måndag 8 februari 2010

Så länge jag lever blir jag aldrig klok

Det finns en detalj jag inte kan släppa. Det var något med besöket hos frissan i lördags.

Jag har använt samma frissa i jag vet inte hur många år. Hon är från Venus, jag från Mars, men hon gör ett bra jobb. När det gäller färger och frisyrer finns det inga kommunikationsproblem mellan oss.

De två senaste gångerna har det dock känts lite "underligt". Jag undrar om det beror på att jag indikerade att den senaste ändringen inte var min favorit. Men man skulle tycka att om kunder som jag gör fem-sex ändringar per år så kan inte alla vara favoriter. Hursomhelst som upplevde jag att det liksom kom en riktig planetåtskiljare mellan oss.

Så var det detta med ögonbrynsfakiren. Hon frågade om jag vill få mina ögonbryn fixade (för hon hade tomt i kalendern) och jag tyckte att det var en läglig tanke, för hur jag än noppar själv så behövs ett proffs då och då.

Hon lade till lite lagom mycket färg och fixade konturerna. Snyggt resultat. Hon höll uppe en diskret konversation. Japp, kommer att använda dig igen.

Så blev det dags att betala. Ett slutbelopp som var summan av frissans och ögonbrynsfakirens jobb. Jag betalade detta och så delade jag ut dricks i proportion till vad respektive behandling hade kostat.

När jag gick ut fick jag inga stora avskedsleenden och hälsningar som normalt. Kanske var det en sådan situation, kanske alla var upptagna, kanske alla hade migrän och tankarna på andra håll. 

Jag har till och med övervägt att byta frissa. Inte för att jag vet om någon som är bättre. 

Men kundbemötande, kundbemötande. Eller kanske allt är mitt fel, kanske jag har missat något med de brittiska kodernal.

I bland tänker jag att det skulle ha varit enkelt och rättframt att vara en äkta Något-bo. Livet är helt klart och tillvaron har sina koder som kommer med modersmjölken och det är inget att tänka på. Allt bara fungerar på det vissa viset.

Inga kommentarer: