tisdag 22 februari 2011

Så kan några ensamma dagar också vara

Vart försvann torsdag till måndag?

Home alone har det varit i alla fall. Många sega arbetstimmar. Många avsnitt av Desperate Housewives om kvällarna. En väl spenderad fredagstimme på desperatrea - två plagg rikare med totalt 500 euros rabatt.

Söndag eftermiddag spansk turnéversion av musikalen Chicago tillsammans med dansk-amerikansk väninna. Fe-no-me-nalt bra. På nivån där man inte störs av något utan bara njuter av att något genomförs så proffsigt, välsjunget och underhållande. Mycket sagt av gnälliga mig.

Hon har sett den två gånger i New York och hon var helt tagen. För liten scen dock, tyckte hon.

Och för få paustoaletter i denna arkitektssjälvutlevande byggnad som är en pina för publiken. Jag har många taggar ute angående denna byggnad, men för att ta en sak: Om toaletterna inte klarar en fullsatt sals behov (av vilka alla inte behöver) utan att slutändan av kön ens hinner in innan andra delen av föreställningen börjar, så hur är det då tänkt? Entimmespauser? Att naturbehov inte förekommer? Personer med otålig blåsa inte välkomna?

Ach well, gnäll förutom, det var en fin eftermiddag-kväll. Vi gick på tapas och ett glas vin efteråt. Gick i den milda kvällen till hennes bil, och så gick jag hem till ett avsnitt av Desperate Housewives.

Tidig väckning i morse. Fixa en leverans. Pilates. Segjobba. Hämta Little Miss. Laga mat, äta med henne, läsa svenska barnböcker, låta Little Miss somna för det behövde hon. Jobba. Se på mera Desperate Housewives.

Och däremellan har jag också kört ett antal nittiograderstvättar av lakan och handdukar med pulvertvättmedel och det verkar som att lukten i tvättmaskinen är borta.

Och ett och annat övrigt har jag säkert gjort, men nog ordat nu.

J torde ha landat i Alicante men välkomstkommittén går i säng denna gång.

Inga kommentarer: