tisdag 23 november 2010

språk, språk, språk

Little Miss, som den nästan treåring hon är, jobbar hårt på att sortera upp sin tillvaro.

You speak Swedish, sa hon här nyligen. Och så konstaterade hon att på dagis är det Spanish och hemma English.

Japp, och så försöker jag trycka in att det som vi talar är svenska, och jag försöker nämna båda engelska och svenska benämningarna bredvid varann.

Det finns tillfällen då jag önskade att jag kunde vara en farmor som inte talar ett konstigt språk. (Och det här med svenskan är uttrycklig önskan av La Nuera och sonen.)

Men samtidigt, trots att Little Miss inte uttrycker så mycket på svenska, så förstår hon det mesta jag säger.

I bland dock, tittar hon och jag varandra djupt i ögonen och ger med gester uttryck för att nu kanske vi inte riktigt förstod varandra.

Och vi känner oss båda lite förlägna på något sätt.

2 kommentarer:

K-L sa...

Åh, det där med språk och alla dess för och nackdelar. Jag kämpar dagligen med barnens tvåspråkighet och ibland undrar jag om jag gör rätt som krånglar till det så, men i grund och botten vet jag ju att ett språk är en gåva.

Lycka till med sondottern och det konstiga språket.

Farmor Anka men också Anka. sa...

K-L: Jo det är nog så jag försöker motivera mig själv, och så tänker jag att även om hon aldrig skulle få nytta av sin svenska så är det alltid bra för ett barns utveckling och framtid att hjärnan fått kämpa på och knutit kopplingar som annars inte skulle ha uppstått.