måndag 31 januari 2011

Den behövliga men framför allt den onödiga förnyelsens våndor

Nya versioner av program. Ny bärbar dator. Justera nyinstallerade program. Lära sig tänket om hur ett spanskt tangentbord fungerar på svenska och man bara måste föreställa sig var vissa bokstäver finns.

Skriva om, skriva rätt.

Bli van med nytt.

Nää-ä. Invanda tangentbordsfunktioner fungerar inte. Skit och skräp. Det är bra med förnyelse men how about hålla kvar lite av ryggmärgsfunktionerna.

Poängsättning: hundra minus

söndag 30 januari 2011

en söndag i slutet av januari

Kring klockan fyra i morse steg jag upp för att gå på toaletten och såg nästan ingenting. Ögonen igenmurade av någon gegga som så härligt kompletterade de täppta andningsvägarna.

Tossing and turning, turning and tossing i sängen för att hitta sidan med den näsborre som fungerar bäst för andningsändamål.

Lika igenmurad steg jag upp i morse och trots en dålig början så har jag efter diverse rensningar och putsningar och insmörjningar fått synen att fungera och datorjobbet att löpa.

För här vankas ingen pardon. Det finns marknadsföringstexter att skriva, översättningar att göra. På onsdag åker jag på en Viktig Jobbresa till Norden.

Jag kommer att behöva en massa smink.

Gulligt

I början av december deltog vi i ett event i La Coruña, norra Spanien.

Vi minglade bland annat med en bekant från förra årets event, en artig ung man, cirka femton, med tandställning och finnar. Han frågade diskret bakom sin långa lugg om vi under vår förestående Finlandsresa kunde samla in finländska euromynt som komplement till hans samling.

Vi fick hans adress, jag hade ärendet i åtanke och när vi befann oss i Rovaniemi, i postkontoret i julgubbens by, kompletterade och sammanställde jag samlingen och postade ett brev.

Så gick det någon tid och jag undrade och hoppades att brevet kommit fram (med specialstämpel and whathaveyou).

Så kom det i går ett tackmeil (översatt från spanska):

Kära A och J:

Tack var Er har jag nu en komplett kollektion som jag började på för nio år sedan, som har lidit av mellanliggande brister, positioner utan innehåll som har väntat på att att deras innehavare ska hitta sin plats och som nu, trots den långa väntan, ligger välplacerade under sitt skydd av plast.
 
Jag uttrycker min innerliga tacksamhet och är beredd att stå till tjänst med vad än Ni kan önska,

[namn]

PS: Ursäkta att jag så sent tog kontakt med Er, för jag har varit mycket upptagen med studier och prov.

Well, mission completed. Och det är ju en glädje att få glädja någon.

fredag 28 januari 2011

funderingar kring foton

Jag försöker rensa min mobil på foton. Jag har satt in ett extra minneskort så det finns utrymme och därför finns det alltför många bilder och så måste jag försöka reda ut vilka jag har överfört till datorn och vilka inte. Rensa.

Och på vägen fastnar jag förstås och börjar titta och begrunda. Och min mobil rankar fotona efter datum, men efter dagens datum, sedan månaden och sedan året.

Efter poolbilder från den spanska augustihettan följer bilder från snötyngd kyla någonstans i Finland i december.

Ja, man får ju i alla fall sig en tänkare på kontraster.

Och så funderar jag lite. Alla dessa bilder. Många av dem blir aldrig framkallade. Men alla dessa bilder från olika tillfällen som hjälper att komma ihåg och återuppleva. Många suddiga och rentav dåliga. Ångesten med att välja ut och försöka fundera vad man vill spara. Hur och var. Och hur många blir det till slut, räcker bostaden till för denna förvaring?

Från min mammas barndom finns ett fåtal bilder. Från min mormors barndom och unga år praktiskt taget inga. Några få från hennes senare liv.

Är det bra eller är det dåligt?

torsdag 27 januari 2011

Rapport till min son nyss

[med lite modifikationer]

Fint att höra att det gick bra med La Nueras operation i morse.

Det gick jättebra med flickorna över natten. Little Miss åt inte så mycket mat till middagen trots att hon berömde köttfärslimpan, men hon drack jättemycket vätska, hon var tydligen jättetörstig och kunde kanske inte skilja känslan från den hunger hon proklamerade. Senare på kvällen fick hon youghurt, mjölk och smörgås. Big Sister åt jättemycket (surprise...). Bra så.

Big Sister gjorde sina läxor, kunde inte alla matematikuppgifterna och jag kunde inte hjälpa då jag inte vet vilket system lärarna förklarar efter. Sedan gick båda flickorna i badet, jag tvättade Little Miss hår medan Big Sister hade sitt långa hår uppsatt och i duschmössa. När Little Miss var klar fick Big Sister ta bubbelbad i jacuzzin, något som Little Miss än så länge är lite rädd för.

Little Miss somnade med mig i min säng (23-tiden) efter att vi läst Muminbok tillsammans. Jag flyttade henne över till hennes sovplats och där sov hon hela natten oavbrutet tills att hon blev väckt och var på gott humör.

Big Sister skötte sig exemplariskt på morgonen, gjorde även sin egen snacks, hade glömt ta med "hairpins" för sin obligatoriska håruppsättning (löst långt hår godkänns inte i skolan) men jag hittade några här hemma så det ordnade sig. Hon fick cornflakes och mjölk till morgonmål, Little Miss drack ett glas mjölk och jag fixade hennes morgonmellanmål för dagis.

Little Miss ville helt bestämt inte ha strumpbyxor på sig under jeansen, men jeansen är ju ganska tjocka och hon hade ordentligt på överkroppen så hon fick hoppeligen ändå inte kallt. Att få på sig jeansen tog ganska länge då hon vägrar all hjälp och den hårda knäppknappen och att få dragkedjan dragen ända upp var hårda utmaningar. Efter det gick vi genom ett antal utmattningsduster per plagg och särskilt skorna, som tycks vara motviljans sista utpost när det gäller att lämna ett ställe.

Hon var dock glad att komma till dagis när de här vissa trösklarna hade klarats av.
Nästa gång flickorna övernattar kan ni skippa plädarna (=mindre att bära). Vi har ganska varmt inomhus och t.o.m. frusna jag sover utan pläd ovanpå täcket och i ärmlöst nattlinne.

I dag har jag varit rätt seg. Allt gick ju så bra som det bara kunde men man engagerar sig ju så att det bara kokar i huvudet.

Och så kan man ju undra varför jag kommunicerar med min son i samma stad per e-post, men det är så praktiskt på många sätt, det är det ju.

måndag 24 januari 2011

en måndag, den 24 januari

Ja vad kan man konstatera om en måndag som är en nästan icke-dag.

Vakna upp med sjukdomskänsla, bestämma sig för att inte gå någonstans och ta det lugnt, för jag får inte bli sjuk just nu. Försöka ta det preventivt.

Ta upp några texter för bearbetning, ta emot ett nytt uppdrag, kolla upp ebay och amazon för några vill-ha, laga mat för oss och Little Miss som kom in för eftermiddagen.

Köra en maskin tvätt, hänga upp primitivt i duschrummet för vädret medger inte och torken fungerar fortfarande inte trots utbyte av en sensor. Reparatör kom äntligen klockan 19. Annan del sönder. Fixas kanske inom denna vecka.

Trots allt har det varit en dag i mitt liv och den kommer inte åter. Den har som allt annat man går igenom satt vissa avtryck i mitt minne. Men det känns nog lite transportsträcka just nu.

Mot vad? Ja det kan man undra.

söndag 23 januari 2011

Urkraft

Little Miss går inte att tämja, naturkraft som hon är. Stark i karaktären, häftig i sina ögonbryns och ögons uttryck, klar i sin vilja. Samtidigt vänlig och kärleksfull. Mottaglig för uppfostran, men dock inte alla situationers krav.

Att behålla de söta råttsvansarna under födelsedagen var uteslutet. Ett foto blev taget. Som hon fick se. Så var det stopp, "för de ger mig huvudvärk".

tankar efter en treårsfösse

Det har i dag firats det faktum att Little Miss fyller tre år.

Det firades med lunch, voluminös presentutdelning och intrikat designad födelsedagskaka.

Så gick vid till en bollhavshimmel i närheten och Little Miss fick härja av sig, komma på mellandricka och ta sig en och annan oliv, medan vi övriga tog någon annan dricka i den bullriga spanska omgivningen under en teveapparat som nästan ingen tittade på, och i något skede tonades belysningen ned och det spelades och sjöngs Cumpleaños feliz för det var någon fyraårsdag med en tårta och ljus, och så tändes belysningen igen och The Spanish Red Necks fortsatte med sin söndagseftermiddagstillvaro medan de höll ett öga på eller skötte om sina barn.

Som vi delade med dem från ett hörn, för det finns inget bättre för en treåring än att få härja energi av sig och känna att så här minsann är min födelsedag. Boink boink.

onsdag 19 januari 2011

Blotta tanken räcker inte, inte listor heller

Rrrright!

Nya tag, förnya detaljer i inredningen, fixa mera förvaringsutrymme, göra det mysigare här och där. Hög hurtigfaktor. Nu ska det bli gjort.

Tankar tänkta. Lista skriven. Mått tagna.

Jamen inte väl just i dag.

Och så  kommer det många sådana dagar och ach well, var befann vi oss nu igen.

tisdag 18 januari 2011

Besvikelser, varningar och tacksägelser

Den rökta siken, införskaffad på flygplatsen Helsingfors-Vanda och med enorma misstankar undersökt under mellanlandningen i München, var inte av denna världen. Välrökt, saftig.

* Mellanskrift*

Varning. Vi hade under vår utresa från Finland flyg Hfors-München-Alicante en och samma biljett. Bagaget följde automatiskt med. Ingen ut- och in-checkning. ÄNDÅ tvingades vi ut ur internationellt område, ut och en lång frysande sträcka till följande terminal, ny och tysk säkerhetskontroll. Frenetiskt dricka ur alla vattenflaskor. Visa kvitton för inköp i Hfors efter säkerhetskontrollen.

På väg till något som man kunde ha förväntat sig shopping och restauranger att spendera de sju väntetimmarna på. Förväntan om sista bitens verklighetsfrämmande och sköna "visst har vi råd med lite till, något lite extra som faller oss i smaken".

Vi skyndade förbi alla härliga restauranger och butiker som vi trodde var endast en försmak av himmelriket, krånglade oss genom säkerhetskontrollen. För att befinna oss på en tråkig liten yta med några futtiga butiker och ett futtigt café med oändliga köer.

Är det inte standard att det finns något att vänta sig att spendera tid och pengar på efter säkerhetskontrollen? Att det inte ska vara som en liten gate dit man går efter upprop för att tålmodigt bida sin tid fram till boarding efter att ha gjort sin behagliga shopping eller sitt behagliga ätande före det

Eller ska det vid en mellanlandning i München kännas som att man sitter på en yttepytteflygplats i mindre bemedlade områden?

För här talar vi om en flygplats som är ganska stor och som tar väldigt dåligt hand om sina passagerare plus att butiksinnehavarna får väldigt förbiskyndande chanser.

*Mellanskrift slut*

Tillbaka till i dag: Rökt sik, böckling och dylikt är något vi helt enkelt inte har tillgång till, hur än de finska och skandinaviska butikerna annars är välförsedda.

J menade att potatissalladen var den godaste någonsin.

Rökt sik, årets deppigaste dag och San Antón

Vi har en rökt sik i kylskåpet som måste ätas upp.

Så nu har jag fixat potatissallad, jag satte skumpan på kylning i god tid och det känns som lite fira i det här gråa råkalla vädret vi har just nu

Exakt vad, vet jag inte. Kanske det att årets deppigaste dag (ska ha varit i går enligt nån statistik) är förbi.

I går firade spanjorerna San Antón, djurens skyddshelgon. Enligt lokaltidningen (se bild nedan)


välsignades ute på trappan till helgedomen hundar, fiskar, sköldpaddor, katter, hamstrar, reptiler, kaniner och burfåglar. Förr lär det ska ha varit ugglor, kossor, hästar, getter, åsnor och hönor.

Samtidigt tycks den här djurheliga dagen enligt olika sägelser markera ett klart steg mot mera ljus i tillvaron: På San Antón lyser solen ännu klockan fem (Las cinco dan ya con sol, el día de San Antón), På San Antón växer dagen med ett råttsteg (Por San Antón, crece el día un pasico de ratón), På San Antón har vi en halvtimme mera sol (Por San Antón, media hora más de sol).

Allt detta enligt lokaltidningen.

OK, J har benat ur siken och det är dags att ge sig hän.

fredag 14 januari 2011

Jag är STOR flicka

Little Miss är alltmer enveten med att göra på- och avklädning själv, utan hjälp.

Att hjälpa till godkänns endast när hon har passerat sina yttersta ansträngningsgränser och det ändå inte fungerar.

Ibland är det rent praktiskt taget inte så noga, om en socka har nersidan upp så är den ju ändå på.


Det tar dock tid och tålamod i situationer.

Jag kan kanske med ödmjukhet och erfarenhet säga att den här klä-på-mig-själv-ritualen är betydligt enklare ändå på nordiska breddbrader än när det krävs snöoveraller, galonbyxor, mössor och vantar och alla andra oändliga lager som pickar och sticker och måste fixas.

Snösport i gott före: nästan härligt. Klä på en treåring för slaskväder: inte alla gånger så härligt varken före eller efter.

Ja man har ju varit med ett och annat. Typ jag vet vad jag talar om.

torsdag 13 januari 2011

Trött på murrgrönt

Jag skulle gärna ha någon flådig design på bloggen men i brist på bättre så bytte jag mall.

Något i alla fall.

Klimat, tillvaro och val i livet

Den här bilden beskriver ganska bra mina intryck och tankar som korsar huvudet just nu.

Jag knäppte den med mobilen i dag då jag stod utanför optikerbutiken och väntade på J. Vi har valt nya glasögonbågar och justerat styrkan på våra linser. Det är lite beskrivande att vi dels ska få var sitt par progressiva linser för allmänt bruk och så ska J få ett par speciallinser med specialbågar för sin bowling medan jag får ett par extra läsglasögon anpassade för bokläsning i sängen.

Bilden ja.

Fasaderna är inte direkt styrda av någon fasadnämnd med stränga estetiska regler och det förekommer en hel del ledningar och sladdar som löper lite hursom. Är man kritisk kan man tycka att det är rentav fult.

MEN solen skiner, himlen är hög och klarblå och dagstemperaturen dessa dagar är behaglig (nästan tjugo grader). Inte alltid så under vintern, men inte ovanligt heller.

Vi har för all del inte direkt strandväder typ Thailand, och då tänker jag att mellan en vintertillvaro i Norden  inklusive två veckor i Thailand och en fair enough-tillvaro här under vintern men utan resa till Thailand så väljer jag det senare.

Fast så har vi ju sommarhettan, men det är en annan historia.

Och så finns det en massa mysiga saker i  Norden, men jag är ändå nöjd att bo här. För här finns det också en massa mysiga saker. De är bara annorlunda.


onsdag 12 januari 2011

Apelsiner och citroner i överflöd

Det är den tid på året när citrusfrukterna har mognat strax före jul och nu hänger i överflöd i träden.

Varje villaägare med några eller lite flera citrusträd på sin tomt vet inte vad de ska göra med alla frukterna.

Det är den tid på året då vi för det mesta får någon citrusgåva från bekanta med citrusträd på tomten.

Inte oss emot, för de är nyplockade, obesprutade, miljövänliga närproducerade varor och de är inte alls sorterade. De har sina fläckar, oregelbundenheter och de kan representera ett försök till hybrider som helt enkelt bara har uppstått.

Som den här apelsinen som har en inbyggd citronklyfta. Det finns bilder i lokaltidningarna på apelsiner med varannan klyfta apelsin, varannan citron. Den här har bara en citronklyfta, men den är curiosum enoughicum för mig.


 Skjuus mee my latin.

söndag 9 januari 2011

Vardagsafton

Kan man kalla det så? Dagen innan vardagen och rutinerna sätter in på riktigt.

Skolorna börjar, det finns inte längre något att fira och vara ledig för.

Ingen orsak för torktumlarvirtuosen att inte ta kontakt för att på nytt fixa torktrumman som inte blev bra senast han försökte, trots att den fungerade ett par minuter i hans närvaro.

Ta fram  listan på saker som måste göras.

Försöka uppfylla de små nyårslöftena i fortsättningen också. Ja egentligen blev de nog trettondagslöften. Om än det här med att promenera mera är något jag faktiskt har jobbat på redan. Inte så svårt när det är plus 17-18 grader ute.

onsdag 5 januari 2011

Ur led är tiden

Det är trettondagsaftonens kväll. Det är den kväll då spanska barn får sina gåvor som de tre kungarna från Orienten för med sig.

I alla ens lite större städer går man först ut för att följa med cabalgata, en gatukavalkad med de tre kungarna som protagonister och en hel del annat kring dem. Karameller delas ut, konfetti slängs på publiken och alla undrar och beundrar. Det finns åsnor, får, herdar. Som musik spelas villancicos, traditionella spanska julsånger (rätt så irriterande många av dem, men i alla fall, det ska höra till)

Så var det förr och så ska det vara i princip och så är det säkert på många andra håll. Rykten säger att i Orihuela håller man fast vid traditionerna.

Men här. Innan vi tröttnade och gick hem såg vi inledningen med discomusik och Disneyfigurer, Asterix. Så kom det någon kärra med Maria, Josef och ett Jesusbarn, några soldater på hästar (okej på sitt sätt för hästarna var väldresserade och lät sig smekas av barnen i publiken). Det fanns några herdefigurer och några åsnor.

Ja alltså det fanns väl komponenter som var rätt, men ack så många komponenter som var fel.

Jag kan ännu på något vis smälta att ballongförsäljarna kränger teveserieballonger för en ballong hör väl till stämningen. Men vad jag inte alls är överens med är att cabalgatan görs till något som man inte skiljer ordentligt åt från karnevalstågen?

Skärpning.

tisdag 4 januari 2011

andra dagen hemma

I dag stegade jag raskt till butiken på ett visst avstånd för jag tänkte förena nytta med nytta, dvs. få motion och handla nödvändigheter.

Det blev ganska så många nödvändigheter i kärran. Vi hade ju vårt kylskåpshaveri och nu behövde allt fyllas på från grunden. Ja det blev en hel del. Tungt blev det också. För mycket att dra hem.

Så jag beställde hemkörning och gick tillbaka med min tomma shoppingkärra.

Nu kokar blomkål och broccoli tillsammans med grädde och smör på spisen. Det ska bli mos. Till det steker jag lammkotletter. Så har jag bunkrat upp nötlever, kycklingbröst, köttfärs, frukt och grönsaker plus en hel del annat. Här ska det lagas hemmamat.

I morgon efter förmiddagens dagis har vi Little Miss. Rutinerna sätter in. Jag tänkte servera henne stekt lever till lunch  och se vad det blir för reaktion.

måndag 3 januari 2011

Landningstankar

När vi flyttade hit, till Torrevieja i Spanien, hade vi bott 36 år i Finland. Växt upp, gått i skola, studerat, jobbat, växt upp med klimatet och årstiderna, upplevt många slags aspekter av samhället och allt vad livet innebar i de livsmiljöer vi vistades i.

Eftersom jag inte besöker Finland alltför ofta så blir det, efter den invanda tillvaron här nere, nästan varje gång allehanda iakttagelser av fenomen som jag har fjärmats från om än de inte är mig obekanta. Sånt som har en resonansbotten från mina egna upplevelser och som jag tänker mig att en helt utomstående besökare inte upplever på samma sätt. (Och så har det förstås skett många många andra förändringar i samhället och sederna, men de räknas inte hit.)

Som när vi anlände mitt i natten mellan den 22 och 23 december kylan kändes så häftligt bitande att jag kunde ha åkt tillbaka på en gång (sen vande jag mig förstås mer eller mindre, minus tjugo är dock ingen höjdare när det känns som att kinderna spricker och näsan faller av).

Som en augustimånad när jag i Helsingfors såg en plastpåse på en cykelsadel. Att någon kommer in på en lokal för att äta lunch halvelva. Borsta snö av bilen och skrapa rutor inne i bilen när det är häftigt kallt ute. Konstatera att det är beckmörkt klockan är fem på eftermiddagen och det faktiskt inte ännu är dags att gå i säng utan nu gör man ännu en massa saker.

Och omvänt. Efter tio dagar i Finland och en äntlig sovmorgon när vi kommit hem förundrar jag mig över hur ljust det är, jag sitter i soffan med vår ytterst kelsjuka katt i  famnen framför en öppen terrassdörr och solen nästan bränner och det bländar i ögonen.

Upplevelser och perspektiv på tillvaron. Viktigt. Tankenäring.

söndag 2 januari 2011

Tillbaka till vadhelst det nya året för med sig

Vi är hemma igen.

Den här släkt- och Finlandsturnén inklusive Lappland och alla sorters upplevelser är nästan så att jag just nu inte fattar att allt detta har hänt.

I gott minne bevarat allt vad vi har upplevt. Och allt behöver smältas, foton och videosnuttar sorteras.

Little Miss och Big Sister i SNÖN. Ofattbart nytt, ofattbart roligt.

Och jag, som alltid, bara jag nu landar i tillvaron först, känner en lättnad över att nyåret har passerats och det ligger ett nytt år framför oss.

Och så går det vidare.