onsdag 25 maj 2011

För en treårings raseriutbrott bevare oss Gud

Little Miss inledde sin vistelse i eftermiddags i harmonins tecken. Åt en stor portion mat, godtog efter en helt sansad diskussion att hon inte kan se på Peppa Pig eftersom det inte just då fanns trådlöst internet i vardagsrummet, lekte och nynnade och var allmänt taget bilden av harmoni.

Mellan lekarna satt vi och myste i soffan och hon funderade på hur man bäst virar en disktrasa kring foten så att skon inte syns. Myspys.

Så bedömde jag att det är dags för mellanmål (Little Miss måste ha näring med jämna mellanrum eller så blir det kris - sån var min far, sån är jag, sån är vår son och sån är hon).

So far, so good. Hon godtog att få en "flan" (brylepudding) som jag stjälpte upp i en skål. Det är en av favoriterna. Dock så gjorde jag misstaget att röra i den med skeden så att det uppstod ett litet hack och därmed var katastrofen ett faktum. Jag borde ha kunnat "fixa" den. Hon försökte själv mellan gråtatackerna lappa med tejp och den stackars puddingen blev i allt sämre skick.

Ja vad kan man göra, utom att hålla sig lugn. Lavinen var satt i rullning. Jag meddelade att det här är vad som bjuds medan Little Miss arbetade upp sin hysteri till allt högre höjder tills att hon blev så trött att hon accepterade min famn och blev vyschad och somnade.

Liknande lär ska ha hänt i går hemma vid middagsbordet.

Raseriutbrott, som jag skrev i rubriken, är kanske inte det helt rätta. Förtvivlansutbrott skulle jag tro, inre tvister som kräver sin explosion.

P.S. När hon blev avhämtad och därmed väckt började det med gråt och påminnelse om vilken barbari Fammo hade utövat på hennes "flan".

2 kommentarer:

heffamamman sa...

Det där lät precis som en scen som kunde vara utspelad i vårt hus. Jag har ganska bra koll på när det är på väg att gå snett (och kan i bästa fall räta upp vagnen igen) och vad man ska undvika att göra. Men när det är pappa som fixar mat eller nåt, så går det ibland på tok gällande nån liten detalj. Och sen är det kört för en lång stund. Men vår kille brukar ganska ofta komma till sans sen och torka sina tårar och säga "Jag behöver inte gråta".

Det är inte så lätt att vara omkring tre år gammal. Eller att vara i närheten av en sådan. :)

farmor anka sa...

Just det, att vara i närheten av en sådan. Bara stå ut, behålla lugnet och låta förstå att vad du gör är inte så OK och jag förstår och jag älskar dig ändå.