onsdag 9 september 2009

Drama Queen

Little Miss sitter i min famn och vi ser på Pocoyo (= en alldeles förfärligt utmärkt animerad produkt för småbarn).

J kommer in för att avlösa, för jag ska till frissan.

Hon anar genast oråd. Så -- nej, hon ska inte sitta i J:s famn. Det är dock OK om han sitter bredvid.

Jag ställer mig i ordning. Så står jag där ombytt och med väska över axeln och hon inser att här blir det någon som är på väg bort.

"Bye bye" säger hon snabbt åt skärmen (så säger vi när det är dags att sluta titta), lämnar Pocoyo och så går hon till ytterdörren och ramlar handlöst ihop i en "förtvivlad" hög med huvudet i armarna. En hög som när J ska lyfta upp henne är just så slattrig och ogreppbar som ett protesterande småbarn är.

Så blir det försök till gråt. Jag pussar hejdå och går iväg med ett litet sting av dåligt samvete även om jag säger till J att det där går nog snabbt över.

Japp. Det var precis vad det gjorde. På nolltid var hon i gång igen med J.  

Viktig? Who? Me? -- Kanske. Oumbärlig? -- Icke.

Inga kommentarer: