lördag 20 november 2010

Tankar om att styra upp tillvaron

Jag har i dag frostat ur frysen. Det är ett riktigt uu-ääk-göra, varje gång. Det är nödvändigt i den meningen att om frysen frostar helt igen så får man inte ut lådorna för att det är för mycket is i vägen. Så känner man sig ju bättre när det blev gjort, men det är en annan fråga.

Så gjorde jag storputs av kökets mest använda hörna där maten bereds, sallader och ingredienser hackas. Tog bort precis allt och skurade ordentligt. Väggarna också. Det här är mindre nödvändigt i den meningen att i längden, även om det är lite klibbigt i hörnet, så GÅR det ju att fortsätta hacka, skära, blanda osv. Och jag brukar ju ändå svepa runt lite efter hackaskärandet.

Brödrosten. Den samlar smulor och vid en viss punkt så når kanske smulbrickans smulor upp till en nivå då funktionen inte längre fungerar. Däremot kan den vara klibbigt äcklig på utsidan utan att det stör funktionen.

Brödlådan. Det samlas smulor, hur än man försöker hålla produkterna i plastpåsar. Teoretiskt sett kan smulorna nå en nivå där man svårligen får in flera knäckebrödspaket. Vad klibbigheten på utsidan beträffar så gäller samma som för brödrosten.

Vad jag har funderat på här. Hur mycket av städande och putsande är för funktionens skull och hur mycket för estetikens skull. (Och det här med sociala normer ska vi inte ens beröra.)

Och jag är den första att medge att det är härligen härligt med välputsade ytor. Man känner sig bättre, som en bättre människa.

Det måste finnas en inneboende drift att försöka bringa ordning i kaos. Som hos treåringar.

Ordna upp, sortera och städa tillvaron så att den känns hanterbar. Eller att man har kontroll. Som man ändå inte har när det gäller.

Inga kommentarer: