tisdag 23 mars 2010

C'mon, det är dags

Jag vill känna vååår. 

Ett steg framåt och två bakåt. Så fungerar den här ångestfyllt tvekande våren efter kallaste och regnigaste vintern på sekler.

I går kändes luften äntligt vårvarm, i natt låg jag med vädervåndor i kroppen och japp! i morse var det dimma, rått och kyligt.

Folk klagar över obestämda krämpor och huvudvärk. Det gör jag också. Och det tar på humöret, ja det gör det faktiskt.

Hade detta varit februari så hade vi suckat lite lätt och tänkt att stå ut lite till, snart blir det vår.

Men vad ska man tycka och tro när det är nästan slutet av mars?

Uppgiven, det är vad man blir. 

Och snart klagar vi på hettan.

Inga kommentarer: