söndag 22 maj 2011

All ära till John Breslin (salig i åminnelse) och Randi

Jag har varit på bästa kalaset i dag.

Hos Randi, vår danskfödda och i USA gift och framgångsrik affärskvinna som flyttade med sin äkta make värlsdauktoriteten professorn inom sitt område (något med vattendynamiken kring fartygspropellrar) till Spanien för drygt tjugo år sedan.

Vi har umgåtts sedan dess och well, vår kära professor dog för drygt ett år sedan av cancer och livsleda och Randi, som är en kämpe av rang, har på sitt beslutsamma sätt trots sorgen som har plågat henne beslutat att repa sig och fyller sitt liv med aktiviteter och positivt tänkande och agerande.

Sonen med familj var inbjudna och de kom gärna. Och de trivdes. Little Miss var blyg till en början men tog sedan vara på hela skalan av möjligheter att vara centrum för uppmärksamhet.

Som vanligt förekom rikligt med god mat och dryck Sällskapet absolut härligt och stringent.

Skarpa och gnistrande humorfyllda diskussioner. Över generationsgränser. Inte bara en, utan två generationer. Som att jag älskar när det tänder till och man verkligen måste koncentrera sig för att följa med och komma med relevanta inlägg som poppar upp i huvudet (eller inte och då håller man tyst).

Representerade var Iran, Skottland, Egypten, England, Finland, Danmark, USA. Gemensam nämnare: humor, skärpa och trivsamhet.

John Breslin, borta från den jordiska tillvaron men ändå i anden närvarande, enastående i sitt slag på många sätt, brukade säga till oss "you are the only ones I can really talk to".

Ja, jag bara måste få detta uttryckt i skrift.

Inga kommentarer: