söndag 25 juli 2010

Explosvt stuff, men jag tar risken

Öhömm. Denna farmor som älskar sina barn (inte barn längre men hursom) och barnbarn tänker nu skriva om något som hos de flesta väcker en avskyreaktion bara man nämner ordet.

Ett ord som oftast dessutom används i fel mening.

Det är ordet pedofil. En person med en viss läggning, vilket inte är likställt med en person som lever ut denna läggning genom att antasta barn.

Låt oss till att börja med vara helt klara med att övergrepp på barn inte någonsin kan accepteras. Inte någonsin, inte i några omständigheter som helst. Never ever.

Men samtidigt gäller ju att en person som till sin obönhörliga läggning är pedofil (på samma sätt som personer föds till att vara heterosexuella, homosexuella och en lång rad av andra läggningar) måste leva med sin läggning. En del gör det snyggt och diskret (utövar inte på barn), andra inte. För hur svår tillvaron än kan vara som pedofil så finns det inga ursäkter för övergrepp på barn.

Att leva ut pedofili är helt enkelt oförsvarligt, hur man än ser på saken. Och på det området kommer det nog inte att bli någon förändring, jämfört t.ex. med att homosexuella förbindelser numera accepteras, något som tidigare inte var tänkbart.

Det är alltså egentligen väldigt synd om pedofiler. Här menar jag dem som trots allt lever snyggt och diskret men som aldrig kan leva ut sin sexualitet. Vilket öde säger jag bara.

Jag uppmanar alla att läsa  alex blogg. Han skriver mycket analytiskt och skarpt om sitt (diskreta) liv som (icke-utövande) pedofil och tankar kring det. Väl utfunderat, väl skrivet.

Det är tankeväckande läsning som vidgar vyer och förståelse.

Han verkar att vara en mycket god människa.

Och läs nu det här inlägget helt sansat utan onödig moralisk upphetsning. Läs det som helhet och fastna inte på formuleringar. Jag vill återigen betona att övergrepp på barn inte har några som helst ursäkter. Hur pedofil man än må vara.

Inga kommentarer: