fredag 10 december 2010

Fartygs anlöpningar till kaj och flygplans marksättningar

Äta åtterätters till lunch. Fyra fiskrätter, två kötträtter och två efterrätter. Ja och så var det några små bitar som restaurangen bjöd på till att börja med. Ett glas vitt och ett glas rött. Kaffe på det. Mätt.

Allt detta med utsikt över hamnbassängen i La Corunja (nä så skrivs det inte, det ska vara spanskt enje men det här med ascii-koder (alt 164) lyckas jag inte med på min medhavda netbook, och för att få enje borde jag emellan omdefiniera till spanskt tangentbord, men orka.)

Där satt vi och blev väl omhändertagna och följde med båtar in och båtar ut. Någonstans kring tredje fiskrätten åkte en bogserbåt och en tullbåt ut och vi gissade på att nu kommer det nog ett fartyg in.

Japp. Om en stund kommer ett kryssningsfartyg in. Långsamt, långsamt, med bogserbåten i någon typ av kontrollerande släp vajrad till fartyget ända tills att det i sin snigelfart lägger an vid kajen.

Vi undrade lite.Vi har ju sett och varit på av (stora) finlandsfärjor som helt på egen hand kör in i hamn och lägger an med hjälp av sidomotorer, backmotorer och vad det kan tänkas finnas för motorer och styrmanship, svänger runt och har sig. Det här i dag såg helt enkelt ganska mesigt ut -- köra in i en rätt bred hamnbassäng i nästan vindstilla och lägga an till kaj i körriktningen.  Behöva hjälp? Reglerna kanske är annorlunda här.

Och på tal om styrmanship eller captainship, den Pilot Flying som tog ner planet i Madrid i förmiddags gjorde den snyggaste marksättningen jag never ever har uppevt. Alltså never ever. Det var inte så att det var mjukt -- det märktes inte alls, inte alls. Där satt jag och spände magmusklerna som vanligt för att inte få ryggstöt och så var vi helt utan att det kändes någon skillnad, på mark. Alltså ingen skillnad. Synd att jag var så stressad av planbyte att jag inte tog mig an att gratulera, jag har för mig att piloter är extra stolta om landningen, det svåraste momentet, har gått extra bra.

Inga kommentarer: