fredag 8 oktober 2010

Otillräcklig, det är jag

Jag kämpar med fasaden.

Det är två dagar till inlämning av ett stooort uppdrag och det är ännu inte helt klart. Vissa kontroller och genomläsningar återstår. Och vad som återstår är en lördag och en söndag. En svintidig måndagmorgon om det krävs.

Samtidigt som jag hoppas att det trots hotande prognoser blir strandväder i morgon och på söndag, så hoppas jag att inte. Jag vill inte gå mera till stranden. Det är ju skönt (öhhh not, när man sitter med sin fiktiva läsning och det kunde vara hur avkopplande som helst men jag behöver tid att slutföra ett uppdrag hemma vid datorn).

Jag har jobbat med att få min mamma hit och se till att hon känner sig välkommen och välbehandlad. Första prioritet.

Och om det inte blir strandväder så måste vi ordna något med sonens familj och särskilt förstås inbegripandes barnbarnsbarnet Little Miss, som är i en period då hon på sin höjd ger ett reserverat godkännande av en ny person i hushållet, såsom min mamma, och jag vill ju så gärna att allt blir så bra och med många goda minnen men det går ju inte att styra en nästan treåring som har sina förundringar.

Alla dessa förväntningar. Alla dessa tankar om att försöka få till det bästa av allt.

Min mamma är gammal och klok och hon förstår, om än hon inte tilldelas precis all information, men jessus så att jag stressar.

Och efter det här kommer jag ha dåligt samvete för att jag inte kunde ge mitt allt på det sätt jag hade velat.

Dunk, dunk, dunk, huvudet i bordet

1 kommentar:

Prinsessan Heidi sa...

Oj nej, hoppas du inte stressar sönder! Be din son ta familjen och mommo till stranden och säg som det är, du har en leverans. Eller är leveransen sådan att det går att få den uppskjuten? Hur som helst, hoppas det ordnar sig... kram!