söndag 27 februari 2011

Jag funderar

på att det har varit en massa tjat om tighta uppdrag osv. osv. Och något smått om vad jag upplever vid sidan om.

Men det här är min tillvaro just nu. Och när jag blir gammal, om jag blir, så kan jag kanske ta fram de här texterna och läsa och tänka att ja tänk, så var det då.

Och vad kommer jag månne att fundera då. Och var kommer jag att befinna mig. I vilket skick.

Vanans makt

Den senaste veckan har jag suttit som pinn i skit vid datorn med kämpigt jobbande.

Även i dag när vi hade sonens familj på en helt improviserad middag med mat från kinesen satt jag och slutförde en leverans en bit in på deras besök.

Middagen var trevlig och härlig och mysig. Så, well, barn blev trötta, det är skol- och dagisdag i morgon och ingen söndagkväll varar för evigt.

Bordet dukades undan så att J igen fick breda ut sig och jag, javäl, jag satte mig framför datorn.

Det är svårt att bryta vanor.

lördag 26 februari 2011

tankar på vägen

Det har sina förfärligheter och underliga insikter i att jobba i riktigt pressat läge.

Det gör ont i sittmuskler, fingrar och huvud. Och i ögonen. Man vet att detta kan inte pågå för länge för då kommer väggen emot.

Man kommer liksom upp i fart och dräper av källtexternas underligheter med "cut out the clowning"-attityd.

Det blir i många fall bra, men måste ändå kollas noggrant. Se till att boka tid för det.

Är jag arbetsskadad. Not. Yes.

A terrace with a view

Vi har inte bara en viss havsutsikt. Vi har också en rad familjehus på andra sidan av gatan.

Dagar när jag mest sitter i mitt arbetsrum framför datorn behöver jag pauser då och då, och om det gäller en minipaus går jag ofta ut på terrassen för att andas och titta, särskilt om det är fint väder.

Kollar ner mot gatan, förargas över parkeringsvanorna och kollar av tvåvåningshusen på andra sidan gatan.

Grannfrun i huset snett till vänster brukar som de flesta andra med familjehus i stan ha tvätt på tork på takterrassen. Millimetriskt upphängd. Jag har någon gång sett henne in action. Hon justerar och siktar och när båda ytterkanterna nertill är på exakt samma nivå så klämmer hon fast klädnyporna. I bland, som i dag, hänger också en Guardia Civil-uniform på tork. Hon ser ut att vara typen som dammtorkar varje dag. Hemmafru som så många här.

Följande hus till höger, där bor Underliga familjen. Deras takterrass bär alla sorters tecken på entropi. När något en gång släppts ner på en plats förblir det där. Tills sol, regn och vind gör sitt. De har ett tvätteri baktill i huset. Våningen ovanför gatuplanet har ständigt nedsläppta persienner.

En av mina största nyfikenhetsönskningar är att få flyga in och titta som en liten fluga. De håller dörren på gatuplanet lite öppen i bland men min förlägenhet förbjuder längre tittstopp framför dörren, för att inte tala om att få titta hur det ser ut längre in. Det lilla jag har lyckats kika mig in i förbifarten är ett förrum med soffa, teve, hyllor med matvaror, en syplats, rörigt.

Någon äldre släkting till dem bor mitt emot på gatan och varje dag  a la hora de la comida (lunchdags, cirka 14:30) går någon av familjen över med en tallrik med mat. Kanske de gör det på andra tider av dygnet också, men jag står ändå inte ute på vakt dygnet runt.

Ännu ett steg till höger, strax mitt emot oss, finns en välvårdad takterrass med omsorgsfullt och ivrigt uppbyggd murad grill inklusive skorsten, diskhoar med rinnande vatten och avlopp, stort bord med soltak över. Som så ofta är byggnadsivern större än själva användningen. Jag har sett en handfull tillställningar däruppe.

Följande till höger, då är vi redan nästan på hörnet, finns en takterrass med en liten byggnad där de håller fåglar. Duvor eller vad det kan vara. En gång hölls en griskulting där några dagar.

På en av balkongerna längs nästa tvärgata vänsterut, högst uppe, upptas nästan hela balkongen av en stor och hög bur med fåglar i.

Ja man förstår sig inte på allt.

fredag 25 februari 2011

lockbeten och entropi

Det är alltså lite onödigt tight just nu på arbetsfronten. Allt är inte självförvållat, vissa omständigheter har bidragit.

För att peppa min disciplin och försöka se ljuset i ändan på tunneln så har jag slagit fast att nästa vecka är det ledigt torsdag-söndag. Jaja, kolla mejl och så, men inte sitta och bli stel i baken, öm i fingrarna och uttänjd i huvudet.

Och kanske äntligen städa lite, ordna, ordna, ordna. Det är inte klokt vilken röra vi lever i just nu. J är inte heller värsta ordningsmänniskan direkt. Sätter man inte stopp och gör ultimatum så invaderar alla hans papper och saker sakta men säkert allt, som otuktat ogräs, som dammet över oputsade ytor, som ... som något som sker enligt naturens ordning om det inte bekämpas.

Det kallas entropi, folks. Entropiökningen kan endast bekämpas med införsel av energi. Entropi betyder oordning och är ett vetenskapligt begrepp. Enligt någon vetenskaplig sats (termodynamikens andra sats??) gäller att en process endast kan inträffa av sig själv (utan tillförsel av energi) om entropin (oordningen) ökar.

T.ex. ta ut något du behöver använda ur ett skåp, en portfölj, en mapp osv. Släpp av detta något där det känns bekvämast eller bara lämna. Att återföra detta något kräver ju energi.

Så enkelt går det att öka entropin t.ex. i ett hushåll.

torsdag 24 februari 2011

Orka

Så har jag igen knattrat in en imponerande mängd översättning av synnerligen svår teknisk text och än en gång har jag stött på en massa Pet Peeves. Helt kriminella vansinnigheter.

Hur kan en seriös skribent (vi talar ganska hög nivå här) skriva CO2 utan att skriva tvåan i nedsänkt? Det är hipp som happ och nu har jag framför mig en kväll då jag fixar till formatet. Gudskelov kan jag kortkommandot till nedsänkt i Word (Ctrl + =).

För om jag mot bättre vetande skulle leverera en översättning med samma skräp i som källtexten så får jag väldigt snart stänga butiken.

Trolla med knäna. Japp.

Känna sig desperat. Japp.

Känna sig duktig. Japp.

Ha domnade sittmuskler. Japp.

tisdag 22 februari 2011

Plusplus tjugo

Det är inte ovanligt men inte heller en plattform från vilken det förväntas en temperaturstegring.

När jag gjorde min promenad till butiken som inte hade grön Tabasko blåste det en aning men termometrarna längs gatan visade plus 22. När jag frustrerad och himlande med ögonen gick hem var det drygt 20. Vi talar om fem-sextiden på eftermiddagen.

Detta är otacksamt och gnälligt -- men den här tiden på året har man vinterkläder i garderoben. Alla går omkring i stövlar och vinterjackor.

Det är inte dags än. Så vi svettas och diskuterar vädret, den varmare solen och den kommande våren.

Snart kommer den härliga tid när det är lagom varmt och solens allt senare strålar ger förvarning om den där härliga MAJ-månadskänslan.

Slutet av februari och mars är härliga budbärare, men maj vinner big time.

Identiteskris

Min Farmor Anka-identitet vacklar.

Förvisso är jag och kommer alltid att vara farmor till Little Miss. Men i höst blir jag mormor också. Det är ett obeskrivligt viktigt tillägg i min identitet.

Jag behöver hitta på något.

"Exotiska" ingredienser och osmarta satsningar

Jag kan bli lite nervös av att vissa bastillbehör som t.ex. sambal oelek och en uppsjö av allt som tas helt för givet i nästan minsta lilla affär och alla recept i Norden och på andra håll bara går att få i valda affärer här. När de behagar ha dem.

Och då ska ni veta att läget är ojämförbart bättre på den punkten jämfört med för 20 år sedan.

I dag gick jag med en lång lista med min shoppingkärra till en känd affär på lagom promenadavstånd bl.a. för att jag brukar få grön Tabasco och en viss jättegod ananasjuice där.

Fanns inte. Inte nu och sannolikt inte i fortsättningen heller. Och jag kommer inte att gå dit flera gånger. Det är en patetisk misär som jag kände av vid senaste besöket och nu vill jag inte uppleva den igen.

Och så resonerar säkert många andra. Det är en affär i en kedja med prestigerykte. Håll fast vid det då. Försök inte bli Liedl (intet ont med Liedl men det är en annan nisch). Sorry om ni etablerade er på en dålig plats längs en oattraktiv gata.

Så kan några ensamma dagar också vara

Vart försvann torsdag till måndag?

Home alone har det varit i alla fall. Många sega arbetstimmar. Många avsnitt av Desperate Housewives om kvällarna. En väl spenderad fredagstimme på desperatrea - två plagg rikare med totalt 500 euros rabatt.

Söndag eftermiddag spansk turnéversion av musikalen Chicago tillsammans med dansk-amerikansk väninna. Fe-no-me-nalt bra. På nivån där man inte störs av något utan bara njuter av att något genomförs så proffsigt, välsjunget och underhållande. Mycket sagt av gnälliga mig.

Hon har sett den två gånger i New York och hon var helt tagen. För liten scen dock, tyckte hon.

Och för få paustoaletter i denna arkitektssjälvutlevande byggnad som är en pina för publiken. Jag har många taggar ute angående denna byggnad, men för att ta en sak: Om toaletterna inte klarar en fullsatt sals behov (av vilka alla inte behöver) utan att slutändan av kön ens hinner in innan andra delen av föreställningen börjar, så hur är det då tänkt? Entimmespauser? Att naturbehov inte förekommer? Personer med otålig blåsa inte välkomna?

Ach well, gnäll förutom, det var en fin eftermiddag-kväll. Vi gick på tapas och ett glas vin efteråt. Gick i den milda kvällen till hennes bil, och så gick jag hem till ett avsnitt av Desperate Housewives.

Tidig väckning i morse. Fixa en leverans. Pilates. Segjobba. Hämta Little Miss. Laga mat, äta med henne, läsa svenska barnböcker, låta Little Miss somna för det behövde hon. Jobba. Se på mera Desperate Housewives.

Och däremellan har jag också kört ett antal nittiograderstvättar av lakan och handdukar med pulvertvättmedel och det verkar som att lukten i tvättmaskinen är borta.

Och ett och annat övrigt har jag säkert gjort, men nog ordat nu.

J torde ha landat i Alicante men välkomstkommittén går i säng denna gång.

onsdag 16 februari 2011

språkförbistring

Vattkopporna hos Little Miss har förskorpats, hon är i skick för dagis och denna dagens eftermiddag hade vi henne för första gången på länge.

Det fanns en hel hög svenska barnböcker som väntade. Vi läste genom många av dem, hon härmade och pratade låtsassvenska liksom för att öva på tongångarna.

När hon ville något pekade hon. Om det så var jag vill ha mera mjölk, massera lite mera på mina ben eller min rygg. Använde varken svenska eller engelska ord. Tänkte kanske att här måste man minsann behärska svenska om man ska uttrycka sig.

Det är väl någon fas. Hon förstår ju. Jag frågade om hon har tappat tungan och omedelbart visade hon den.

När sonen kom och hon liksom upplevde att i med denna person närvarande så går det med engelska och så började hon babbla. På engelska.

Nu hoppas och väntar jag bara att vi ens kommer i en fas där vi babblar till varandra på våra respektive språk Jag funderar dock på vilka vägar vi kommer att slingra längs. Little Miss är synnerligen ambitiös och medveten.

tisdag 15 februari 2011

Och varför gör vi inte det här oftare?

Efter att ha handlat vinterrock åt J (på bra rea) inför hans instundande besök i den smällkalla Nord bestämmer vi oss för att gå till ett av våra närliggande favoritställen och tar tapas till lunch i baren.

Små möra bläckfiskar kokta med vitlök i svart bläckfiskbläck, jamón iberico med queso manchego, allt serverat med toast med olivolja och krossad tomat. Ett glas rödvin.


Vi orkade inte med hela skink- och osttallriken så vi tog doggybag.

Vardagslycka en tisdag i februari med regn, cirka plus tolv, ingen blåst. Helt behaglig tillvaro. Just perfect.

måndag 14 februari 2011

Det behöver inte vara något så speciellt

En bra måndag. Äntlig Pilates i morse efter uppehåll orsakat av resande och andra komplikationer. Jobbet flöt på. Nu har jag knattrat så mycket att det värker i fingrarna.

Utöver ofullbordade hemmaprojekt finns det just nu ingen döfarlig deadline som tillvaron står eller faller på. Om än de här ofullbordade eller inte ens igångsatta hemmaprojekten kan störa lite.

Nu kvällsmål och ett par avsnitt Dexter. Vi är inne på säsong tre. Sen ska jag läsa lite på någon bok i högen tills att jag slocknar.

Ganska skönt.

lördag 12 februari 2011

Bästa februari någonsin

I dag, den härligaste av lördagar, satt jag efter lunchen en god stund ute i solen på terrassen, läste bok och fick ett ytterst välkommet samtal på mobilen.

Solen värmde från en molnfri himmel utan att steka, det fanns en liten kylig men hanterbar februarisk underton i luften. Ingen störande vind. Magiskt.

Min på vardande förkylning fick sig en riktigt ordentlig motstöt. Både fysiskt och psykiskt.

fredag 11 februari 2011

ganska nöjd nu

Vår "snabbdammsugare", en laddbar och sladdlös sak, orkade inte mera efter många års tjänstgöring. I morse gjorde jag lite research och hittade en testvinnare, en bra modell. Tänkte att det ska tas tag i senast nästa vecka.

My lucky day, för jag åkte till Carrefour för att bunkra och där fanns den! Dyrast av alla, 169 euro, men väl värd alla pengarna. Roterande borste i munstycket (tar upp katthår), extra litet munstycke och liten borste, löstagbar handhållen del.

Jag hatar, hatar att dammsuga. Jag hatar hatar att baxa fram "riktiga" dammsugaren och trassla i sladdar och slangar. Av den anledningen trivs katthår, kattsand, dammråttor och yllefiltsnoppor särskilt bra på möbler, mattor och golv hos oss. Nästan hur länge som helst. Inte för att jag trivs med det utan för att jag är så lat.

Jag ser fram emot förbättring. Nykomlingen ska placeras på lättillgänglig plats. Inte längst bort i städskrubben.

få det till

Har levererat ett superkrävande uppdrag och drar mig lite för att sätta i gång med nästa. Behöver lite andningspaus och mellanprojekt.

Som att packa upp resväskorna till slut. Få det ordnat med swap av hallmöbel mellan hemma och kontoret. Bort med billyhyllan som tillfälligt hamnade där, och in med en lägre möbel så att vi får upp vår älskade ovala spegel med gyllene träram igen.

Den köpte vi för länge sen av en äldre italiensk farbror som höll antikaffär här i Torrevieja. Hos honom köpte vi också vår fina gamla tunga sexarmade takkrona i brons. Denne förtjusande gamling hade haft "ett underbart liv" sa han. Som tillverkare av handgjorda takkronor i USA levererade han bl.a. till Vita huset. (Hur han hamnade i Torrevieja hade något med fruns ursprung att göra.)

Han förevisade stolt butikens väggar som var tapetserade med signerade foton av amerikanska presidenter. Pratade och berättade.

Det var en underbar affär som tyvärr upphörde alltför snart när han inte orkade längre.

Och jag ångrar än i denna dag att vi inte fick det till att besöka honom med vår dåtida familjekvartett för att bjuda på vårt italienska bravurnummer Chitarra D'amor. Jag tror han hade gillat det.

Få det till. Att det ska vara så svårt.

tisdag 8 februari 2011

Själen har landat

Efter lång resdag, sen hemkomst söndagkväll och kort nattsömn var jag i går måndag stressad och ur balans. Gnatade och gnällde, helt oförmögen att vara nöjd med något alls."Ur dur" som min mamma brukar säga.

Någonstans under det senaste dygnet har dock själen hunnit fatt kroppen och jag känner mig förankrad i tillvaron igen.

lördag 5 februari 2011

Förväntningar och delvisa infrielser

Jag har skaffat nästan alla böcker som stod på min lista. Jag har i dag avnjutit lunch på Sturehof (smörstekt piggvar) och så skaffade jag ett par böcker till. Det fattas ännu ett antal som jag är besatt på att införskaffa förr eller senare. På ett eller annat sätt.

Skummade av NK och en del andra affärer, men anskaffningsinspirationen ligger lågt, särskilt med kläder. Man kommer in inbyltad och svettig och tanken om att dra av sig alla lager för att prova något är avvärjande. Jag förstår nu bättre varför så många köper ett plagg de tror är i rätt storlek, provar hemma och returnerar vid behov. Fungerar inte för en turist som jag.

Jag har faktiskt inte ens använt hälften av resebudgeten. Får ta det tillbaka senare i vår i hemmasammanhang.

Mitt gamla easy-slösi-jag har tappat bort sig. Jag har i brist på seriös erfarenhet tappat greppet. 

fredag 4 februari 2011

Fredag den 4 februari i Stockholm

Har suttit på utbildningskurs hela dagen i dag. Nytt och nyttigt, få ta del av hängamedstuff och träffa kollegor, utväxla erfarenheter och uppleva saker och miljöer.

Buss till Stureplan (hållplatsen närmast hotellet). Håglöst tittande i bokbutiker (varför är alla titlar med Håkan Nesser utom de som jag redan har helt tomma i hyllorna?), kolla på matställen kring Stureplan och på väg mot hotellet. Fullt, bökigt. Fredagkväll.

Min trötta hjärna hittade sin tillflykt på hotellets praktiskt taget tomma restaurang, där internet fungerade och jag fick jättegod mat med vänlig service där jag satt och läste tidningar och bloggar medan jag åt. Det var behagligt.

torsdag 3 februari 2011

Kvällens alternativa operaupplevelse

Jag gick tillbaka till hotellet (hittade vägen!!) under andra pausen. Hann inte höra Nattens drottnings eller Sarastros aria. Koloratursopranen lät i och för sig okej i tidigare partier, av någon riktig bas hann jag höra ingenting. Jag bara så inte inte inspirerades. Gav upp.

Nåväl. Trollflöjten är en grundpelare som man kan innan och utan, så närmast är det väl nyfikenheten om fräscha iscensättningar och jo, en gång igen lyssna till musik man vill lyssna på om och om igen.

Att sitta med sin middag medan föreställningen pågår, och i pausen hjälper rollfigurerna med matutdelningen. Plus och mysigt. Att det inte finns orkester utan en pianist, det kan jag hantera. Allt i trevlighetens namn,

MEN, att rollfigurernas utstyr närmast kan hänföras till en dagsiföreställning. Det finns kanske någon konstnärlig mening som jag missade. Typ morgonrockar, kronor i guldpapper och figurnära trikåer i sammetsplysh -- well, sångare har inte alltid den perfekta figuren trots perfekta röster och en Paganino i sin figurnära dräkt, lönnfeta mage och några symboliska fjädrar på axeln. Minus minus minus.

Hur är det tänkt, Ska man koncentrera sig på sångarnas effort och själva upplägget eller fundera på sångarnas figurer. För vad man ser kan man inte undgå att se, och är inte estetetiken en del av upplevelsen. Och den ska vara med snille och smak.

Paganino som en äldre Grodan Boll. Hmpf.

Rumslig dyslexi

I morse gick jag ut på en liten promenad för att orientera mig i omgivningarna. Hade studerat kartor och gator och Google Maps. Vände åt fel håll strax vid hotellutgången och hur jag än gick så stämde inget. Hittade dock tillbaka och noterade än en gång att jag är en obotlig fail när det gäller riktningar och kartor.

Nu är jag på väg till en operaföreställning dit jag tänker ta mig gående trots riskerna. Har noterat alla vägmärken och gatunamn på en lapp. Går i god tid.

I morgon bitti äntar nästa utmaning då jag behöver hitta en viss busshållplats en kort bit från hotellet för att sedan stiga av på en viss annan hållplats. Har med hjälp av C. skaffat förköpsremsa och hon skrev ut anvisningar.

Det måste ju vara något slag av rumslig dyslexi jag lider av.

onsdag 2 februari 2011

Tillfälligt tillbaka till is och snö

Jag har i dag gjort en rätt behaglig flygresa. Fyra timmar mellan Alicante och Stockholm.

Taxi från Arlanda till hotellet i City. Mysigt hotell i en byggnad från början av 1900-talet. Trevligt och funktionellt enkelrum. Mycket sagt av hotellkräsna mig. Det behöver inte vara lyx och prål, men lite historiens vingslag, karaktär och funktionalitet på det, och jag trivs.

Snart ska jag testa restaurangen i bottenvåningen och jag undrar vad för lektyr jag ska ta med mig för att inte känna mig alltfär mycket "där sitter hon och äter helt för sig själv". Datorn kanske? En Stockholmskarta, en broschyr över muséer i Stockholm, Stockholms restaurant guide? Expressen som var på gratis utdelning vid ankomst till Arlanda?

Äh, jag tar allt och så får det gå på känsla. Men jag tror ändå attt jag lämnar datorn på rummet.