måndag 28 mars 2011

Gilla mat eller inte

Little Miss är och har alltid varit en bestämd liten fröken. T.ex. i matväg. Det går inte att lirka med henne. Har hon ätit färdigt så är det så och inte det minsta lilla lockbete fungerar. Sunt och naturligt.

Å andra sidan äter hon systematiskt och målmedvetet. Börjar alltid med grönsakerna. Som under ettåring satt hon och gnagde på broccoli. Fisk älskar hon. Ägg gillar hon inte så värst. Försöker man med något hon helt enkelt inte tänder på så spottar hon ut. Jag prövade här för någon tid sedan med mannagrynsgröt som våra barn alltid har älskat men Little Miss bara ryste av obehag efter ett par skedar och så var det stopp.

Här funderar jag på detta med grönsaker, fisk och småbarn (eller lite äldre barn för den delen). Så mycket man hör och läser om vägran. Uppstår det månne ett märkvärdigande av viss sorts mat och barnen uppfattar detta och reagerar negativt?

För så är det med Little Miss, såsom det är med åtminstone mig och säkert många andra vuxna, vissa dagar smakar vissa saker bättre, andra dagar inte alls.

Under min uppväxt fanns det inte något sådant alternativ att man inte äter det som erbjuds. Så vi åt av allt. Våra barn har vi matuppfostrat med devisen att man åtminstone måste smaka lite och så får man med tiden bestämma om man gillar eller inte.

För många år sedan umgicks vi en bit med en familj från Kanada som vistades här någon tid som del av sitt år i Europa. När vi var bjudna på middag hos dem och blev serverade en underbar clam chouder chowder så gjordes speciellt en hamburgare till sonen som vägrade äta annat.

En annan dag hade vi de kanadensiska barnen hos oss och till lunch erbjöds någon grönsaksbetonad soppa. Den kanadensiska unge mannen hävdade att han egentligen inte äter sådan mat och jag vädjade till hans artighetssida och hur jag skulle uppskatta om han som vår gäst skulle smaka på vad vi bjuder på. Artighetsprincipen vann och han åt.

Efteråt tänkte föräldrarna svimma när de hörde om saken. HUR har du fått honom att äta detta?

Principen om cut out the clowning, säger jag.

Och som ett förlåtande postscriptum: Det finns personer som har ett välgrundat och kanske t.o.m. fysiskt  betingat obehag för vissa maträtter eller livsmedel (för att inte tala om allergier). Vad jag skriver här riktar sig inte till dem.

Inga kommentarer: