måndag 30 november 2009

Jamen hur kan det vara såhär

Jag undrar, ja det gör jag faktiskt.

Normalt är jag helt och fullständigt beroende av näringsintag regelbundet och av en viss sort på vissa tider. Det här beroendet går inte att skoja bort med tankens kraft eller liknande. Det är ett starkt beroende. Så var min far, så är jag, så är min son, så är vårt biologiska barnbarn.

Som en motsats finns det personer som kan låta bli att äta eller dricka halva eller nästan halva dan och så vräka i sig vad kroppen trängtar efter när tillfälle ges.

Och jag kan vräka i mig morgonmål och mellanmål andwhathaveyou men när det närmar sig klockan 14:30 så skriker kroppen efter lunch och det finns liksom ingen väg att komma kring detta.

Utom vissa sällsynta dagar som i dag. Efter Pilates hävde jag i mig en banan, lite senare även nötter och russin. Så kommer det ett samtal om att Little Miss är dålig, hon spyr, har feber och borde helst vårdas hemma, kunde jag ta mitt farmorande hos sonen i stället för hemma hos oss. -- OK. 

Jag packade med lunch och andra tillbehör.

Jag tillbringade fem timmar med Little Miss för det mesta i famnen och inte så välmående. Jag rörde inte min medhavda lunch, jag gick inte på toaletten. Jag tog ett glas vatten i köket medan hon sov en timme. Jag kände inte ens behov av något annat.

Kanske även jag har något fel i magen i dag.

Inga kommentarer: