söndag 3 oktober 2010

Sena kvällens bekännelser

Jag är trött och ansträngd. Det har varit för mycket av det ena och det andra och det är unikt och härligt att min mamma är här och jag gör mitt bästa, för vem vet om det är sista gången hon är här och hon är så härligt positiv om än gammal med allt vad det innebär.

Jag, öhh jag, liksom jaaag, finns inte just nu. Jag är i vissa mått en som trollar med knäna för att få tillvaron att gå ihop.

Inga kommentarer: