torsdag 30 december 2010

Det är något med träden

Det hände något med träden mellan södra Finland, Österbotten och så  Lappland.

Från att ha varit snötyngda och just nu vykortsvackra så blev de norrut alltmer totalt frostade på ett sätt som är annorlunda, särdeles fascinerande och bländande vackert.

onsdag 29 december 2010

getting there

Vi befinner oss på ett hotell i Rovaniemi. Vi och sonens familj.

J och jag sitter med hämtmat på plasttallrikar och från Alko hämtat lådvin i medhavda plastmuggar i vårt anspråkslösa men helt fungerande rum framför var sin netbook och tillvaron är helt enkelt underbart skön.

Det har varit julhelg med intensivt släktumgänge, lite för många formella middagar, bilresor att avverka och trots det härliga i det hela så har det sina sidor som fick sin utmynning igårkväll med känslor och trötthet i bilden. Det är en nästan treåring, en nästan tonåring, språkförbistring, socialt tryck och uppskruvade förväntningar. Många ingredienser för en sanerande kris.

I morse vaknade vi på ett hotell i Uleåborg, och efter morgonens behagligt lösa tillvaro hade vi saluhallsbesök och isande vindar ute och så McDonalds-lunch (ja, vi reser ju med barn) så körde vi till Kemi för mellanlandning i simhallen. Fullträff. Mycket välutrustad och mångsidig. Mycket plask och lek och motion. Nödvändigt.

Sonen  hämtade nyss hämtmat från kinesen och vi fick del av den. Det ingick en kötträtt med renkött. Hos kinesen.

Ja alltså tänk, vi befinner oss i Rovaniemi. Exotiska upplevelser väntar.

tisdag 21 december 2010

Jamen det ordnade sig

Det här med att resa på Viktiga Resor.

Förväntningar. Det ska bli jul. Det behövs någon ens liten klapp åt alla. Har jag skaffat allt och paketerat. Not.

Jag håller på att packa, jag har skaffat nästan alla presenterna, de är inte än paketerade, och som alltid och med allt, helkontroll är inte vårt ord.

Men det finns outsägliga faktorer som har ordnat sig. Vi ska ha en outsägligt härlig resa.

måndag 20 december 2010

Reparerat kylskåp, början från ruta ett

Som att någon är intresserad av vårt kylskåp i dessa jultider.

Men jag har efter en viss vånda beslutat att slänga precis allt som gick genom temperaturkarusellen. Jag tänker inte kolla om eventuellt syltlöken klarat sig, om senapen kanske ännu går att använda och särskilt inte om plommonsylten som gjordes till förra julens jultårtor kanske kan användas till något. Eller om djupfryst och tinat vittvin och öl, cocacola, juicer och annat ännu går att dricka.

Den enda burk jag inte gör mig av med är lingonsylten som min mamma hade med sig i höstas och som hon hade kokat själv.

Visst är lingon ganska tåliga, visst är de?

Julstämning?

Jag har känsla av att morgondagen kan ha drag av panik.

Kylskåpet är fixat och städat, frysen avfrostad på mekanikerns order (elektroniken måste få en nystart eller hur det var) och köket är fullt av varor att slänga.

Torken som nyss reparerades fungerar fortfarande inte och det måste fixas nytt datum i januari. Gudskelov gick det att torka kläder ute i dag.

Det är ungefär och principiellt klart med kläder och utstyr. Det är inte klart med alla julklappar och övriga anskaffningar.

Det behöver bli en effektiv dag i morgon.

lördag 18 december 2010

Glammigt värre

Kylskåpet gör fortfarande sina jojo-trick.

Minus tio ett par-tre dagar, plus tio ett par-tre dagar, detta upprepas ett par gånger och nu är vi på väg in i minus tio igen.

Jag har nyss slängt en soppåse full av frysta-tinade-frysta-tinade matvaror.

Det lär ska komma hjälp i form av en ny elektronikenhet på måndag.

Fram till dess har jag räddag det nyinförskaffade viktigaste i en kylbox ute på terrassen.

Jätteglammigt att gräva fram kvällsmål ur en kylbox i regnet. Jag känner mig som del av någon scen i en dålig film.

torsdag 16 december 2010

Kom du ihåg att göra backup av bloggen?

Jag, JAG, me, me och me, skriver dels för att jag gillar att skriva, dels för att jag någongång om x år, om jag lever så länge, kan läsa tillbaka om vad jag tyckte och tänkte.

Kanske känns det då relevant, kanske inte. Down the memory lane. Kanske jag vill, kanske inte.

Men jag behöver ju inte läsa, om jag inte vill.

Men jag gör backup, det gör jag.

Jag tackade faktiskt nej till ett uppdrag med leverans den 23 december

Jag sitter och försöker skrapa ihop tillvaron, hitta trådarna, få överblick och kontroll. Det skulle vara dags nämligen.

Jobbmaraton, helslukande (fenomenal) veckoslutsresa, sociala plikter med sina sena kvällar (trevligt, men följande dag NOT).

Onsdag morgon den 22 ska det finnas varma och andra kläder packade eller planerade och beställda, julklappar skaffade och paketerade och saker uppstyrda.

Kylskåpet är fortfarande galet med jojo-tillvaro mellan minus tio och plus tio och den helt nyss reparerade klädtorken fungerar igen inte.

J är borta på bowling i Madrid fredag till söndag.

I slutändan blir det som det blir.

onsdag 15 december 2010

Lite kulturkrock eller något

Vi har nyss blivit hemkörda från finsk Lions-julfest av ett härligt par som ska sköta vår siames Gilbert medan vi är borta i Finland över julhelgen.

Det var en okej tillställning. I en ouppvärmd lysrörsbelyst sidodel till en spansk bar, med ljusblåmålade väggar. Men maten var god och gänget tog sig tid att stanna och ta någon extra drink, det fanns många intressanta diskussioner och goda skratt.

Det ingick julklappsutdelning och en och annan finsk julsång som några nästan kunde orden till.

Ja dessa julvisor och julpsalmer ingår ju i den nordiska kulturen, men öhhh, det lät nog ganska dystert. Som en snedfylla på nedåtdalande under en kall och våt gran i den mörkaste novembernatten. Trots all lyrik med tindrande barnaögon och stjärnor i fjärran.

Men sångerna tog slut och så var det slut på de dystra försöken och i det stora hela var det en trevlig tillställning.

måndag 13 december 2010

Just nu, hemkommen

Vi har nyss kommit hem från La Coruña. Via Madrid, där vi stannade längre än tänkt på grund av flygstrul. Sprang i onödan, köade evigheter för nya biljetter, fick (efter gnäll) en måltidskupong av Iberia.

Men vi är hemma i alla fall och behöver inte sova över på någon flygplats.

Jag har hällt upp en Carlos III även om jag inte borde för det är efter midnatt, men jag bara måste sitta framför datorn en stund och få fatt den här vara hemma-känslan igen. Landa hemma efter de små motgångarna med flygen och försöka inleda en sammanfattning av vad vi har upplevt.

Och det var helt enkelt underbart och på ett sätt som jag tror att jag och vi inte har upplevt förut lika starkt, att komma bort hemifrån och bara njuta och insupa omväxlingen, avkopplingen, estetiken, härliga människor, speciella sammanhang, bara njuta av tillvaron -- ähhh, jag saknar ord, men det var härligt, det var det.

Jag har många intryck och tankar, men nu måste jag nog säkert gå i säng.

fredag 10 december 2010

Fartygs anlöpningar till kaj och flygplans marksättningar

Äta åtterätters till lunch. Fyra fiskrätter, två kötträtter och två efterrätter. Ja och så var det några små bitar som restaurangen bjöd på till att börja med. Ett glas vitt och ett glas rött. Kaffe på det. Mätt.

Allt detta med utsikt över hamnbassängen i La Corunja (nä så skrivs det inte, det ska vara spanskt enje men det här med ascii-koder (alt 164) lyckas jag inte med på min medhavda netbook, och för att få enje borde jag emellan omdefiniera till spanskt tangentbord, men orka.)

Där satt vi och blev väl omhändertagna och följde med båtar in och båtar ut. Någonstans kring tredje fiskrätten åkte en bogserbåt och en tullbåt ut och vi gissade på att nu kommer det nog ett fartyg in.

Japp. Om en stund kommer ett kryssningsfartyg in. Långsamt, långsamt, med bogserbåten i någon typ av kontrollerande släp vajrad till fartyget ända tills att det i sin snigelfart lägger an vid kajen.

Vi undrade lite.Vi har ju sett och varit på av (stora) finlandsfärjor som helt på egen hand kör in i hamn och lägger an med hjälp av sidomotorer, backmotorer och vad det kan tänkas finnas för motorer och styrmanship, svänger runt och har sig. Det här i dag såg helt enkelt ganska mesigt ut -- köra in i en rätt bred hamnbassäng i nästan vindstilla och lägga an till kaj i körriktningen.  Behöva hjälp? Reglerna kanske är annorlunda här.

Och på tal om styrmanship eller captainship, den Pilot Flying som tog ner planet i Madrid i förmiddags gjorde den snyggaste marksättningen jag never ever har uppevt. Alltså never ever. Det var inte så att det var mjukt -- det märktes inte alls, inte alls. Där satt jag och spände magmusklerna som vanligt för att inte få ryggstöt och så var vi helt utan att det kändes någon skillnad, på mark. Alltså ingen skillnad. Synd att jag var så stressad av planbyte att jag inte tog mig an att gratulera, jag har för mig att piloter är extra stolta om landningen, det svåraste momentet, har gått extra bra.

onsdag 8 december 2010

Ömklassificering

Detta ord föreslog Words stavningskontroll i stället för omklassificering (av farliga ämnen, nytt direktiv and stuff).

Man frågar sig vilka parametrar som styr de här förslagen i den här funktionen i Word.

För det första, finns ordet ömklassificering? Vad betyder det i så fall? Klassificering av hur öm man är? Mot andra personer eller någon del av kroppen som är öm?

"Mina vadmuskler är nu så ömma efter att jag inte stretchat ordentligt att de nog faller inom ömklassificering 1".

eller

"Min make är så härlig och öm mot mig att ha nog faller inom ömklassificering 1".

Öhhh, det blev tydligen en lite för lång och intensiv arbetsdag.

tisdag 7 december 2010

Kylskåpet del #

Ja vad ska man tro.

Nu bestämde sig kylskåpet för att inte leka frys längre. Bara sådär helt plötsligt steg innetemperaturen från minus 10 till plus 10. Och efter lite inställningar så är det nu på anständig kylskåpstemperatur. Just nu i alla fall.

Så allt har alltså tinat upp igen och jag måste uuu-äääk kolla allt och se vad som blivit förstört.

Eller kanske jag gör det efter att någon reparatör behagat dyka upp, det har blivit fixat och kan förväntas fungera som det ska.

Jättespännande berättelse ur min tillvaro, ytterst förargligt och ett kraschat förtroende för ett visst märke.

Eller är det faktiskt så att vitvaror nästan enligt naturlag går sönder efter fem år?

måndag 6 december 2010

Många har ju sitt som de brinner för

I dag har det varit en "ledig dag". Dvs. jag har fått jobba på min översättning helt i fred, ostörd av allt.

Konstitutionens dag och helgdag här.

Och som alltid, och jag fattar inte helt och hållet hur storyn heter och varför Torrevieja, men den 6 december plockar symboliska (?) gruvarbetare från Asturien ut sin lilla helgonstaty, sina säckpipor och nationaldräkter och går längs gatorna. Även vår gata. Det var typ elvatiden och det svaga regnet hade nyss upphört.



Det syns ganska dåligt på bilden, men efter flaggbäraren och orkestern bär fyra gruvarbetarklädda personer på en yttepytteliten helgonstaty och efter det följer en hop sympatisörer.

Efter det sprack molnen upp och det blev sol och värme (drygt plus 20), till och med vinden var mild.

Gick jag ut. Inte.

Nu är jobbet under kontroll och vad som nu följer är kinamat till middag och The Wire.

söndag 5 december 2010

And so it goes, and so it goes

I dag hade vi sonens familj på söndagslunch.

Det vanliga. Ingen märkvärdig mat som barnen inte gillar. Jag testade dock med en gratinerad grönsakslåda vid sidan om och den hade framgång. För övrigt var det köttbullar, chicken nuggets och couscous. Glass till efterrätt. Kaffe, te och småkakor. Saft. Någon drink för den som ville.

Barn som lekte, vuxna som diskuterade eller annars bara satt vid någon av netbookarna. La Nuera sökte upp garnbutiker längs vår rutt i Finland i december. Hon är besatt av stickning och garn.

Vi provade ylletröjor och en vinterkappa på Big Sister. Kommer att tas med.

Jag ringde och gratulerade min mamma som fyller 89 år i dag. Hon var på gott humör och hade varit på en 45-minuters runda med sparkkälken i det fantastiska vintervädret med minus fem grader. (Den optimala vintertemperaturen, om någon frågar mig.)

Diskmaskinen har nyss gått, jag har diskat och torkat återstoden för hand, J har somnat för han behövde en tidig kväll, grannarna smäller fast och låser sin dörr och klapprar i gången, ute är det rätt kyligt, vårt kylskåp leker fortfarande frys och i morgon är vi på ett vis ledig dag men jag ska nog ändå översätta hela dagen.

lördag 4 december 2010

Great!! (not)

Kylskåpet har fått för sig att det är en frys.

Särskilt härligt (not!) när Spanien håller stängt fram till torsdag. Vi ringde service i går när vi märkte, men keep dreaming att det kommer någon förrän tidigast i slutet av nästa vecka.

Morötter som istappar, frusen purjolök, stenhård mörknad gurka ...

fredag 3 december 2010

Sol efter regn

Det regnade intensivt för några dagar sedan. Himlen var mörk, vätan ihållande och kylan bitande.

Nu har vi klart väder och trots kyla i luften värmer solen på terrassen. Jag har hängt upp tvätt ute och skvilpat bort regnvattnet från krukfaten och konstaterar att

denna ampellilja trivs trots att katten brukar tugga på den

penninggräset blommar och please, please, säg att det är ett gott tecken

ingefäraodlingen ser lite tveksam ut, men hörni, till vänster som det högsta skottet har det ploppat upp ett nytt!
Och havet glittrar och bländar ögonen. Katten ligger bredvid terrassdörren på det solvärmda golvet.

Det är fredag, och fram till nästa torsdag håller Spanien stängt. Konstitutionens dag firas på måndag och den obefläckade avelsen på onsdag, och tisdagen däremellan liksom finns inte. Så nästa vecka har hela två arbetsdagar. Gäller inte mig dock.

torsdag 2 december 2010

Am I me or am I what, lata kockens bekännelser

I dag, efter morgonens arbetssession, gick jag ut på stan. Det unnade jag mig för jag hade jobbat in både på lördag och söndag.

Målet var att spana in utbudet i klädbutiker. Vi ska snart delta i sociala sammanhang som kräver att man inte är klädd hur som helst.

På väg hem, klockan var ganska exakt halvtvå, får jag ett meddelande i telefonen från J om att sonen och La Nuera kommer på lunch halvtre (= normal lunchtid här). (Vi hade talat om att vi behöver träffas för att diskutera saker, men öhhh, varseln var kort.)

Normalt hade det blivit hämtmat. För så fungerar det för det mesta.

Men nu var jag alltså inte i stor panik med jobb för jag har haft framförhållning. Det råkade sig att jag i går hade handlat råvaror. Det råkade sig att jag i går hade googlat upp recept och arbetat upp mig i varv med att göra något nytt.

Och det är så att jag inte tror det själv, men det blev broccolisoppa till förrätt och röd chili- och vitlökskryddade zucciniplättar med rökt lax och crème fraiche (skrivs det så?) till huvudrätt.

En feckin´ hastigt improviserad lunch en torsdag.

Och det viktigaste, vi avhandlade familjenära och viktiga saker. Och det allra tyngsta av det viktigaste, vi är överens.

onsdag 1 december 2010

Dagar då det känns bättre

Jag befinner mig i en ålder, 56 år, när det i princip bara är nedförsbacke. Åtminstone fysiskt sett.

Därför gladde det mig särskilt att jag i dag på morgonens Pilates Reformer lyckades göra en skitsvår balansövning med den äran. Det har funnits dagar då jag inte klarat av den till fullo.

Men i dag, ja i dag, då gick hela övningen lätt som en plätt.

Där stod jag och gjorde övningen och vinglade inte ens lite.
 

Vi samlar ihop vinterkläder

Det är mycket ekiperingsfunderingar just nu.

Vi och sonens familj ska upp till först södra Finland och sedan Lappland över jul/nyår. Det innebär betydligt allvarligare och av synnerligen strängare klimat betingat utstyr än vad vi har i våra garderober.

Det är meningen att barn ska få leka i snö. Att vi ska kunna gå ut även om det så är minus 20.

Och jag ser med intresse och bävan fram emot vad Little Miss kommer att säga när det blir Allvarlig Vinterklädsel. Hon är van med på sin höjd en lite tjockare jacka. Varken mössa eller vantar är något hon egentligen känner till. Och hon är en ganska bestämd person.