måndag 16 november 2009

En gammal kropp kan ha karaktär, men den är inte vacker

Med anledning av ett igen av de hurtiga uppropen mot rådande kroppsideal, denna gång kvinnor som visar upp sina fula kroppar i Expressen och påstår att de är vackra så har jag några synpunkter. Och här får jag konstatera att min drygt 55-åriga kropp är precis lika ful och frånvänd idealen.

  1. Att det finns kroppsideal har i viss mån med mode att göra, men framförallt med biologi. Det finns vissa drag som är och alltid har varit attraktiva hos en hona i fertil ålder och dessa drag har alla en biologisk förklaring. Och vi ska komma ihåg att vår uppgift på jorden är att födas, föröka oss och sedan åldras och dö, på bättre eller sämre sätt. Det senare har biologiskt sett ingen betydelse. Huvudsaken är att vi har förökat oss. Att vi var attraktiva när det behövdes.
  2. Med hänvisning till det ovan anförda vill jag säga att är det naturens mening att en ung och fertil kropp är attraktiv, medan det enligt naturens förökningslagar är skitsamma hur en äldre person ser ut.
  3. En äldre eller gammal kropp är inte vacker. Den kan vara godtagbar av bäraren eller bärarens partner, och man kan säga att den duger för vad den är. Att påstå att den är vacker är att hyckla. En äldre person kan vara nöjd med sin kropp för att den är okej utifrån den ålder den befinner sig i. -- Men att försöka vara nöjd med kroppen i jämförelse med fertila ungdomar, NÄÄÄ. Ett nyutsprucket löv kan inte jämföras med ett skrotigt höstlöv. Sådan är livets gång. Orättvis kan tyckas, men obönhörlig.
  4. Man kan godta sin äldre kropp -- och vilket val har man -- och anpassa sig till att nu är det så här. Men att försöka tränga sig in på ett jämlikt spelfält med de biologiska vinnarna, hörnini, det fungerar inte. Losers.

Inga kommentarer: