onsdag 30 juni 2010

Drama Queens

Big Sister och Little Miss bestämde sig för picknic på terrassen. 

De bredde ut en duk att sitta på.

Men på vår "gräsmatta" ute fanns en väl intorkad liten och diskret kattspya. 

Som jag/vi inte har hunnit städat upp bland allt annat vi inte har hunnit städa upp.

Big Sister gjorde ett stort nummer som smittade sig av på Little Miss som kom in och förklarade upprört att there's poopoo and can you come and clean it up, please, medan hon sprang framför mig för att på platsen demonstrera med händerna dramatiskt framför munnen och näsan inför allt detta förfärligt äckliga som låg framför henne. Big Sister satt väl positionerad en bit ifrån med avsky i blicken.

Jag förklarade att detta är inget farligt och hämtade sedan en borste med vilken jag avlägsnade den förpudrade "katastrofen".

Och picknic kunde inledas, med kex och skivad banan.

måndag 28 juni 2010

det kunde ju vara värre, men

Min vänstra tumme beter sig underligt. Den går liksom i lås och så måste jag knaxa till den för att få den böjlig igen.

Det är ingen värk eller något större besvär. 

Men det är väl en av de här sakerna som smyger sig på småningom och som man inte kan förvänta sig att bli bättre för man är till åren kommen och kurvan lutar obönhörligen nedåt.

söndag 27 juni 2010

improvisando del 2

Ett par timmar senare har jag inhandlat "borrmakaroni" (pastaspiraler), bratwurst, hamburgerbiffar, ananasjuice, öl, rödvin, batong, smör, crisps, glass, kex.

Fixat en pastasallad (med potatissalladsrecept), rört ihop vitlökssmör, skurit upp batong, smetat på smöret och paketerat för grillen. Huttat ett par Fernet ("cooking with Fernet Branca").

Det ska väl bli bra detta.

improvisando

Vi har inte deltagit i något San Juan-firande, vi har inte firat med nordiska traditioner.

Vi har deltagit i en tillställning norr om Alicante, sovit en natt på 25:e våningen med frontal havsutsikt över småbåtshamnen i Alicante, åkt runt en del och umgåtts med bekanta från La Coruña.

Vi har i dag spontanbjudit in sonens familj för att söndagsgrilla trots att vi inte har något hemma. Sonen bidrar med något de har i kylskåpet och jag ska gå till bensinmackens shop och se vad jag kan hitta.

onsdag 23 juni 2010

nytändning av gammalt bråte

I ett av våra förråd med allt detta alltmöjligtidennavärlden som samlas och man sparar och så blir man helt störd när man ser det och undrar vad ska vi göra, så upptäckte jag ett elektroniskt minipiano, antagligen inhandlat någonstans i Kanarien för riktigt länge sedan.

Fullständig och helt absorberande framgång hos Big Sister och Little Miss. Man trycker på knappar och det kan låta hur som helst och så finns det discohjul och whathaveyou. 

Vi använde äggklockan för att mäta att det är turvis fem minuter var. 

Little Miss hade först lite svårt att fatta konceptet och kände sig trots förklaringar missmodig och övergiven när det inte var hennes tur, men hon fattade snart.

Jag har en Cunning Plan om att införa för flickorna hur skrivna noter ser ut och vad de motsvarar på tangenterna, hur än småskaligt det än må vara.

En början är en början.

Edit och P.S: Vi har ett riktigt piano också, ett engelskt, stort och tungt och gammalt piano som min far helrenoverade för drygt trettio år sedan och det tog nästan ett år av hans fritid. Jag fick det present när vår dotter föddes, men nu det står i ett av våra förråd för det får inte plats där vi nu bor. 

måndag 21 juni 2010

Längtan efter den ultimata ordningen

Längs dagen när jag mellan varven försöker ordna upp och plocka lite så hamnar en hel del i sovrummet på vår säng i väntan på slutdestination.

Och ever så ofta så finns högarna kvar när det är läggdags och så sopas högarna på golvet för jag prioriterar sömn framför ordning.

Och så kanske de ordnas upp nästa dag eller så inte. Eller lite.

Jag intalar mig "det är bara lite röra".  Men de oroliga drömmarna säger annorlunda.

Väl avklarat

Halvfyra på söndagmorgon, efter fem sovna timmar, klev Little Miss från sin bädd på madrassen vid min sängsida och upp i min säng. Där låg vi och jag försökte ge henne trygghet för jag upplevde att hon hade lite oro över en ny situation.

Hon frågade efter Big Sister och jag förklarade att hon sover i rummet bredvid, och så frågade jag om hon behöver gå på "pipi". Det samtyckte hon till och vi ordnade Nalle Puh-insatsen på toastolen och hon gjorde ett litet ärende.

Sen låg vi igen en liten stund nära tillsammans i min säng och hon somnade ganska snabbt och så lyfte jag henne ner på bädden.

Där sov hon lugnt tills att hon vaknade upp när Big Sister kom in halvnio och förklarade att solen har gått upp för länge sen.

fredag 18 juni 2010

Laddar upp

Natten mellan lördag och söndag ska Big Sister och Little Miss sova över hos oss för första gången.

Sonen och La Nuera ska få lyxa till det med spabesök, utemiddag, barer och vad allt de vill och hur sent som helst.

Big Sister undersökte redan terrängen här senast och undrade om någon av oss snarkar och om hon behöver ta med öronproppar

torsdag 17 juni 2010

Jag ser och jag undrar

Jag går ut på stan. Ut hemifrån.

För ett möte, för att sköta något ärende, för att promenera.

Varje gång är det något nytt.

En ny affär, en stängd affär, en ny restaurang, en stängd restaurang. En tom affärslokal med skyltar. En tom affärslokal med pågående fixning för något nytt som ska öppna. 

Hopp, tankar, investeringar. Kanske en framtid, kanske inte.

Nu gaar e betär fö Joosef

Eller något åt det hållet.
Det här är ett uttryck som jag ofta hörde medan jag växte upp.
Uttrycket används/användes lokalt och härrör från en Kokkolabo, och jag har senare fått höra att det gäller pappan till en av mina härligaste klasskamrater, det ultimata exemplet på tufft virke och humor.
Denna pappa hade under sina första skolår en hel del religionshistoria på läsordningen, och vad som hände med Josef i olika skeden bekymrade honom stort.
Men så äntligen! En dag kom han hem glädjestrålande och förklarade att det numera går bättre för Josef!
Historian spred sig och blev ett allmänt uttryck för när något vänder till det bättre. Ja åtminstone bland dem som nu är minst 80+ eller deras avkommor i denna österbottniska lilla stad.
Ja och här har det slutat ösa ner.
Jag har skvilpat bort extravattnet från uteblomkrukornas tallrikar och tagit åt mig av känslan av att himlen känns hög och klar igen.
Sååå mycket bättre.

tisdag 15 juni 2010

sådan dotter sådan mor

Suck igen.

Jag börjar låta som min dotter: "har tagit på mig för mycket jobb".

Så har det regnat hela dan. Enda motion har varit några steg av och an i gången och ett par turer ut på balkongen i någon regnpaus.

Ja suck.

måndag 14 juni 2010

jamen alltså

Sssuck. Det ska bli generalstrejk här nångång här snart i Spanien.

Fackföreningarna godkänner inte att regeringen tänker minska anställningsskyddet från 45 till 33 utbetalda dagar per arbetat år. Att regeringen avser att penalisera visstidsanställningar torde de inte ha något emot, men detta heliga anställningsskydd.

Hur är det alltså tänkt att få arbetsmarknaden på fötter så att någon vågar anställa och få igång de ekonomiska motorer som företagen innebär?

Om det nu ändå ska generalstrejkas, så för samma peng kunde reformen ha varit riktigt omvälvande, flexibiliserande och med kläm på de tider vi lever i, och i slutändan ha lett till en modernt fungerande arbetsmarknad. 

Politiker = stackars fegisar

söndag 13 juni 2010

och vad är det för fel med att vara turist

I går lördag firade vi tre födelsedagar. J, sonen och La Nuera. Alla inom en vecka så vi slog ihop det hela.

Klockan fem på eftermiddagen slöt vi samman på ett tapasställe strax om vårt hörn med våra presentpaket.

Alltså det är i regel enbart turister som försöker hitta något att äta något klockan fem, och mycket riktigt så var det tomt med undantag för ett par kypare som åt sin äntliga mat och ute på gatan var det tomt med undantag för folk som nyss kommit ut från någon utdragen lunch.

Att vi avtalat om detta klockslag hade sina orsaker och jag förträngde skamkänslorna, och eftersom vi ändå umgås på engelska med sonens familj så tänkte jag att okejdå ta oss för turister då.

Men så talade vi ändå spanska med kyparen och särskilt sonen som bott här i snart tjugo år sen han var åtta har helt lokal brytning på sin grymt perfekta spanska så då undrar jag vad kyparen drog för slutsatser.

Och varför skulle det vara viktigt vad kyparen tänkte. Jag har nog något att bearbeta där.

fredag 11 juni 2010

Ordning på torpet

Little Miss mamma, dvs. La Nuera, sjunger och leker mycket med sina barn. Detta gläder mig mycket.

I dag, efter lunchen och hos oss, lekte La Nuera med sina döttrar och det förekom sång- och klapplekar.

Så försökte jag mig på att ta upp temat med en av de engelska sångerna med Little Miss. En sång som hon älskar.

Hon ställde sig skygg och förlägen bakom hörnet.

Rätt sång, fel person.

torsdag 10 juni 2010

Down the memory lane - Amsterdam juni 2001

Vi lyckades boka ett femstjärnigt hotell i centrum till vrakpris och så bara åkte vi till Amsterdam för några dagar.

Det finns foton av kanalerna, byggnader, blomstermarknader och allt annat till lust och leda. Jag valde ut de här två:

Parkeringshus för cyklar. Att alla holländare cyklar, det har man ju lärt sig i skolan. Men detta.

Som av bilden synes, Hard Rock Cafe. Invid en av kanalerna, smalare terrass än en snål spansk balkong. Inget skyddsräcke. Man kunde tänka sig att det inte behövs alltför många drinkar eller ovarsamhet för att hamna i vattnet.

Lokalbefolkningen gled söndagslojt förbi i sina fritidsbåtar och uppenbarligen njöt av sin kanalfärd. Och vi av åsynen av dem.

sällsynt korall

I tisdags hade vi inbjudan till lunch.

Det var ett finländskt par (som faktiskt bor i Kyrkslätt by the way) som nyligen har köpt sig lägenhet här och på grund av orsaker ville visa sin uppskattning.

Det var på en av restaurangerna nere i småbåtshamnen.

Som så ofta så var det människor jag inte hade träffat tidigare och sådana möten kan vara på många olika sätt. Oftast är det bra.

Jag är dock världens bästa spännare med väldigt svårt att slappna av i nytt sällskap och inte sällan kommer jag hem med stel nacke och onda axlar. Trots att det i princip har varit trevligt.

Inte i tisdags. Inte bara för att det var mysiga, bildade och världsvana personer. Vad som särskilt kändes bra var värdens förmåga att ända från början stiligt och diskret agera som värd sådär på riktigt. Så att man känner sig avslappnad och omskött.

This, my friend, är en konst som alla inte behärskar.

tisdag 8 juni 2010

Av alla onödigheter

Jag har sökt efter bestick av lämpliga mått för Little Miss. Våra teskedar är för små, våra matskedar är för stora, samma gäller gafflar och knivar. I affärerna har jag inte hittat något lämpligt.

Så kom jag att tänka på att vi har en undanstuvad låda med alla sorters silverbestick och att där kanske finns åtminstone skedar av lämpliga mått.

Det ena ledde till det andra och nu har vi denna kväll putsat silver. Putsa silver. Ganska sextital, innit.

Nu finns det i alla fall lämpligt stora skedar för Little Miss och en del andra små saker som gärna kan komma i bruk. Det är presenter som samlats under barndomen, bröllopsgåvor, några ärvda saker, bl.a. en stor uppläggningsked som min farfar på Åland fick när han fyllde 50 (det var år 1925).

Silver och kristall för våra gäster och för oss själva när det känns så (och vi orkar handdiska).

Jag tror jag ska leta fram den stora vita nästan oanvända linneduken med servietter inför fredagens familjelunch. 

Må den få några välförtjänta fläckar.

måndag 7 juni 2010

Svar på tal

Vi hade kommit överens om att Big Sister gör en god del av sina läxor efter lunchen. 

Matbordet dukades av och hon fick plats för sina böcker och häften.

J satt vid samma bord med sin netbook.

Big Sister började sjunga som hon ofta gör när hon sysslar med saker, i högt tonläge. Hon kan bli koloratursopran, vem vet.

J kände sig störd eller tänkte kanske på grannarna för det var siestatider och anmärkte om "high pitch" och hon sänkte volymen och J förklarade att det fortfarande är "high pitch" och förklarade skillnaden mellan det och volym. -- Hur nu en tenor kan störas av höga tonlägen och det var kanske inte så nödvändigt, but anyway.

Om en stund förpackade jag soppa att frysa in i köket och rev av märkningstejp. 

"What's that sound?", frågar hon. - Jag förklarade att jag rev av tejp. - "Well it's really annoying".

Big Sister - oss: 1 - 1.

Hon är snart 11 och ganska änglalik, ännu.

söndag 6 juni 2010

uppstigen

Jag lever och är tillfrisknad. Så gott som. 

"Akuta intestinala besvär", eller hur man kan eufemisera det krassa, illaluktande och obehagliga som de här i bland oundvikliga små smittosjukdomarna för med sig.

Försiktig återhämtning med nyponsoppa, salta kex, välmixad grönsakssoppa i miniportioner. I dag åt jag faktiskt lite couscous, en matsked fisk och ett par skedar spenatsås. Och ett par skedar chockladkräm (hemmakokt).

Så det var inte terminala besvär den här gången heller.

onsdag 2 juni 2010

Syskons samarbete

Nästan det första som Little Miss frågar när hon rusar in på sina våldsamt växande (and still growing) långa spiror är "Can I go on the computer?"

Det får hon oftast, efter handtvätt. Det blir oftast J:s netbook för "stora datorn" är mest reserverad för mina sysslor.

Det faller sig naturligt att Little Miss också ska och vill försöka, och tänk hur bra en Ikea-barnstol är dimensionerad för en netbook.

Big Sister skötte musen och Little Miss musplattan och i det stora hela kom de bra överens.