har gått i bassängen framför oss, ställt om min lilla rutt för barn och förälskade par, men ganska många gånger av och an blev det i alla fall.

Detta efter en arbetsfylld dag med notariebesök i stan och översätta här "ute".

Handla lite. Nu middag med tortelloni i grädde och parmesanost, och sallad. Så läser jag kanske lite på min pågående bok, Bill Bryson som beskriver vad man vet och inte vet om hur det dagliga huslivet och odlingsvanorna har kommit till.

Läs!

Tillägg: Boken heter "At Home, a Short History of Private Life.

söndag 21 augusti 2011

Försöka minnas

Jag ser att mitt senaste inlägg post är daterat torsdag. Så nu funderar jag vad som hände på fredagen.

Jo jag jobbade lite och skötte e-post och så förberedde jag vår slutet av augusti-vistelse här ute i vår lilla tillflyktsplats.

Hemma lyfte jag upp allt från sovrumsgolvet på sängen för att kunna dammsuga och det var inte lite. När vi kommer tillbaka finns det en hel del att reda upp och göra sig av med. Min kära make, väldigt engagerad i allt möjligt, låter högarna växa och trots att han är en Man of Plenty Fix så det här med att reda upp högar, det fixar sig inte. Särskilt inte av sig själv.

Så plockade jag ihop en del saker vi kunde tänkas behöva och så åkte vi iväg. Fredagkväll åt vi hamburgare (det är enda gången på året jag äter hamburgare, men det liksom hör till att göra det minst en gång när man är här, med en Burger King praktiskt taget om hörnet).

Lördagen gick åt till att styra upp saker -- min dator hade ingen elsladd, J åker till stan och kommer med något åt det hållet men inte rätt, åker på nytt och hämtar hela UPSen och annat vi glömt. I dag, söndag, åkte han in för att bowla, skötta katt och hämta lite till.

Det här är ju inte direkt att isolera sig i de djupa skogarna eller på en öde ö, men det finns ändå avkopplingskänsla över det hela.

torsdag 18 augusti 2011

Angående ändrade planer som man anpassar sig till

Ja alltså vi hade ju tänkt att vi har en halvsemestertillvaro i augusti.

Det var ju en bra tanke. Till dags dato har den inte riktigt blivit av. Det har varit för mycket av allt möjligt.

I morgon, efter att J återvänder från ett av sina ärenden lite längre borta så är det tänkt att vi ska tillbringa en tid på vår lilla tillflykt en liten bit härifrån.

Lediga. Nej. Plocka med sig datorer och utrustning. Vara inställda på att åka in till stan minst varannan dag om ens för korta ärenden.

Synd om oss. Nej.

onsdag 17 augusti 2011

Är det nu riktigt klokt

Om det skulle ha undgått någon, så går jag mer eller mindre regelbundet på Pilates. Det är främst Reformer-versionen, den där man alltså jobbar med en Reformermaskin med olika motstånd.

Jag började med Pilates matta för mångamånga år sedan och när gymet jag går på skaffade maskiner så anslöt jag mig till den gruppen. Det är grymt bra träning för muskler och flexibilitet och skonsamt för inte helt unga människor som jag. Vad mig fattas är aerobisk träning men det är en annan historia.

Vad som mig också fattas i dessa hettans tider är luftkonditionering. Det finns en maskin för ändamålet, men de spanska damerna vill inte ha på den.

Och när det är så hett och fuktigt att jag efter att ha gått i tio minuter hemifrån till gymet får torka svettdroppar ur pannan INNAN träningen börjar.

Jag har två stora handdukar, en som underlag och en för att torka svetten som rinner och skvätter. En stor del av energin i övningarna går just nu för min del ut på att få ett någorlunda fast grepp för allt bara svettas och glider. Och dricka vatten mellan varven.

Efter morgonens klitschblöta pass kände jag mig totalt orkeslös och svagare än nästan någonsin men eftersom jag har min Cut Out the Clowning-dag så gick jag via butiken på vägen och avverkade min korta inköpslista från i går, plus en inte i min tillvaro normalt hörande men just då så nödvändig Red Bull som jag pimplade på min darriga väg hem.

tisdag 16 augusti 2011

Min främsta dygd är lättjan

Vad lätt det är att låta bli, om man inte helt nödvändigt måste.

När jag satt med mitt morgonkaffe (rätt sent efter gårdagen, men i alla fall) framför datorn och läste tidningar och bloggar så snurrade alla möjliga planer i huvudet. Städning, handla, reda upp, få saker på plats, använda en dag på annat än att jobba. Ack dessa morgnar med sina ambitioner.

Städa blev inte av utom att jag putsade balkongräcket och grillens lock. Handla blev inte av utom att jag skrev en lista men aldrig kom i väg till affären. Reda upp: öppna locket på en låda och bli överraskad av vad den innehåller, plugga in dokumentstrimlaren och strimla ett dokument. Få saker på plats: se dokumentstrimlaren. Annat än jobba: ganska bra, lite mottagande av nytt uppdrag och snusa på de redan innevarande; bokad för två månader framöver nu.

Ja lite något annat blev det väl av också, men ganska lite. Jag har inte ens varit ute i dag, för det är ju så hett och vad ska jag ta på mig och måste jag lägga makeup och vilka skor är tillräckligt bekväma och passar ihop med vad jag kan ta på mig och ska jag ta kärra till butiken eller orkar jag bära och tänk om jag möter någon bekant och inte har makeup och alltför bekvämt och löst klädd såsom hemma kan jag ju inte gå ut men i denna hettan...

Ja så här håller det på när man håller på med att låta bli.

I morgon måste det nog bli en Cut Out the Clowning-dag eller så mister jag tilltron på mig själv.

måndag 15 augusti 2011

på väg till fiesta och parad den 15 augusti inåt landet

Om det kändes hett i lördags så kan jag säga att i dag har det känts ännu hetare, och svettigare. Det är årsens tider minsann.

Inåt landet är det ännu varmare och vi är strax på väg en haltimme inåt till Callosa de Segura för att följa med en ståtlig nattlig parad av morer och kristna och alla deras underavdelningar, fina dräkter och många musikband. Det finns väldigt mycket historia bakom allt detta som vi inte riktigt känner till i detalj, men vi har lokala värdar som förklarar bäst de kan.

I dag på dagen var drygt 39 grader varmt i Callosa. Jag tror att solfjäder behövs även på kvällen och natten.

(morgondagen tror jag att åtminstone till hälften måste strykas ur almanackan)

Vi var förresten på motsvarande tillställning för två år sedan, och det har jag skrivit om, med några bilder och allt, här.

Ser fram emot detta, faktiskt.

Sen vill jag sova ut och repa mig och så ska vi ta ut vad vi kan av resten av sommartiden här. Bada i havet som sagt, det vore kanske dags.

lördag 13 augusti 2011

leda och hett och konstiga mattider

Mina lediga dagar i norra Spanien hämnas på mig. Här sitter jag hela helgen och gnetar på med inte så inspirerande texter.

Men vad annat skulle jag göra. Ute är det hett och svettigt som bara den. Kanske stranden och ett dopp i havet vore något. Nästa vecka kanske dopp i poolen på La Calma, för dit har vi inte kommit oss än.

Mat på spisen. Klockan halvfem på eftermiddagen. Konstiga mattider som en spanjor skulle säga. Något mittemellan lunch och middag enligt lokala seder. Sen lunch kanske, med tanke på sommarens sena middagar här.

Fast för mig blir det tidigt i säng. Mycket snark förra natten. Inte jag.

fredag 12 augusti 2011

Måndag första augusti uppe i norra Spaniens bergstrakter

Varning för långt inlägg.

Eftersom jag har bestämt mig att dokumentera alla dagar från vår lilla resa i norra Spanien, så följer här nu den sista delen, en  beskrivning av den måndagen den 1 augusti som innehöll många faktorer.

Vi hade alltså anlänt till vårt förtjusande logi i Sena de Luna kvällen innan, gjort kvällspromenad, ätit en god middag och sovit gott i den bullerbefriade  idyllen och höga luften.

Med stöd av hotellrummets  information om möjligheter i närheten bestämde vi oss för att åka till La Cueta, en liten bergsby på nästan 1500 meters höjd och så hade vi ambitioner om att promerera en bit längs någon av de utstakade vandringsrutterna, bl.a för att få se någon av de källor som är ursprung till floden Sil.

Så åkte vi i det bedårande bergslandskapet och tog avtaget till La Cueta, efter vilket följde en smal smal väg där möte av en annan bil var en utmaning och i bland blev det till att stanna för att någon av de frigående kossorna la beslag på vägen.

Vi anlände och studerade turistaffischen om rutter och gjorde ett antal misslyckade försök att  hitta. Först gick vi uppför en cementerad väg som tydligen används av de lokala bönderna, så vände vi tillbaka och gick upp i byn förbi kyrkan och längs något som verkade vara en kostig och mycket riktigt så hördes koskällor från högre upp i bergen. Det gick uppåt och uppåt och så gick vi nedåt. Stack oss in i en lilla byns enda vattenhål och drack varsin öl och åt lite oliver. Inga flodkällor hade vi sett och inporten till turistrutten förblev ett mysterium

Åkte tillbaka och tänkte att vi stannar på vägen och tar lunch men de här femsekunders- och tiosekundersbyarna bara svischade förbi och vi missade deras matställen och i slutändan körde vi runt nästan hela La Luna-dammen tills att vi vek in på första bästa ställe som såg allt annat än inbjudande ut men det var mycket god  mat.

Och, en iakttagelse medan vi kör runt den stora dammen: Club Nautico de León i södra ändan. Ta en titt på Spaniens karta och konstatera att León inte direkt ligger vi kusten, men en båtklubb har de förvisso. Det tyckte vi att var lite lustigt.

När man har kört lite inte riktigt som man har tänkt så stöter man på oväntade saker.

Tillbaka till vår matplats. Alltså, ta en riktigt brant bergssluttning. Hacka ut så att det kan gå en väg och lite till plats. Bygg ett hus med utskänkning i nedervåningen och bostad i övervåningen. Häng tvätt på en lina som är dels förankrad i balkongen, dels i bergväggen. Kundtoalett som dras med ett smalt snöre som klistrar sig längs väggen.

Utsikt mot dammväggen, som delvis består av naturlig bergsvägg, delvis manbyggd konstruktion. Längs dammväggen kunde man köra och se åt båda hållen -- ena sidan vatten, andra sidan mycket långt nere i dalen bebyggelse och en flod som dammen matade kontinuerligt genom en kraftig vattenström lågt nere i dammväggen.

Det visade sig, när vi körde vidare, att denna flod, som matades av dammen, även matade ett vattenkraftverk lägre ned längs floden.

Så körde vi och körde och körde och såg saker och så kom vi tillbaka till vårt härliga hotell där vi hade beställt bastu före middagen. Det var en härlig lite bastu med allt som behövdes för härligt bastubadande, utom kanske ett dopp i närliggande hav, men kall dusch är också OK.

Och ett steg tillbaka. Vi såg i bergen en massa trädliknande buskar som J först trodde var cypresser men vid en pausplats såg vi information att de heter Sabina, ett riktig tåligt och väldoftande trädslag som slår rot i minsta lilla spricka och klarar hårda bergsförhållanden. Här konstaterar jag att Sabina används både som förnamn och efternamn i Spanien. Jag kan förstå det här med efternamnet (tänk t.ex. på efternamnet Gran) men jag förstår inte riktigt förnamnet, men kanske finns det något helgon som heter så.

(Förr i världen fick spanska barn inte döpas till något annat än ett namn på ett helgon. Därför heter namnsdag i Spanien "el día de tu Santo", dvs. ditt helgons dag. Eftersom jag bland spanjorer kallar mig Ana får jag många kindpussar och gratulationer på dagen för det helgon som kallas Ana -- ingen aaning faktiskt om närmare detaljer,)

Och så lite bilder:

Bilden nedan ger nog säkert inte den hisnande upplevelse som kändes när vi stod på bron 82 meter ovanför floden Sil. Det här med höga berg och djupa dalar alltså.



Bilden nedan är en helt allmän vy och jag undrar riktigt varför den blev knäppt, kanske för att ge bild att så här såg det ut för det mesta.
 

Nedan finns en av dessa bilder, till synes onödiga, som ändå tillför en bit av information när man undrar över var man egentligen körde omkring och vad man såg.


P.S. Intresseklubben kan kanske notera att sabinar är där som det växer sabinaträd, på samma sätt som olivar är där som det växer olivträd, pinar där som det växer pinjeträd osv.



Fredag klockan tio på förmiddagen

Jag sitter och översätter med ren och pur viljestyrka ett dravel till text och kommer på mig själv med att längta till Turkiet-resan i slutet av oktober.

Det känns som en förlösande tanke att komma bort till en helt annan tillvaro, åka på organiserade utfärder och se märkliga saker och det här med J och hans ständigt ringande mobiltelefon måste jag se till att styra upp på något effektivt sätt.

Jag måste göra upp någon listig och välfungerande plan.

onsdag 10 augusti 2011

Förfärligt

Det verkar ju väldigt otacksamt när någon har bjudit in oss på en fullständig middag på restaurang med underhållare och musik och allt för att fira sin 40-årsbröllopsdag, att säga att det var ganska förfärligt.

Det var ett stort gäng de hade bjudit in, bowlare, släkt och vänner. Men det gick ju inte att umgås, om man med umgänge menar att umgås med sitt bordssällskap. Dödande volym på den musikaliska underhållningen. De flesta tycktes dock gilla läget och sittdansade och åt sin mat och drack sitt vin och knäppte av foton och filmade video på meningslösa tal.

Jag är för hörselskadad och störd i min tillvaro just nu för att få uttryckt vad jag vill säga, men det är något åt det hållet att jag inte delar dessa människors uppfattning om vad som är en rolig och givande kväll.

Kalla det kulturskillnader, you name it. Det finns engelsmän och det finns engelsmän. Japp.



tisdag 9 augusti 2011

dessa dagar, denna sommar

Dagarna går, som de gör. Jag har knattrat på mina aktuella uppdrag som jag fått i gång efter en lite trög start.

Packat upp, tvättat kläder, gått på Pilates (i går och i morgon), funderar på vad som behövs i kylskåpet, skrivit listor på sånt som behöver göras, sovit långa nätter (det bästa jag vet och som att det gör gott för tillvaron).

I morgon kväll ska vi på ett kalas en bit härifrån inåt landet. Engelsmän från J:s bowlingklubb. Fyrtioårskalas, vet inte om de fyller fyrtio eller varit fyrtio år gifta, troligen det senare. Detta är en bit av min tillvaro, att (frivilligt) delta i sociala sammanhang som jag inte alla gånger vet så mycket om på förhand. Det kan bli på många sätt. Vi skulle välja mellan fisk eller kött så jag antar att det blir på en restaurang eller dylikt.

Någon kan tycka att jag är ett mähä som bara hänger med på det här sättet utan att ha utfrågat alla detaljer, men det är jag inte. Jag bara väljer att välja bort alltför mycket frågande och att ta vissa saker som de kommer. När det gäller och känns så, så kan jag nog uttrycka mina bestämda  åsikter och val, det har J fått känna på många gånger under alla dessa år. I kväll har jag valt bort en bjudmiddag ute på lokal, J får representera själv. Vi ger varandra valfriheter, det gör vi.

Nästa måndag är vi inbjudna av ett spanskt par att se på en traditionell uppvisningsparad av morer och kristna i Callosa. Var där för ett par år sedan och det var fint, om än sent på natten. Å andra sidan är det just det som är speciellt för augusti här, den sena varma natten. En sommarupplevelse.

Cueva el Soplao

Som utlovat så ska jag redogöra lite av det lilla jag vet om det geologiska underverk som denna serie av grottor i Kantabrien utgör. En av de många av grottor som finns i denna landsända, av vilka det sannolikt finns många oupptäckta, och nästa gång kanske vi besöker någon av de berömda grottmålningsgrottorna.

Det vi besökte handlar om närmare 20 km grottor i serie och olika våningar och endast en liten del är öppen för allmänheten. Det var en guidad tur på en timme och oj vad vi såg saker. Fotografering förbjuden förstås, så bilderna nedan har jag lånat från nätet och de ger inte alls rättvisa men en uppfattning i alla fall.

Det finns geologiska formationer av alla de slag. Stalaktiter (som hänger från taket), stalagmiter (som växer upp från golvet), pelare som går från golv till tak och alla sorters andra märkligheter som har sina namn som jag inte kan redogöra för. 240 miljoner år gamla.







Bilden ovan är vår egen. Vi är på väg in, och det borde egentligen ha varit med ett gruvtåg men det var sönder så vi fick gå i stället.

måndag 8 augusti 2011

Jamen lite om resan ändå

När vi hade kört upp från Sena de Luna till Gijón där en nära bekant bjöd på lunch på ett fint lokalt ställe (det var Asturias-feeling för hela slanten) och det diskuterades Saker med denna ytterst intelligenta och vänliga man. En charmant  servitör som bröt på franska serverade ypperlig mat och vi bröt sedan upp i god tid för att hinna till vår bokade tid vid den geologiska världens Sixtinska kapell, La Cueva el Soplao. Mer om det, måste styra upp bilder först.

På vägen från denna grotta som ligger högt upp i bergen och från vilket ställe det hade varit fenomenal utsikt om det inte hade regnat, åkte vi vidare längs slingrande vägar mot Durango, platsen för vårt nästa hotell.

Längs en del av vägen svävade en stark doft av eukalyptus i luften. Det förklarades av en avverkningsplats för eukalyptusträd vid följande kurva. Regnet förstärkte doftförnimmelsen.

Efter vad jag har hört, och det stämmer eller så stämmer det inte, har eukalyptus som ett snabbväxande trädslag importerats till Spanien för att kompensera för skogsskövlingen som föranleddes av den spanska armadans omättliga behov av virke för skepp. Denna snabbväxande sort har dock på ett oönskat sätt övertagit skogarna eftersom tall och gran inte kan tävla om ljuset.

Dock så såg vi barrträd, så utdöda är de alltså inte. Så såg vi också björk och grodblad och andra nordiska yttringar.

Ingen reseberättelse i dag

Och jag hade skrivit något om dagens tillvaro men det försvann och ja, då är det lätt att ge upp. So long, Farewell, Auf Wiedersehen, Goodbye.
Återkommer

söndag 7 augusti 2011

Förra söndagen, La Coruña till Sena de la Luna

För en vecka sedan, den 31 juli, åkte vi tolvtiden i väg från hotellet i La Coruña.

Dit vi hade anlänt fredag eftermiddag och J hade varit på möten medan jag mest skrotade på hotellrummet. Den helgen finns det inte så mycket att orda om. Hade jag haft ork på lördag hade jag kanske tagit mig in till stan, men ork hade jag inte. Vi hade också funderat på att göra en hastig visit till Santiago de Compostela på lördag eftermiddag, men den gemensamma lunchen med närvarande sällskap drog ut på tiden och vi ville inte bryta upp.

Så efter ett kort möte på hotellet söndag förmiddag åkte vi äntligen i väg österut. Irrade oss in i någon onödig liten ort, vandrade lite omkring, åkte vidare och åt  lunch med ypperligt tillagade minibläckfiskar (chipirrónes) vid någon strandpromenad och så var det ganska mycket körande, först längs kusten (där vi försökte bonga Spaniens nordligaste punkt men missade med några kilometer) och från och med Oviedo  rakt söderut inåt landet i riktning León.

Målet var en liten ort som heter Sena de Luna uppe i bergen där vi hade bokat ett par nätter på ett ruralt hotell. Vyerna längs vägen var spektakulära, tunnlarna långa och viadukterna imponerande. Vi talar höga berg och djupa dalar här. Grönt, massor av grönt.

Ordningen på fotona såväl som inläggen om resan är hur det råkar, men det är ju en ordning det också.

Nedan en bild från vår första kvällspromenad i väntan på middagen, som serverades 21:30. Det var inte för kallt och luften var underbar och ren. På den lilla plazan i byn samlades några personer innan de gick hem till sitt.

Inget säskilt med den här bilden, men så här såg byggnaderna ut längs gatan med bergen i bakgrunden. Sena de la Luna ligger på drygt 1 km höjd.


Det lilla samhället med 15-20 hus har en kyrka också.


Hotellet serverade middag som man anmälde sig på morgonen, och menyn var det vad den var. Man fick godkänna den om än det fanns ett alternativ till improvisationer. Första kvällens meny gick ut på (från vänster till höger) baconlindat kycklingbröst stekt med tillsatt grädde, surkål med äpple och gratinerad toast med herdeost på rökt tunga. Någon citronfundering som jag inte orkade med, till efterrätt. Kaffe, olika sorters te.


Imponerande, detta till priset av 15 euro (plus dricka). Bra urval viner.

En genom bilfönstret klickad bild medan vi steg upp mot höjderna.

Nångång vill jag återkomma och stanna minst en vecka i det lugn som råder. Alla pratade i viskande toner och det värsta oljudet kom av den knarrande trätrappan och de lite ljudliga trägolven. Vi hann inte utnyttja möjligheterna till att cykla runt i omgivningen. Trädgården kring det lilla hotellet är stor. Vardagsrummet är mysigt, stort och välförsett med böcker och sällskapsspel.

lördag 6 augusti 2011

Vårt hotell i Durango

Det var lite speciellt mysigt tyckte vi, även om det fanns vissa men, men. Vi hade ett hörnrum högst upp. 


Även badrummet hade fönster, det är ganska ovanligt på hotell.



Från ena hållet hade rummet utsikt mot parkeringen (och en rätt livligt trafikerad väg, I must say).


Från andra hållet utsikt ut mot bergen.


Vad Durango riktigt är för en stad fick vi aldrig tid att ta reda på. Vi körde med visst hittandebesvär in och ut ett antal gånger. Hotellet var som sagt ganska mysigt, restaurangen likaså. Trevlig service. Inget vidare morgonmål, mest flottiga söta bakverk.

Men hur ska jag komma ihåg att nästa gång ta med tillräckligt antal förgreningssladdar när vi reser?

Det ska laddas det ena och det andra och man drar ur lampsladdar och ordnar  in mobilladdning i badrummet och ändå måste man tura om för att få det att gå ihop.

Ankomst till Durango den 2 augusti och utfärd till San Sebastian den 3

Efter att den 2 på kvällen, lite för sent, ha anlänt till hotellet i Durango en bit utanför Bilbao, och efter ett sent kvällsmål på hotellet bestående av gåslever och en halv flaska Moe som vi skulle lite unna oss, och under vilket J behövde ta ett samtal på mobilen (halvelva på kvällen), varefter  följde diskussion på rummet om mobiltelefonvanorna så den natten sov jag inte så bra. Så blir det i bland.

Morgonen därpå var det ganska tyst vid vårt frukostbord men på väg till San Sebastian tinade det upp småningom. Dock så anlände vi till fel del av stan. Vi var ute efter gamla delen, som vi hade blivit rekommenderade, men det finns en gammal del och en gammal del. De heter lite olika, den ena är totalt ointressant och finns i stadens västra del och den andra, den med smala gator, gamla byggnader osv. finns till öster.

Detta gav oss dock möjlighet/tvång att gå längs  Playa de la Concha 1,4 km till den riktiga gamla delen, trängas med turisterna, söka efter ett matställe bland alla turistrestaurangerna, tröttna och vill inte, så gick vi mot centrum och in på ett ställe där vi fick hyfsad mat och det var mest spanjorer, faktiskt.

Så gick vi tillbaka till bilen, dels genom centrum, dels längs playan. Svettigt.

Allt är dyrt och ganska aristokratiskt i denna stad, ännu mera var det förr, och det syntes på folk. Det fanns mer än ett exemplar jag hade haft lust att fotografera, men det finns gränser.

Damerna längs strandpromenaden i sina märkesutstyrslar, den gamla damen med sin man vid östra cafeterian, skrynklig och skraltig med fina kläder, rött läppstift och stora örhängen, många äldre människor med sina anställda beledsagare/hemhjälpar, barnfamiljer, den äldre välklädda damen som satt på en bänk i skuggan med en bok och med utsikt mot stranden.

Östra delen av strandpromenaden, i bakgrunden skymtar Ayuntamiento, dvs. stadshuset.


Centrum med gågator, tomt på folk pga. lunchtiden. Märkesbutiker till höger och till vänster.


Gamla stan och en av kyrkorna.


Västra delen av playan. Observera badhytterna, dagshyra 20,30 euro. Längs berget bakom går en bergbana upp till höjden från vilken man lär ska ha en fin utsikt, ända till Frankrike.


Så letade vi upp bilen och åkte tillbaka till hotellet där vi hade en mysig drink ute i trädgården, ett trevligt kvällsmål i restaurangen och så sov vi gott till följande morgon.

fredag 5 augusti 2011

Kring Guggenheim-muséet i Bilbao den fjärde augusti

Det är en fascinerande och inspirerande miljö. När vi hade parkerat bilen och gick mot byggnaden möttes vi av denna jättespindel.

Fast egentligen, ännu före det så fastnade jag för denna fina staty av någon lokal viktig person. Vilket härligt grepp på hur man utformar en staty.


På andra sidan av museibyggnaden finns en jättehund, en terrier eller något, uppförd som en staty av blommor. I bakgrunden Iberdrolas (elföretag) skyskrapa med glasväggar åt alla håll och en tvättautomat med fäste i taket som tydligen kontinuerligt håller på med fönstertvätt (syns inte på bilden, den höll på på andra sidan).


Och nedan ser man hur museibyggnaden ter sig från vattnet. En bild tagen under flodturen som vi gjorde.

Hemma!

Från och med mellanlandningen i Barcelona räknade jag nästan minuter tills vi är hemma och så var flyget från Barcelona till Alicante försenat nästan en halvtimme medan vi satt i planet och det förklarades med "trångt luftrum" (bråkande flygledare är min tolkning) och så tog flygningen sin tid och väl landade så vandrade vi kilometervis i den nya stora Alicante-terminalen och väntade på kappsäcken och tog en taxi och jag djupandades medan jag noterade hållpunkterna längs vägen och så, ja så småningom kom vi fram och jag hittade hemnycklarna där de skulle vara.

Det här med borta bra men hemma bäst, det är en god sanning.

Och det är ack så nödvändigt och givande att vara borta emellanåt.

Och just nu vill jag bara vara hemma och sköta mitt jobb och ta hand om katten och göra vanliga saker och känna mig tacksam för allt jag har fått uppleva. Sortera foton. Skriva om hur vi har haft det.

Så vi hoppas väl alla på att fortsättning följer.

torsdag 4 augusti 2011

På Bilbao flygplats del 2

Nu har vi checkat in och fortsätter att fördriva tiden, som det är på flygplatser.

Vi skaffade lite gåvor för vår kattvakt och handyman. Det blev som planerat en god lokal likör, Patxaran, och goda lokala ostar. J hittade en bra flaska och så tyckte han att här har vi ju ett fint paket med 1,4 kg typ herdetillverkade ostar och vi tyckte att det blir väl bra. Vi kollade inte priserna på förhand och det blev att kosta 132 euro och vi hickade till lite, men det är han värd.

Bilbao flygplats är mindre än man kunde tänka för en miljonstad. Fint designad av Santiago Calatrava, berömd arkitekt.

Jag hade tänkt mig att jag kanske tar på mig spenderbyxorna och skaffar mig något, men urvalet är för litet för att inspirera.

Så nu sitter vi båda på en cafeteria och knattrar på våra bärbara. Klokt nog finns här eluttag med jämna mellanrum så J har satt sin telefon på laddning och vår Mokkula, vårt mobila internet, har också elanslutning och laddning.

Vi har mellanlandning i Barcelona och kommer ganska sent hem. Till en synnerligen kelsjuk katt.

Och därifrån går det vidare, denna tillvaro och detta livet. Efter en skapande paus.

På Bilbao flygplats

Vi sitter på Bilbao flygplats och fördriver tiden.

I morse åkte vi från hotellet i Durango i riktning Bilbao. Parkerade i centrum, gick till Guggenheim-museet som vi närmast bara snusade på (långa köer in, för lite tid). Strålande väder, sol och närmare trettio grader.

På väg från Guggenheim blev vi kort intervjuade av (förmodar jag) någon lokal teve som undrar hur folk reagerar på hettan. Vi konstaterade att värre har man varit med om men att riktigt så här varmt väntade vi oss inte i norra Spanien. En dag regn på en vecka.

Så gjorde vi en entimmes tur längs floden och fick veta om historia och viktiga byggnader och projekt. Och så åt vi pintxos (baskiska tapas) på ett ställe och så körde vi till flygplatsen, lämnade in hyrbilen och ja här sitter vi i väntan på att få checka in.

Jag kan inte säga att jag efter detta kan Bilbao, men det finns en viss uppfattning.

Nu ska vi kolla om incheckningen har öppnat.

onsdag 3 augusti 2011

Tålamod, tålamod

Jag har upprepade gånger försökt blogga från våra vistelseorter i norra Spanien och lite inåt landet och det slutar varje gång i nixnax, fungerar inte. Våra mobila system vill inte just nu. Att vistas i bergstrakter gör det inte bättre.

Jag lämnar härmed mina förgäves nedskrivna texter och frustrerade försök till senare när jag har kommit hem och allt fungerar som det brukar. Hoppeligen.