måndag 26 oktober 2009

Människor vid ett bord under en tillställning

Har ni någonsin varit med om känslan

att presenteras för människor som man inte riktigt har klart för mig vad de gör på den tillställning det gäller, och de är typ de allra yngsta (= de oförklarligaste i sammanhanget), och frun skelar så att man inte inser att hon ser på en utan tror att hon tittar helt åt annat håll (no offence men det bidrog till förvirringen), men jag försöker komma i gång med en konversation, för från deras håll finns det inte så många försök

och så dimper det in före middagen, fotrtfarande i baren, en hel hop med andra människor som man känner eller inte känner så bra, men som man ska kindpussas med och utbyta vanligheter med, och de unga tu ställer sig diskret åt sidan men på ett sätt som får mig tänka att jag kanske borde ha någon koppling till dem, men jag har inte rätt information

och så visar det sig efter trevare att de är deochde och de är ju helt trevliga  och så går vi till bords

och det visar sig att det utöver dem och kvällens hedersgäster så finns det fyra förmodliga psykfall vid bordet, och tyvärrr stämmer denna fördom mer eller mindre, och stämningen blir bitvis aningen tryckt när de här sociala misstagen till människor ställer till obehagliga situationer

och jag ser och känner hur vi övriga undrar hur vi ska släta över det här, och det ligger nära till att vi tyst kommenterar sinsemellan, men det gör vi inte

och jag sitter mitt emellan två sällskapsenheter som behöver underhållas, den ena på finska och den andra på spanska, och den andra spanjoren kunde J ha underhållit hade han inte varit så upptagen med sina andra plikter

och där sitter vi alla mitt emot de sociala katastroferna, och vi har på sitt sätt trevligt sinsemellan, och det finns bland de spanska representanterna tappra försök att skämta bort  ignoransen på andra sidan bordet

men vi sitter väl nog alla på vår sida och undrar. Och vi finländare undrar och skäms, och spanjorerna öhhh, vågar inte gissa...

EDIT: jo, jag redigerade texten lite i efterhand, för min ursprungliga tanke om en kommateckenlös svada kändes för jobbig att läsa.

Inga kommentarer: