torsdag 17 december 2009

Den 17 december hemma och den 13 i La Coruña

Om mina denna dags göranden finns det inte mycket att orda om.

Packa upp (på tiden!!), tvätta två maskiner och torka ute i solen, plocka och ordna, ny ordning i köket och hoppas att jag är riktigt effektiv och får resten klart i morgon, för på kvällen anländer Besöket. Vår dotter med man för två veckor. Familjemys ska det bli.

Om vår söndag den 13 december i La Coruña har jag betydligt mer att berätta. Den var mycket innehållsrik.

Solen sken, vinden var lite kall. Vi var bjudna till familjelunch hos vår värd Arturo. Före det hämtade han oss från hotellet och körde oss runt med snille och smak. Han har bott i La Coruña hela sitt liv och vet allt om allt. Några bilder:

Torre de Hercules, sett från Mirador San Pedro. Stan ligger till höger. Denna fyr är den äldsta romerska fyren fortfarande i användning (nästan 2000 år i drift).

Så här ser fyren ut på lite närmare håll, knäppt genom bilfönstret när vi susade förbi. Ursprungligen var fyrtonet runt, med en slingrande avsats längs utsidan för att dra upp vagnar med ved, som fyrljuset på den tiden eldades med.

Denna Mirador San Pedro ligger på en höjd utanför stan och är som namnet säger en utsiktspunkt samtidigt som anläggningen fungerar som restaurang med flera kabinett och salar. Vår värd har lunch med dessa vyer en gång i månaden med en grupp han är med i. Wow! Eller något åt det hållet.

Efter många andra intressanta platser och via en liten aperitif (torr sherry) med en liten försmaksprtion av vad som skulle bli lunchrätten (callos gallegos, dvs. en stuvning på bitar av komage och kikärter) -- fiffigt där Arturo, han ville kolla om vi gillar maten eller om annat behöver beredas -- kom vi fram till våra värdars fritidshus ca 15 km utanför La Coruña. Här samlas familjen till lunch alla söndagar. Alltid minst 15 personer.

Lunchen serverades i husets informella matsal-kök i källarplanet som har utgång till simbassängsområdet. (Behöver knappast nämnas att det finns riktigt kök och riktig matsal i våningen ovanför.) Arturo hade till vår ära tagit fram finska flaggan och symbolen för vår Lionsklubb.

Måltiden inleddes med percebes, nyss tillredda och absolut underbara, rico rico. Jag har aldrig sett så stora mängder percebes på en och samma gång i mitt liv. Vi fick också lära oss hur de bäst öppnas, hittills har vi gjort hursom, men nu vet vi hur galicierna gör det.

Ja, så serverades vi av värdinnan tillredd rätt, callos gallegos, som var mycket mera rico än vad vi smakat på vid aperitifen. Även mycket mättande och efter alla percebes (en full tallrik!) och en stor tallrik huvudrätt förmådde jag inte äta snabbt nog och ta påfyllning och värdinnan undrade om jag inte gillar maten.

Så var det kaffe och små bakelser och efterrättsdrycker och i något skede uppenbarar sig en husa klädd i husauniform och tar hand om disken och efterstädningen.

Arturo visar oss runt i hela huset och längs hela den fina trädgården -- allt omhändertaget av husa och trädgårdsmästare flera gånger i veckan.

När husan hade husat färdigt och åkt iväg åkte vi tillbaka till stan. Före det hade vi en intressant diskussion om problem med tjänstefolk.

Man kan ju alltid försöka hänga med som det vore ens vardag.

Inga kommentarer: