onsdag 20 oktober 2010

Alltid något

I morse hade jag en riktig lyxpilates (Reformermaskin). För jag var den enda som dök upp och jag fick instruktörens fulla uppmärksamhet med individualiserade övningar och detaljerad kontroll på att jag säkert gör allt rätt. Det kom in några nya rörelser att lära sig.

Jag höll nästan på att ge upp ibland, för det var tufft och tog på, men en finländares sisu ger sig inte och om musklerna inte darrar av ansträngning emellanåt så når man inga nya höjder. Eller ens upprätthåller det man har.

För det är jag ganska förtvivlat enveten med. Att upprätthålla muskelstyrka. Ens något. Ens något. I denna fettotillvaro jag har landat i.

Så känns det förstås ganska skönt efter ett pass när man har jobbat genom kroppens muskler. Jag välkomnar träningsvärken som kommer i morgon.

P.S. Jag behöver inte muskler för att imponera visuellt (vilket jag ändå inte gör), jag behöver muskler för att kunna lyfta Little Miss, för att hålla ihop kroppen, för att inte känna mig gammal och svag.

Inga kommentarer: