lördag 29 maj 2010

the final goodbye


Hur ska jag sammanfatta denna ovanliga dag.

Minnsesstund för en gammal vän, en dag full av intryck.

Minnesstunden alltså. Ingen "open cascet" men nog världens vackrast utformade ekkista med många blommor. Änkans 36 mörkröda rosor, ett för varje år tillsammans.

Ingen präst. Vår vän var inte för sånt. Ett obligatoriskt kors på väggen, en talarstol som ingen använde. Musik ur högtalarna enligt den avlidnes önskan. Opera. My Way och någon amerikansk navy-marsch. 

Vi satt och lyssnade och tittade på kistan och blomsterarrangemangen och det var väl ganska stelt och förundrat.

Så åkte vi hem till änkan där det var sill och snaps plus mera mat och dricka.

Hon menade att de antagligen återanvänder kistan, för vad är det för vits att bränna upp så mycket fint och dyrt ekträ för någon som vill bli kremerad, och så menade hon att det verkligen inte fanns några valmöjligheter med det mesta kring arrangemangen. Konkurrensen här i stan är inte så stark på begravningsområdet.

Men vad gör man när man måste åtgärda ett lik inom typ 48 timmar och det är snabba lösningar som gäller. Och vad gör man när ens man har snabbdött och allt måste ordnas.

Efter att alla andra gått blev vi kvar med änkan och njöt igen en gång av vad som måste vara traktens bästa utsikt och fyllde på våra glas och tog lite mera ost och så blev det obönhörligen dags att åka hem.

Inga kommentarer: