torsdag 21 januari 2010

Haiti och sånt

Jag är så till fullo medveten som man kan vara i den här trygga tillvaron vi har.

Om det förfärliga som har hänt och pågår. Och när det kommer till föräldralösa och irrande små barn så går jag ju alldeles sönder och vet inte hur jag ska kunna låta bli att ha mardrömmar.

Men utöver att skänka pengar och hoppas att de når fram och kommer i rätta händer och att någon kan organisera det hela, vad kan vi göra? 

Jag frågar mig vad den här fromheten som går ut på tysta minuter på en plats eller ett forum som inte har någon reell påverkan, eller digitala biblar från USA, hjälper när det finns människor, personer, med basbehov, människor som behöver mat och vatten och grundläggande ordning och trygghet. Vi talar om människor som måste överleva i ett totalt kaos utan lagar. 

Kanske jag själv i en liknande situation skulle hugga huvudet av någon för att få mat till mina barn, om det var valet just då och om inga andra lagar gäller än att få överleva.

Och varför ska vi just nu trycka oss ned och tycka att vi inte får unna oss något för att folk lider på Haiti. Med all respekt.  Men vilken nytta har de av att vi trycker oss ned och inte har skam nog i kroppen, inte vågar njuta av våra liv, så länge som de utsatta inte ser reella insatser?

Hata mig om ni vill.

 

Inga kommentarer: