torsdag 31 mars 2011

Pillerknaprarvrede

I ett inlägg i en blogg jag följer och därtill relaterat lyftes en diskussion om ångest, depression och SSRI-preparat (serotoninupptagshämmande mediciner) och frågor om svaghet.

För det första hänvisar jag till utmärkt information om ämnet. Bör särskilt läsas av personer som spottar på begreppet lyckopiller i förminskande, förnedrande eller överlägsen mening och på något sätt hänvisar till svaghet. Som om dessa symtpom vore något som man kan behärskar med rätt inställning.

Det är enkelt för den person som har kemikalierna i hjärnan i rätt balans att spotta på dem som behöver en medicin för att upprätthålla denna balans för att ha en livskvalitet utan depressioner och psykbryt, och i detta ingår familjens och närståendes livskvalitet. Att tala med överhöghet om lyckopiller är som att spotta på diabetiker som behöver insulin. För denna kemiska obalans i min hjärna är jag född med, och jag undrar varför jag inte skulle medicinera den när nu en gång medel finns?

Sedan den tid då jag äntligen med en läkares hjälp hittade fram till denna SSRI-medicinering har mitt liv förvisso inte alltid varit en dans på rosor, men åtminstone har jag kunnat vara mig själv utan onödiga bördor.

Och jag skulle ha unnat min man och mina barn att tidigare inte ha behövt stå ut och trösta så mycket. Och ja, kanske mig själv också.

onsdag 30 mars 2011

Konsumentvrede

Vi har stamkundskort hos en stor kedja med traktens största (tror jag) supermercado som säljer praktiskt taget allt. Ja det handlar om Carrefour.

Vi handlar en hel del där, om än inte precis allt. Urvalet är bra och kvaliteten håller måttet, man får det mesta på samma ställe (utom grön Tabsco då, som jag tidigare har gnällt om). Fiskdisken är fenomenal och har stor omsättning (viktigt!), det finns en massa internationella produkter osv.

Stamkundsförmånerna utnyttjar vi när det passar, en del går förbi.

Nu råkade det sig att vi behövde ett extrasängsystem till biblioteket och samtidigt droppade det in en gåvokupong baserad på tidigare inköp, OCH, köper man något för att utrusta hemmet med så skulle rabatten ökas med drygt 15 euro.

Jag hade kollat liknande system på annat håll och de var dyrare, så vi tänkte att vi lika väl kan passa på utnyttja vår förmån. Typ every little helps.

Vid kassan visade det sig att sängsystem och madrasser inte räknades in i det högre rabattbeloppet. Nejnej, för det gäller möbler typ garderober och alla världens försök till förklaringar. Att en sängstomme, sängbotten och madrasser räknas som utrustning för hemmet ville ingen höra talas om.

Efter diverse diskussioner vid kassan, sedan vid kundbetjäningen, med anropande av allt högre chefer och så kom vi äntligen på de förlösande orden publicidad engañosa (vilseledande marknadsföring) plus hot om anmälan osv. och då började öronen fladdra och vi fick tillbaka drygt femton euro.

När man talar om drygt femhundra euro inköp är det ju inte ett avgörande belopp, men principen, den principen. Den helt härskna strategin om att största delen av kunderna godtar eller inte orkar bråka ens lite. Och så kommer det in ett vackert belopp extra.

Jag är också sur på att en viss sorts porslinstallrikar som jag hade köpt ett par "testexemplar" av  och som vi konstaterat vara bra och välfungerande för kvällsmål, förrätter osv, för en euro styck och tänkte skaffa mera av, NU kostade två och tjugo. Hade det varit en och tjugo, en och femtio men detta! Jag hade så gärna haft dem, men NOT.

"Ultimately we are in business to make money". Men gör ändå inte alltför många kunder vreda.

tisdag 29 mars 2011

Ja och det var ju roligt med show och spektakel också

Efter föregående inlägg uppfattas jag säkert som en dreglande gammal äckeltant.

Ja det får väl vara så då.

måndag 28 mars 2011

Cirkus för folket, nä, mycket mer

Vi befann oss norr om Alicante. Med ett sällskap. Ett hotell med spa som fick betyg godkänt trots vissa markeringar i marginalen.

Vi gjorde en lördagsutfärd till Calpe med sin berömda höga klippa. Åt lunch på Club Nautico och viftade nej till inkastarna till strandpromenadens restauranger. Lång fin promenad längs stranden var det av och an. Sol men lite hård vind.

Efter vila på hotellet fem taxibilar till Benidorm Palace. Show i världsklass, inget att anmärka. Välfungerande service med mat och drinkar. Underhållning som fascinerar med ett upplägg av traditionellt och nytt, superproffsiga dansare med vackra kroppar. Och nej, jag är inte besatt av varken det ena eller det andra, men människokroppen har sin vackra tid särskilt om den är vältränad och sen går den tiden förbi, och helt ur estetisk synpunkt är det en fröjd att se den vackra versionen göra underhållande vidunderligheter i en show.

Det fanns särskilt ett nummer där tre välformade unga manskroppar gjorde en skultpturlikande långsamt dynamisk performance till dramatisk nusik och den estetiken, den dramatiken.

Jag grät, det var så vackert och imponerande. Det fanns ingen erotisk anspelning (inte så att jag inte uppskattar sådant, as such), det var en såsåså en hyllning till den vackra kroppen och estetiken i vissa rörelser och positioner.

Och låt oss göra det fullständigt klart att en människokropp har sitt bästföredatum på marknaden t.ex. för shower, för det ingår i våra gener att gilla ungt kött, men lika klart ska det vara att man accepterar sin partner efterhand vi åldras.

Allt annat är i min mening hyckleri. Gilla vad du får titta på, gilla ditt hemmaliv.

Gilla mat eller inte

Little Miss är och har alltid varit en bestämd liten fröken. T.ex. i matväg. Det går inte att lirka med henne. Har hon ätit färdigt så är det så och inte det minsta lilla lockbete fungerar. Sunt och naturligt.

Å andra sidan äter hon systematiskt och målmedvetet. Börjar alltid med grönsakerna. Som under ettåring satt hon och gnagde på broccoli. Fisk älskar hon. Ägg gillar hon inte så värst. Försöker man med något hon helt enkelt inte tänder på så spottar hon ut. Jag prövade här för någon tid sedan med mannagrynsgröt som våra barn alltid har älskat men Little Miss bara ryste av obehag efter ett par skedar och så var det stopp.

Här funderar jag på detta med grönsaker, fisk och småbarn (eller lite äldre barn för den delen). Så mycket man hör och läser om vägran. Uppstår det månne ett märkvärdigande av viss sorts mat och barnen uppfattar detta och reagerar negativt?

För så är det med Little Miss, såsom det är med åtminstone mig och säkert många andra vuxna, vissa dagar smakar vissa saker bättre, andra dagar inte alls.

Under min uppväxt fanns det inte något sådant alternativ att man inte äter det som erbjuds. Så vi åt av allt. Våra barn har vi matuppfostrat med devisen att man åtminstone måste smaka lite och så får man med tiden bestämma om man gillar eller inte.

För många år sedan umgicks vi en bit med en familj från Kanada som vistades här någon tid som del av sitt år i Europa. När vi var bjudna på middag hos dem och blev serverade en underbar clam chouder chowder så gjordes speciellt en hamburgare till sonen som vägrade äta annat.

En annan dag hade vi de kanadensiska barnen hos oss och till lunch erbjöds någon grönsaksbetonad soppa. Den kanadensiska unge mannen hävdade att han egentligen inte äter sådan mat och jag vädjade till hans artighetssida och hur jag skulle uppskatta om han som vår gäst skulle smaka på vad vi bjuder på. Artighetsprincipen vann och han åt.

Efteråt tänkte föräldrarna svimma när de hörde om saken. HUR har du fått honom att äta detta?

Principen om cut out the clowning, säger jag.

Och som ett förlåtande postscriptum: Det finns personer som har ett välgrundat och kanske t.o.m. fysiskt  betingat obehag för vissa maträtter eller livsmedel (för att inte tala om allergier). Vad jag skriver här riktar sig inte till dem.

söndag 27 mars 2011

gott sällskap gör gott

Hemma igen. Det var två härliga och givande dagar med härliga människor.

Härliga. Det finns så mycket humor, alla gör sitt bästa för att bidra till god stämning samtidigt som det kan skarpna till och bli intressanta diskussioner.

Det kan ju vara så att det finns egenheter hos en och annan, men ingen vill bråka, ingen vill annat än väl.

Och så är vi alla inte helt unga och onödigheter och nojor finns inte. Det är skit att bli äldre, men det finns också vissa fördelar.

Och så får jag upprätthålla min finska.

Edit: Det här med att upprätthålla finskan har nog ändå inget med ålder att göra...

fredag 25 mars 2011

På ett hotell i Albir med ett visst sällskap

Det är OK. Inte utan påpekanden från gnälliga mig, men OK.

Det första vi såg vid inträde i rummet var en löst hängande kantlist bredvid garderoben. Den tog vi loss för att inte vingla in på den, så pass lös var den. Terrassdörren går inte att låsa. Värmen fungerar nästan. Dynorna i sängen är spanska platta tuber och jag är inte så mycket bekymrad för min egen bekvämlighet som för den akustiska effekt som uppstår om J inte har tillräckligt högt under huvudet. Det blir att göra vikningar och fixitrix.

Bredvid barskåpet finns en lista över förbrukning att fylla i men själva barskåpet är tomt. Detta är inget problem när det finns närliggande butiker, men sådär i princip så kan man ju ha åsikter om detta.

Sååå. Nu har jag gnällt färdigt och vad som väntar är en middag nere i restaurangen med vårt härliga sällskap.

De har alla sina egenheter men hörni, när människor blir äldre så försvinner de flesta nojor och ersätts med humor.

torsdag 24 mars 2011

Kämpa på, och avkoppling på det

Jag har jobbat nästan klockan runt, och det fortsätter.

Under vissa omständigheter som infaller när de infaller, har jag en text där jag kan suga ut en stor del av min digra erfarenhet, inklusive fixitrix, har jag en dag då hjärnan orkar kämpa lite till och lite till, och när jag avslutar mitt beting och fixar säkerhetskopior så har jag mer än väl kompenserat för den lediga dagen i morgon.

För vi ska åka på spa och show med ett gäng, till Albir och Benidorm. Luktar lite pensionärsaktiviteter, jo jag vet. Men det är trevligt gäng och omväxling förnöjer.

Rapport från terrängen

Vi hade en liten jordbävning i går. Styrka 3,1. Det mullrade och dånade och huset svajade och skakade under några sekunder medan jag satt vid datorn som vanligt.

Vi har enligt uppgift i genomsnitt cirka 60 jordbävningar per år. De flesta märker man inte. Den vi hade i går lär ska ha varit mycket välkommen, för det har sedan januari inte förekommit något skalv på minst 3. Och dessa skalv är bra för de frigör energi som annars skulle samlas och då kunde det bli värre.

Och värre var det den 21 mars år 1829. En större jordbävning åstadkom stor förstörelse här i trakten. Många byar och städer måste byggas upp från grunden. Och då infördes nyheter i stadsplaneringen, bl.a. rektangulärt gatunät.

Så varje gång det mullrar och skakar får man ju vara nöjd. Fast lite hjärtat i halsgropen är det också.

tisdag 22 mars 2011

Jahapp, så blev det så då

När vi i december deltog i en social välgörenhetstillställning i La Coruña fanns det lotteri och vi vann bl.a. en veckas vistelse inklusive halvpension på bra hotell och exkursioner i klimatiserade bussar och spansk guide i Turkiet.

Med betoning på vistelse. Det är förstås clever business från resebyråns sida, för nu får de sälja flygbiljetter. Från Madrid. Och vi i vårt tur betalar också resan till och från Madrid härifrån osv. osv.

I stället för att ta det cyniskt och bara låta bli, så tänkte vi att Turkiet, ja där har vi aldrig varit förut och kanske aldrig skulle komma oss för att åka.

Så nu är flygbiljetter bokade med avgång den 20 oktober från Madrid. Kommer säkert att krocka med något men om man inget bestämmer så blir inget av.

Det är fyra nätter i Antalaya och tre nätter i Capadocia. Måste ta fram en karta, för jag har ingen aaaning. Turkiet är en putsblank fläck för mig.

Och vid det laget ska jag också vara mormor redan. Klimpen torde vara cirka tre veckor gammal.

måndag 21 mars 2011

Under ytan, svammel

Jag har en hel del drömmar om nätterna.

Och en av mina favoritsysselsättningar är att i den övergående gränsen mellan sova och vakna försöka hålla fast vid drömmarna och försöka förstå vad de kan tänkas betyda och om det finns något som jag behöver försöka tolka och tänka på.

Tiden i detta gränsland, dessa några minuter när ingen riktig tillvaro gäller, är en viktig nyckel till att förstå.

Få grepp, styra upp, sätta vägkartan, ordna upp disciplinen, sätta mål, få klart mellan begreppen.

Så finns det drömmar som helt enkelt måste komma från något undermedvetande. Jag har drömt drömmar om hur jag föddes. Hur jag tvingades, för att komma vidare, ta en väg som inbegrep en trång passage, mellan att att nästan inte andas och andas tills att jag kom fram. En trång och jobbig men behövlig tunnel att ta sig genom på vägen ut till ... något.

Vad allt, ja vad allt, innehåller vår hjärna egentligen.

Bra drömmar i natt, bra dag i dag

Förra natten sov jag tolv timmar och drömde goda drömmar.

Efter åratal av (mar)drömmar i vilka jag frustrerat försöker studera och bli klar eller virrar hit och dit i arbetslivet utan att åstadkomma något, hade jag en äntlig dröm där jag hade fått en vettig studieplan och examen fanns i sikte.

Det kan ha att göra med gårdagens hårda garderobsrensning där obönhörligt sorterade bort allt som hade att göra med mitt tidigare liv. Mitt liv på förra sidan av klimakteriegränsen. När jag var slankare, var -- något annat.

Efter många virriga år närmar jag mig kanske en färdplan som jag kan/måste förlika mig med.

söndag 20 mars 2011

liv blir till och liv släcks ut

Jag hade ett långt eftermiddassamtal med min mamma.

Jag ville höra hur begravningen av min morbror hade förlupit, vem som varit där och sånt. Och att hon fick berätta.

Strax före det hade jag kommenterat min dotters första ultraljudsbild av deras förstfödda.

garderobsångest

Varje gång jag försöker rensa och ordna garderoberna så undrar jag varför det som här kallas inbyggd garderob som så många byggmästare skryter med måste vara en så opraktisk konstruktion.

Garderobens golv ligger ca 15 cm ovanför vanlig golvyta och jag kan bara tänka mig vilka silverfisknästen och annat obestämt som det finns i mellanrummet. För att inte tala vad man går miste om i höjd.

Garderoben är inbyggd så att det finns en "krans" runt dörrröppningen, på sidorna och upptill. På sidorna 5-10 cm och upptill 20 cm eller mer. På en övre garderobshylla kan man alltså inte fylla upp t.ex. med korgar eller lådor ända till sidoväggen för att de yttersta korgarna då inte fås ut för det finns en krans i vägen. Det enda man kan hålla vid sidorna är saker som man baxar och trixar och joxar in och ut.

Kransen upptill gör att en övre hylla inte kan fyllas ända upp utan man måste lämna massor av manöverutrymme.

Jag får ångest av utrymmen som inte kan utnyttjas optimalt. Utrymmesslöseri, om det så är några centimeter.

onsdag 16 mars 2011

jamen vår och sol

I morse när vi steg upp var det sol på vardande ute.

En vanligt förekommande bagatell kan tyckas, men efter de senaste veckornas mulet och regn så kommer en känsla dels av lättnad, dels av att få tillvaron tillbaka.

Den här känslan av vår, den infinner sig.

tisdag 15 mars 2011

Regn och bråkig ugn

Det är tisdag, och efter en solig söndag och obestämd måndag så regnar det bitvis igen.

Så här envetet regndominerat väder har vi inte upplevt under alla de drygt tjugo år vi bott i trakten.

Jag inskaffar, laddar ned och installerar nytt program, löser installationsproblem och fixar, tvättar kläder som måste hängas inomhus, gravar en halv lax som blev över från söndagen, fixar köttbullar på ett kilo blandfärs som behövde användas.

Hade tänkt på en del ärenden, men det går ju inte att göra något om det ser ut som regn ute.

P.S. Jag vill lite betona de här köttbullarna för det är säkert minst femton år sedan jag gjorde köttbullar. Då i stekpanna. Nu använde jag ugn vilket är fenomenalt behändigt, men vår varmluftsugn ger lite väl mycket stekyta underifrån och fläkten fungerar inte. Dvs. vanlig ugn som är lite väl stark från undersidan. Vi kunde lika väl ha köpt en mainstream ugn för en bråkdel av priset. Och sluppit alla bråkiga inställningar och besvikelser på att "finesserna" slutar fungera och man får klara sig bäst det går. Trött konstaterande: i-lands- och ickejordbävningsproblem. Vi har ändå el och en ugn som blir varm på något sätt. Och många andra saker som fungerar.

Familjesöndag i mars 2011

Söndagen var solig och sonens familj var här på långlunch. Mat och efterrätt och kaffe och så pys och mys, var och en på sitt sätt. Prat om dittan och dattan.

La Nuera har alltid en stickning med, sonen och J diskuterar affärer eller sitter med var sin dator. Flickorna fick var sin uppsättning modellerasnören som de gjorde  skapelser av och så fick de "priser" i form av överblivet julgodis som jag har lyckats undanhålla från J.

Big Sister hade stämt träff i bowlinghallen med sin "pojkvän Antonio" och sonen körde henne dit, varefter de återvände efter en knapp timme. Ingen Antonio. Stor besvikelse i en elvaårings värld. Har ännu inte hört hur det gick sen.

söndag 13 mars 2011

Efter midnatt

Förkylningsutmattad gick jag i säng, med nattlinne och allt, sextiden lördag eftermiddag. Sov tungt fram till midnatt och beredde mig på att sova vidare. Hade det inte varit för snarkningarna från J framför sin dator i vardagsrummet.

Efter operationen "få J i säng" tar jag mig ett mellanmål och konstaterar att vinden lagt sig, regnet har upphört. Havet ligger helt stilla och stämningen är magisk.

Nu ser jag fram emot andra halvan av min natt och en bra dag efter det.

lördag 12 mars 2011

Oanständigt (?) gnäll

Trots att det har varit svår jordbävning och tsunami i Japan kan jag inte låta bli att beröras av detaljer i min omgivning, min egen lilla tillvaro.

Träden på vår gata har inte beskurits på två år. Det fanns en insats för några veckor sedan då kommunens anställda för ändamålet befriade träden från vissna löv, men någon beskärning gjordes inte.

De är spretigare än någonsin. Nu börjar de blomma, så blir det löv, och det kommer inte att bli snyggt alls.

Men så är min lilla tillvaro med sina små bekymmer.

Äntligt solfenomen

Det har gått minst en vecka utan sol och vi har varit tyngda av pinande molnigt och kallt väder i en omfattning vi inte har sett under första halvan av mars sedan vi flyttade hit (drygt 20 år).

Man har blivit bortskämd och tycker att tillvaron har blivit satt på undantag. Att det inte går att genomföra något. Att bara vegetera.

Det är som när folk härifrån från trakten åker lite norrut och blir helt deprimerade om de inte ser sol på två-tre dagar.

Och nu sitter jag vid min dator för jag har jobbat hela dagen, klockan tre på eftermiddagen och sikten ut från fönstret tyder på att det finns ett solfenomen.

Tids nog ska jag tycka att solen är för het, men någon tid framöver ska jag tycka att den är helt enkelt underbar.

fredag 11 mars 2011

Jag funderade mycket på

hur jag skulle klara av denna superförkylda dag när allt känns så brännande fel och tillvaron är en pina.

Så här snart på väg i säng med en bok kan jag säga att trots förkylningsobehagligheterna så har det även funnits behagligheter och denna dag var på intet sätt den värsta i mitt liv. Den var helt okej. Det kunde ha varit mycket värre.

Jag är vid liv. Jag bor under tak. Jag har mat för dagen.

Tillbaka till onsdag

Vi hade Little Miss, som vanligt.

Vi gick, som så ofta på sistone, genom stumskolan med pekanden och obestämda ord på spanska, eventuellt på svenska.

Så kom det en punkt ett par timmar efter lunchen och ett antal avsnitt av Peppa Pig. En punkt där behovet att uttrycka sig lät engelskan ta över, det språk som flödar bäst och mest fritt. Med de bästa uttrycken för vad Little Miss vill ha sagt.

Och det är inte lite.

Jag vill inte gå miste om detta tjatter och dessa uttryck för vad hon tycker och tänker och fantiserar och har att berätta.

Jag vill inte heller missa mitt "uppdrag" att lära henne svenska.

HUR?? Hurhurhur, ska jag låta henne förstå att hon kan tjattra allt hon vill (yes, please!) på sitt hemmaspråk medan jag svarar på svenska?

Svåra frågor i farmorsvärlden.

Vad är det med de här virtuoserna?

Vår torktumlare fungerar alltså inte. Den slutade första gången fungera i november när det kom en virtuos och bytte ut en sensor. Det kostade 70 euro.

Därefter fungerade torken några minuter. Jag ringde till kontoret och konstaterade faktum. De skulle ta ny kontakt.

Efter ett antal påminnelser kom virtuosen kom på nytt, konstaterade att en annan del är sönder som kommer att kosta ungefär 70 euro till, skrev någon typ av besöksblankett inklusive diagnos vars kopia vi fick och vars original jag antog att skulle gå till deras kontor eller något, och att någon administrerar det hela och att det kanske fungerar och så hör de av sig när delen har kommit.

Detta var för två månader sedan och ingenting har vi hört. Vi talar inte om någon jätteovanlig del på en maskin som nästan inte finns på marknaden. Helt tvärtom.

Jag tänker inte ringa och påminna mer. Jag tänker låta ärendet förfalla och låta mitt förakt flöda över dem och aldrig anlita dem igen.

Hur svårt är det att leverera? Gör det eller försvinn. Man skulle tycka att i dessa dagar osv.

Varför satsar utbildningssektorn inte på rörmokare, elektriker, alla sorters reparatörer? Det är ju en oändligt stor marknad out there? Handymen?

torsdag 10 mars 2011

Blek tillvaro i "Sunny Spain"

Vädret är helt förfärligt och har varit det i flera dagar och kommer att fortsätta en del till. Kallt, rått, stark blåst, en del regn. Äckelpäckel. Handlingsförlamande. Helt fel.

Tisdagkväll satt jag på ett möte plus middag i en ouppvärmd lokal. Jag var klädd i mina varmaste kläder och många lager. Ändå sitter jag nu här med raspig hals och rinnande och brännande näsa. Inte alls bra, tack så mycket.

Sällan skulle jag ha behövt en brandy (slut) eller en torktumlare (sönder) som i dag.

Så här ska det faktiskt inte vara. Ändå är det i bland.

måndag 7 mars 2011

Hur glad man kan bli av skräp

Little Miss har som konstaterat varit väldigt sparsam på sistone med att uttrycka något på svenska. Ens härma vad vi säger. Hennes mamma säger att samma gäller för spanskan i sammanhang utanför dagis.

Och så i dag. Jag förevisade dagens lunch, fisk i spenatsås och potatismos, och hon upprepade spenat, fisk och potatismos och sen tittade vi på djurbilder och hon upprepade apa, lejon och flodhäst och allt vad hon nu upprepade.

Så helt plötsligt, när hon lekte ute på terrassen på vår "gräsmatta" så plockade hon upp ett litet skräp som hon förevisade och så sa hon helt spontant skräp. Helt av sig själv.

Så tog jag fram lilla dammsugaren och tillsammans dammsög vi både ute och inne. Första gången hon inte var rädd för denna burrande maskin.

Vilken dag.

fredag 4 mars 2011

plocka russinen ur kakan, ändå också

När vi flyttade hit så hade vi som grundinställning att bli så integrerade som möjligt.

Med tiden har vi också utvecklat en irritation gentemot engelsmän som liksom har koloniserat omgivningarna och t.ex. kräver att alla lokala tjänster finns på engelska.

Trots dessa vissa ohemula krav från deras sida så måste jag konstatera att de har bidragit till att höja servicenivån och utbudet och jag har i dagsläget inget emot att köpa i deras affärer. När de har vad jag vill ha.

Jag följer min komfortprincip och vill-ha-princip och om jag behöver något som inte finns i en spansk affär så går jag till en annan, utländsk eller ej.

Detta, ja just detta, måste den lokala affärsverksamheten suga in. Genomför eller dö.

Grön tabasco

Med hänvisning till det synnerligen slitna uttrycket i-landsproblem så har jag haft enorma besvär med att hitta grön tabasco här i omgivningarna efter att tillförlitliga källor hade svikit. Jag t.o.m. kollade upp grossistföretag i Spanien vars reserver var slut!, övervägde privat import från tillverkaren, ja allt vad en nästan beroende konsument kan göra.

Det är så här att grön tabasco (gjord på jalapeño, grön chili) är den ultimata kryddan att stänka över nästan vad som helst, särskilt pizza. Ger mjukt sting, är inte för stark.

Jag tog appråpos och med förvarningen this may sound strange, upp frågan hos frissan (engelsk) igår. Hon sa att produkten finns nog hos Iceland (en affär med engelska livsmedel som funnits här i åratal men som jag av inertia ännu inte har besökt trots rekommendationer).

Jawell, jawell.  Halleluja. Och som att det fanns annat att välja på där också. En del av sortimentet är lite för engelskt (pajer hit och pajer dit, friterad potatis hit och dit)  men jamen jessus!

Integration och anpassning i all ära, men om det finns en lokal om än engelskbaserade affär som har det som inte spanska kedjor har, well då går jag dit för att få det som mig fattas.

torsdag 3 mars 2011

Befrielseförsök

I morse ringde väckarklockan ohemult tidigt. Dels för att jag hade ställt den så, dels för att Little Miss hade fingrat på den så att den gick en halvtimme i förtid.

Jag tog kaffe och smörgås, läste tidningar på olika språk för att öppna huvudet och slutförde en text som skulle levereras senast klockan nio.

Vad gjorde jag sedan? Efter att ha suttit som pinn i skit framför datorn alltför många dagar? Oduschad och o-allting? Jo jag satte mig framför datorn och försökte finna en förlösning och befrielse genom bloggar, tidningar, vadsomhelst för att komma loss ur den mentala blockeringen. Oförmögen att tänka utanför sitta-vid-dator-rutan.

Klockan tolv tvingade jag mig äntligen iväg och åkte till lite affärer. Lunch med J och så hade jag frissa klockan fyra och nu är det nog dags för lite mera balans i tillvaron. Ens lite.

Frilans- och företagartillvaro. Har sina sidor.

onsdag 2 mars 2011

Om att hålla ihop

I dag behövde jag kolla upp vissa datum om det ena och det andra och kom att tänka på årtal.

Vem gifte sig dåochdå och vem föddes dåochdå och vilket år var det nu när vi var därochdär?

Hursomhelt så kom jag fram till att den 17 april detta år är det 35-årsdagen sedan vi gifte oss. Och vi har hållit ihop sedan den 8 oktober 1973. Det var typ den dagen vi träffades. Vi förlovade oss den 8 oktober 1974.

Många datum att fira. Men det här med 35 år ihop som gifta, det måste nog bli något speciellt.

tisdag 1 mars 2011

Klåperifippla

Maken J har en ny smartphone som har håller på att lära sig. Det går lite via learn-by-mistake.

I dag ringde det i min telefon från hans nummer. Ingen reaktion på mitt hallå-svar. Däremot en tenorstinn hög ton, en del visslande, några trallalallala. Detta bara fortsatte så jag kopplade bort samtalet. Han var helt klart omedveten om att han hade ringt upp.

Ja det är ju bra att han är på gott humör medan han kör bil i den begynnande marsmånadens solsken.

Men det kan ju gå samtal till andra än mig. Han medgav själv att han borde sluta klåperifippla medan han kör.