torsdag 2 december 2010

Am I me or am I what, lata kockens bekännelser

I dag, efter morgonens arbetssession, gick jag ut på stan. Det unnade jag mig för jag hade jobbat in både på lördag och söndag.

Målet var att spana in utbudet i klädbutiker. Vi ska snart delta i sociala sammanhang som kräver att man inte är klädd hur som helst.

På väg hem, klockan var ganska exakt halvtvå, får jag ett meddelande i telefonen från J om att sonen och La Nuera kommer på lunch halvtre (= normal lunchtid här). (Vi hade talat om att vi behöver träffas för att diskutera saker, men öhhh, varseln var kort.)

Normalt hade det blivit hämtmat. För så fungerar det för det mesta.

Men nu var jag alltså inte i stor panik med jobb för jag har haft framförhållning. Det råkade sig att jag i går hade handlat råvaror. Det råkade sig att jag i går hade googlat upp recept och arbetat upp mig i varv med att göra något nytt.

Och det är så att jag inte tror det själv, men det blev broccolisoppa till förrätt och röd chili- och vitlökskryddade zucciniplättar med rökt lax och crème fraiche (skrivs det så?) till huvudrätt.

En feckin´ hastigt improviserad lunch en torsdag.

Och det viktigaste, vi avhandlade familjenära och viktiga saker. Och det allra tyngsta av det viktigaste, vi är överens.

1 kommentar:

Prinsessan Heidi sa...

säger bara: wow och hatten av och seriösa mängder respekt för kockandet, och tummen upp för det andra också! :)