torsdag 3 februari 2011

Kvällens alternativa operaupplevelse

Jag gick tillbaka till hotellet (hittade vägen!!) under andra pausen. Hann inte höra Nattens drottnings eller Sarastros aria. Koloratursopranen lät i och för sig okej i tidigare partier, av någon riktig bas hann jag höra ingenting. Jag bara så inte inte inspirerades. Gav upp.

Nåväl. Trollflöjten är en grundpelare som man kan innan och utan, så närmast är det väl nyfikenheten om fräscha iscensättningar och jo, en gång igen lyssna till musik man vill lyssna på om och om igen.

Att sitta med sin middag medan föreställningen pågår, och i pausen hjälper rollfigurerna med matutdelningen. Plus och mysigt. Att det inte finns orkester utan en pianist, det kan jag hantera. Allt i trevlighetens namn,

MEN, att rollfigurernas utstyr närmast kan hänföras till en dagsiföreställning. Det finns kanske någon konstnärlig mening som jag missade. Typ morgonrockar, kronor i guldpapper och figurnära trikåer i sammetsplysh -- well, sångare har inte alltid den perfekta figuren trots perfekta röster och en Paganino i sin figurnära dräkt, lönnfeta mage och några symboliska fjädrar på axeln. Minus minus minus.

Hur är det tänkt, Ska man koncentrera sig på sångarnas effort och själva upplägget eller fundera på sångarnas figurer. För vad man ser kan man inte undgå att se, och är inte estetetiken en del av upplevelsen. Och den ska vara med snille och smak.

Paganino som en äldre Grodan Boll. Hmpf.

Inga kommentarer: