fredag 30 juli 2010

Det kunde vara bättre det kunde vara sämre

Fjärde dagen utan att gå ut. Ja lite balkong då igen.

Jag försökte beställa tid till läkare men det fanns tider först på måndag och jag får se hur veckoslutet utmynnar med den här hostan som får lite illvilligare drag, och kroppen ger signaler om att den vill att vi tar det lugnt.

Folk är snart på väg på jobb, folk är på väg på semester. Fem miljoner spanjorer sitter på vägarna just nu, de flesta på väg från inlandet till kusten. 

Vi ska ha minst ett par veckor befriade från de vanliga rutinerna. Kanske lite mer.

Augusti är augusti och då är det sommar på riktigt. 

torsdag 29 juli 2010

Trälarens semester

Tredje dagen som jag inte stuckit näsan utanför ytterdörren. Lite balkong bara.

Jag har hosta och allmän tröttma i kroppen och märker att det gör gott att ta det lugnt och sova supersuperlånga nätter. 

Min definition på att ta det lugnt just nu är att inte jobba mot tight deadline. Det har funnits tillräckligt av dem. Att nu sitta och beta av på något i lugn och ro är nästan lustbetonat. Något måste man ju ändå göra.

På lördag flyttar vi för två veckor till La Calma.  Med datorer och allt. Det blir täta stadsbesök för katter ska skötas (även sonens, de är borta ett par veckor i England) men det är omväxling och ett par timmar på stranden och dopp i poolen gör att tillvaron känns annorlunda. 

Trälarens semester. Självvalt. Nästan.

onsdag 28 juli 2010

Ka ma få

Little Miss befinner sig i sin språkliga utveckling i ett skede där svenskan just nu tycks få ett större utrymme. Hon inte bara lyssnar utan försöker upprepa allt vad hon kan. Med största koncentration.

När hon började tala var hennes första språkliga uttryck till huvuddelen på spanska (från dagis), så trängde hemmaspråket engelska in med kraft. Hon har numera ett imponerande ordförråd och uttrycker sig i rätt långa konstruktioner på engelska. Well, det är hennes modersmål.

Hon har hela tiden förstått mer och mer svenska, utan att spontant säga så mycket. Men nu tycks de övriga två språken ha kommit upp på en nivå där hon känner sig bekväm och kommunikationen fungerar. Det känns som att hon känner sig trygg på den nivån tills vidare och därför visar ett allt större intresse för att faktiskt ta svenskan till nya nivåer.

I dag sa hon kattens vatten och kattens mat medan hon ordnade upp kattens torrmats Friskiesfiskar upp längs golvet bredvid kattskålarna. Två ord i följd! Och när hon ville se på Muumin sa hon Muumin! ... Ka ma få? (kan jag få). 

Jamen det är ju stora nyheter i farmorsvärlden. Jag som undrat om svenskan i slutändan har någon chans i konkurrensen. Kanske den har.

Det handlar om en 2,5-årings tredje språk, det språk som hon hör ungefär två-tre eftermiddagar i veckan. Spanska hör hon fem halvdagar i veckan intensivt, plus allt annat som sker omkring på stan och så, och engelska alltid när hon är hemma eller hos morföräldrarna.

Öhhh, det blev lite rapportliknande det här. Men det är så spännande allt detta.

tisdag 27 juli 2010

Tsss såna svagheter

Bland allt annat politiskt inkorrekt som jag kan ha hävt ur mig så må jag säga att just den här veckan på året är min största skräck och ett av mina största stressmoment, PÅ GRUND AV

Den Stora Hypade Körveckan. Habaneras. Dit J bjuder in gäster och deltar varje kväll i supersena och långa konserter och kommer hem fyratiden och nästa dag är det arbete som vanligt, nej extra mycket. Mycket snark, korta nätter.

Och jag förväntas delta, ens i en liten drink före evenemanget med demochdem, och jag så gärna skulle jag om någon skulle sköta om mig nästa dag och göra mitt jobb också.

På samma sätt som tiderna före midsommar i Norden är det den tid här då allt ska fås klart och alla evenemang ska avklaras före semestern så japp, precis så är det här just nu.

Det sammanfaller med att jag har extra mycket jobb för alla andra i Norden har ju varit/är på semester och ja tsss.... 

Jag är bara så jättedålig på att sova lite och jobba mycket.

måndag 26 juli 2010

O happy day

Riktigt extra bra farmorsdag i dag. Båda flickorna var på strålande humör och lekte tillsammans utan bråk och idyllen var praktiskt taget total.

Så är det ju inte alltid. Och på samma sätt som en förälder kan bitvis tycka att det är tröttsamt så gäller ju samma för t.ex. en farmor. Fast som farmor har man ju nästan inte lov att tänka än mindre uttrycka att de små gullegrynen kan vara tröttsamma.

Men det är de ändå i bland. Fast inte i dag.

söndag 25 juli 2010

Explosvt stuff, men jag tar risken

Öhömm. Denna farmor som älskar sina barn (inte barn längre men hursom) och barnbarn tänker nu skriva om något som hos de flesta väcker en avskyreaktion bara man nämner ordet.

Ett ord som oftast dessutom används i fel mening.

Det är ordet pedofil. En person med en viss läggning, vilket inte är likställt med en person som lever ut denna läggning genom att antasta barn.

Låt oss till att börja med vara helt klara med att övergrepp på barn inte någonsin kan accepteras. Inte någonsin, inte i några omständigheter som helst. Never ever.

Men samtidigt gäller ju att en person som till sin obönhörliga läggning är pedofil (på samma sätt som personer föds till att vara heterosexuella, homosexuella och en lång rad av andra läggningar) måste leva med sin läggning. En del gör det snyggt och diskret (utövar inte på barn), andra inte. För hur svår tillvaron än kan vara som pedofil så finns det inga ursäkter för övergrepp på barn.

Att leva ut pedofili är helt enkelt oförsvarligt, hur man än ser på saken. Och på det området kommer det nog inte att bli någon förändring, jämfört t.ex. med att homosexuella förbindelser numera accepteras, något som tidigare inte var tänkbart.

Det är alltså egentligen väldigt synd om pedofiler. Här menar jag dem som trots allt lever snyggt och diskret men som aldrig kan leva ut sin sexualitet. Vilket öde säger jag bara.

Jag uppmanar alla att läsa  alex blogg. Han skriver mycket analytiskt och skarpt om sitt (diskreta) liv som (icke-utövande) pedofil och tankar kring det. Väl utfunderat, väl skrivet.

Det är tankeväckande läsning som vidgar vyer och förståelse.

Han verkar att vara en mycket god människa.

Och läs nu det här inlägget helt sansat utan onödig moralisk upphetsning. Läs det som helhet och fastna inte på formuleringar. Jag vill återigen betona att övergrepp på barn inte har några som helst ursäkter. Hur pedofil man än må vara.

En lördagkväll i vår tillvaro i en sen julimånad

Diskmaskinen går.

Jag har diskat handdisken, kristallglasen som vi tog fram, ugnsplåten som inte får plats i diskmaskinen. Dukat av från terrassen det som måste dukas av. Lämnat resten.

Sonen med familj stannade så länge de kunde, Little Miss somnade på soffan inför sin andra session denna kväll av Mumins farliga midsommar, Big Sister spelade datorspel och vuxna satt ute och diskuterade viktigheter.

fredag 23 juli 2010

mogen sommar

Sommaren har sjunkit in. Den är fördjupad, den finns där. Det är mognaden som pågår. Snart kommer de allt mörkare och fortfarande varma augustinätterna. Dagarna har sin stickande hetta.

Så är det nu.

torsdag 22 juli 2010

AC, why will thou not work as you should

Huvudtermostaten till vårt AC-system gav upp för ett antal månader sedan. Den finns i vardagsrummet och när den fungerar så kan vi ställa in temperaturerna i de övriga rummen efter behag. Det har fungerat väl.

Det kom en tekniker, för ett antal månader sedan. Han tog upp beställningen på en ny och ställde systemet så att det fungerar ungefär på samma nivå i alla rum. Vilket är bättre än ingenting.

Ungefär ja. Och ironiskt nog så är det kallast där som jag sitter och jobbar, även när inställningen är på 26 grader. Jag verkligen uppskattar svalka i den här hettan men det känns väldigt dumt att sitta och frysa. Vilket jag gör i bland.

Förra veckan kom teknikern med de efterlängtade delen. Den var av fel sort. 

Öhhh... Ja vi kan väl kalla det i-landsproblem och rycka på axlarna lite. Och ta fram tröja och sockor i hettan. För jag måste sitta där jag sitter och övriga lägenheten måste vara dräglig att vara i.

Hursomhelst, till natten ställer vi det på 22 grader och stänger av när vi stiger upp. Och efter några timmar måste systemet slås på igen för då blir det för varmt inne.

Varsågod för denna intressanta historia.

tisdag 20 juli 2010

Angående personer med karaktär

Ana är gift med Arturo och de bor i La Coruña. Genom Arturo och hans Lions-engagemang har vi blivit rätt nära bekanta och har umgåtts i flera sammanhang. Senast det senaste dygnet i San Juan norra delen av staden Alicante, pga orsaker.

Ana är en parant dam som tyvärr har drabbats av Parkinson men det hindrar inte henne från att ha den perfekta frisyren, de perfekt fixade naglarna och den perfekta outfiten för varje tillfälle. Att händerna darrar och skakar och rösten börjar bli svagare hindrar inte hennes utlevnad av sin karaktär.

Hon lever i en tillvaro med tjänstefolk och fasta rutiner med bridgekvällar på exklusiva ställen. 

Och hon vill varje gång hon har träffat någon ge en gåva. 

Förra gången fick jag en växt i en vacker kruka. Penninggräs, hoppas att det smittar av sig. Penningdelen.

I dag när vi åt lunch tillsammans alla fyra vid ett av havsbrisen svalkat bord i skuggan och i en mycket bra restaurang med utsikt över havet och en 7 km lång strand stoppade hon en av de kringvandrande säljarna (från Senegal eller så) och ville prompt skaffa sig själv och mig en tunika som hon prutade fram ett bra pris på. 

Där stod vi och provade och jämförde och jag skulle aldrig ha gjort det och alla gästerna i restaurangen tittade och jag kände mig aningen obekväm men hon gjorde det med all naturlighet i världen.

söndag 18 juli 2010

söndag eftermiddag och lite Barcelona stories

Det är söndag eftermiddag, jag har precis nyss levererat ett jobb som ska in i morgon bitti och nu är resten av dagen ledig, faktiskt.

Leker med tanken om att ta en helt ledig dag t.ex. tisdag nästa vecka. Kors i taket.

Men först måste jag sköta om mina löften om vad jag skulle skriva om vår nyliga tripp till Barcelona. En avdelning har jag bockat av, det var den helt utmärkta och komfortabla resan med Euromed.

Återstår

1 - varför muséer och dylikt kanske inte är en dålig idé i Barcelona i juli,

2 - vissa andra saker som upplevdes och kanske någon tanke på det.

Punkt 1. Jag är ingen älskare av muséer som upplevelse när man besöker en ort, jag föredrar att gå runt och känna av, titta och lyssna. Supa in "the atmosphere", försöka få en känsla. Ett museum kan finnas i vilken stad som helst och ger ingen lokalkänsla.

Men nu råkade vår vistelse sammanfalla med en rejäl värmebölja och en våldsam mängd turister. Nu åker man ju inte till Barcelona och tror att man är ensam turist bland lokalbefolkningen, men det kändes särskilt trångt den här gången. 

Hursomhelst, det hade kanske inte varit alls dumt med ett och annat luftkonditionerat museum eller liknande. Kanske till och med med intressant tema. Vi besökta iofs Palau de la Musica Catalana med guided tour och det var mycket bra.

Invid fanns ett mycket trevligt café där vi intog både mellanmål och lunch.

Kan verkligen rekommenderas, ingen turistfälla trots läget. Det fanns en hel del lokalbefolkning också. Utmärkt service, bra priser. Gott.

Punkt 2. Ja alltså vissa av turistområdena är ena rövarhål till turistfällor. På La Rambla där vi utmatta gjorde misstaget att sätta oss ner för ett par drickor tänkte vi svimma när vi fick notan, och nu har den sparats så att den kan visas  som värsta turisttrofén.

Från La Rambla gick vi till Ciutat Vella och efter en stund satte vi oss igen på fel valt dryckeshål där notan förvisso inte var riktigt lika dyr som på Ramblan men drickorna bars ut färdigt i glas och det borde man aldrig acceptera och vi borde ha vetat bättre men vi hade turisttröttma. Drickor ska bäras ut i sin flaska och hällas upp inför kunden. Alltid. Min brandy var ok om än kanske lite utspädd med vatten medan J:s gintonic hade någon vedervärdig mölja som servitören påstod vara Gordons. Och man orkar inte ställa till med bråk.

I den effektivt luftkonditionerade och välfungerande metron på väg till hotellet försökte ett rumänskt gäng stjäla J:s plånbok. Det lyckades nästan. Alltså. Vi kände oss som riktiga nybörjarturister. Deprimerande.

MenMenMen. Följande dag var allt bättre och vi noterade bl.a. ett intressant drag i kollektivtrafiken. Cyklar. 

Man köper ett kort och får med kortet loss en cykel, så återställer man cykeln på en av de flera hundra stationerna som finns över hela stan, och om det är under 30 minuter kostar det inget extra utöver årsavgiften. Det här är alltså inget för cykelutfärder, utan för att ta sig från A till B. Cykelvägar finns nästan överallt. Briljant. Det går också att kolla på nätet hur många cyklar som står vid vilken station och det kör omkring bilar som fördelar cyklarna på bästa sätt.

End of story.

Så nu ska jag då vara lite söndagseftermiddagsledig.

lördag 17 juli 2010

Strötankar i sommartillvaron

Jag sitter behagligt AC-svalkad i den spanska sommarhettan och jobbar. Dag ut och dag in.

Läser på nätet om semestrar, mattvätt, stugor, båtar, solig sommar, och tänker att sådan var ju tillvaron för länge sen när vi bodde i Finland.

Man kämpade sig genom vintern och mörkret och så kom den äntliga sommaren. Och den äntliga semestern.

Ja tänk. Så var det då.

onsdag 14 juli 2010

Me do it, my turn

Little Miss hade en lite svår dag i dag.

Dels är den fuktiga hettan bedövande, dels är hon lite förkyld och dels (ja till största delen) är hon i fasen "me do it" med alla dess utbrott när det inte går efter planerna och man blir i strid med sig själv.

Det är gråt och skrik. Man ser tecken på att hon försöker komma på rätt spår men det klarar hon inte och så fortsätter gråt och skrik och me-do-it och my-turn även om hon inte gör det för striden pågår. 

Det handlade om att få på henne ett par trosor, en kjol och en topp. För hon hade klätt av sig allt tidigare. Gå med på att sitta i kärran för hemtransport av sonen. 

Big Sister sitter tålmodigt och väntar om än hon i dag meddelade att nu går hon till ett annat rum.

Efter gränsdragningar och många turer, tålamod och diplomati så lugnade sig läget och det blev avskedspuss och -kram och hejdå. 

Och så lärde hon sig "kuckeliku, klockan är sju" från Mumin i dag.

måndag 12 juli 2010

Euromed Alicante-Barcelona tur-retur, clase Preferente

Det här är inget skrytinlägg och inte heller avsett som något negativt mot dem som reser turistklass, utan en beskrivning av vad man får för under 200 euro (priset varierar lite beroende på vilka vägar man handlar på så jag anger inget exakt) när man reser tåg i första klass (Clase Preferente) med Euromed mellan Alicante och Barcelona tur-retur.

Vårt tåg från Alicante hade avgångstid på torsdagen 9:25. Vi anlände i god tid och satt en stund före avgång i loungen avsedd för Preferente-resenärer. Svalt och skönt, tidningar, drickor inklusive cava till fritt förfogande. Vänlig påminnelse om när det är dags att stiga ombord.

Före ombordstigning säkerhetskontroll (för alla, förstås). 

Efter start kom en värdinna med tidningsvagn, sen kom hon med hörlurar (eller kanske det var tvärtom). 

Så kom hon med en bricka där man fick välja mellan juice och cava.

Så kom en skrift med info om det instundande morgonmålet, inklusive dryckesval. Efter det en het våtserviett.

Tortilla, tomatsås, bönor, katalanska korvar, fruktsallad. Det erbjöds också bröd av olika sorter, smör, marmelad, honung, olivolja. Vi valde syndigt nog cava till denna ytterst välsmakande frukost/tidiga lunch eller hur man kan kalla det. Brödbrickan kom på nytt, likaså möjlighet till vatten. Efter det våtservietter. Sedan olika sorters kaffe eller te. En chokladbit kom det visst också. 

Därefter drinkvagn en gång i timmen. På skärmen först en dokumentär, sedan filmen Agora.

Några bilder från tåget:

Superbreda säten, gott om benutrymme och enskilda armstöd. Eluttag under sätet. Uttag för hörlurar med musikkanaler och ljud till filmerna som visades.

Timmen närmast Barcelona åker man nära havet. Den här utsikten är förstås oberoende av vilken klass man sitter i.

Ankomst 14:10 till järnvägsstationen Sants mitt i Barcelona. 

Så har vi tillbakaresan.

Avgång klockan 18:00.

Vi var lite tighta med tiden och hann inte med loungen, utan stod och fetsvettades på perrongen tills att tåget kom in, något hjälpta av solfjädrar som vi turistinhandlat i Palau de Musicas butik.

Efter start var det igen hörlurar, tidningar, juice/cava och en drinklista.

Den behövdes för att välja dricka till snacksen som var på väg (ett par salta bitar, en söt). Ja och före det den heta våtservietten. Vatten. Efter snacksen kaffe/te och drinkvagn. Våtserviett och chokladbit.

Som film Sherlock Holmes och sedan en dokumentär.

Så gick det visst någon drinkvagn och något, och efter Valencia fick vi info om middagsmenyn med drickaval.

Gazpacho, anklevermousse, paprika fylld med fisk och räkor, pilaffris med grönsaker, tårta till efterrätt. Rödvin denna gång för mig. Måste först välja mellan flera sorter.

Ja och så kaffe, våtserviett, drinkvagn etc.

Mätta och belåtna anlände vi till Alicante 22:40.

För parkeringen (totalt 3,5 dygn) betalade vi det som överskred 48 timmar (som man får gratis när man åker Preferente). Standardtariffen per dygn är drygt 20 euro.

För serveringen ombord betalade vi inget extra, det ingår i priset. Alltså all denna mat och dricka. Värdinnorna/värdarna var mycket vänliga och serviceminded.

Det är nästan för bra att vara sant. Men vi har gjort detta flera gånger och det har åtminstone sedan 2004 fungerat så här. En riktigt ordentlig konkurrent till flyget. 

söndag 11 juli 2010

"Borde du inte blogga lite nu?"

Skrev jag något mera "i morgon"? Nähä. 

För mycket, i för hett väder, för stor tröttma efter det. Och så fanns det lite sociala plikter också. Jaja.

Nu är det "övermorgon" sen i torsdags, det är sen lördagkväll (tidig söndag), vi är nyss hemkomna efter ännu en fantastisk tågresa med Euromed mellan Barcelona och Alicante (första klass, lite dyrare, värt det många gånger om).

I morgon (i dag) ska jag stiga upp tidigt för att jobba minst fyra timmar innan sonens familj kommer och vi ska grilla och umgås.

Så jag kanske inte skriver så mycket i morgon heller. 

Det är bara så att vi nu får ge oss till tåls lite. Men jag har tänkt skriva mera om

- att resa tåg med Euromed (foton, menyer och drinklistor utlovas)

- varför muséer och dylikt kanske inte är en dålig idé i Barcelona i juli

- vissa andra saker som upplevdes och kanske någon tanke på det.

Så nu finns det en plan i alla fall.

torsdag 8 juli 2010

Ramblans turister

Det bästa med den enorma och dyra turistfälla som La Rambla är i Barcelona, jo det är att iaktta turisterna. Resten är tredubbelt prissatta drinkar och svettig trängsel.

Vi skulle bara korsa La Rambla idag på väg till andra stadsdelar men vi hade vandrat en god bit och ville sitta ner ett tag. Ja alltså.

Skriver mer i morgon, dags att somna nu.


onsdag 7 juli 2010

kvällen innan

Det ÄR ju dags att gå i säng. För vi har tidig uppstigning i morgon för att med marginal åka till Alicante och ta det sköna tåget till Barcelona.

Men det ÄR ganska ljudligt därute. Fotboll. Spanien gjorde mål och så. Kan jag tänka mig för jag tittar inte på teve men det är tutor, smällare och vadhelst som kan få till stort ljud.

Vår gamla siames är smått hysterisk och gömmer sig under sängen.

Ja hur som helst folks, så i morgon åker vi på en miniminiresa präglad av vissa plikter men också omväxlingens fröjder.

tisdag 6 juli 2010

last words denna julitisdag

När det är sommar och för varma nätter ute ställer vi AC:n på 22 grader och sover sött under våra täcken och det enda som kanske stör oss är Gilbert-kattens krav på uppmärksamhet eller andra känsloyttringar som en 15-årig siames kan tänkas komma med på nätterna.

Hur många inlägg har jag skrivit i kväll? Kring hundratusen eller så. Fotbollsänka, köränka, whathaveyouänka det är vad jag är.

Barcelona!

Vi funderade under middagen på vad vi kan göra i Barcelona.

Vi har varit där flera gånger och sett en hel del av de "obligatoriska" sevärdheterna. 

Men det är länge sen sist och jag vill se hur Borne har utvecklats och så har vi inte lyckats se Palau de Musica för det var stängt senast. Vi bor på hotellet ovanför järnvägsstationen och därifrån går metron till precis överallt. Möjligheterna är många.

Men härligast är att vara lös och ledig, strosa runt och uppleva och få inspiration till att leva.

Muséer i all ära. But not.

Efter en tisdagens middag i början av juli

Vi har övergått från att äta lunch som huvudmåltid till lättare sådan på egna vägar och så en tidig middag i stället, närmare åttatiden.

Middag ute, det är den här årstidens fröjder. Värsta hettan har lagt sig. (Lunch ute, det är vintertid det.)

Systemet fungerar just nu väldigt bra. (Utom att jag inte vet vad J sätter i sig som mellanmål lunchtid. Behöver mera kontroll där. Jag misstänker McDonalds, chokladstänger och annan skit.)

Jag har i alla fall märkt att en liten omelett eller en liten konserv med sardiner eller liknande, kanske en sallad med något av protein fixar sig fort, går snabbt att äta (ofta framför datorn...) och summa summarum blir arbetsdagen effektivare. Eftermiddagströgheten minimeras.

Och vi kör low-carb vad maten gäller. Tyvärr är vi inte därhän vad drycker beträffar. 

Ett steg i sänder.

J gick ut på fotbollstittande och körövning. Jag har äntlig ork att skriva lite blogg.

Och helt apråpå, jag sitter med öppet fönster till patio de luces (ljusschaktet som finns i flervåningshus som är byggda helt intill varann och måste ha ljuskällor till inre rum) och det vanliga äggklappandet tar vid. Det är förberedelser för middag kring klockan tio-elva, och det tycks vareviga dag vara något (kyckling, kött, fisk, whathaveyou) som bäddas i ägg och stötbröd och steks  i enorma mängder olja.

ingen semester här, jo lite

Den här veckan är jag så upptagen att jag t.o.m. var tvungen att ansöka om dispens från omhändertagande av flickorna. Då är det på allvar.
Det beror delvis på att vi tidigt på torsdag tar tåget till Barcelona och kommer hem först lördag kväll sent. Och jag tänker INTE sitta inomhus och jobba i Barcelona.
Har jag tänkt i alla fall. Pliiispliispliis att jag har en effektiv dag i morgon.

fredag 2 juli 2010

Nu börjar det bli sommar

Nattemperaturerna närmar sig tjugo. Det är varning för hetta (närmare fyrtio) i vissa områden. 

Första helgen med semesterrusningstrafik. Att ha semester i juli är som för en nordbo i juni men det finns av dom också. Spaniens augusti är som Nordens juli. Alla på semester.

Vår julimånad visar fullt upp med arbete, hektiska dagar med mellanduschar och klädbyten, tacksamhet för AC:n, många maskiner tvätt som torkar på nolltid ute på terrassen. Slipper bullret från torken.

Och i augusti. Det vet vi inte än. Lugnare tror vi. Tillvaro på vår lilla tillflykt La Calma.

Pool. Stranden. 

Och så har vi de sommarljumma sena kvällarna. Det bästa av allt.