måndag 1 november 2010

gott

Det är ju gott att vara hemma igen, men den här diskbänksrealismen slår onekligen till. Det har inte funnits så mycket tid att idka ordning  och putsputs.

Slut på sova med frasiga lakan (ja, alltså hur gör dom, är det materialet, någon viss behandling eller?), och faktiskt, ja, J snarkade nästan inte alls, urvalet dynor var tillfyllest.

Jag började nästan tröttna på Barcelona, trängsel och armbågar i metron, horder av turister överallt, kändes det som. Trots allt det fina, varierande och intressanta.

Och tänk, i går söndag, för att fördriva tiden före tågets avfärd gick vi ut på vad vi tänkte var en obligatorisk röra-på-sig-ens-lite-promenad i området kring järnvägsstationen som vi tänkte är bara tråkigheter, höga hus och trafik, och så plötsligt befinner vi oss i kvarter med trånga gator, gamla byggnader, parker, torg, massvis av caféer, barer, restauranger. Klockan var strax före lunchdags och servitörer dukade ut bord, lokaler höll på att öppna och man hade haft lust att gå in i varje av dem.

Vi gick runt och av och an och till slut landade vi i en typisk lokal, långsmal och med det bästa utbudet av allt. Ja det har de alla. Kvaliteten är häpnadsväckande.

Det fanns inga turister (utom vi då) och vad som slog oss var att bland den stora folktillströmningen av lokalbefolkning som kom för söndagslunch, så talade alla kastiljanska, inte katalanska . Katalanska som alla politiker påstår att är det enda språk som katalanerna vill tala.

Jamen, jamen.

Tillägg: Kastiljanska är den "vanliga" spanskan medan katalanska är ett språk som avviker rätt mycket från kastiljanska, bl.a. genom stor släktskap med franskan.

Inga kommentarer: