lördag 21 maj 2011

Diktatorer och syfix

Det var en gång ...

En gång, för mycket länge länge sen var jag anställd som utvecklingsingenjör hos ett stort företag i Finland och blev vid ett tillfälle skickad till en kurs i ledarskap.

Den höll på i flera dagar, kanske t.o.m. en arbetsvecka, jag minns inte. En kväll, efter gruppens middag och samvaro, delade kursledaren ut slumpmässigt utlottade rubriker på föredrag som var och en deltagare skulle hålla följande morgon.

Jag fick rubriken "Om jag vore diktator". (Och jag önskar att jag hade sparat anteckningarna, men det har jag inte.) I den sena kvällens författande av föredraget stödde jag mig till en del på ett kåseri jag hade läst nångång av en framstående finländsk humorförfattare, Veikko Huovinen.

(Och för yngre läsare kan jag påpeka att detta skrivande gjordes med penna och papper. Det var på den tiden då sekreterarna på avdelningen hade skrivmaskiner med minne (wow!) och min rumskompis på utvecklingsavdelningen reste till USA och hade med sig en jättenyhet -- tadaa! -- en PC.)

I mitt föredrag ingick att jag som diktator skulle förbjuda alla sorters etikettlappar i nackskarven på plagg, för att de kliar och kittlar och är till allmänt besvär.

För det gör de. Och det första jag gör efter att ha införskaffat något plagg är att sprätta bort dem.


Vilket med fördel kan göras i ute kvällssolen.

Och jo, jag fick beröm för mitt föredrag bl.a. för att jag hade insett att det måste tas ur ett humorperspektiv och så fick jag beröm för min märgfulla stämma och tydliga framförande.

Men det är ju så här, står man på scen, ja då står man på scen, och då tar man sats från fötterna eller hur.

Inga kommentarer: