måndag 21 mars 2011

Under ytan, svammel

Jag har en hel del drömmar om nätterna.

Och en av mina favoritsysselsättningar är att i den övergående gränsen mellan sova och vakna försöka hålla fast vid drömmarna och försöka förstå vad de kan tänkas betyda och om det finns något som jag behöver försöka tolka och tänka på.

Tiden i detta gränsland, dessa några minuter när ingen riktig tillvaro gäller, är en viktig nyckel till att förstå.

Få grepp, styra upp, sätta vägkartan, ordna upp disciplinen, sätta mål, få klart mellan begreppen.

Så finns det drömmar som helt enkelt måste komma från något undermedvetande. Jag har drömt drömmar om hur jag föddes. Hur jag tvingades, för att komma vidare, ta en väg som inbegrep en trång passage, mellan att att nästan inte andas och andas tills att jag kom fram. En trång och jobbig men behövlig tunnel att ta sig genom på vägen ut till ... något.

Vad allt, ja vad allt, innehåller vår hjärna egentligen.

Inga kommentarer: