tisdag 31 maj 2011

Kungligt värre

Jaha.

I Sverige är kungen ute på hal is. I Spanien är kungen sur och ironisk på att det spekuleras om hans hälsa för att han har en knäoperation inplanerad.

En annan sorts kung av sitt slag, en berömd f.d. tjurfäktare, ligger söndertrasad på intensiven efter en bilolycka som han var skyldig till och där en oskyldig förare dog. Tragiskt men intressant dilemma. Om han överlever, förblir han en hjälte eller kastas han i smutsen?

De spanska gurkorna är nu efter analyser ändå inte orsaken till ehec. Jag skulle just nu inte vilja vara andalusisk gurkodlare som har varit tvungen att förstöra tonvis av skörden pga. uppbangad hysteri. De kommer inte att leva så kungligt med de förlusterna.

Här hos oss är katten kung på täppan och ställde till med alla sorters show när matskålen var tom klockan fem på morgonen. Den rackaren äter och snaskar på nätterna och vi glömmer oftast kvällspåfyllningen.

I morgon eftermiddag har vi en annan kung, ursäkta drottning, på täppan, när Little Miss ska vara här och då ger t.o.m. katten efter.

måndag 30 maj 2011

Träligt, tradigt, tråkigt

Som för det mesta med större uppdrag så kommer det en fas då det känns som en enda oändlighet som aldrig tar slut.

Jag är där nu.

Jag är en god bit på väg men listan på oklarheten har också kommit en god bit på väg. Jag börjar skymta mönster och få insikter om källtextens brister och det klarnar väl snart hur de ska hanteras.

Jag kan väl tänka mig att källttextförfattarna så här långt i texten kände sig sådär lagom roade själva. Det märks.

Såatt -- då får jag hoppas att alla är styrkta, inspirerade och förströdda av detta härliga utdrag ur min spännande dag.

I morgon kanske jag skriver något om potatisodlingen. Eller hur en av växterna ute sakta håller på att dö. Allt för att roa publiken.

söndag 29 maj 2011

Mycket arbetssnack nu, men också suveränt bloggtips för den intresserade

Medan jag översätter gör jag alla sorters sökningar för att bilda mig uppfattningar, söka på termer, försöka förstå vad något handlar om och så vidare och så vidare. Och då stöter jag på allt möjligt, mer eller mindre nyttigt och intressent.

I dag hittade jag en pärlans pärla, översättarbloggen.

Geee, I am impressed! Läs om allt möjligt språk- och översättningsrelaterat skrivet av ett superproffs inom sitt område.

One of these days, bit för bit, ska jag lusläsa allt.

Hon har bl.a. översatt The Wire till svenska och beskriver det som sitt svåraste uppdrag. Jag kan förstå, jag kan inte se på The Wire utan engelska undertexter, användningen av Baltimore-slang inom undervärlden är överväldigande och att ha fått det till kommunicerande svenska borde ge nobelpris eller något.

Det finns många insiktsfulla synpunkter att inhämta. Alla som har minsta intresse för översättning och för att förstå olika typer av översättning måste, bara måste läsa.

jamen hoppsan

En dag till då jag inte gick ut för att röra på mig som jag borde ha gjort och bara suttit framför datorn hela dan.

Det översätts febrilt här, kan jag säga. Så går det när man tar på sig stora brådskande uppdrag.

Nu ska jag ta slutspurt före kvällsmålet. Det blir nog inget märkvärdigt gjort i kväll.

lördag 28 maj 2011

Över puckeln

Nu har jag nått tretusenordsmålet för i dag. Huvudet börjar bli luddigt och nu ska jag randomsöka efter delar som låter sig råöversättas trots begränsad förmåga. Every little helps.

Sa jag att jag jobbar på ett brådskande uppdrag?

Ska också snart sätta de sambal oelek- och sojamarinerade kycklingbrösten i ugnen tillsammans med creme fraiche och grädde. Enkelt som bara den och kalasgott.

Så sitter vi nog ute och äter igen. Och nu ska jag inte blogga mera i dag.

Lördagsarbete och bloggtips

J har varit i farten sedan tidigt i morse. Klockan är halvsex på eftermiddagen och vi slog fast middagen till sju-halvåtta.

För att jag ännu har lite energi och hjärna kvar för min översättning och han behöver författa något utkast.

Trots mitt ergonomiska tangentbord börjar det dock kännas i fingrar och handleder.

Orka lite till, stärkt av allt det härliga jag har läst mellan varven hos UnderbaraClara. Hon har lite dominerat min dag på så sätt att när jag fastnat i någon formulering så har jag avverkat en del av min sträckläsning av hennes blogg.

Så fascinerande fräsch i sin femtiotalsstil, fräser på med enorm energi och har finurliga funderingar om många saker. Bor i ett gammalt hus i Norrland.

Sånt som står i kontrast med ens eget liv har förmågan att pigga upp.

fredag 27 maj 2011

Med mina sista krafter

innan jag går i säng.

Vi åt en kinahämtmiddag ute på balkongen/terrassen och det var bara litelagomkyligt och vi diskuterade allt möjligt, sånt som behöver luftas och dryftas.

Härlig kväll. Arbetsdag för båda i morgon, lördag.

Mera potatisfunderingar

Det håller på att bli sommarvarmt och i dag är första dagen då jag funderat på att luftkonditioneringen kunde ställas på lite kyla även dagtid.

Och så funderar jag på om potatisodlingen borde tas inomhus hetaste tiden på dagen.

De här högtidligen planterade potatisarna och deras tillkommande upptar enligt uppgift en betydande del av Little Miss funderingar hemmavid och jag vill ju att projektet ska lyckas.

torsdag 26 maj 2011

Potatisodlingen

Två veckor efter att Little Miss och jag satte några knölar i jorden i en stor kruka så har det växt upp ståtliga plantor med raketfart och jag har läst någonstans att man kan skörda efter cirka två månader efter sättningen.

Det skulle bli inom första halvan av juli och jag ser med spänning fram emot om odlingen klarar sommarhettan som ligger bakom hörnet och om utrymmet i krukan räcker till.

Hursomhelst, om och när vi kan skörda om än hur pyttesmå potatisar så kommer det att bli en stor händelse.

onsdag 25 maj 2011

För granskarnas korpögon, bevare oss ...

Jag gör översättningsuppdrag på, vad jag skulle våga påstå, hög nivå.

Det finns detaljerade regler in absurdum, och innan mina översättningar går till slutdestinationen granskas de först av den förmedlande nivån. Jag blir tillkännagiven ändringarna.

Så kommer det feedback från högsta nivån, med betyg.

Det betyget avgör framtida uppdrag både för mellannivån och för mig.

Något såsom en mindre bra prestation finns inte på kartan.

P.S. Det här skrev jag mest för att ... ähh, vad var det nu jag tänkte igen. Hursomhelst, det är både frustrerande och utmanande och roligt och stressigt på samma gång.

För en treårings raseriutbrott bevare oss Gud

Little Miss inledde sin vistelse i eftermiddags i harmonins tecken. Åt en stor portion mat, godtog efter en helt sansad diskussion att hon inte kan se på Peppa Pig eftersom det inte just då fanns trådlöst internet i vardagsrummet, lekte och nynnade och var allmänt taget bilden av harmoni.

Mellan lekarna satt vi och myste i soffan och hon funderade på hur man bäst virar en disktrasa kring foten så att skon inte syns. Myspys.

Så bedömde jag att det är dags för mellanmål (Little Miss måste ha näring med jämna mellanrum eller så blir det kris - sån var min far, sån är jag, sån är vår son och sån är hon).

So far, so good. Hon godtog att få en "flan" (brylepudding) som jag stjälpte upp i en skål. Det är en av favoriterna. Dock så gjorde jag misstaget att röra i den med skeden så att det uppstod ett litet hack och därmed var katastrofen ett faktum. Jag borde ha kunnat "fixa" den. Hon försökte själv mellan gråtatackerna lappa med tejp och den stackars puddingen blev i allt sämre skick.

Ja vad kan man göra, utom att hålla sig lugn. Lavinen var satt i rullning. Jag meddelade att det här är vad som bjuds medan Little Miss arbetade upp sin hysteri till allt högre höjder tills att hon blev så trött att hon accepterade min famn och blev vyschad och somnade.

Liknande lär ska ha hänt i går hemma vid middagsbordet.

Raseriutbrott, som jag skrev i rubriken, är kanske inte det helt rätta. Förtvivlansutbrott skulle jag tro, inre tvister som kräver sin explosion.

P.S. När hon blev avhämtad och därmed väckt började det med gråt och påminnelse om vilken barbari Fammo hade utövat på hennes "flan".

tisdag 24 maj 2011

Om arbete och bäst infallande tidpunkter

Jag har en leverans av ett uppdrag i morgon klockan nio. Det är nästan klart, behöver en sista genomgång och spellcheck och så.

Så det blir tidig väckning i morgon för att fixa till detta med ett för dagen färskt huvud. Efter kaffe och smörgås.

Jag har med åren lärt mig hur dygnsrytmen kan utnyttjas för att optimera arbetsinsatsen och slippa slåss mot omöjliga förhållanden och undvikbar stress. Att försöka prestera hjärnkapacitet när sådan inte finns leder bara till onödiga turer ut på balkongen eller planlöst tidningsläsande.

Morgon och tidig förmiddag: bäst. Med väl valt mellanmål och lite fysisk aktivitet (som att städa kattlådan, sköta om tvätt eller dylikt) så pågår detta fram till lunchen (två-tretiden).

Efter lunchen kommer en inledande topp som mattas av genom de tröga eftermiddagstimmarna då storverk sällan görs.

Efter eftermiddagskoman kommer en effektiv period som följs av några timmar som på sin höjd duger för råöversättning. Men det är ju också något, som kan förfinas under någon av topparna.

Och så här håller det på.

Jag skulle aldrig klara av ett jobb där man måste vara på topp hela tiden. Eller kanske innehavare av sådana jobb också har sina fixitrix för styrning.

måndag 23 maj 2011

Vad som behövs är fixitrixare

Jag är överöst av arbete. För de närmaste veckorna har jag t.o.m. varit tvungen att avstyra Little Miss för en av de två eftermiddagar vi/jag normalt har henne.

Det är inget att klaga över i dessa dagar. Att ha mycket jobb. Annat är det med alla arbetslösa i det här landet. Så många det finns som inte vill annat än göra rätt för sig och kunna betala lån och räkningar men inte ges en chans.

Och så har vi personer som har studerat fel saker.

En av damerna på Pilates i morse diskuterade med en annan dam och det kom fram att den första damen fortfarande hade sin universitetsutexaminerade arbetslöse son boende hemma så att han åtminstone får mat för dagen (och antagligen en hel del till). Hon tyckte att sonen i fråga nu ändå har suttit på lektioner och avlagt prov och hur orättvist är det inte.

Sonen i fråga har studerat antropologi och sociologi. Med all respekt för dessa discipliner, men det finns nog inte många arbetstillfällen för sådana i den här stan eller ens i närheten.

Däremot verkar det att finnas en oändlig efterfrågan på fixitrixare som t.ex. rörmokare eller varför inte fixare av torktumlare. Den virtuos som i januari tog sig en titt på vår torktumlare och konstaterade att termostaten är sönder och gjorde en formell beställning som vi fick kopia av har fortfarande inte hört av sig.

Tillgång och efterfrågan. Oanvändbar universitetsutbildning ("fint", status) eller efterfrågade färdigheter (fult inte så fint", inte så status).

Man frågar sig: Är det inte månne fixitrixarna som drar in pengarna för dagen och lever sitt liv i en viss sorts lugn förvissning?

söndag 22 maj 2011

All ära till John Breslin (salig i åminnelse) och Randi

Jag har varit på bästa kalaset i dag.

Hos Randi, vår danskfödda och i USA gift och framgångsrik affärskvinna som flyttade med sin äkta make värlsdauktoriteten professorn inom sitt område (något med vattendynamiken kring fartygspropellrar) till Spanien för drygt tjugo år sedan.

Vi har umgåtts sedan dess och well, vår kära professor dog för drygt ett år sedan av cancer och livsleda och Randi, som är en kämpe av rang, har på sitt beslutsamma sätt trots sorgen som har plågat henne beslutat att repa sig och fyller sitt liv med aktiviteter och positivt tänkande och agerande.

Sonen med familj var inbjudna och de kom gärna. Och de trivdes. Little Miss var blyg till en början men tog sedan vara på hela skalan av möjligheter att vara centrum för uppmärksamhet.

Som vanligt förekom rikligt med god mat och dryck Sällskapet absolut härligt och stringent.

Skarpa och gnistrande humorfyllda diskussioner. Över generationsgränser. Inte bara en, utan två generationer. Som att jag älskar när det tänder till och man verkligen måste koncentrera sig för att följa med och komma med relevanta inlägg som poppar upp i huvudet (eller inte och då håller man tyst).

Representerade var Iran, Skottland, Egypten, England, Finland, Danmark, USA. Gemensam nämnare: humor, skärpa och trivsamhet.

John Breslin, borta från den jordiska tillvaron men ändå i anden närvarande, enastående i sitt slag på många sätt, brukade säga till oss "you are the only ones I can really talk to".

Ja, jag bara måste få detta uttryckt i skrift.

lördag 21 maj 2011

Min sylåda

I föregående inlägg syns min sylåda. Den är ganska ful om än rätt praktisk.

Jag har förbättrat balansen genom att placera en tung liten marmorplatta i botten. Före det så föll den över när den var öppen.

Helst skulle jag dock ha ett estetiskt härligt och funktionellt syskrin på ben, med alla sina avdelningar och sorteringsmöjligheter.

Och ett HELT rum med plats för strykning och syfix.

Keep dreaming.

Diktatorer och syfix

Det var en gång ...

En gång, för mycket länge länge sen var jag anställd som utvecklingsingenjör hos ett stort företag i Finland och blev vid ett tillfälle skickad till en kurs i ledarskap.

Den höll på i flera dagar, kanske t.o.m. en arbetsvecka, jag minns inte. En kväll, efter gruppens middag och samvaro, delade kursledaren ut slumpmässigt utlottade rubriker på föredrag som var och en deltagare skulle hålla följande morgon.

Jag fick rubriken "Om jag vore diktator". (Och jag önskar att jag hade sparat anteckningarna, men det har jag inte.) I den sena kvällens författande av föredraget stödde jag mig till en del på ett kåseri jag hade läst nångång av en framstående finländsk humorförfattare, Veikko Huovinen.

(Och för yngre läsare kan jag påpeka att detta skrivande gjordes med penna och papper. Det var på den tiden då sekreterarna på avdelningen hade skrivmaskiner med minne (wow!) och min rumskompis på utvecklingsavdelningen reste till USA och hade med sig en jättenyhet -- tadaa! -- en PC.)

I mitt föredrag ingick att jag som diktator skulle förbjuda alla sorters etikettlappar i nackskarven på plagg, för att de kliar och kittlar och är till allmänt besvär.

För det gör de. Och det första jag gör efter att ha införskaffat något plagg är att sprätta bort dem.


Vilket med fördel kan göras i ute kvällssolen.

Och jo, jag fick beröm för mitt föredrag bl.a. för att jag hade insett att det måste tas ur ett humorperspektiv och så fick jag beröm för min märgfulla stämma och tydliga framförande.

Men det är ju så här, står man på scen, ja då står man på scen, och då tar man sats från fötterna eller hur.

torsdag 19 maj 2011

Den sköna vardagslunken

Det är torsdag kväll. J har sin reguljära bowlingkväll, men skillnaden är inte så stor. Hade han varit hemma hade han suttit framför sin dator och jag framför min.

Så skulle han ha fixat något enkelt kvällsmål såsom smörgås och jag skulle ha satt mig med en bok medan han fortsätter framför datorn, eller så skulle vi se på någon avsnitt av någon serie. TV ser vi jättesällan på. Så skulle vi gå i säng, antingen jag först (oftast) eller han först (som i går, sällsynt).

I morgon stiger han sannolikt upp först. Så stiger jag upp och det är godmorgonpuss och kram och så fixar han kaffe och smörgås. Som vi avnjuter framför var sin dator med morgontidningar och dylikt som man skummar av på morgonen.

Så tar vi check på hur dagen kommer att se ut. I bland ser den ut som tänkt, i bland inte. I bland finns det betydande saker att prata om och diskutera, i bland inte.

Och sådär håller det på. Vardagslunken. Den som man längtar till när man är borta någonstans och det blir för intensivt. Och som man skulle bli helt uttråkad av om den inte avbröts emellanåt.

onsdag 18 maj 2011

Vattenfärger och dans


I eftermiddags jobbade vi hårt med vattenfärger och en färgningsbok, Little Miss och jag.

Så kom La Nuera efter henne och det kläddes om för danslektion, som hon har onsdagar och fredagar.  Hon lär sig bl.a. sevillanas och flamenco. Ovanpå balettdräkten har hon en kjol att svänga runt med och riktiga "klappra-i-golvet-skor" med klack.





Håret är självfallet ordnat i en knut. Och det är inte så lätt att gå med klack när man inte är van, men hon sa hejdå och vinglade glatt i väg.

tisdag 17 maj 2011

putsa kök

I går hade vi hantverkare för att fixa nya skåplister i köket. För det måste jag plocka undan det mesta från arbetsytorna under skåpen och i dag har jag inlett operation storputsning av kakel och ytor och apparater.

Det behövdes nog annars också.

lördag 14 maj 2011

Känner mig pysslig ibland

Som nästan alltid, när vi har haft en härlig samvaro med sonens familj, så varvar jag ner och smälter intrycken genom att diska allt, precis allt, torka och ställa på plats i skåpen.

Det här står helt tvärt emot hur jag fungerar normalt. För jag är så innerligt lat. Disk kan stå framme hur länge som helst tills att J styr upp det.

fredag 13 maj 2011

sååå, lite salig suck

Jag gjorde nyss en äntlig backup på bloggen.

Jag har intensivjobbat i dag, det har varit flyyyt. Men nu får det räcka. Ögonen går i kors helt enkelt.

Och om allt går väl kan jag ta mig en eller ett par lediga dagar inom de närmaste veckorna. Inte så illa.

onsdag 11 maj 2011

Språkfunderingar

Little Miss, som alla barn, jobbar kontinuerligt på att sortera sin värld.

I hennes värld pratar man engelska hemma, spanska på dagis och svenska hos farmor och farfar. Hon har lärt sig att det heter English, Spanish och Swedish. Hon har också lärt sig att vi förstår henne även när hon pratar engelska.

I dag var hon storligen förundrad över att vi får in samma (engelskspråkiga) barnprogram på teve som hemma hos henne.

Och så undrade hon varför programmen inte är på svenska hos oss.

måndag 9 maj 2011

Lång dags innehållsrik färd

Efter avslutad konvention med sen eller ännu senare galamiddag lördagkväll (huvudrätten bars in efter midnatt osv. osv.) åkte vi på söndagen på privat exkurr med ett lokalt par och bundsförvanter från Galicien.

Detta i kombination med andra upplevelser har gett mig ett helt nytt grepp om ön Teneriffa utöver det turistiska skiktet. Om vilket jag får skriva senare för allt får inte plats i dagens trötta kvot.

Av de fyra damerna kunde jag namnet på en. Men det gick bra i alla fall och det kacklades på värre om allt möjligt och jag deltog enligt bästa förmåga och i morgon får jag kolla med J hur de heter.

Hursomhelt, härliga människor och gott sällskap och vi tog så väl vi kunde hand om Arturos Ana som inte alls mådde bra av hårnålskurvorna när vi åkte uppåt mot de högre bergstrakterna.

onsdag 4 maj 2011

Sociala handikapp

Nu ska vi strax plockas upp av en buss som kör oss till Icod de los Vinos, som är värdklubbens säte. Det ska träffas borgmästare, tas gruppfoto, och så åker vi vidare till något kloster där det blir lite ceremoni protocolaire  för invigning av konventionen varpå följer cocktail, mingel och mat. Lokal musikunderhållning.

Försöka hålla masken. För jag har så värdelöst ansikts- och namnminne. Se glad ut och kindpussar och hur mår familjen. Sen frågar jag i smyg av J att hur hette den där nu igen.

tisdag 3 maj 2011

Bort allt vad oro gör

Här sitter jag med blandade känslor och har det skönt på en hotellbalkong med minst 180 graders havsutsikt och kvällen har behaglig temperatur.

Det är skönt, vi är borta och får avkoppling, men det är ju som att man nästan inte vågar medge att man är på Teneriffa. Berätta om havsdyningar som slår imponerande in på klippan vi har nedanför balkongen på 12:e våningen och som vi inte tröttnar att se på.

Teneriffa låter unket och slitet men faktum är att just nu har vi det riktigt bra. Jag ska låta alla blandade känslors ängsliga korrekthet flyga sin kos.

Vi blev avhämtade från flygplatsen av en snärtig ung man vars alla förfäder har bott här och sånt ger en ny dimension på livet på de här öarna.

Det kommer att bli ett antal fantastiska dagar.

måndag 2 maj 2011

kvällen före äckelväckning

Väckning 4:30 i morgon bitti. Vara klar nere på gatan 5:15. Helt förfärligt.

Men lite härligt också att komma i väg. Jag ser fram emot den här resan. Bo femstjärnigt, bussas hit och bussas dit på olika begivenheter, träffa folk man har lärt känna tidigare. Se nya ställen, sätta sig vid fint dukade bord alla dagar, bli serverad god och spännande mat. Dryfta saker och frågor. Få intryck.

Och så har vi lite egentid också. Hotellet i Puerto de la Cruz ligger uppe på en klippa precis vid havet och har gym, bastu och pool.

Alla möjligheter att bli bra.

söndag 1 maj 2011

Kvällarna

En kväll tillbringas bäst med något bra på DVD/sticka.

Snart kommer den tid då vi helst sitter ute om kvällarna.

Fram till dess så har vi betat av Dexter, en del Mad Men men det som vinner just nu är Dowton Abbey. Tre avsnitt kvar.

Må J snart komma med pizzan.

Gaaah! och propaganda

J och jag har suttit och betat av nästa veckas spanska Lions-konventions program punkt för punkt med tanke på klädsel. Planerat utstyr, vad som passar och krävs.

Som representanter för en finsk klubb i Torrevieja känner vi plikter. Vi vill inte ge de spanska deltagarna intrycket av att finländare, och vi själva som personer och individer, klär oss dåligt och fel. Det handlar också om känslan av att vara rätt klädd för vart och ett tillfälle och därmed bekväm i sammanhanget.

Det framgick i dag, efter ett samtal till arrangerande klubb på Teneriffa, att det finns TVÅ smokingmiddagar. För herrarna är detta knappast något problem, bara att byta fluga och bälte. Damerna dock. Jag behöver plötsligt improvisera en andra smokingklädsel. Att repetera ingår inte i bilden.

Och för den som inte visste: Lions är en organisation där medlemmarna genom sina medlemsavgifter står för alla administrationskostnader och alla andra kostnader när det gäller att delta i verksamheten. Allt som tas in går helt och fullständigt oavkortat till välgörande ändamål. Varje klubb har ett administrationskonto och ett verksamhetskonto. Verksamhetskontot är resultatet av klubbens välgörande verksamhet och därifrån betalas understöd efter övervägande till behövande. Låt mig upprepa: administrationen betalas av medlemmarna. Det finns folk i administrationen som får betalt, men dessa pengar går från medlemmarnas fickor, inte från det som klubbarnas verksamhet tar in.

När medlemmar såsom vi deltar i konventioner eller dylikt avsedda att främja kontaktnäten och planera verksamheten på nationell nivå så betalar vi allt själv, resor, hotell, mat, allt allt allt.

I det ingår sociala sammanhang med smokingklänningsångest, men det tar inte bort att summan av kardemumman som är att  hjälp delas ut.

Och så boostar vi varandra till metoder att få in ännu mera pengar som kan fördelas till behövande.

Frågor på det?

Vad man sysslat med och kunde göra igen

Jag funderar om jag på nytt borde ta upp det här med att sy. Detta efter att ha gjort tvingande syfix av fållar och kavajärmar, och det är ju på sitt sätt ganska avkopplande.

Kavajärmarna tänkte ge mig psykisk härdsmälta, för det är länge sen sist, och hur man viker och vad för att få det rätt till med den här lilla snibben som ska ligga ovanpå och på vilken knappraden sys.

Jag började sy kläder redan i tonåren. Shorts, byxkjolar (mode på sent 60-tal), kavajer. Har suttit på sommarstuga utan el och sytt sömmar för hand i brist på symaskin. När barnen var små sydde jag ytterkläder, innerkläder, mössor, hattar. Ja som att jag har sytt och fixat. Och stickat och virkat. Förr.