måndag 30 november 2009

Jamen hur kan det vara såhär

Jag undrar, ja det gör jag faktiskt.

Normalt är jag helt och fullständigt beroende av näringsintag regelbundet och av en viss sort på vissa tider. Det här beroendet går inte att skoja bort med tankens kraft eller liknande. Det är ett starkt beroende. Så var min far, så är jag, så är min son, så är vårt biologiska barnbarn.

Som en motsats finns det personer som kan låta bli att äta eller dricka halva eller nästan halva dan och så vräka i sig vad kroppen trängtar efter när tillfälle ges.

Och jag kan vräka i mig morgonmål och mellanmål andwhathaveyou men när det närmar sig klockan 14:30 så skriker kroppen efter lunch och det finns liksom ingen väg att komma kring detta.

Utom vissa sällsynta dagar som i dag. Efter Pilates hävde jag i mig en banan, lite senare även nötter och russin. Så kommer det ett samtal om att Little Miss är dålig, hon spyr, har feber och borde helst vårdas hemma, kunde jag ta mitt farmorande hos sonen i stället för hemma hos oss. -- OK. 

Jag packade med lunch och andra tillbehör.

Jag tillbringade fem timmar med Little Miss för det mesta i famnen och inte så välmående. Jag rörde inte min medhavda lunch, jag gick inte på toaletten. Jag tog ett glas vatten i köket medan hon sov en timme. Jag kände inte ens behov av något annat.

Kanske även jag har något fel i magen i dag.

söndag 29 november 2009

Söndag eftermiddag

Det var alltför länge sen vi hade en riktigt ordentlig söndagslunch med sonens familj. 

De kommer i god tid, de får dricka , det finns snacks, de läser Time och Ikeas katalog och vad det råkar finnas på bordet, jag inviger nya badrumspallen med Little Miss som skvätter runt med händerna i handfatet.

Mat lagas, dukas fram. Vinflaskor öppnas. Måltiden avnjuts med goda diskussioner. 

Vi pratar om julhelgens arrangemang. 

Little Miss ska byta dagis från årsskiftet.

Big Sister ska få sin arm opererad i december. Det är något med muskler som inte utvecklats som de ska.

Två sorters glass till efterrätt.

Kaffe och te. 

Little Miss introduceras till den från Ikea nyinköpta pottan. Utan större resultat. Desto större smörja i blöjan lite senare. Lite utanför också.

Mera kaffe mera te. Brandy. Bara lite lagom.

Hejdå. Puss och kram.

Så ringde jag min mamma och pratade en god stund. Diskmaskinen går. Jag skriver blogg.

torsdag 26 november 2009

I-landsproblem, kylskåpshandtag

Det är helt obegripligt att man köper en kylfrys för väldigt dyra pengar, av ett "kvalitetsmärke", och efter ett par års användning i ett hushåll med två vuxna (vi talar alltså inte sjubarnsfamilj) så spricker kylens eländiga PLASThandtag sönder.

Jag ringer teknisk service. Den fungerar väl. Det kommer en tekniker som installerar ett nytt handtag till ett dyrt pris, och mellan varven viskar han skamset att de här handtagen faktiskt inte är något vidare.

Det går ett par år till i detta hushåll med två vuxna och så spricker handtaget igen. Tänker inte betala dyra pengar återigen. Åtgärdar sprickan med ett antal varv tunn järntråd så att det åtminstone inte ska bli värre det hela. Skit i estetiken. Det är ju bara vårt lilla kök och vi har ju bara en gång köpt ett dyrt kylskåp för att det ska fungera väl och ha plats för många saker. Och se bra ut.

Kylskåpet öppnas med yttersta försiktighet varje gång, handtaget hanteras som ett paket sprängämnen.

För ett par dagar sedan behövde jag något ur kylskåpet (öppnandet är förenat med samvetskval -- öppna inte om du inte måste), öppnade dörren varsamt och med ett osympatiskt splitterljud gick det ömt vårdade plasthandtaget i alltför många bitar. Katastrofalt planerad plastbit på helt fel placerad plats.

HADE JAG VARIT innehavare till en betydande blogg så hade jag gjort stor affär av detta på den samma och kanske fått någon uppmärksamhet.

Jag är det inte, så nu funderar jag mellan att fota eländet och sprida runt det Dåliga Ordet och/eller skicka resterna till Företaget och fråga hur de har tänkt sig göra Damage Control.

Under tiden tar vi till magmusklerna för att placera in fingrarna för att få upp kylskåpsdörren. Kanske man kunde skruva in ändarna av ett snöre i skruvhålen och få något slags grepp. 

Fucketifuck. Alltså. I must say.

onsdag 25 november 2009

Mina morgnar

I regel har jag ingen väckarklocka.

Jag kan vakna rätt tidigt, konstatera att ljuset från badrummet, vars dörr vi håller på glänt och som har ett fönster, ännu inte tyder på dags att stiga upp. 

Somnar kanske om.

När jag igen kommer till någon nivå av medvetande svänger jag njutningsfullt från sida till sida. Funderar på vad jag har drömt och varför. Försöker avvärja störande tankar med principen om att "det tar vi senare i dag". Hör hur J knattrar med tangenterna på datorn i rummet invid. Han stiger i regel upp först.

Jag ligger kvar tills att jag har bearbetat drömmarna, tankarna och känner att nu har sängen inte mera att ge, dags att inleda dagen. Vill eller inte, men måste.

I regel är klockan då 7:40. För det mesta faktiskt. 

tisdag 24 november 2009

Ett par timmar en eftermiddag med Big Sister

I dag var det vår tur att hämta Big Sister från skolan. 

Först kommer varförfrågorna:

- Vad är det här?

- Det är lådan till vår nya skrivare.

- Vad gör den här?

- Vi måste spara den tills vidare och den är på väg ned i förrådet.

- Men varför måste ni spara den? 

- För att ...

Så väljer hon mellanmål och vi umgås i köket. Plockar ut frukt och grönsaker ur nyinköpta påsar och placerar dem konstnärligt i korgar och på fat. 

Ordnar in värmeljus i väggskåpet. - Det måste finnas minst 500 av dem! - Kolla paketet, det står faktiskt 50. Och det är snart jul , vi kommer att behöva en del. - När dekorerar ni julgranen? - Inte än på ganska länge. - Ska jag duka bordet för er middag? - Vi har ätit lunch, det blir ingen middag i dag. - Ska jag tända några ljus, det håller faktiskt på att bli ganska mörkt! - OK, men inte med tändstickorna, du kan bränna dig, ta den långa tändaren.

Pysslande och prat och mys.  

Äntligen. Det har på sistone varit för många gånger utan tid att umgås.

För dessa tillfällen går förbi och kommer aldrig åter.

måndag 23 november 2009

Så går tre timmar i vårt liv och kommer aldrig åter

I dag hämtade J Little Miss från dagis. 

Till åtskillnad från de flesta gånger när hon anländer till oss så hade hon inte somnat på vägen.

Så det var full fräs en god stund framöver. 

Little Miss äter tillsammans med oss. Vill dock denna gång INTE ha broccoli, som brukar vara det hon aldrig säger nej till. (Talar vi 2-årstrots?)

Little Miss kelar med katten som inte är odelat förtjust.

Little Miss och jag går ut på terrassen för solen lyser skönt och hon vill bli av med sina strumpbyxor och så vattnar vi växter och leker i största allmänhet. När Little Miss för andra gången drar mylla ur en kruka så kommer vi till det nej där hon bärs in med bestämda steg. 

Kritor och papper tas fram. Håller en stund. 

[Vi undrar om hon inte ska somna snart, det är länge över tiden,]

Mellan varven leker Little Miss för sig själv i tältet eller på annat håll. Rätt mycket faktiskt.

Nästa aktivitet är diska plastkärl vid diskbänken. Vatten plaskar åt alla håll. Inte minst på hennes själv och på golvet.

Klä på tröjan själv. Längs benen. Faffa ställer till rätta.

Kommer till Fammo, vill ha Lipsil, får Lipsil, inte så mycket som hon hade tänkt och *there we go* skrik och trött och somna nästan på stubinen. 

Så går tre timmar i vårt liv och kommer aldrig åter.

Svenskar i Spanien

Det finns en ny webbplats som jag vill slå ett slag för. Den heter Svenskar i Spanien.
Ja och öhh, inte minst förstås för att jag som bloggare i Spanien som skriver på svenska språket har en liten intervju publicerad där.
Det är ett lovvärt initiativ och sådanahär nischade platser för svenskspråkiga som bor i Spanien eller tänker sig att göra det fyller garanterat sin funktion. Möjligheterna är väl nästan obegränsade. Det kan ju bli vad som helst.
Leve internet och dess väl utnyttjade möjligheter får man väl säga.

söndag 22 november 2009

I-landsproblem nr 56287427

Vi bor på översta, femte våningen (i nordiska mått sjätte) och mitt emot på gatan finns det lägre enfamiljshus med max två våningar plus takterrass.

Enfamiljshus. Med det inte sagt att husen kan hysa t.ex. två generationer i var sin våning eller så, men det är alltså inga lägenhetsblock vi talar om. De är betydligt lägre än där vi bor, så vi har god utsikt över deras takterrasser.

Grannen mitt emot röjde och städade sitt uteförråd (uppe på sin takterrass) i dag. Ett och annat kom fram i dagen, enligt vad jag kunde se.

Det är inte utan att man känner igen sig. Vi med våra fyllda förråd och garage och whathaveyou.

Och ångesten som sköljer över en när man betraktar alla grejor som man inte vet vad man ska göra med.

Som vi tycker är skräp och överflödigt men som på andra håll i världen skulle vara högsta status.

lördag 21 november 2009

Öka välmåendefaktorn

Jag har på sistone varit plågsamt medveten om att en del av växterna ute inte alls ser så särskilt välmående ut. Jasminen har en enda pytteliten blomma och den ljusblåblommiga härligheten som bara väller över sig själv i alla parker och rondeller vill inte alls hos oss.

Ampelliljorna har vuxit ur sina krukor och börjar gulna.

Så ska det inte vara, när jag går ut på balkongen/terrassen vill jag uppleva välbehag, inte ångest.

Så när jag i dag äntligen var i skick att ta mig ur huse så valde jag att åka till trädgårdsbutiken för att försöka avhjälpa det värsta. Några nya krukor, en säck mylla.

I novemberdagens tidiga kvällssol pysslade jag en stund ute och nu är ampelliljorna under kontroll ett par månader i alla fall. På väggen, utom räckhåll för katten.

Det behövs mera krukor, mera sticklingar, jag visionerar en kvällssolsvägg i andalusisk stil med massor av väggkrukor.

En av hibiskusarna planterade jag om. Kanske de två övriga snart också.

Den ljusblåa härligheten har en osäker framtid hos oss. Kanske jag borde försöka på nytt med en bättre planta. Jasminen vill jag ge en ny chans, den doftar ju så härligt bara den ids blomma. Skräpar gör den förvisso. Gör inget, bara den blommar och doftar.

torsdag 19 november 2009

Nipprigheter 2.0

En dag till utan att jag har insjuknat allvarligt. 

Är detta min referens framöver? Kaninpuls på alla symptom. Så här kan det inte fortsätta.

Jag sitter inne och jobbar i självpåtvingad lugn takt efter att ha avböjt en hel del uppdrag för jag bör inte stressa och utsätta mitt immunförsvar för prövningar. Se till att alla rörelser är lugna. Gå lugnt in på toaletten. Lugna rörelser. Laga maten i lugn och ro. Ingen stress. Andas djupt. Låta kroppen förstå att det är lugnt.

Jag sitter här inne och inne och inne, och just när jag hade tänkt gå ut på en försiktig promenad så stänkte det ned lite regn typ tre droppar och så blir jag igen nipprig.

Så här nipprig har jag aldrig varit och allt är den här svinispropagandans fel. Jag har haft hosta och lite feber och J är precis lika nipprig om att "måtte det nu inte bli något värre" och jag intygar för honom att jag tagit min torrhostehostmedicin och att den ser ut att verka.

Om nu mänskligheten eller delar av den måste plånas ut pga. resistenta virus eller bakterier så skulle jag föredra något snabbt som går över utan att jag behöver lida för mycket.

onsdag 18 november 2009

Mörkmys mellan varven

I kväll efter att solen gått ned tände jag en läslampa i mörkret och satte mig ned i min favoritfåtölj med en yllepläd över benen för att avnjuta läsning och kvällen. Jag kunde ha tänt några ljus också.

Då tänkte jag att det är mysigt med sådana kvällar. Mörka, lite kyliga. Och så tänkte jag också att de är särskilt mysiga och inte alls deppiga just för jag vet att i morgon blir det ordentligt ljust igen. Solen kommer att skina och jag ska plocka ned tvätten som torkar ute och kanske själv hänga en stund på balkongräcket och se vad folk har för sig nere på gatan.

Sedan kommer jag in och på en lång stund är jag så bländad att jag inte ser datorskärmen ordentligt. Jaja och jag har solglas, men de är för det mesta utom räckhåll.

Farmor är lite sjukledig

Då jag nu en gång är så inställd på att vila vila vila, och låta kroppens immunförsvar jobba jobba jobba, så var siktet i dag ställt på att gå i säng klockan åtta.

Det dumma var att dricka en stark kopp kaffe efter den sena lunchen, för att hållas vaken ens till klockan åtta för så kändes det då.

Men efter planenligt sänggående och efter drygt två timmar tossin' and turnin' så har jag tagit paus från sängen med en pestosmörgås (mmassor av vitlök) och ett glas rödvin. OCH en brandy. Månne jag inte tröttnar till snart.

Hursomhelst så rinner näsan inte lika mycket och torrhostan är dämpad med medicin. Jag har ingen feber längre. Kanske jag klarar detta. Fingers crossed.

Inga farmorsplikter i morgon heller. Så har sonens familj ordnat. Jag känner mig omhändertagen.

Är det eller är det inte?

Min kropp växlar mellan kämpa emot och ge efter. I går däckade jag med feber på uppgång och sov hela eftermiddagen-natten. 

Bättre i morse.

Men, utöver att jag förstås inte vill bli sjuk så är jag onekligen skrämd inför eventuella svinisutsikter. Det är jag faktiskt. 

måndag 16 november 2009

En gammal kropp kan ha karaktär, men den är inte vacker

Med anledning av ett igen av de hurtiga uppropen mot rådande kroppsideal, denna gång kvinnor som visar upp sina fula kroppar i Expressen och påstår att de är vackra så har jag några synpunkter. Och här får jag konstatera att min drygt 55-åriga kropp är precis lika ful och frånvänd idealen.

  1. Att det finns kroppsideal har i viss mån med mode att göra, men framförallt med biologi. Det finns vissa drag som är och alltid har varit attraktiva hos en hona i fertil ålder och dessa drag har alla en biologisk förklaring. Och vi ska komma ihåg att vår uppgift på jorden är att födas, föröka oss och sedan åldras och dö, på bättre eller sämre sätt. Det senare har biologiskt sett ingen betydelse. Huvudsaken är att vi har förökat oss. Att vi var attraktiva när det behövdes.
  2. Med hänvisning till det ovan anförda vill jag säga att är det naturens mening att en ung och fertil kropp är attraktiv, medan det enligt naturens förökningslagar är skitsamma hur en äldre person ser ut.
  3. En äldre eller gammal kropp är inte vacker. Den kan vara godtagbar av bäraren eller bärarens partner, och man kan säga att den duger för vad den är. Att påstå att den är vacker är att hyckla. En äldre person kan vara nöjd med sin kropp för att den är okej utifrån den ålder den befinner sig i. -- Men att försöka vara nöjd med kroppen i jämförelse med fertila ungdomar, NÄÄÄ. Ett nyutsprucket löv kan inte jämföras med ett skrotigt höstlöv. Sådan är livets gång. Orättvis kan tyckas, men obönhörlig.
  4. Man kan godta sin äldre kropp -- och vilket val har man -- och anpassa sig till att nu är det så här. Men att försöka tränga sig in på ett jämlikt spelfält med de biologiska vinnarna, hörnini, det fungerar inte. Losers.

söndag 15 november 2009

Där kom den

Ett antal pressade veckor, några för korta nätter. Och när jag äntligen ska känna mig riktigt ledig och bara jag, jag och jag för mig själv så poppar den upp. Förkylningen.

Nu går jag i säng supertidigt och hoppas att dagens C-vitaminchock-vitlök-ingefära-tadetlugnt-sittauteisolen plus en planerad tolvtimmarssömn hjälper.

lördag 14 november 2009

Flyttfåglarna har dragit vidare

Under den senaste veckans skymningar har vi varit som naglade vid utsikten.

Fåglar, tusentals, tiotusentals eller mer, har övat formationsflygning på vår himmel. 

Nu är de borta. De flög väl till Afrika efter mellanlandningen här.

Lycka i skymningen

Och vad är detta för en märklig bild kan man fråga sig. 

Det är en bild av existenslycka.

Vi har haft härliga gäster, jag har tvättat en del av deras lakan och handdukar och jag har hängt dem på tork ute, i den vackra skymningen. 

Vilken skillnad mot torktumlarens buller.

Jag kände mig nästan oartig när jag ett antal timmar efter deras avfärd började reda upp där de sovit, som om jag hade velat kasta ut dem i efterhand. Hade vi bott rymligare och haft ett äkta gästrum eller två så hade jag nog väntat några dagar och låtit deras avtryck i vårt hem finnas kvar lite till.

tisdag 10 november 2009

Farmor sviktar i bland

Jag har jobbat sent idag. Och jag började ovanligt tidigt. Just nu borde jag sitta på ett möte och idka välgörenhet men det gör jag inte, jag har skött andra plikter som hade förtur och som krävde sin obönhörliga insats.

Jag är i alla fall nöjd (även om det ordet inte riktigt hör hemma här just nu) med att jag har haft vett att välja bort. Om jag inte får välja bort när jag behöver så går jag sönder.

måndag 9 november 2009

Var finns vinterkläderna

Jag borde och skulle ha velat sitta och följa med föreställningen som Big Sister har med sin Drama Class.

Men här sitter jag framför datorn med segt bomullshuvud och avslutar en .... spännande arbetsdag. 

Det har varit soligt men kall blåst i dag. Lite vinter över det hela faktiskt. Och på stan gick väldigt många klädda i jackor och andra ytterplagg som såg ut att vara ryckta i panik ur vinterklädsförrådet. Eller något annat förråd. Det såg för det mesta inte så genomtänkt ut.

Den kommer alltid så plötsligt, denna novembermånad med sina väderfenomen.

söndag 8 november 2009

På väg in i vintertiden

Dagarnas uppdelning håller på att ändras.

Det är inte längre varmt eller mer eller mindre varmt dygnet runt. Nätterna är betydligt kyligare, och därmed också morgnarna och kvällarna.

Så det är varmare kläder på morgonen, lättare kläder på dagen, varmare kläder på kvällen.

Jag har en hel stor hög med byteskläder som kommer i användning i olika skeden av dagen.

fredag 6 november 2009

Dagens mål: välbefinnande

I dag har jag varit särskilt snäll med mig själv.

För jag behöver få kroppen att tro att den här förkylningen som knackar på dörren inte har något ärende här. 

Så jag bestämde att för det första så i dag hanteras det inga bekymmer. För stress är likamed nedsatt immunförsvar. 

Färskpressade apelsiner på morgonen.

Gurgla med saltvatten, spola näsan med saltvatten. Ja det gjorde jag faktiskt och det var ordentligt obehagligt men jag mentaliserade med vad jag läst om svinisens symptom och tänkte att jämfört med det är detta ingenting och om det tjänar till något motande så ach well.

Till lunch en mixad soppa med en mmmassa ingefära och vitlök, lök, purjo, morot, spenat. Att sönderdela allt med mixer gör att nyttighteter tas upp bättre i kroppen. Much needed.

Jobb på ett snällt sätt. Rödvin med lunchen, horisontalare i soffan efterpå. Utan dåligt samvete. Stiga upp och se på de fantastiska fågelflockarna som har sin uppvisning i skymningen. Jobba lite igen.

Lugn eftermiddag. Härligt lugn kväll med tidningsläsning. 

J gick redan i säng. Jag följer strax efter.

torsdag 5 november 2009

Härligt men farligt

Little Miss håller på att bli ganska tålamodsprövande. Utöver att hon är fascinerande förstås.

Det är en av faserna i hennes utveckling och det är ju inte hon som ska klandras och ingen annan heller för den delen. Det är bara så det är och alltid har varit med barns utveckling.

Hon har dessutom en stark personlighet. Ack och ve om man rör hennes cirklar.

Fammo!! No!!

Och så söker hon gränser. Ack denna balansgång och hur den ska hanteras.

Min bloggrulle, mitt elixir

I går var det en dag som innehöll ett och annat som störde mitt allmänna välbefinnande. Hypertografin blev lidande på olika fronter. Trots att jag skippade Pilates, trots att jag ombokade frissan och verkligen försökte känna mig som om jag hade en viss kontroll över tillvaron och tiden.

Jag är sån att till en viss punkt så känns det att jag inte påverkas men så kommer dropppen och då blir jag så trött, så irriterad och så nedstämd och det är lätt hänt att det påverkar omgivningen (milt sagt).

J hade inte haft det alls lätt heller, och när kvällen kom så närmade sig tjafs och onödiga ord. 

Då konstaterade han klokt att vi i den här situationen åtminstone inte behöver göra det svårt mellan oss.

Således höll vi oss, vänligt och sakligt, på var sitt håll. Han såg på teve för att koppla av, jag läste mina vanliga bloggar för att dra in känslan av att allt är normalt, allt är okej. 

Och så blev det.

Med det inte sagt att när vi vid tillfälle ska vi dela med oss av allt som hänt.

tisdag 3 november 2009

En dag i början av november

Uff, det känns lite för mycket och kaotiskt just nu, jag upplever brist på tid och kontroll och det är mest brandsläckning som gäller.

Jag var tvungen att tacka nej till ett uppdrag som hade varit intressant, men har man åtagit sig annat så har man.

Little Miss var på krävande humör i dag. Och det blev strul med skolhämtningen av Big Sister.

Jag undrar om jag måste omboka min frissatid i morgon till något nästa vecka eller så.

Jag undrar om jag måste avstå Pilates i morgon bitti för att hinna jobba tillräckligt innan vi tar hand om Little Miss.

Jag undrar hur länge man kan låta bli att dammsuga mattan i gången innan skräpet växer fast i underlaget.

Jag har mellan varven försiktigt avlägsnat häftstiften från 150 broschyrer av ett antal som ska förnyas delvis. Det tog sin tid av vilken en del ute i solen, tills att det började kännas för hett.

Jag börjar nu bli sugen på kvällsmål och ska undersöka möjligheterna i köket.

söndag 1 november 2009

Face the facts

Jag tittar på foton från några år tillbaka.

Inte så att jag är på alla av dem.

Inte så att jag appploderar för hur jag ser ut på de foton jag är med på.

Men, hördujag och hörnini, jag är vad jag är och jag var vad jag var.

ett ögonblick i bruset

I bland hugger det till, mitt i bland "jag är på väg och lite bråttom är det också".

Ja jag är på väg förbi, men solen på den vita väggen, havet om än smalt, i bakgrunden. Måste stanna upp.

Moments of life.

det är fullbordat

Jag tog mig en sista titt i rummen, kollade balkongen, flyttade in tvättställningen med den sista satsen tvätt från kvällssolen in i sovrummet, drog fast persiennerna, lämnade en liten lucka för balkongfönstren, drog för gardinerna, såg till att inget otillbörligt låg kvar, att allt var i ordning för våra vintergäster.

"Hejdå, vi ses nästa vår."

Det var det andra avskedet denna sensommar och höst. 

Det första inföll när semestermånaden augusti tog slut och jag tog avsked av den lättjefulla tillvaron med stekande sol, dopp i poolen och långa varma kvällar. Allt detta fanns där närvarande en god bit framöver men utan vårt deltagande, för när semesterperioden är över så då är den över.

Och när den förlängda sommaren om än enbart på veckoslut är över så då är den över. Poolen blir för kall, vinden kan vara lite ovänlig.

Inför en söndag som redan är

Jag har nyligen barnbarnsvaktat hos sonen, kommit hem och nu känns det inte aktuellt att gå i säng fast klockan snart är två.

Det kan bli en seg söndag. Men fix- och städjobb väntar. Blev inte klar för J insjuknade i något flunssaliknande och kunde inte bidra som det var tänkt. 

Men före det tänker jag sova minst åtta timmar, helst tio. Det kan bli lite sen början på det hela.

Menmen, jag har ju hela söndagen på mig. Fixa gardiner, se på tvätt som torkar på en solig balkong, kolla havsutsikten, lyssna på fågelkvittret, sucka lite lagom lyckligt, göra i ordning så att jag känner att det här blev bra.