lördag 19 december 2009

Iakttagelser i ankomsthallen på en flygplats

När man står på en flygplats i egenskap av mottagare och väntar på dem man ska ta emot och särskilt om det dröjer lite så hinner man iaktta och fundera.

Utöver himlamedögonen över någon stil eller brist på stil eller japp -- stilpoäng där -- så undrar jag om det över huvud taget är möjligt att hitta en fungerande lösning på en hall för anländande flygpassagerare där man som anländande bara helt enkelt kan gå ut, utan väggar av anarki emot en.

Jag tänker särskilt på den del där mottagarna står och väntar på de anländande som anländer och mottagarna rusar fram och alla står precis rakt i vägen för anländare som kanske inte är så förtjusta i glädjefesten utan bara i största allmänhet vill framåt och ut. Vilket kan vara Mission Impossible.

I kväll såg jag bland annat följande.

En kille som gjorde stopp med sina stora väskor mitt på smalaste stället för att kolla sin mobil. Den var ganska trög att starta. Kanske fanns det många intressanta textmeddelanden. Där stod han länge precis mitt i vägen.

Ett sällskap ungdomar som tog emot ett annat sällskap ungdomar, det fanns väl ett antal vuxna närvarande, men hursomhelst, hela sällskapet bildade en kompakt människopropp utan några som helst tankar på att flytta sig åt sidan för den eventualiteten att det finns någon annan passagerare som vill gå vidare och ut. Det tjingades och tjoades, det togs foton, det diskuterades kvällens vidare planer -- allt medan de stoppade upp precis all trafik. På smalaste stället.

En äldre herreman ställde sig mitt i passagerarutfarten med sina två sextiotalsväskor och stod där en lång stund medan han undrade vad han skulle göra. Han såg ut som att någon borde ha visat en skylt men han såg den inte.

En äldre mamma med vuxen dotter togs emot av vad jag antar var dotterns någotförhållande och han hade utnyttjat baren väl och hölls knappt stående. Då tänkte jag trageditankar.

Det regnar häftigt ute och i detta hushåll råder all slags harmoni. 

Inga kommentarer: