fredag 30 oktober 2009

Postkontor med havsutsikt

I dag åkte jag till "vårt" postkontor, dvs. den filial som heter Sucursal 2 och som hyser vår postbox. Ett litet mysigt kontor.

Detta postkontor ligger i södra delen av stan, inte helt nära där vi nu bor men när det begav att skaffa postbox bodde vi i närheten och i huvudkontoret i centrum var det flera års kö till postboxarna.

Vädret var strålande och jag hade gärna tagit en rask promenad men tidtabellen var för knapp för det. Hur som helst, denna syn mötte mig när jag parkerat bilen:

Postkontoret ligger i ett litet komplex med affärslokaler och restauranger med utsikt mot havet.

Postkontorets ingång ligger en bit bort till höger förbi ett antal restauranger. Ingången är på havssidan. 

Kolla de långa skuggorna. Klockan var cirka 12:30 och solen praktiskt taget som högst, men "vintermörkret" knackar på dörren.

EDIT: Mysfaktorn för detta lilla postkontor ligger i att det är litet, det finns en anställd (ja, i bland kan man se två). Vad inredningen beträffar är mysfaktorn nära noll och detta på minussidan. Men så är det på spanska postkontor.

onsdag 28 oktober 2009

När man äntligen ska komma till skott

Vi håller alltså på att storstäda och ställa i ordning La Calma för våra vinterhyresgäster. Det tar tid.

I projektet ingår också att äntligen få in vettiga handdukskrokar i badrummet och duschrummet i stället för den tillfälliga lösningen (nästan 5 år) med sugkoppskrokar som trillar ned med vissa mellanrum.

Jag hade tänkt mig dels en gallerhylla med krokar undertill. Vi har hemma i duschrummet en helt utmärkt och synnerligen praktisk sådan, från Ikea för flera år sedan, med uppfällbar hylla. (Men nej, finns inte längre i sortimentet.)

Och så lite knaggar bakom dörren också för det kan inte finns för många krokar och knaggar i ett badrum. 

Jag tänker också att krokarna och knaggarna gärna behöver sitta ihop i enheter så att man inte behöver borra hål i kaklet för varje enskild krok eller knagg.

Jag har använt mycket och frustrerad tid på detta. Mycket spring i många affärer. 

Hittar jag vad jag söker? Icke.

Detta hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag trodde att det skulle vara välja och vraka överallt. Vad är det som pågår?

tisdag 27 oktober 2009

Mia! Oto!

Little Miss babblar på. En stor del förstår man inte och det är svårt att avgöra vilket språks förstående man ska koppla på.

Ett ganska gott förslag är dock spanskan. Hon går på sitt dagis och hon leker med de spanska barnen och det är därifrån de flesta uttrycken kommer.

Här senast var hon ute med faffa på balkongen och hittade en halv klädnypa (det här när plasten spricker, fjädern flyger sin väg och så finns det rester kvar).

"Fammo, fammo" kommer hon springande till mig. "Mia!", "oto!" Hon kan ännu inte säga r-ljud så vad hon menade var Mira!, Roto! (Titta!, Sönder!)

Ett litet utdrag ur vår serie Händelser i Fammovärlden.

måndag 26 oktober 2009

Människor vid ett bord under en tillställning

Har ni någonsin varit med om känslan

att presenteras för människor som man inte riktigt har klart för mig vad de gör på den tillställning det gäller, och de är typ de allra yngsta (= de oförklarligaste i sammanhanget), och frun skelar så att man inte inser att hon ser på en utan tror att hon tittar helt åt annat håll (no offence men det bidrog till förvirringen), men jag försöker komma i gång med en konversation, för från deras håll finns det inte så många försök

och så dimper det in före middagen, fotrtfarande i baren, en hel hop med andra människor som man känner eller inte känner så bra, men som man ska kindpussas med och utbyta vanligheter med, och de unga tu ställer sig diskret åt sidan men på ett sätt som får mig tänka att jag kanske borde ha någon koppling till dem, men jag har inte rätt information

och så visar det sig efter trevare att de är deochde och de är ju helt trevliga  och så går vi till bords

och det visar sig att det utöver dem och kvällens hedersgäster så finns det fyra förmodliga psykfall vid bordet, och tyvärrr stämmer denna fördom mer eller mindre, och stämningen blir bitvis aningen tryckt när de här sociala misstagen till människor ställer till obehagliga situationer

och jag ser och känner hur vi övriga undrar hur vi ska släta över det här, och det ligger nära till att vi tyst kommenterar sinsemellan, men det gör vi inte

och jag sitter mitt emellan två sällskapsenheter som behöver underhållas, den ena på finska och den andra på spanska, och den andra spanjoren kunde J ha underhållit hade han inte varit så upptagen med sina andra plikter

och där sitter vi alla mitt emot de sociala katastroferna, och vi har på sitt sätt trevligt sinsemellan, och det finns bland de spanska representanterna tappra försök att skämta bort  ignoransen på andra sidan bordet

men vi sitter väl nog alla på vår sida och undrar. Och vi finländare undrar och skäms, och spanjorerna öhhh, vågar inte gissa...

EDIT: jo, jag redigerade texten lite i efterhand, för min ursprungliga tanke om en kommateckenlös svada kändes för jobbig att läsa.

söndag 25 oktober 2009

Dagens projekt: storstäda La Calma

Ja och det var nog även gårdagens projekt och jag har också minst tisdag och torsdag bokade för fixning.

Vi ska få hyresgäster över vintern och det är väldigt hyggliga människor vi talar om. Vi hade dem förra vintern också och de lämnade stället så spicketspan att vi nu går in på starka insatser för att komma upp till ens samma nivå.

Det är som typ gamla tiders julstädning. Alla ytor, alla skrymslen. Bra sätt också att inventera läget faktiskt. Detta behöver justeras här, dettta behöver ses närmare äver där.

Vi gör det inte av prestigeskäl utan för att vi vill. Vi vet att de kommer att ta väl hand om vår lilla pärla och göra handyman-saker som vi inte fått det till att göra och det är den perfekta symbiosen eller vad man nu kan kalla det.

fredag 23 oktober 2009

Dagens projekt: Ikea

Vi åkte till Ikea strax utanför Murcia i dag. Tillbringade nästan fem timmar, inklusive lunch. Ingen större plåga för det var inte så mycket folk.

För ta t.ex. en lördag. Man kan bli så NERVÖS att gå omkring när det inte går att granska saker för det är alltid folk i vägen. Och så är det KÖ för att gå in så att om man har glömt något efter kassorna, så Just Forget It. 

Ja, så var det alltså inte i dag. Det var en bra Ikea-dag.

Jag måste uttrycka min beundran för det synnerligen välfungerande affärskonceptet. Man ser ju igenom vissa intriger, men det är godkänt. För det fungerar på så så så många plan. 

Sälj kvalitet och bra design. Ge köparna idéer och impulser. Följ med i tiden. Se till att det finns lockelser längs vägen.

MINUS nr 1. När jag nära kassorna fick akut behov att gå på toa måste jag gå miles and miles bakåt och det var inte roligt för ärendet var akut. Men PLUS för deras business, på tillbakavägen fastnade det en liten produkt i min lättade kropps händer.

MINUS nr 2. När det är slut på en produkt man nästan särskilt åkt dit för. Det är ändå cirka en timme från oss.

Hursomhelst, plussen är ändå större än minusarna.

Och de lokala affärerna får protestera hur mycket de vill, but adapt or die.

torsdag 22 oktober 2009

Hundra frågor

För att tillfredsställa min älskade dotters önskan: svar på hundra frågor. 

1. Vem är du: Anka, Anka och Anka. Numera Farmor Anka. En del tycker att Anka är fult och säger Anki i stället. Det anser jag vara fel och onödigt.
2. Någonting jag tycker om med mig själv: Jag är rätt bra på analyser av personer och händelser och så har jag en i bland väl riktad skarp tunga. Vilket en del uppskattar, andra inte.
3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:  Jag  har många goda idéer men är dålig på att förverkliga och få saker till stånd. 
4. Detta är jag rädd för: att bli en gammal grönsak.
5. Tre saker jag vill ha varje dag: Vakna efter god sömn, rätt sorts näring och vid rätta tidpunkter, något som ger lite sting i tillvaron
6. Tre saker jag absolut inte kan göra:  [Inte förmår eller inte kan?] Om vi tar frågan på orden, dvs. kan. Jag kan inte gå ner i spagat, jag kan inte läsa kartor på ett vettigt sätt,  jag kan inte lyssna på tre konversationer samtidigt [vilket spanska personer kan].
7. Detta tycker jag om att göra: vara för mig själv och göra det som känns bäst för stunden 
8. Detta vill jag göra just nu: slutföra de här svaren utan att ha druckit för mycket Carlos III för att förstöra morgondagens Ikea-utfärd
9. Bästa känslan: Efter dans i sänghalmen.
10. Värsta känslan: Svårigheter i nära familj.
11. Egenskaper jag gärna vill att min partner har: självrespekt, humor, omtänksamhet
12. Är jag kär just nu? ja, på det djupa sätt man är efter så många år ihop
13. Jag vill gifta mig? inte just nu, är det redan
14. Följande saker vill jag göra innan jag dör: leva mitt liv så gott det går 
15. Min käraste ägodel:  tak över  huvudet, säng, möjligheten att skaffa mat, dator och internetförbindelse
16. Något jag vill ha i present:  En upplevelse.
17. Detta har jag på mig just nu:  ett par trekvarts hemmabyxor i orange, en gammal gråvitmönstrad top köpt i Dublin
18. Favoritkläder: jeans och valfri välsittande överdel
19. Favoritdjur: katt, katt och katt
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest:  det här kan jag faktiskt inte svara på, för det är LÅTEN i sig som tilltalar, oavsett stil
21. Favoritlåt just nu: and always: Die Hölle Rache (nattens drottnings aria i Trollflöjten)
22. Roligaste/tråkigaste ämne i skolan:  Grammatik/matematik
23. Stjärntecken: oxe
24. En bok jag älskar: Juhani Mäkelä: Kaikkien alojen erikoisasiantuntuja
25. En film jag älskar: Some like it Hot
26. Tv-program jag gillar: just nu nästan ingenting
27. Favoritdoft: COCO Mademoiselle, Chanel
28. Detta äter jag gärna: grönsaker, fisk
29. Dricker helst: vatten, skumpa, rödvin, vittvin, brandy, Fernet
30. Favoritgodis: brandy
31. Vart vill du resa:  New York,  göra Karibienkryssning, något österut typ Singapore eller så
32. Färg på mina ögon: blågrå
33. Min längd: en och sextio
34. Jag tror:  på ödet
35. Jag spelar:  inget just nu, pianot är i garaget och ser inte ut att ha framtid hos oss
36. Person jag beundrar:  min man, mina barn (på riktigt!!)
37. Så här bor jag: i två sovrum, vardagsrum och kök, ett badrum, ett duschrum/grovkök, med balkong i översta våningen med viss havsutsikt
39. Det här tänder mig: en självsäker utstrålning
40. Det här gör mig avtänd: småsinthet
41. Favoritfärg: en viss  nyans av lila som jag inte kan definiera, ganska mörk i alla fall
42. Favoritcitat: Paras on hyvän vihollinen (min förklaring: att ge upp i sina försök att nå det bästa  gör att men inte ens når det goda, en fair enough-nivå)
43. En hemlighet jag vet:  folk är dummare/smartare än vad man tror
44 Den bästa present du fått?:  jag är numera inte så mycket för materiella saker, bästa presenten är väl att igen få uppleva hur barn utvecklas, detta gäller såväl bonusbarnbarn som biologiska sådana OCH att de  tar emot min famn
45. Senast köpta skiva:  help,  kan inte svara
46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är:  typ ingenting, men just nu mina överarmsmuskler som ser ut att vara en tjock och fet överarm men folks, det är muskler
47. Det jag är minst nöjd över mitt utseende är:  magtrakten
48. Udda förmåga/egenskap: Jag kan skriva spegelvänt uppochned baklänges.
49. Om jag vore ett djur skulle jag vara: helt klart en katt
50. Vad lyssnar du på just nu? Inget
51. Vad har du gjort/ska du göra idag?  Steg upp svintidigt och slutförde ett uppdrag, levererade och efter det har det varit ganska slappt.
52. Var är dina föräldrar födda? Min pappa på Åland, min mamma i Karleby.
53. Vad är det senaste du installerade på datorn?  Öhhh, minns inte.
54. Vilken är din favoritrestaurang? Beror på humöret, men Las Cañas eller El rincón de Capis i Torrevieja.
55. När badade du i en pool senast?  I augusti,  La Calma.
56. Har du varit med i någon skolpjäs? Ja något fånigt i samband med roliga timmen eller så.
57. Hur många barn vill du ha? Jag har två och med min ålder lär det inte ska bli fler.
58. Vilken musikstil tycker du mest illa om? Dunkadunka på hög volym i körande bilar.
59. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet? Inga val att rösta i just nu.
60. Vad har du för TV-kanaler?  Vet inte riktigt. Ser väldigt lite på teve.
61. Har du åkt moped någon gång? Från San Miguel de Salinas med Ritu.
62. Har du busringt nån gång? nej
63. Har du fått felparkeringsböter? nej
64. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump?  Int rikit.
65. Vilken är den plats längst bort som du har besökt? Det kan väl vara Kuba.
66. Har du en egen trädgård? nej
67. Vilken är din favorit bland tecknade serier? Talar vi om teve eller böcker? Teve: no opinion, böcker: Larsen och förstås Asterix äventyr.
68. Kan du alla orden i nationalsången? nä
69. Badkar eller duschkabin? Båda. Ju.
70. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?  Jag/vi ser så lite på film att den senaste månaden, öhhh,  jovisst, tillsammans med mamma såg vi på Niskavuoren Hieta. Bäst, vet inte. Pass.
71. Favoritpizza? Vegetarisk från El Muelle.
72. Chips eller popcorn? Popcorn.
73. Vilken färg på läppstift använder du?  Beror på.
74. Har du rökt jordnötsskal någon gång? Ursäkta va?
75. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling? näpp
76. Apelsin- eller äppeljuice? apelsin
77. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?  My husband J, det var på ett japanskt hak i Valencia. Sushi, sallader, vad man nu  plockar och får sig preparerat i en vadheterdetnu wook buffet
78. Favoritchoklad? Mörk, mörk, mörk. Nästan svart.
79. När röstade du senast?  Ngt presidentval för Finland, ages ago.
80. När åt du en hemodlad tomat sist? Någon gång i mitten av 90-talet
81. Har du vunnit en prispokal någon gång?  Här i Spanien delas det ut pokaler och plaketter så fort man visar sig.  Jag är deltagare i ett antal sådana från Serenatas vid Casino Cultural i Torrevieja och faktiskt, så fick jag en hästhoppstävlingsandraplats för väldigt länge sedan.
82. Är du bra på matlagning? ish. När jag vill.
83. Klarar du att tanka själv? Japp. Vilken fråga.
84. Har du beställt något från de där shoppingprogrammen som går på reklamtevekanalen? NEJ 85. Pepsi eller Coca Cola? Det senare om jag måste 
86. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb? Olika slags overaller och dylikt under mina sommarpraktikantsmödor inom diverse industrier.
87. Vad var det senaste du handlade?  Lite kläder.
88. Har du kräkts offentligt? Nä.
89. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken? Det ena har jag redan hittat så nu vill jag bli mångmiljardär, tack.
90. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Japp
91. Har du ringt något betalnummer? sannolikt
92. Kan man vara vän med sitt ex? beror på exet.
93. Vem var det du besökte på sjukhus senast? När Little Miss hade blivit född så besökte jag hennes mamma och henne osv.
94. Hade du mycket hår som liten bebis? nej, sådär lite normalt bara.
95. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?  Öhhh, nästan inget.
96. Vad har du i din väska? Det beror på vart jag är på väg, men generellt, nycklar, mobiltelefon, näsdukar, mellanmål typ nötter eller myslibar (berende på), kanske en dricka, tandtråd, läppstift, spegel, schal (om det ser ut att bli kallt) jamen denna lista kan ju göras helt oändlig

97. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig? Tar en sömntablett.
98. Vad har du att vara tacksam för? Allt jag har fått, har och kommer att få.
99. Var hittade du den här listan? På min dotters blogg och hon kind of tvingade mig
100. Tre personer jag vill ska fylla i denna enkät: Nope, så långt går jag inte.

Pekoral

I förmiddags var det bitvis intensivt regn.

Så kom solen fram och framme hölls den efter det.

Så kom skymningen och kvällningen och mörkningen och jag blir andlös varje gång jag ser skådespelet. 

Försöker fota, förgäves. Går inte att fånga.

Havets färg. Himlens färg. Molnens färg. De vita byggnaderna med sina skiftande nyanser.

Pekoralvarning. Men det är precis just så bländande och hänförande.

tisdag 20 oktober 2009

Lite hösthutter och dess lösning

Vi befinner oss i skarven mellan vinter och sommar och med ett oväder från Atlanten över nästan hela Spanien blev jag så här på kvällen momentant så frusen efter att ha suttit mest och jobbat hela dan att jag nyss slog på värmen en stund.

Och det är konstigt hur 24 ouppvärmda grader känns kyligare än 23 uppvärmda. De uppvärmda graderna är liksom mera inbjudande på något sätt.

måndag 19 oktober 2009

Om fiskar som gömmer sig

Little Miss och Big Sister fick här nyligen var sin akvariefisk, i var sin behållare.

Big Sister har sin fisk i sitt rum som hon håller dörren stängd till. Eftersom Little Miss mest vistas och leker i vardagsrummet finns hennes fisk där. 

Familjen har också två katter. Som fick dansa ensamma på bordet en stund på lördag eftermiddag.

Sonen hade tänkt att det är ju en tung behållare med lock, med stenar på botten, med flera liter vatten i. 

Vid hemkomsten var vardagsrummets matta dyblöt och Little Miss kunde inte förstå var fisken hade tagit vägen.

Den återfanns mirakulöst nog i en kvällsöppen djuraffär, om än den hade ändrat lite i utseende medan den var försvunnen.

söndag 18 oktober 2009

En dag nästan utan dator

Utmärkt söndag och dag i dag. Ja det må jag konstatera.

Vi inledde dagen J och jag med en rask promenad längs vågbrytaren där det dock blåste mer än vad vi hade tänkt så vi gick ner på marknivå lite tidigare än planerat. Rask promenad dock. Välgörande.

Så köpte vi tidningar för eftermiddagsläsning och väl hemkomna, efter stretching och dusch så gjorde vi en insats entropimotverkade aktivitet, dvs. vi ordnade upp vissa saker en i ett hushåll som höll på att bli dysfunktionellt på grund av oordning. Vi lever fortfarande lite på gränsen, men kanske veckan som kommer...

Så var det lunch med köttfärssås ur frysen, pasta och färsklagad pesto. Gudomligt. Och en äntlig skumpa för att fira vår 35-års förlovningsdag som inföll den 8 oktober men vars firande inte gavs tillfälle tidigare.

Så placerade jag mig en stund ute i solen som var precis lagom varm som den är denna tid på året. Med en god bok. Efter all tid jag tillbringade på stranden med min mamma här nyligen har jag blivit mer solvänd än någonsin under våra år här. Inte så att jag har mycket tid eller vill bli lädersolbränd, men det är ju faktiskt ganska skönt när man tar det i portioner. 

Söderbalkong is the sh*t.

fredag 16 oktober 2009

Regnig fredag men med soliga minnen

Ja det har regnat hela dagen i dag. Enligt Meteosatbilden ligger det liksom en liten bit av ett skirt flor av moln just över våra trakter men hoppsan vilka skurar vi har haft.

Jag hade faktiskt tänkt åka på KBT-klädshopping i eftermiddag men det får nog bli i morgon i stället.

I väntan på morgondagens utlovade solsken så infogar jag några bilder från en vecka sedan (med den sedvanliga sneda horisonten). Det var den 9 oktober och sista stranddagen med mamma, hennes avresedag. Det var allmän ledig dag så även sonens familj kunde delta.

Sandslott på gång. Little Miss är mer intresserad av sanden under vattnet.

Little Miss och Big Sister i strandbrynet. Little Miss undrar hur det går att samla upp sand och vatten och Big Sister funderar på sina simtag.

Barn hittar varandra snabbt och Little Miss fångade hastigt upp denne unge man.

Så la hon in högsta växeln. Unge mannen lite avvärjande.

Unge mannen konstaterar att Bättre fly än illa fäkta. Little Miss - Vad gjorde jag fel?

(Hon har lärt sig att slå ut armarna och rycka upp axlarna på spanjorers vis.)

torsdag 15 oktober 2009

Jamen höst

När vi steg upp i morse strax före åtta stegade vi i vanlig ordning ut på balkongen för att inandas lite morgonluft och ja, så tar man en titt på termometern när man nu ändå står därute.

Och J konstaterade att "det är vinter på kommande". Termometern visade plus femton grader. 

Vi har faktiskt denna oktober hittills haft historiskt sett de varmaste nattemperaturerna för en oktobermånad (kring 20 grader) men det är ju uppenbart att de måste börja gå ned.

Jag undrar och väntar på (NOT!) när "fryspunkten" infinner sig för mig, dvs. när jag börjar känna mig smått frusen särskilt om kvällarna och grundtonen inte längre är värme utan en viss kyla. Det brukar inträffa någon gång i november.

Det är då vi programmerar om AC:n från kyla till värme och slår på golvvärmen i badrummen. 

Och på något underligt vis programmeras min kropp från sommar till vinter. Ute kan solen vara hur varm som helst, men ändå.

onsdag 14 oktober 2009

Äldre människor har inte dött riktigt ännu

Det har under de senaste minst fem åren eller så pågått en ständig kamp i min klädgarderob, utöver i mitt huvud och i min kropp och överallt, känns det som.

Min kropp har förändrats på många vis och en betydligt stadigare 50-plussare klär sig INTE som en någorlunda slank 40-plussare. För att inte tala om yngre generationer.

Det uppstår förvirring och kris. 

Förr blev man tant i ett visst skede och klädkoden var given. Det kan man förvisso också göra numera.

Men om man varken vill sälla sig till tantkoden eller koden för hopplöst patetisk ungdomsfreak.

Svårt.

Och det här med kläder och utseende är inte att förakta, särskilt i denna ålder är det viktigt för självkänslan att känna sig bra i sina kläder. 

Jag ser ute på stan och annorstädes så många kvinnor i min ålder som har gett upp och klär sig i det enklaste och uppenbara, och det känns så fel att man inte ska kunna hitta kläder med lite  sting men ändå utan att ge upp sin stil och utan att sälla sig till kategorin Spektakulärt och Dyrt för äldre damer som vill något men som överdriver.

HELP!

Fair enough-tillvaro

Det är väl ungefär under kontroll. Diskmaskinen går äntligen och det finns inga jäsande otrevligheter i blöt i kastrullerna på diskbänken. Kylskåpet rensat på obestämda matrester.

Tvättmaskinen har gått tre gånger och allt har torkat ute i solen. Jag ser det som en seger varje gång jag slipper använda torken, som bullrar och blåser ut värme som vi annars också måste dämpa med AC:n. 

Det är dock ännu inte helt uppordnat efter specialarrangemangen med min mammas besök och förra helgens resa till Valencia. 

Men det är ungefär under kontroll och finns det katastrofer bakom hörnet så är jag åtminstone ännu inte medveten om dem.

måndag 12 oktober 2009

Om Oceanografico i Valencia

I går morse i Valencia köade jag in till El Oceanografico, Europas största akvarium som ingår i en storslagen helhet som heter Ciudad de las Artes y las Ciencias.  

Jag hade läst och hört en hel del och jo det är fina installationer och massor av vattenbetonade arter och mycken information i olika slags form. 

Dyrt inträde (nästan 24 euro), tjockt med folk och många barnfamiljer (just i går i alla fall, vet inte hur det är annars).

Och så undrar jag: vad gör blinda eller praktiskt taget blinda människor på ett ställe som detta? Det finns inget att känna på, allt ska ses genom akvarieväggarna eller läsas på informationstavlor.

Och så undrar jag vidare: är detta rätta stället för barnvagnsfamiljer? Skrikande småbarn (förtjusning eller ilska, både och). Dessa småbarn gör allt som är förbjudet enligt ordningsreglerna, de får inget verkligt utbyte av ett ställe som detta och de är oerhört störande och utrymmeskrävande för den övriga publiken. (Jag älskar småbarn, men de hör inte hemma var som helst. Kill me if you like.)

Och så undrar jag ytterligare vidare: det står titt och tätt informationstavlor och det finns vakter som högljutt påminner om att foton inte får tas med blixt för detta stör fiskarnas ögon för de har inga ögonlock, men praktiskt taget vartannat foto tog med blixt. Och som det togs foton. Går det inte att lära sig kamerans inställningar?

Och så vet man att vi är i tjurfäktningarnas Spanien när varje förevisningsmanöver som sälarna, valrossarna och sjölejonen behagade göra framför akvariefönstren ledde till ett Ole! från publiken.

lördag 10 oktober 2009

Om hotell

Vi bor just nu på ett nytt och väl beläget hotell i Valencia. Vi ser hamnen och havet, det finns affärer och restauranger och annat viktigt inom några steg. Perfekt, kunde man tänka sig.

Men det ligger nog tyvärr en nihilistisk anda över det hela, trots fin design.

Room-service begränsar sig till att man får beställa Telepizza via receptionen. Inget vin, ingen minibar. Varför inte service från alla de andra närligganden restaurangerna?

Inga faciliter för att få kaffe eller en snack inom hotellet. För att inte tala om på rummet.

Marketingen går ut på satsning på You as a Person. Öhhh. Som man säger på finska "siitä puhe mistä puute" (dvs. betoning på det som inte finns).

Medan jag

när jag kommer till ett hotell, och det är oftast efter mången stress, vill beroende på hur jag känner mig få den service/mat/dryck som jag känner för just då, ens ungefär, för man har rest, man behöver saker, jag vill känna mig som att mina behov ochn önskningar tillfredsställs ens på en grundndivå. Mot betalning. Klart att det inte är gratis, Men det ska finnas där och så väljer jag vad vad vill betala för.

Well, we are not impressed.

Men är detta vägen som vi vandrar? Var finns mellanmjölken och dess val inom service? Var finns de riktiga alternativen till val?

torsdag 8 oktober 2009

En viss sorts epilog

I morgon åker vi alltså till Valencia för fyra dagar efter att vi har sett till att min mamma hittar rätt gate på flygplatsen i Alicante. 

Före det ska jag ha avverkat ett strandbesök med sonens familj och min mamma (The Gathering On The Beach, förväntningar över småbarn som leker i sanden och strandvattnet), fixat lunch, packat för vår lilla resa, ordnat så att katten överlever med hjälp av sonen. Vattnat balkongväxter och skött Any Other Unknown Item.

NÄR VI VÄL KOMMIT TILL VALENCIA, checkat in på hotellet, så vill jag ha en superduper måltid eller något åt det hållet, obegränsad tillgång till Carlos III och Fernet och en omgivning utan förväntningar. Uttalade eller outtalade. 

onsdag 7 oktober 2009

Lunch med mamma på strandhaket

[Mamma och jag på stranden i dag]

Jag: Ja jag har nog ingen klar tanke om hur det ska bli med lunchen i dag. Jag hade tänkt på saltinbakt fisk men nu kommer ju J inte hem så det blir bara vi två, så jag vet inte riktigt.

Mamma: Jaaa, vi kan kanske ha något enkelt, lite äggröra kanske.

Jag: Men det behövs nog något mera. Jag får ta en titt i frysen.

[Om en stund]

Mamma: Jaa, behöver vi börja tänka på maten småningom kanske.

Jag (försiktigt): Jo men tänk om vi skulle äta vår lunch på strandrestaurangen (ja alltså det här hade jag ju tänkt från början men det gäller att inte ångvälta sig fram). De har till exempel stekta sardiner, det kunde kanske vara dagens fisk, eftersom det var tänkt med fisk i alla fall.

Mamma: Ja men det kan vi ju göra, så blir det ju enklare för dig! [Stort intresse!! Eventuellt hade hon lurat på denna möjlighet men inte sagt något.]

Så gick vi dit, beställde vi in stekta sardiner (besvikelse, de var för små och inte det bästa jag upplevt alls), sallad, pommes frites och stekta grönsaker (allt utom sardinerna stor framgång och vi blev mycket mätta).

Foton togs av maten och det hela var en Upplevelse. 

Så gick vi belåtna tillbaka till vår plats på stranden för dagens sista solsession och simtur innan vi åkte hem för att duscha av oss saltvattnet och hämta Big Sister från skolan.

tisdag 6 oktober 2009

Man undrar och undrar och får sent omsider reda på

Året var cirka 1988.

Jag satt på mitt jobb i ett absolut underbart och fenomenalt beläget kontor i centrala Helsingfors. Härligt jobb, härlig miljö (These Were the Days of My Life).

Det var översättningar och IT-relaterat. Många teknologer around. Inte för att jag som hopplöst gammal hade så många kontakter med dem. Men de spelade sin musik som genomströmmade allt. 

Och det har tagit mig fram till dessa dagar att upptäcka att denna absolut hypnotiserande musik var/är Leonard Cohen.

Om att ta in nya personer i sin sfär

Little Miss är i nuläget rätt blyg och reserverad med nya personer. Trots sin utåtriktade natur.

Första gången hon mötte min mamma var det hemma hos dem, så kom det ett par tillfällen med Big Sister närvarande och tillvaron gick på så att säga av bara farten.

Så har vi förra fredagen då hon för första gången var ensam hos oss med J och jag och min mamma. De första timmarna helt enkelt ignorerade hon min mamma. Som om hon inte skulle ha funnits närvarande. Tittade inte åt det hållet. Att tala om Mommo (som vi har bestämt att hon ska kallas) var som att tala om luft.

Så kom det en punkt då hon tittade på min mamma och tilltalade henne med något, en helt tydligt riktad kommunikation. 

På detta viset har det gått vidare steg för steg framåt och det har funnits många och djupa utforskande blickar men också etablering av kontakt. Närmare och närmare.

måndag 5 oktober 2009

Min mamma snart 88 går till sitt första dopp i havet på sitt tvåveckorsbesök här hos oss. Det var fredagen den 2 oktober. 

Vi förbiser här att horisonten blev sned. Så blir det alltid när solen bländar hjälplinjerna i min kamera.

HURSOMHELST, är detta bilden av en nästan 88-åring bakifrån? Raska steg och fin figur. (Badmössa på huvudet, vilken hon sedermera har skippat för hon har kortklippt hår.)

Jag kommer aldrig att nå till detta.

Måndagsrapport

Pilates Reformer. Stranden nästan tre timmar (mamma och jag var där i går också). Lunch (rester från gårdagens kalas med sonens familj). Kaffe med en bit mörkchocklad. Hämta Big Sister. Strandplaner för i morgon också.

Och så har det äntligen trängt in att ohherregud vi ju ska till Valencia i helgen. J:s kör ska dit för konserter över de fyra lediga dagar som uppstår av fiesta fredag den 9 och måndag den 12. Och denna gång åker jag med.

Mellan de här varven med min mamma måste det planeras och packas. Ohhh, and I have nothing to wear!

Hotellet i Valencia är som tur  beläget i ett shoppingcentrum. Och strax invid Valencias berömda och ganska nya konst- och vetenskapscentrum.

Det kan ju bli hur bra som helst.

lördag 3 oktober 2009

Lördagsrapport

Vi var på stranden i dag igen, mamma och jag. Tre timmar faktiskt, med två ordentliga dopp i havet. Solen sken från fem håll och fyra kanter (öhhh, kanske lite väl hemmasnickrat, ja solen sken molnfritt). Havet var lugnt, bara svaga svaga dyningar.

Det var mycket folk, mest äldre människor lördagen till trots. Men det är ju så att yngre personer med familj har fullt upp med att skaffa skolböcker och handla och skjutsa barn till aktiviteter och sånt som hör tillvaron till när det inte är semestertider.

Hursomhelst så blev jag aningen solbränd. Med betoning på bränd. Inte svårt, men det kliar lite. Jag får använda lite mera solskyddsfaktor i morgon.

fredag 2 oktober 2009

Fejan är faktiskt inte någon fel sak

För att konstatera.

Det finns ju personer som har använt Facebook från tidernas begynnelse och så vidare och så vidare.

Det finns ju personer som använder Facebook för att skriva intigheter och töntigheter och få sig själv i svårigheter på grund av dåligt omdöme.

Det finns personer som slösar bort en massa tid på Facebook.

Och så finns det personer som utan Facebook inte skulle ha kommit att hålla/håller kontakt med någon man känner eller kände.

Min mammas besök är aktivt tema i släkten. Det plingar in meddelanden alltsom oftast och hon skiner i  glansen.

Det gör mig väl

Jag har hört att när Wallis Simpson var mitt i den intensivaste sociala säsongen så tog hon en timeout på några dagar då hon umgicks enbart och blott enbart med sig själv. Fick mat inburen på bricka, levde en tillvaro utan intryck, utan personer. För att sedan kasta sig in i sällskapslivets intensiva kretsar igen.

Ja, om någon skulle ha missat det, jag har min mamma här. Hon är inte krävande, hon har kommit hit med inställningen "att bara vara och inte störa" och det lever hon väldigt bra upp till. Hon är en tacksam gäst. Gnäller inte, kräver inte. 

Men jag har ändå ALLA tentakler och nerver ute. Det är ju för henne ett viktigt besök, ett viktigt avbrott i hennes ensamma tillvaro. Så jag liksom skjuter undan mig själv och är på helspänn hela tiden för vad hon kan tänkas vilja ha eller göra.

Jag vill ju också henne så väl. Hon ska ha det bra när hon är här.

Ja hursomhelst. I kväll har jag dragit mig tillbaka extra tidigt och nu sitter jag och gör en Wallis Simpson i allra minsta miniatyr.

torsdag 1 oktober 2009

If you can't beat it, join and enjoy it

En av de givande sakerna med att ha besök är att man får upp ögonen för sin vardag.

Som i dag när min mamma och jag gick till närbutiken, en hyfsat välförsedd supermercado av hyfsad storlek. Jag hade min butikslista som jag per automatik hade tänkt beta av i någorlunda effektiv ordning. Men så skulle det ju inte vara. Hon ville dröja och iaktta, se vad det finns, se på folk, se hur allt fungerar.

Förstås. Stupid me.

Jamen så blev det ju till slut. Vi gick många extra varv kring hyllorna, kollade utbudet, stod och köade med välbehag vid köttdisken. Där jag förklarade att i brist på kölappar så frågar man vem som är den sista, så vet man efter vem man har sin tur. 

Och diskussionernas vågor gick som vanligt höga bland de köande. Och köttmästarn använde tillmälet "guapa" ("sötnos", "darling", eller något liknande) åt en riktigt tjock 76-årig matrona (jag vet att hon är 76 för det kom fram av diskussionerna).

När man oundvikligen måste köa eller skära upp kött, make the best of it.