onsdag 30 september 2009

Min mamma revisited

Jag vet förstås inte vad hon helt innerst inne tänker.

För hon har inte brukat låta bli att uttrycka tyckanden och tänkanden av vilka jag i tiden tog vissa tryck, men åldern och ett fungerande huvud har dock lagt in vishet och klokhet och omdöme i många frågor. 

Jag har aldrig haft ett så väl fungerande förhållande med min mamma som nu.

Hon är snart 88 och jag är förfärligt stolt över henne.

tisdag 29 september 2009

Det kunde har varit värre

Ja här i stan blev det ju ett antal blöta skor och byxfållar i går. 

Men så här långt gick det i alla fall inte. 

Bild stulen ur El Mundo, tagen i Castellon.

måndag 28 september 2009

Blött och tjofs

Det är inte ofta det regnar så här häftigt här. 

Men i dag när vi med gemensamma krafter hämtade flickorna från skola och dagis undantagsvis med bil på grund av vädret så var det bara att finna sig i att vattnet nådde upp till halva eller nästan hela foten och det sade blött tjofs mellan tårna, för att korsa gatan, det gick inte att undvika.

Nu är det uppklarnande och jag undrar hur länge det tar för mina joggingskor att torka.

söndag 27 september 2009

Fel, fel och fel

Jag håller på att nästan spricka över att det är så mycket regn och åska just nu. Det börjar kännas som att det räcker.

Men det ska enligt prognoserna fortsätta ett par dagar till

Det känns just nu inte rätt.

Framtiden bakom sig

I dag var vi på lunch hos sonen, min mamma och vi.

Det var för att träffa sonens familj och förstås framförallt Little Miss, min mammas barnbarnsbarn som hon inte har sett på ett år.

Jag var förstås jättespänd hela besöket över hur min mamma uppfattar och orkar ta det hela, för det blev ju en del diskuterat på engelska (som hon inte förstår) och så var det ganska så liv i luckan när Big Sister och Little Miss härjade ihop, och så var det en del andra saker, och ja, jag tänkte att nu kan det nog bli lite kris och situationer när vi kommer hem.

Men gammal är klok och insiktsfull.

Hon uttryckte sin uppskattning över att få vara med i ett sammanhang, att känna att hon hör till en familj. Det gör hon ju, men hon får så sällan uppleva den och dess liv. Följa med på plats när något händer

För i sin nuvarande ensamlevande tillvaro och med den ålder hon har säger hon sig ha "framtiden bakom sig". 

What can you say.

fredag 25 september 2009

Status

Min mamma har landat och allt är väl.

Hon har installerat sig i vårt sovrum och vi sover på madrasser i biblioteket för där finns datorn och utan den lever vi ju inte. 

För det går inte för sig att ha gäster inplacerade på en plats där man titt och tätt måste titta in.

Yesss, jag vet, det behövs ett antal flexiblare datorlösningar i detta hushåll.

torsdag 24 september 2009

Lättjebekännelser

I morgon kommer min mamma hit på två veckor. 

Jag hade ju tänkte att före det så ska gardiner vara tvättade, fönstren putsrena och jag ska riktigt känna att nu är det förberett minsann.

Så sitter jag här kvällen innan och är ganska trött och det gick förstås inte helt som jag hade tänkt och nu tänker jag att vad är det som hindrar att jag tvättar gardinerna medan hon är här. Om jag nu gör det.

Eller senare. Eller ännu senare. 

onsdag 23 september 2009

Stora nyheter vid vår dator

I går ville Big Sister leka nyhetsuppläsare.

Det går ut på att hon sitter vid datorn med påkopplad webbcam så att hon ser sig själv agera.

Först skrev hon manus.

På engelska och med en stavning som kräver en hel del fuzzy thinking (hon lär sig skriva på spanska). Meningen var väl ungefär så här:

  • What super hero would you like to be if you were a hero?
  • Car accidents.
  • Job loss.
  • Bad weather.
  • Joke time.
  • Shopping.
  • Lazy bosses.

Men hon tröttnade rätt snart för hon tyckte att bilden var för suddig och dålig.

måndag 21 september 2009

Frustrationer på FB

Är det så här det fungerar?

Att just när man har som bäst med tid så är det "site maintenance" eller någon annan skitförklaring som gör att jag inte omedelbart kan svara såsom jag skulle vilja på en kommentar som jag via e-posten fick avisering om?

We are not amused.

Som det råkade sig att sonen och jag i dag diskuterade den otillräckliga infrastrukturen och serverkapaciteten på internet.

Skipper

I morse var jag den enda närvarande på Pilates Reformer. September är en lite svag månad på grund av att skolorna ännu inte gör heltid, folk måste lägga ut på skolböcker etc. etc. 

Hursomhelst så hade jag Loli, instruktören, som en Personal Trainer för det var ju bara hon och jag.

Hon är en mycket extrovert person som lockar t.o.m sådana som jag att prata. Hon håller på att lära sig engelska. Och det med ambitioner, för inte bara har hon gått flera år på kvällskurser (= når inte helt fram för det är en massa teori och dåliga lärare) utan nu har hon grävt fram personer på internet som hon kan skajpa eller chatta med på engelska. Alla tummar upp för det.

Jag kan notera en uppenbar förbättring i hennes verbala förmåga (hon vill varje gång utbyta något på engelska med mig) så dessa kontakter på nätet har burit frukt.

Dock är det (som alltid med spanjorer) problem med uttalet. Min hjärna får allt som oftast gå på högvarv för att tillämpa fuzzy thinking på vad hon kan tänkas mena.

Ett av dagens sådana begrepp var Skipper (eller kanske sa hon Eskipper, minns inte, jag har blivit så van med detta Estiven Espielberg-fenomen).

"Du vet det här programmet som man använder för att tala över internet". 

Öhhh, jag har nog inte hört talas om det ... (tänktänk) ... ahmen menar du möjligen Skype? -- Jo just det! Eskaip! 

-- Nej, SSSkype. -- Eskaip? -- NO, SSkype (ja jag uttalar det ju förstås som "skaip"). Så här pågår det en stund och så säger hon försiktigt "Skaip" och ser på mig med nästan rädda ögon.

Och jag apploderar.

Fammo heter numera Fammo!

IDAG sade Little Miss Fammo ungefär 90 procent av gångerna. Och cirka 10 procent av gångerna föll det tillbaka till Mammo.

Som också har kunnat bli Momma ibland, likadant som Mamma har kunnat kallas Mammo eller Mumma hon också. Det är inte så lätt alla gånger att minnas vilken väg det går.

Sonen anlände lite extra tidigt för att avhämta henne och hon sov fortfarande så vi satt och pratade en stund medan hon sov färdigt. Vi undrade bland annat vad vissa ord som hon använder kan betyda. För hennes tolkning kan grunda sig på vad hon hört på engelska, spanska eller svenska. 

För det sker ju vissa förvridningar. Jag minns att vår dotter vid cirka två års ålder kallade en av sina dagiskompisar för Böötätt (Robert).

söndag 20 september 2009

omställning till höst

Nu när separationsångesten har lagt sig och vädrets makter har gett efter för sommaren är det egentligen rätt skönt att den kvalmigaste sommarhettan är borta. Om än jag saknar sommarkvällarna.

I morgon börjar hösten och väderleksutsikten ser ganska stadig ut för de kommande dagarna, minimum drygt 20 och maximum drygt 25. Mestadels soligt.

Om än åskan mullrade lite nyss.

lördag 19 september 2009

Ensam och inte

Nästsista ensamma dagen. I morgon kväll sent, midnatt, återvänder J från Finland.

Eller ensam och ensam.

Sonen kom hit för att hjälpa med en telefonteknisk grej och hade Little Miss med sig. För La Nuera hade åkt en liten bit bort för att avhämta Big Sister från sin Drama Class. Och de skulle sticka sig upp här för att låta sonen fixa färdigt.

Ja, hursomhelst, i slutändan så hade vi en improviserad middag tillsammans, och det var ju hur trevligt som helst. 

Med diskussioner om allt möjligt. Denna gång bl.a. om operativsystem i datorer och varför sakernas ordning är som de är. Det kan bli intensivt och det kan blixtra till lite. Men det är ack så givande och vi har aldrig grälat även om tongångarna kan vara höga.

Som jag uppskattar de här tillfällena. 

torsdag 17 september 2009

Getting excited om Facebook

På några timmar har jag fått något som i min värld är en massa kontaktförfrågningar på FB, is this the reality?

Jamen alltså

Jag hade nog inte tänkt börja med Facebook. Inte för att jag aktivt skulle ha förkastat tanken, men inte heller hade tanken legat där som någon lockelse.

Så kommer det en inbjudan.

Så nu finns jag där. Och måste lära mig hur det funkar. Jag antar att det är meningsfullare än Twitter i alla fall.

Dagens ångest: Foto till min profil.

Puhhhh, de gick lite hastigt det här.

onsdag 16 september 2009

Här drunknar vi inte

J är i Finland. Han har internet på hotellet och läser om skyfall, hagel, elände och död i spanska lokaltidningar. Nära vårt område.

Han ringer med lite orolig röst och undrar hur vi har det här. 

Här har det varit omväxlande sol (förmiddagarna) och lindriga åskväder (eftermiddagarna). Tillfälliga regn men inga skyfall. 

Jag har skrivit det förr och jag skriver igen: Det är här man ska bo. 

tisdag 15 september 2009

Regn har inte sin riktiga hemvist här

Det är så att jag funderar på att kan jag månne ta mig till Pilates i morgon klockan 9:30. För det kanske är fortsatt regn då. 

Enligt prognosen ska det vara åskvädersaktigt ännu i morgon, på torsdag ska det klarna upp.

Jamen gör det. Klarna upp. Så att vi kan återgå till det normala.

måndag 14 september 2009

Odisciplinerade jag

Bara en kort iakttagelse innan jag småningom drar mig tillbaka för i kväll.

Det gäller köket.

För ett par-tre dagar sedan lyfte jag ut ett par behållare ur kylskåpet för att tänkte att det här är stuff som nog måste slängas för att det kan vara varken gott eller så särskilt hälsosamt längre.

Detta gick liksom i farten utan att slängandet fullbordades och så blev det helg och jag åkte av och an hit och dit och hemmafronten försummades och denna måndag har varit ja, som den har varit och jag har tittat på dessa behållare och tänkt att hjälp när ska jag fatta mod för att öppna dem och verkligen bli av med innehållet.

Det blir Operation No-Breathing och As-Fast-As-Possible.

Den 14 september 2009

Det här är ju också ett sätt att tillbringa en kväll. Sitta och fundera vad jag ska skriva om.

Det är hursomhelst inget utesittarväder i kväll, det har regnat lite i dag också och blåst lite kyligare vindar. Det är som alltid den här tiden på året. Vädret får omställningsfnatt och orolighetssymptom. 

Detta brukar vara överstökat på några dagar. 

söndag 13 september 2009

Besattheter

Die Hölle Rache ...

Nattens drottning aria i Trollflöjten av Mozart har har varit/är/kommer sannolikt att förbli en besatthet hos mig.

Jag kan inte sluta att jämföra olika versioner och framförallt det om någon lyckas med att få koloraturpartierna helt rena på varenda en not.

Jag vill lyssna på den utan att behöva grimasera illa en enda gång. Jag vill ha den helt perfekt.

I dag får jag inte min hypertografi att stämma

Ja, alltså vissa dagar och/eller vissa tillfällen så känns det så innerligt rätt och andaktsfullt det som man äter och dricker. En sann njutning som varje cell i kroppen tar emot med öppna armar och säger yess!, yess!, yess! Hypertografins stjärntillfällen.

Andra gånger är det obligatorisk påfyllning av energibehållaren, för äta bör man annars dör man.

Boring.

Då säger inga celler något annat än Okejdå och hypertografin håller låg profil. Lider i tystnad. Väntar på sin nästa stjärntillfälle.

Att se regn In Real Life

Ja, här sitter jag. Det regnar ute.

Dagen började med det vanliga solskenet och jag åkte som planerat ut till "stugan" med La Nuera och flickorna. Det var "just the girls", för J är i Finland och sonen i Madrid. 

Poolplasket blev inte så långvarigt i dag. Vattnet är helt enkelt inte så varmt längre, nu när nattemperaturerna går ned till 20 grader. I en pool märks detta snabbt. (Havet är en annan historia.) Little Miss blev rentav lite huttrig. Big Sister plaskade på i sitt snorkelset och märkte ingenting.

Någonstans kring lunchen inföll ett litet åskväder och det regnade. Little Miss stod i dörröppningen till terrassen och utropade "oh, no!". Vad är detta? 

lördag 12 september 2009

Home Alone

Japp. Från i fredags tidigt och fram till nästa söndagens kväll. Tio dagar.

J åkte till Finland. Det är Lions Europa Forum i Tammerfors nästa helg och J har ordnat för ett gäng spanska deltagare en Pre-Forum Tour. Det är sightseeing i Helsingfors och environger, tur till Tallinn, krok via Åbo och så till slut huvudmålet Tammerfors. Lite affärskontakter vid sidan om.

Här är det i morgon poolplask på La Calma med La Nuera och hennes döttrar, med lunch. 

Sonen befinner sig i Madrid på någon Star Wars event, för vilken La Nuera hade stickat en specialtröja och J fixat via sina kontakter någon specialbrodering på ryggen av tröjan. Alltså.

Och nu har jag all ensamtid i världen och många saker att göra i den ordning jag vill (nästan, för nästa vecka finns det barnbarnstider som vanligt) och så sitter jag och undrar vad jag ska ta tag i härnäst. 

Sprätta gamla gardinfållar kanske, och sy om dem.

fredag 11 september 2009

Tystnadens smärtgräns

Jag har kanske tidigare nämnt och berömt den fenomenala bilverkstad som vi har rakt bakom hörnet. 

I går hade vi ärende dit igen. Bensintanksluckan på min rätt gamla bil hade ramlat av. Ramlat av alltså, så är det när plastdetaljer inte håller. Jag kunde berätta en historia om (plast)handtaget på dörren till vårt (dyra) kylskåp av ett märke som säljer sig som prestige, men det får bli en annan gång.

J hade kontaktat en viss Manolo på verkstaden, och Manolo hade beställt en ny lucka. Den kom in, vi blev uppringda om det och så lämnade vi in bilen (ja vi gjorde det båda tillsammans för jag hade inte varit där tidigare och jag blev således introducerad för mekanikern Manolo och kontoristen Lucia). Det skulle ta tio minuter. 

Vi hade båda våra ärenden att sköta så om en knapp timme gick jag dit, luckan var på plats och Lucia bjöd mig in att sitta medan hon skrev ihop fakturan. Som inte blev så dyr alls, för en gångs skull på en bilverkstad.

J hade förklarat för mig att denna Lucia är mycket effektiv, hon har superkoll på precis allt och att hon kanske kan kännas lite hopknäppt till sättet, men att det nog går att skönja ett leende också ibland.

Så sitter jag där på andra sidan bordet medan hon knappar in uppgifter. Tyst sitter jag där, för hopknäppt (blyg att ta första kontakt) är jag, till den gräns att människor som inte känner mig tror att jag har näsan i vädret på något sätt. Jag är sällan den som babblar först (i motsats till J).

Mitt i knappandet bryter Lucia tystnaden med ett konstaterande om att hettan bara fortsätter. Och så plötsligt babblar vi med varandra och så är vi båda inte alls hopknäppta utan hur trevliga som helst.

Nordbor, särskilt de som är från riktigt norr, kan sitta tysta i varandras sällskap och det är inget märkvärdigt. För en spanjor kommer det en smärtgräns. För en del tidigare, för andra lite senare.

onsdag 9 september 2009

Drama Queen

Little Miss sitter i min famn och vi ser på Pocoyo (= en alldeles förfärligt utmärkt animerad produkt för småbarn).

J kommer in för att avlösa, för jag ska till frissan.

Hon anar genast oråd. Så -- nej, hon ska inte sitta i J:s famn. Det är dock OK om han sitter bredvid.

Jag ställer mig i ordning. Så står jag där ombytt och med väska över axeln och hon inser att här blir det någon som är på väg bort.

"Bye bye" säger hon snabbt åt skärmen (så säger vi när det är dags att sluta titta), lämnar Pocoyo och så går hon till ytterdörren och ramlar handlöst ihop i en "förtvivlad" hög med huvudet i armarna. En hög som när J ska lyfta upp henne är just så slattrig och ogreppbar som ett protesterande småbarn är.

Så blir det försök till gråt. Jag pussar hejdå och går iväg med ett litet sting av dåligt samvete även om jag säger till J att det där går nog snabbt över.

Japp. Det var precis vad det gjorde. På nolltid var hon i gång igen med J.  

Viktig? Who? Me? -- Kanske. Oumbärlig? -- Icke.

tisdag 8 september 2009

Little Miss, the Copycat

När Little Miss är trött och behöver en tupplur så får hon vara i famnen och så gås det av och an med henne i gången medan det nynnas på en sång. Det kan vara Blinka lilla stjärna, När trollmor har lagt de elva små trollen eller något allmänt lugnande nynnande.

Förrförra gången hon var här så ville hon få ner en träfigur av en sovande katt som hade uppe på ett väggskåp. Och när hon vill ha något pekar hon och liksom vinkar in med handen och säger a mí (till mig). 

Så tog hon denna kattfigur i trä, pratade med den och så gick hon av och an i gången och nynnade och ingen fick störa eller ens visa sig för katten skulle ju snart börja sova.

Förra gången hon var här blev hon fascinerad av en borste jag använde för att putsa bort katthår ur soffan.

Efter att ha undersökt borstens alla möjligheter omfamnade hon den ömt, och gick av och an i gången med den medan hon nynnade på en sång så att den skulle få sova lite.

Kan behövas vila för borsten, för vår katt släpper mycket hår.

måndag 7 september 2009

Äntlig inredning

Just om vi kom igång med sommarvanor så ser de sin vägs ände. Blandade känslor.

Men så mycket har vi nu varit på La Calma och så mycket positivt hänger i luften att jag tänker göra om det mindre sovrummet. BORT med provisorierna och fula felköp. IN med mera ögonfröjd och sånt man blir glad och varm av.

Vi kommer att ha världens bästa hyresgäster där i vinter och jag vill att de ska ha det bra. Och vi också.

fredag 4 september 2009

Datorfri helg

Nu har jag gjort pesto och dundersallad, packat allt som behövs för köttfärssås och snart bär det av till "stugan" och i morgon eller söndag blir det plask i poolen med hela härligheten.

Utan dator denna gång, för Ferrarin ska in på rehab.

So long, farewell, auf Wiedersehen, goodbye.

Tills måndag.

torsdag 3 september 2009

Little Miss vet vad hon vill

Little Miss har klara uppfattningar om vad hon gillar och vad hon inte gillar. Det har hon alltid haft.

När hon var en bebis så var det miner och skrik. Numera är det mer utvecklat på många vis.

Det finns uttryck som "no quiero" (jag vill inte), huvudskakningar och kalla handen-gester. No-no-no-uttryck. Förtjusta skrik (till kattens förfärelse).

När hon bläddrar i tidningar på golvet så lägger hon sig ned för att pussa det hon gillar, och det som hon inte gillar så smäller hon till med handen och säger "malo!" (dålig, dum). 

Det var ett nummer av Time Magazine. För någon vecka sedan. Hon satte sig på golvet, bläddrade summariskt, puss på någon figur och så kom det fram ett uppslag med en bild av Michael Jackson. Little Miss slog med sin hand -- Malo!, Malo!, Malo! men det tyckte hon inte var tillräckligt så hon ställde sig upp och stampade med foten på bilden. Flera gånger. Hårt.

Jag tar ingen ställning angående Michael Jackson, jag konstaterar bara att Little Miss ser på saker, gör sina analyser och drar sina slutsatser. Och reagerar.

Vad det är märkvärdigt med dessa minmänniskor till personer.

onsdag 2 september 2009

Mörbultad

Det är mycket underhållande att se samverkan mellan Big Sister och Little Miss. De älskar varandra och leker ihop, den stora åldersskillnaden (ca 8,5 år) till trots.

Men hohhojjaa. Det tar på. För det kan gå ganska vilt till och jag är inte längre lika förhärdad som när våra barn var små. Aldrig att jag skulle ha följt deras varje steg på den tiden på samma sätt som jag gör nu med det dyrbara som jag har i min vård. 

Ja så är det att farmora.

tisdag 1 september 2009

Gatan som matsal

Varm kväll. Mörk.
Underliga familjen (även (kanske orättvist) kallad The Monsters) har igen flyttat ut ett bord med kvällsmål ut på gatan.
Det är tvätterimänniskorna mitt emot vi talar om. Och detta är andra gången i sommar jag har sett detta hända. Denna gång är dock ingen teddybear inblandad.
Ja, där sitter de på gatan med bord och stolar mellan parkerade bilar och använder gatan som matsal. Helt naturligt.
Jag försöker ladda upp en bild. Det fungerar just nu inte.

Dagens pladder

Som det har varit hett i dag. Under en arbetspaus mitt på dagen tänkte jag binda upp en klängväxt ute men det bara var för varmt. Jag var tvungen att avbryta mitt i. Nu har jag gjort det och det blir nog bra. Har växt förskräckligt, många nya blommor. Den ska vara FIN när min mamma kommer på besök i slutet av månaden.

Däremot är jag lite bekymrad över hibiskusarna. För många gula blad. Blommade intensivt ännu förra veckan. De står förvisso i gassande sol, men så ska de göra, de är tropiska växter. 

Jasminen lever och blommar men exploderar inte direkt. Kanske den är sån, lite långsam av sig. Doftar gör den i alla fall.

Det gör också den riktigt rejäla basilikaplanta som jag köpte i dag och här ska det bli pestofabrik. Om jag får det till innan den dör. 

I morgon har vi både Big Sister och Little Miss.