måndag 27 september 2010

Ack så nödvändigt perspektiv

En av de saker jag respekterar högt är när folk fattar att ändra inställningar och åsikter. Och ja, även så, när de kämpar för dem.

Min mamma, som vi har här just nu, hade sina strikta inställningar kring tiderna vi växte upp. Formade av finsk nykterhetsrörelse, religiösa sammanhang och allmänna moralinställningar.

När jag hade tillbringat en sommar som sjuttonåring i Tyskland och kom hem med små flaskor av Sekt (svagt bubbelvin) så fick jag mig åthutningar.

Det är länge sen. I kväll har vi haft middag och min mamma drack sig ett stort glas rödvin och vi hade de mest givande diskussioner.

Och har jag nämnt att när hon blev ihop med min far (tidigt 1950-tal) så fick hon ett par örhängen som hade tillhört hans mor, och min mor var typ den första att ha örhängen i de kristna kretsarna (ja, min far var kantor) där detta var synd förenat med djävulen. Hon höll huvudet högt. Med stöd av min far.

Örhängen, alltså.

Min far revolutionerade tänket inte bara i denna mening utan även andra. Han var en princpernas och åtgärdernas man. Han kunde också vara ganska jobbig i bland. Nojig och så. Svår att stå ut med bitvis. Men nu när han inte längre finns så inser jag att han har lämnat ett stort avtryck.

Honour on him.

Inga kommentarer: