söndag 12 september 2010

ja så här är det ibland här

Först går man sönder. Sen skrapar man ihop bitarna och bygger ihop det igen. I en lite annan konfiguration.

Just nu vet jag inte om jag ännu har gått sönder i tillräckligt små bitar. 

Eller så har jag. Men jag vet inte hur bygget ska bli.

Bear with me.

*****

Och så finns det människor som har den lyckliga egenskapen att de kan pysa ut efterhand som trycket kommer in och så behöver de inte gå sönder för de bygger ihop sig själva på vägen.

Inga kommentarer: