torsdag 20 maj 2010

Och så har vi det här med Victoria och prästen

Jag tycker att det är en vacker tradition att bruden förs till altaret av sin far.

Jag ser det inte som en fråga om ojämlikhet, en fråga om att kvinnan skulle ägas först av sin far och sedan överlåtas till att bli ägd av sin man. Bladibla. Bladibla. Nojor. Skitnödig feminism.

Jag ser det som en symbol för att en kvinna växer upp och symboliskt lämnar sin familj där hon fötts och växt upp för sin älskade som väntar på henne, och de ska bilda en ny union, en ny familj. Och det betyder inte alls att någon skulle ägas av någon. Varken förr eller senare. De större familjesammanhangen består, men det uppstår en ny kärna.

Suck, kärnfamilj, det skulle man förstås inte heller få säga eller skriva.

Och det här kan förstås kränka en och annan singel som har lämnat sin familj för livet som singel, but you can't please them all. 

Ja, en ursäkt till alla potentiellt kränkta, då. Det måste finnas en uppsjö out there.

Inga kommentarer: