tisdag 29 december 2009

Väderbesatthet och fingers crossed

Ut ut, hastigt, solen är framme!

Det låter som nordisk sommar, men det är jultidens verklighet i staden Torrevieja sedan cirka tio dagar.

Det har förvisso förekommit några nästan helsoliga dagar, men ändå. När det normala är att sol är utgångsvärde och regn undantag.

Och alla fingrar och tår i kors, vi har gäster tre dagar till och må denna väderleksrapport stämma. 

Övriga delar av landet har det dock inte så vidare.

Utom för dem som gillar störtregn med åska.

måndag 28 december 2009

Vilken kväll

När vi senast, och det var i början av juni, var inbjudna till träff hos good old John B så var det hans 90-årsdag och han var ganska bräcklig.

Trött av cancerbehandlingar. Försökte hänga med men det var svårt att uppfatta vad han sade, han liksom gled omkring i en annan värld. 

Vi tänkte att vi kanske aldrig ser honom mer.

Nu är vi nyss hemkomna från ett kalas som hans fantastiska fru en gång igen hade ordnat och good old John B är tillbaka. Avmagrad, håret glesare och ännu vitare, går med käpp, behöver hjälp i trappor, men mycket mycket närvarande. Underhållande.

Where there is life, there is hope.

lördag 26 december 2009

Annandagsrapport

I går, juldagen, enligt våra traditioner årets lataste dag, höll jag mig HELT borta från datorn.

Med en halv minuts undantag då jag kollade väderleksrapporten. Vilket uselt väder den senaste veckan. När man har gäster norrifrån är det särskilt bekymmersamt på något sätt. 

Stämningen har det dock inte varit något fel på. Det har varit helt härligt alltihopa. Och det fortsätter.

onsdag 23 december 2009

Look at the bright side

I dag var det julgransklädning och pepparkaksbak. Med Big Sister och Little Miss och våra örnar förstås (dotter med man).

Först kläddes granen. Med stor insats av Big Sister.

Big Sister tappade en bräcklig boll i golvet, den gick sönder i många bitar.

Det förekom ursäkter, pinsamhet och dåligt samvete, och därefter en "make-the-best-of-the-situation".

"Ja, åtminstone gör det min arbetssituation lite enklare, lite mindre bollar att hänga upp."

The woods are lovely, dark and deep.

And I have promises to keep. And miles to go before I sleep. And miles to go before I sleep.

Något åt det hållet.

tisdag 22 december 2009

Lite sönder mitt i lyckan

I morgon är det Big Sister och Little Miss hos oss och det ska bakas pepparkakor. Little Miss måste få vara med på något hörn, det krävs lite pedagogik här.

Vid sidan om detta behöver både vuxna och barn mat. Planera, organisera, utföra, använda spis, ugn eller mikro.

Tvättmaskinen måste gå. Måste, för tvättkorgen svämmar över. Eventuellt även tumlaren, beroende på om det är torkväder ute eller inte. Detta måste pusslas ihop med användning av ugnen.

Eller så stänger i av varmvattenberedaren och badrummens golvvärme och håller fingrarna i kors.

Så borde vi dammsuga också. Lite basic julstädning, men det måste tajmas med de övriga elbehoven.

Ni som bor uppe i Norden, fattar ni? Att kunna använda precis alla bekvämligheter och apparater på en gång och det blir inte elavbrottskris i hushållet.

Terrassen och växterna är i horrorskick efter allt regn och oväder vi haft. Vi har gäster. Det ska vara solsken och blommande blommor. Det är inte. Det stressar mig.

The "lycklighetsfactor" finns dock närvarande. 

måndag 21 december 2009

Förr eller senare eller ännu senare måste man

Julaftonens meny har varit under diskussion i dag och mer eller mindre slagits fast.

Det blir bara sånt vi verkligen vill ha. Inga måsten.

Spanska och nordiska saker i blandning. I stället för skinka blir det jamón iberico (finaste, dyraste, godaste och hälsosammaste skinkan). Morotslåda, förvisso. Langostinos. Finsk rödbetssallad. Ingen sill. Finskt rågbröd. Lagrad manchego-ost med ursprungsbeteckning. Kokt potatis. Kall snaps. Skumpa. Rödvin. Pepparkakor, jultårtor.

Och framförallt, vara tillsammans med familjen, se barn öppna julklappar.

Om det inte vore för detta kunde jag lika gärna åka på kryssning någonstans och förtränga hela julen. 

söndag 20 december 2009

Lunchväntan

Dottern och jag var ute på promenad i strålande sol men iskall blåst och nu väntar vi på att sonens familj ska komma på lunch och det ska bli spännande att se om Little Miss kommer ihåg sin faster. 

Ett år är nog en fasligt lång tid för en fröken som är snart två år.

Ja nu skulle de nog få komma snart. Vi väntar, vi väntar.

lördag 19 december 2009

Iakttagelser i ankomsthallen på en flygplats

När man står på en flygplats i egenskap av mottagare och väntar på dem man ska ta emot och särskilt om det dröjer lite så hinner man iaktta och fundera.

Utöver himlamedögonen över någon stil eller brist på stil eller japp -- stilpoäng där -- så undrar jag om det över huvud taget är möjligt att hitta en fungerande lösning på en hall för anländande flygpassagerare där man som anländande bara helt enkelt kan gå ut, utan väggar av anarki emot en.

Jag tänker särskilt på den del där mottagarna står och väntar på de anländande som anländer och mottagarna rusar fram och alla står precis rakt i vägen för anländare som kanske inte är så förtjusta i glädjefesten utan bara i största allmänhet vill framåt och ut. Vilket kan vara Mission Impossible.

I kväll såg jag bland annat följande.

En kille som gjorde stopp med sina stora väskor mitt på smalaste stället för att kolla sin mobil. Den var ganska trög att starta. Kanske fanns det många intressanta textmeddelanden. Där stod han länge precis mitt i vägen.

Ett sällskap ungdomar som tog emot ett annat sällskap ungdomar, det fanns väl ett antal vuxna närvarande, men hursomhelst, hela sällskapet bildade en kompakt människopropp utan några som helst tankar på att flytta sig åt sidan för den eventualiteten att det finns någon annan passagerare som vill gå vidare och ut. Det tjingades och tjoades, det togs foton, det diskuterades kvällens vidare planer -- allt medan de stoppade upp precis all trafik. På smalaste stället.

En äldre herreman ställde sig mitt i passagerarutfarten med sina två sextiotalsväskor och stod där en lång stund medan han undrade vad han skulle göra. Han såg ut som att någon borde ha visat en skylt men han såg den inte.

En äldre mamma med vuxen dotter togs emot av vad jag antar var dotterns någotförhållande och han hade utnyttjat baren väl och hölls knappt stående. Då tänkte jag trageditankar.

Det regnar häftigt ute och i detta hushåll råder all slags harmoni. 

torsdag 17 december 2009

Fammo bija

I går, när vi hade Little Miss och J för en gångs skull var hemma en stor del av tiden, hade jag jobb att göra och vi försökte dela upp det så att J håller reda på Little Miss så där för det mesta.

Det fungerade inte helt enligt planerna. Little Miss är av förekommen anledning mera van med mig och när Faffa föreslog byte av blöja var hon i princip med på tanken men meddelade att det är Fammo som ska byta blöjan. Fammo bija.

Den 17 december hemma och den 13 i La Coruña

Om mina denna dags göranden finns det inte mycket att orda om.

Packa upp (på tiden!!), tvätta två maskiner och torka ute i solen, plocka och ordna, ny ordning i köket och hoppas att jag är riktigt effektiv och får resten klart i morgon, för på kvällen anländer Besöket. Vår dotter med man för två veckor. Familjemys ska det bli.

Om vår söndag den 13 december i La Coruña har jag betydligt mer att berätta. Den var mycket innehållsrik.

Solen sken, vinden var lite kall. Vi var bjudna till familjelunch hos vår värd Arturo. Före det hämtade han oss från hotellet och körde oss runt med snille och smak. Han har bott i La Coruña hela sitt liv och vet allt om allt. Några bilder:

Torre de Hercules, sett från Mirador San Pedro. Stan ligger till höger. Denna fyr är den äldsta romerska fyren fortfarande i användning (nästan 2000 år i drift).

Så här ser fyren ut på lite närmare håll, knäppt genom bilfönstret när vi susade förbi. Ursprungligen var fyrtonet runt, med en slingrande avsats längs utsidan för att dra upp vagnar med ved, som fyrljuset på den tiden eldades med.

Denna Mirador San Pedro ligger på en höjd utanför stan och är som namnet säger en utsiktspunkt samtidigt som anläggningen fungerar som restaurang med flera kabinett och salar. Vår värd har lunch med dessa vyer en gång i månaden med en grupp han är med i. Wow! Eller något åt det hållet.

Efter många andra intressanta platser och via en liten aperitif (torr sherry) med en liten försmaksprtion av vad som skulle bli lunchrätten (callos gallegos, dvs. en stuvning på bitar av komage och kikärter) -- fiffigt där Arturo, han ville kolla om vi gillar maten eller om annat behöver beredas -- kom vi fram till våra värdars fritidshus ca 15 km utanför La Coruña. Här samlas familjen till lunch alla söndagar. Alltid minst 15 personer.

Lunchen serverades i husets informella matsal-kök i källarplanet som har utgång till simbassängsområdet. (Behöver knappast nämnas att det finns riktigt kök och riktig matsal i våningen ovanför.) Arturo hade till vår ära tagit fram finska flaggan och symbolen för vår Lionsklubb.

Måltiden inleddes med percebes, nyss tillredda och absolut underbara, rico rico. Jag har aldrig sett så stora mängder percebes på en och samma gång i mitt liv. Vi fick också lära oss hur de bäst öppnas, hittills har vi gjort hursom, men nu vet vi hur galicierna gör det.

Ja, så serverades vi av värdinnan tillredd rätt, callos gallegos, som var mycket mera rico än vad vi smakat på vid aperitifen. Även mycket mättande och efter alla percebes (en full tallrik!) och en stor tallrik huvudrätt förmådde jag inte äta snabbt nog och ta påfyllning och värdinnan undrade om jag inte gillar maten.

Så var det kaffe och små bakelser och efterrättsdrycker och i något skede uppenbarar sig en husa klädd i husauniform och tar hand om disken och efterstädningen.

Arturo visar oss runt i hela huset och längs hela den fina trädgården -- allt omhändertaget av husa och trädgårdsmästare flera gånger i veckan.

När husan hade husat färdigt och åkt iväg åkte vi tillbaka till stan. Före det hade vi en intressant diskussion om problem med tjänstefolk.

Man kan ju alltid försöka hänga med som det vore ens vardag.

onsdag 16 december 2009

Torrevieja den 16 december och La Coruña den 12

I dag har vi skött Little Miss hela dagen, för hon kunde inte ha sitt halvdagsdagis pga. lunginflammation. Hon har medicinering på gång och är på bättringsvägen, och vi har både hämtat henne hemifrån med bil i morse och nyligen kört henne hem för det är så kall luft för en liten sjukling, plus fem i morse och drygt plus tio på eftermiddagen.

På detta viset varvar jag barnbarn med jobb i vår röriga och ostädade lilla lägenhet i myskläder och yllesockor och funderar på vilken skillnad det är mellan olika världar man vistas i. Från femstjärnigt och tjänstefolksstädat och -uppassat till min vanliga tillvaro.

Jag fortsätter med en liten översikt av vår lördag den 12 december i La Coruña.

Morgonmål intogs med dessa vyer över hamnbassängen.

Kort möte med vår värd som gav tips om platser att vandra längs och besöka inne i gamla stan som låg nära.  

De här inglasade balkongerna är ett typiskt drag i trakten. De är inbyggda från början (inte som i våra trakter där man glasar in balkonger efteråt) för traditionellt ingick det som en del av uppvärmningen att ha balkonger som samlar sol. Dessa på bilden har riktning söder och en fantastisk utsikt över hamnbassängen och havet. Inte billigt. I en byggnad till höger om bilden bor en av Spaniens rikaste personer, ägaren till klädjedjan Zara. 

Det här är hamnbassängens promenadkant. Söder ligger till vänster.

Detta är utsikten över hamnbassängen söderut med Real Club Nautico (den röda byggnaden). I övre våningen hade Franco i tiden ett residens, utöver sitt palats en bit utanför staden.

Så gick vi härsan och tvärsan och ända upp till norra strandpromenaden (det skiljer ca 800 m mellan södra hamnbassängen och norra stranden), och tillbaka till nära hotellet och så tänkte vi att det inte går att lämna Galicia utan en sjömatsmåltid. Särskilt percebes. För om kvällens meny visste vi intet, inte heller om lunchen vi var bjudna till på söndag. Måndag före avfärd var för kort. Sagt och gjort, till en av lokalerna med skaldjursmeny.

Som plockbitar före den egentliga beställningen fick vi lite ett och annat, och jag fascinerades av systemet med knappnålar instuckna i en korkbit för att peta ut innehållet i havssniglarna (eller hur de nu heter).

Så kom själva beställningen. Vi orkade inte med allt trots att det förvisso var väldigt gott och bra, detta med skaldjur har en delikat kokningsbalans som galicierna behärskar till fulländning.

Så gick vi till hotellet för en riktigt ordentlig eftermiddagsvila. Med ombyte till nattkläder och allt.

Jag behöver knappast berätta att kvällen var fenomenal, och som en detalj så var raderna av pälsar vid garderoben imponerande.

Exempel på vad vi fick innan vi satte oss till bords.

Utsikt över salen med drygt 280 personer närvarande.

Och vid vårt bord hade vi bland andra en helt förtjusande lite finnig 15-åring i tandställning som ritade fina bilder och med vilken vi förde helt utmärkta konvesationer på engelska, för det ville han.

Jag drog mig tillbaka till vår svit kring klockan ett, för vi hade en viktig söndag framför oss och jag ville inte vara för trött.

tisdag 15 december 2009

Fredag 11 december, Alicante - La Coruña

Tidig avfärd, mellanlandning i Madrid. Fyra timmar i terminal 2 på Barajas. Gammalmodig och trist. Åt lunchsmörgås och tog en brandy efter maten. Den var väl tilltagen men vi kom också underfund med att den var vattenstark. Fuskelifusk. Vi drack inte upp allt.

Vår värd Arturo tog emot oss på flygplatsen i La Coruña och vi hade fortfarande ingen aning om hur vi skulle bo. Det enda vi visste var att vi "inte behöver bry oss om kostnader".

Han körde oss till ett hotell, Hesperia Finisterre, och vi anvisades en svit uppe på sjätte våningen.

Utsikt över hamnbassängen från vår hörnsvit med fyra fönster åt två håll. Fuskelifusk -- bilden är tagen lördag morgon, inte på fredag. Jag försökte ta kvällsbelysningsbilder, men det är FÖR svårt.

Denna syn mötte oss när vi äntrade salongen från hallen. Minigym med vikter, löpband, Pilatesboll och Pilatesmatta. Löpbandets motor fungerade inte så jag gjorde ett Pilatespass och tog sedan ett bad i jacuzzin med misstaget att tillsätta vattendoft  och det blev ett sjuherrans skum som tänkte svämma över hela sviten.

Andra delen av salongen sett från ingången till sovrummet.

Badrumsavdelningen hade förbindelse både till hallen och sovrummet och dessutom ett stort minus: genomskinlig glasdörr till toan och badkaret. Hade det varit bara badkaret bakom glas så hade jag gett ett segt okej, men vem vill sitta iakttagen på toa medan ens hälft borstar tänderna? Handfat och spegel till höger, syns inte.

Så har vi ett litet men irriterande minus till: hade det inte varit bättre med flytande handtvål i stället för den här lilla glycerinbiten som inte hade någon avställningsplats så vi måste improvisera med ett av tandborstglasen? Var det liksom tänkt att den ska flyta omkring på marmorytan och kleta till allt? Hårtorken hade en fiffig lösning i en låda med uttag under handfatet med det lilla minuset att den inte fungerade.

Fredag kväll bjöd vår värd på middag på Real Club Nautico. Före det hann vi promenera lite i faggorna och beundra julbelysningen. Med ett par stora paket rökt lax insvept i termopaket under armen, för det hade vi lovat hämta till Arturo med familj.

Och en sista undran: fint och nyrenoverat hotell, helt klart med inriktning att betjäna datoranvändare och så. Men faktiskt så har folk mobiltelefoner och kameror och det hade varit ack så snärtigt att ha en rad uttag t.ex. på skrivbordet. Uttag på dammsugarnivå, otillräckligt antal sådana. Ett uttag för rakmaskin i badrummet. 

Jag kan alltså inte låta bli att gnälla verkar det som.

måndag 14 december 2009

Ja förstås blev det bra till slut

Nu är vi hemma igen.

Och det har funnits ett gnällinlägg exponerat högst upp i alltför många dagar.

Det var intensivt, hann eller orkade inte blogga. 

Lördag innan festen skrev jag en liten postning till Facebook, men har någon sett till den? Inte jag i alla fall. "La Coruña Live" did not happen.

Många intryck att smälta. Det finns bilder. Kommer snart. 

Det har varit och är för närvarande riktigt pissväder i Torrevieja. Kallt, regn.

Kallare och regnigare än i kalla och regniga Galicien. För i La Coruña var det strålande solsken alla dagar vi var där.

torsdag 10 december 2009

Hur ska jag kunna sova

I morgon kvart i sju åker vi hemifrån till Alicante flygplats. Till La Coruña via mellanlandning i Madrid.

Det kommer säkert att bli helt fantastiskt. Jag har aldrig varit i Galicien och vi har fantastiska värdar.

Men jag har ingen aning vad som ska hända, utom en smokingmiddag lördag kväll. Det är att plocka ihop smokingstassen och klänningen och lite allt möjligt för alla eventualiteter.

Denna kväll är det bowling och körövning och jag undrar hur vi ska få ihop en vettig nattsömn och jag är i det stora hela ganska stressad och arg på ett och annat. 

Får jag inte sova ordentligt så blir det total snedtändning av dagen.

VAR är smokingdelarna? VILKA tillbehör är det tänkt? VAR är urvalet av slipsar för övriga tillfällen? Ska det gå att få sova alls?

Varför fungerar inte Vodafone när jag försöker fixa så att jag igen får mail till min mobil??

Säg mig EN sak som inte känns fel just nu.

Bad hair day

Jag var hos frissan och vi diskuterade fram en vinröd nyans på mina slingor som en kontrast till min nuvarande ljusa grundfärg. För det skulle bli en förändring. Igen.

Det blev nog närmare orangerött skulle jag säga. Kanske grundfärgen var för ljus. 

Det blev som det blev. Det är som det är.

Det går inte så bra ihop med de kläder jag skaffat på sistone och tänker använda, så det är väl bara att hålla god min och se ut som att det är just så här jag vill se ut.  

Not.

onsdag 9 december 2009

Med ålderns rätt

Ja och nu håller jag på att nå den kritiska gränsen som är klockan 20 när det enligt mina värderingar är godkänt att ställa sig i säng, särskilt när man 

- har varit på en ansträngande fest dagen innan

- öööhhh, känner sig annars trött för att man är ju ändå 55+ och det finns ju en gräns för vad äldre personer ska förväntas att orka [orkar] med.

Och hur roligt är det att bli äldre?

tisdag 8 december 2009

Surpuppa

Nu ska jag i väg på en tillställning där det sen ska bli lillajulsfest och en klapp för cirka fem euro.

Mycket reserverad inställning har jag. Synnerligen mycket. Sån är jag.

måndag 7 december 2009

Skam och tacksamhet

I går var det alltså ett födelsedagskalas. 

Inbjudan till lunch på Wook Buffet efter att söndagens bowling mellan 12 och 14 var klar. 

Jag hade rätt så reserverade förväntningar.

Dessutom mitt uppe i ett krävade uppdrag som gjorde att jag blev sen och i stället för den uppfriskande promenad jag hade planerat blev jag tvungen att ta bilen, som förresten fortfarande står parkerad nära restaurangen.

Jag hade tänkt att det blir väl en samling personer där vi betalar för vår mat och vårt vin, förärar present och så går vi hem. Jag hade redan sett ut en bok för kvällen.

Så fel jag hade. Det blev hejdundrande. Det sprudlande och glittrande andwhathaveyou födelsedagsbarnet (65) hade ordnat allt i minsta detalj, utöver den goda maten fattades inga drycker och inga detaljer. Tal hölls, skålar skålades, hopskramlat presentkort överräcktes (nytt bowlingklot!! håhhåjjaa), födelsedagsmusik spelades, applåder klappades och från lunchrestaurangen förflyttade sig ett minst sagt muntert sällskap till ett kaffe-och konjak-hak en bit därifrån. 

Som sagt, jag åkte hem tidigt. Det gjorde inte J, som nog har varit ganska trött i dag. 

Jag läste nog ingen bok heller.

Farmor är inte alltid rätt

Lördag kväll var vi barnvakt, för sonen och La Nuera hade bröllopsdag att fira.
-- Ja alltså de här postningarna kommer nu inte i kronologisk ordning, men krånglande dator saboterade mina försök att skriva något sent lördagkväll/tidigt söndagmorgon när jag barnvaktat färdigt.
Och det gjorde jag ensam, för J blev så trött av all bowling han kollade på Youtube medan jag badade och nattade barn att han måste gå hem innan firarna återvänt.
Big Sister är stor och förståndig och sköter sina kvällsrutiner utan större inblandning. Lite påminnelser är allt som behövs.
Little Miss har också gjort stora framsteg med det här att gå med på att sova. Hon har övergått från spjälsäng till en säng som hon kommer ur själv. Sängen är inte längre något fängelse och hon godkänner det här med sovrutiner på ett helt annat sätt än tidigare.
Dock.
När jag skulle natta henne så anlade hon en bekymrad min och pladderpladder Mamma pladderpladder Pappa men gick på att ligga i sin säng men om en stund hördes det trötta försök till gråt och Mamma, Pappa och då tog jag upp henne en stund och hon somnade i min famn.
Det är inte lätt att låta sig förföras av sömnen utan mamma eller pappa närvarande.

ingen huvudvärk i dag inte

Ja alltså det här "fenolftalein"-uppdraget tänkte ta kål på mig. Nervig grej.

Samtidigt har det räddat mig från huvudvärk i dag för i går var vi på en hejdundrande födelsedagsfest med alla ingredienser och jag tog taxi hem klockan åtta! för att kunna stiga upp svintidigt i morse för att slutföra inför tidig leverans.

Ja vad gör man inte aus Liebe zur Kunst.

fredag 4 december 2009

Fenolftalein

Efter morgonrutinerna inledde jag min arbetsdag med ett extremt absorberande uppdrag. Det tar mig helt.

Efter att ha nästan spänt sönder musklerna mellan axlarna av frustration över att inte hitta rätt väg till lösning av hur jag ska hantera det hela så kom "ja men så här måste jag ju göra" och så har jag varit så helt ifångatagen att jag nästan glömde äta och nästan inte ville sluta trots att det blev sent.

Det handlar om att kontrolläsa en text (översättning) om kemiska analysmetoder och det finns så mycket som tar mig tillbaka till way back then och så mycket jag märker att jag bara helt enkelt vet och kan (och kan bekräfta med Google).

Jag har gjort alla dessa laborationer. 

Hur många reagerar på att det inte heter fenolftalin utan fenolftalein?

I am the best! 

torsdag 3 december 2009

Det beror på

Beställa taxi åt La Nueras, vår svärdotters mamma. Vi hade suttit ute på hak, med bröd, alioli och ostar, ett glas rödvid och två brandy per kvinna. En inte alltför excessiv konsumtion.

Så kommer taxin och jag har ett par-tre kvarter att gå hem och finner att jag är extremt kissnödig. Gå raskt längs trottoaren, hitta rätt nyckel till dörren, vänta på hissen, lida i hissen, ha nyckel framme, komma in, schuscha åt katten som vill ha kel, av med ytterrocken, in i toaletten och ned med dragkedja och jeans och lättnad.

Japp, läs detta från och med "extremt kissnödig" och handlar det om en tonåring eller max tjugoåring så är det halvt tjusigt. Lite krydda i vardagen sådär. Spännande upplevelser. Tänk att detta hände just mig.

Läs om extremt kissnödig 55-åring och det är just sooo pathetic. Pinsamt, please, save us.

Man har liksom inte samma pk-rättigheter mer.

Adjust or die. Or not. Or just die. Vadvetjag.

onsdag 2 december 2009

Advent, den 2 december i Torrevieja

Som vanligt på onsdagar så hade vi Little Miss i dag. Hon var rätt trött när hon anlände men åt ändå mer än vanligt på sistone kyckling, kokt potatis och smörkokta morötter, med mjölk som dricka. De sista munsbitarna åt hon praktiskt taget sovande med ögonen rullande i huvudet. 

Gott och väl, hon har varit krasslig och spytt och en god dos näring som går in i ett barnbarn gläder en farmor och farfar.

Så sov hon två timmar.

Knappt har hon vaknat så ringer sonen att han är på väg och "kan ni göra henne helt färdig, klä på jackan och sätta henne i kärran för det är Cabezudos på gång i centrum och jag vill hinna så att hon får se".

Cabezudos är något slag av jättar. De är ett inslag i tiderna före jul. I bilden nedan ser ni hur de paraderade längs vår gata. Med orkester, ballongförsäljare och en kille som sände upp smällare.

Uppdatering: Det här fenomenet har i sig inget med julen att göra, även om tidpunkten sammanfaller med advent. Det är en del av Fiestas de Invierno (vinterfesten) som firas med anledning av La Immaculada den 8 december (dvs. Torreviejas skyddshelgon firas då). 

tisdag 1 december 2009

Det lackar mot jul

Dessa tider av året funderar jag en hel del på skillnaderna mellan Norden och här som jag bor när det gäller advent och sånt. Julfirande. Hur julsångerna är utformade. Traditionerna.

I kyrkorna här mässas det säkert advent. Men adventsljus, lillaljulsfirande. Finns inte. Lussekatter, myyys, nixnax. 

Det finns julskyltning i affärer, spansk julkrubba i kyrkoskvären. Leksaksreklam på teve.

I norden är temat Ljuset i Mörkret. Jamen det förstår man ju. I norden är det mörkt, mörkt och mörkt. Och Jesus kommer som Ljusets Furste. Det är tung orgelmusik, mäktiga psalmer och julsånger.

Här är det en annan approach. För här är det ljust. Inte dygnet runt, men om dagarna i alla fall.

Så det har blivit annorlunda traditioner och julsånger. Om hur Maria tvättar Jesusbarnets blöjor i bäcken och sånt.