onsdag 5 januari 2011

Ur led är tiden

Det är trettondagsaftonens kväll. Det är den kväll då spanska barn får sina gåvor som de tre kungarna från Orienten för med sig.

I alla ens lite större städer går man först ut för att följa med cabalgata, en gatukavalkad med de tre kungarna som protagonister och en hel del annat kring dem. Karameller delas ut, konfetti slängs på publiken och alla undrar och beundrar. Det finns åsnor, får, herdar. Som musik spelas villancicos, traditionella spanska julsånger (rätt så irriterande många av dem, men i alla fall, det ska höra till)

Så var det förr och så ska det vara i princip och så är det säkert på många andra håll. Rykten säger att i Orihuela håller man fast vid traditionerna.

Men här. Innan vi tröttnade och gick hem såg vi inledningen med discomusik och Disneyfigurer, Asterix. Så kom det någon kärra med Maria, Josef och ett Jesusbarn, några soldater på hästar (okej på sitt sätt för hästarna var väldresserade och lät sig smekas av barnen i publiken). Det fanns några herdefigurer och några åsnor.

Ja alltså det fanns väl komponenter som var rätt, men ack så många komponenter som var fel.

Jag kan ännu på något vis smälta att ballongförsäljarna kränger teveserieballonger för en ballong hör väl till stämningen. Men vad jag inte alls är överens med är att cabalgatan görs till något som man inte skiljer ordentligt åt från karnevalstågen?

Skärpning.

Inga kommentarer: