måndag 31 augusti 2009

Små obönhörliga steg

Denna vecka, i morgon, börjar farmorandet igen. Jag fick nyss mitt schema per e-post från La Nuera.

Veckan därpå (den 7 september) börjar skolan för Big Sister. Halvdag i september, i oktober börjar heldag.

I morgon kväll inleds J:s körövningar igen. Tisdagar och torsdagar. 

Onsdag, i övermorgon, går jag på Pilates igen efter en månads semesterstängning. Jag har tränat lite hemma med gummiband, men det blir nog sannolikt en liten chock för musklerna ändå.

Nästa helg har vi vad som sannolikt är säsongens sista poolplask med sonens familj. För helgen därpå är J borta, och ja, det hindrar ju inte, kanske det kan bli av. Men utmätenheten finns där.

(Nu tycks det vara så att utmätenhet inte är något riktigt svenskt ord men jag tycker att det uttrycker något.)

Det är inte helt obehagligt här när det närmar sig höst, men den här nordiska nostalgin över flydd sommar sitter i.

söndag 30 augusti 2009

Rättelse från faktajesus

Kyrkan heter DEL SagradO CorazÓn -- folkets katedral, dvs. La Catedral del Pueblo. 

Betoningarna i meningen ovan kommer från de anteckningar som faktajesus i detta hushåll har gjort på ett par illgröna post-it.

Om någon nu skulle ha gått helt vilsen på detta. Det är ju tänkbart att hela historien gick helt fel på grund av dessa misstag.

Näää, det tror han bara.

TILLÄGG: Det är bra att det finns någon som rättar till. Det är viktigt att namn som jag skriver blir rätt. Kan dock inte låta bli att raljera lite. 

Min pappa spelade orgel i kyrkan

Min pappa var organist-kantor och jag är VÄLDIGT svag för orgelmusik.

RIKTIG orgelmusik på en RIKTIG orgel.

Min pappa drog in och ut register och spelade bastoner med fötterna. Något som jag aldrig fattade hur det gick till, under min barndom när jag släpades upp till orgelläktaren för gudstjänsterna och min pappa satt där med en ylleschal under baken för att behändigt och utan att nöta kostymbyxorna gled av och an längs bänken för att nå allt som behövde nås. Registerknappar till vänster och till höger och så dessa fottangenter.

Eftersom han även var lungsjuk så hade han också alltid med sig en stor hop av cellulosa för att spotta slem i mellan varven.

Ja så i något skede så togs hans dåliga vänstra lunga bort och han återvände till sitt arbetsliv och var friskare än någonsin. 

Han var passionerad för kyrkans orgel och när den gamla orgeln monterades ned för att ge plats för en ny som han valde på en resa till Köpenhamn så såg han till att den gamla orgeln demonterades i all gudfruktig ordning och arkiverades med numrerade delar DÄR SOM man på den tiden smälte ned gamla orgelpipor till mjölkkärl.

När den nya orgeln kom in såg han att den inte fick den fukt den behövde och han gick till kyrkan i tid och otid för att fylla på luftfuktare tills att man i kyrkan fick ett system för det.

Ja hur jag nu kom att tänka på detta i samband med kateldrakörens organist.

Truro Cathedral Choir, nytt försök

De höll flera konserter i Torrevieja. Den jag bevistade var i Templo de Sagrada Corazon, en riktigt liten bit från centrum, ja i själva verket praktiskt taget centrum.

Det är en kyrka som är helt nybyggd. Det fanns en gammal och ful kyrka på samma plats, den revs ner, så byggdes det underjordsparkering och så uppfördes det en ny fin kyrka. Jag säger fin för den har många traditionella drag och ser ut som en kyrka ska se ut. Som jag anser.

Dessutom har den jättefin akustik.

Och denna kör från Cornwall. Den består av gossar (sopran och alt) och mansröster (tenor och bas). Och vad ska jag säga. Jag tror att jag aldrig har hört en så bra kör. Och jag är ganska känslig i det hänseendet. Jag har tyvärr ganska känslig hörsel och jag säger tyvärr för det hindrar mig från att njuta av allt som är ens lite ostämt. Och det är ibland ett handikapp. 

Hursomhelst, denna kör framförde verk som är heltigenompinsamma om de inte framförs helt rätt och men denna kör gjorde allt rätt, för alla dynamiker och harmonier bara svävade fram genom utrymmet och skapade allt som kompostören hade drömt om.

Det pågår lite bygge ännu utanför, men you get the picture.

Den lilla killen till hör om dirigenten, lite nedstigen, av indisk börd. En röst som inte var av denna världen. Den gick hur högt som helst i de solon han hade. Kortväxt men jag hörde senare att han är tio år gammal. Och med vilken naturlighet de här gossarna framförde sin sång. Naturligt men synnerligen disciplinerat. Kören övar sex dagar i veckan. Det är på allvar alltså.

Detta är körens organist. Han framförde ett verk av Benjamin Britten på en orgel som borde ha varit en rättmätig orgel men som inte var det så det gick bara att fantisera sig till hur det skulle ha låtit på något riktigt. 

OCH, detta verk  av B. Britten innehöll en improvisationsdel där han införde en del av spanska nationalhymnen, efter att ha konsulterat J om detta.

Och efter konserten gick vi alla till en närliggande bar/restaurang där hela gänget tog ett antal drinkar (ja kanske inte småpojkarna, de togs nog hand om sina medvarande föräldrar) och J och jag åkte hem rätt tidigt för vi skulle ha Sonens familj nästa dag och då duger det inte att vara för trött.

Slut på det roliga

Näää, men en gränsmarkering. Semestermånaden är slut, sonen och La Nuera börjar jobba och vi återgår i våra rutiner med avhämtning av Little Miss och handhavandet av Big Sister. Om ett par veckor börjar skolan, först halvdag i september och från oktober heldag.

Det är fortfarande HETT på dagarna, i morse klockan halvåtta var det plus 25 ute, över drygt 30 i skuggan mitt på dagen och officiellt tar sommaren inte slut förrän den 21 september. 

Men, hands up, vi står inför en ny säsong.

fredag 28 augusti 2009

Truro Cathedral Choir

Ja vi talar om onsdagkv´llens konserten jag inte lyckades skriva om 

OCH SOM JAG INTE LYCKAS SKRIVA OM NU HELLER FÑR DENNA DATORN, DENNA FERRARI P`V´G TILL REHABILITERING,  ´R JUST PLAIN NUTS. 

Ssuck. Nu ger jag upp p`riktigt.

Nytt fñrsñk n´r jag kommer tiill stan. Fr`n och med m`ndag.

27 augusti på La Calma

Little Miss hade inget intresse av att komma in över tröskeln på La Calma.

"Agua" sa hon och tyckte tydligen att det här med att byta om till badblöja och badkläder inte behövs. Direkt i poolen bara, inget behov av att gå in i bostaden först.

Vi hade införskaffat lite badleksaker. Ett snorkelset åt Big Sister för att uppmuntra hennes upplevelser i vattnet och en påse med vattenleksaker åt Little Miss.

Och som det snorklades i poolen. Och som det hälldes vatten ur en liten sprutkanna i en liten plastbåt. Om och om igen. Och så bjöd Little Miss på vatten ur sin sprutkanna i händerna på hela hennes familj, som hon ropade fram i tur och ordning.

Så  gick vi upp och det fixades lunch. Big Sister vill delta i allt fixande och det är ju inte alla gånger helt bekvämt men hon behöver förstås all uppmuntran och känslan av att vara med och göra Viktiga Saker, så där var det balansgång mellan vad hon inte kan delta i och motivera varför, och vad hon kan delta i och visa hur hon ska göra det.

Ja, så är det att farmora.

torsdag 27 augusti 2009

suck

Ohhhh. Suckelisuck.

Vi har kommit till La Calma efter en helt fenomal konsert och kvall och nu horni fungerar inte det nordiska tangentbordet trots att jag har gjort installningar och nu bara ger jag upp alla forsok att beskriva var fantastiska kvall.

SOM jag hade sett fram emot att skriva om allt.

Aterkommer senare.

Yours truly.

tisdag 25 augusti 2009

Iakttagelser på stranden i söndags

Vad är det som gör att internet är helt hopplöst på kvällarna? Har något gått sönder på sistone eller vad? Alltså flera kvällar i sträck nu. Hopplöst. Jag som tänkte skriva något på bloggen. (Och nu fick jag in det, får se om det går att publicera.)

Jag tänkte skriva om vad jag såg och iakttog på stranden i söndags. En människostudie a la mig.

När vi vistas på stranden så läser vi tidningar, går längs strandlinjen, blöter oss i vattnet eller så bara iakttar de övriga strandbefolkarna. Det är mycket spännande och utmanande.

Vi frånser från britter som man genast känner igen och spanjorer likaså. Så har vi de intressanta fallen som man dels måste gissa nationalitet på, dels fundera på hur deras familj månne fungerar.

Vi hade i söndags i vår närhet utöver de fyra brittiska väninnorna som envisas med att sola även om deras hud inte tillåter det, sitter med sina hörlurar och köper melon av den kringvandrande försäljaren. Och så hade vi en brittisk familj vars konstellation jag inte kom riktigt underfund med för det fanns en typ morfar, en dotter med småbarn och så fanns det lite äldre tonåringar och yngre barn och - ja det gick inte riktigt att ta reda på hur allt hängde ihop. 

Det borde ju förstås vara lag på att alla kommer till stranden ordentligt etiketterade vad gäller familjeförhållanden så att resterande strandbefolkare kan förstå vilken sorts konstellation vi hamnar att titta på.

Så kommer vi till en familj som i och för sig var klart etiketterad. Det var mamma, pappa och tre döttrar, i tonåren och nästan vuxna. De torde ha varit belgare eller holländare. Pappan var nog i femtioårsåldern, mamman något liknande, kanske lite yngre. Vilket inte hindrade henne från att ha en dallrande fläskmage, tantfrisyr och i det hela taget ett intryck av inte vara en person som har något så mycket att komma med. Inte kuvad, men menlös.

Det är så här, att även om en person är nedklädd till speedos, shorts eller bikini/baddräkt så ser man ändå om det finns krut eller inte.

Ja denna dam alltså. Av allt att döma mamma till tonåringarna, fru till mannen i sällskapet. Och han, som en kontrast. Diskret på sitt sätt, men så lugn med sig själv, medveten om sitt värde, slank, tatueringar (tatueringar på 50-åringar är inget jag beundrar och inte särskilt på denna person heller men de säger något om vad han har varit eller hur hans tänk fortfarande är).

Hon hade en svart bikinitopp och ett par vita nedhasade shorts. Tantfrisyr, tantglasögon, slattrig mage och en air av gråhet. Hon satt på sin medhavda stol i solen även om hon var mer än lovligt röd i skinnet och enligt vad jag kunde se så var det inte första gången dessa människor besökte en solstrand så varför rödbrände hon sig på detta viset. 

De hade medhavd mat som de åt tillsammans och så köade mamman i den hopplöst långsamma chiringuiton efter var sin öl till sig själv och till hennes man och så rökte de var sin cigarrett och drack på var sin öl.

Hennes konservativa look till trots så unnar hon sig alltså vissa njutningar. Vem vet om hon tar sig en joint och de har vilt sex och hon bara har bestämt att hon struntar i att se ut som något annat än en medelålders dam från sextiotalet.

Eller så är hon en riktig mamma och mammafru och de har det säkert hur bra som helst men han har nog säkert en älskarinna.

måndag 24 augusti 2009

"Semester"

I dag har jag jobbat hela dagen hemma i stan. Jobb är det planerat även för i morgon och onsdag.

MEN vi övernattar på "stugan" OCH på torsdag är det familjefest i poolen igen.

Det finns kvar sommarsaker att göra. Många av dem är saker som vi kan göra här nästan vilken tid på året som helst, men som ändå tenderar att bara göras på sommaren. 

Så finns det ju saker som jag aldrig frivilligt skulle göra på vintern. Sitta i baddräkt på stranden eller ens tänka på att doppa mig i havet. Bada i en iskall pool. Icke.

söndag 23 augusti 2009

konstigheter

Alltså. Vad ska man tro.

Jag skrev nyss ett inlägg, det gick inte att lägga upp det, så skrev jag en kortare version och det kom först ett felmeddelande, så försökte jag igen, OCH NU finns den kortare versionen på bloggen MEN instucken före gårdagens inlägg. 

Om någon skulle undra varför den 23 augusti kommer före den 22.

lördag 22 augusti 2009

Rapport från stugan

Vi tänkte när vi inredde "stugan" att hit kommer det då ingen dator.

Nu sitter vi här med bredband och bärbar dator ochn kivas om vems tur det är. Nästan i alla fall.

Hursomhelt, här sitter jag och bloggar medan kyckligen blir klar i ugnen.

I dag åkte J till Elche för att bowla och jag åkte in till stan för att jobba lite. Så kom vi tillbaka hit, jag tog en simtur i poolen och så kollade jag in fotona vi tog i går när sonens familj var här på besök.

Först var det poolplask och så lunch.

Little Miss älskar att vara i vattnet.


Big Sister lär sig att simma och håller på att få greppet.

Och efter lunchen, när Little Miss hade tagit sin middagsvila och vi hade kaffe och så, stod hon med jämna mellanrum vid ytterdörren och sa agua (vatten). Hon ville i poolen igen.

Vi har kommit överens om nytt besök här nästa vecka.

23 augusti, 34 grader i skuggan kl. 17

Jag skrev nyss om vår dag och så FÖRSVANN texten när jag skulle lägga upp den. 

Kortare version:

Dag på Playa Flamenca-stranden, lunch på chiringuito, åkte tillbaka för en natt i stan. Gillar omväxlingen.

torsdag 20 augusti 2009

"Stugan"

I dag åker vi hela 6 km söderut för att under några dagar leka turistleken.

Och jag packar som om vi vore på väg för en hel sommar på stugan. Men så är det ju, några dagar eller några veckor, det är inte så stor skillnad egentligen. Särskilt som "stugan" är en liten lägenhet omgiven av affärer och all slags service.

tisdag 18 augusti 2009

En slice och en fas av mitt liv

Nu har jag gjort vissa saker - fixat kvällsmål med J, avnjutit kvällsmål och haft konversation om saker, funderat med J om ett och annat, suttit vid datorn.

Och nu är jag på väg i säng, alldeles själv, och ingen jävel kommer att väcka mig i morgon om det inte är någon jävel inom mig själv, och utöver vissa åtaganden som jag med antingen viss motvilja eller glädje, mest glädje, håller fast vid så har jag en en stor bestämmanderätt

över mitt dagliga liv. 

Men över mitt livsskede.

Icke. 

Semisemester

Vi har en sorts semisemester. Det finns vissa saker att sköta men utöver det är vi mest lediga hela dagarna. 

I förmiddags höll vi ett litet planeringsmöte om vad det finns på som kunde göras, vad som kan vänta, vad som inte kan vänta och så gjorde vi en lista på sommaraktiviteter och hur de kan tänkas göras. 

Vilket under kan inte ett litet planeringsmöte och några listor göra. Så bara lägger man sakerna bakom sig, väl vetandes om att de nog finns framför en lite senare men i ordnad form, och så glömmer man nästan helt vilken dag i veckan det är.

Vi spekulerade i kväll om vad vi kunde göra för att få sommar- och semesterkänsla. Åka hitochdit, övernatta härochdär. Göra detochdet. 

Njaaah.

Vi kanske bor en vecka eller så på La Calma, åker som hastigast in till stan för att sköta katten och vattna växter, badar i poolerna, går eller åker till någon strand, såna saker.

Det behövs egentligen så lite för att man ska känna intrycken, förändringen, det lilla nya perspektivet.

Risky Business - not anymore

Jag har nyss lagt ut ett par filéer piggvar ur frysen för tining i solen. Så fort någon rör på sig här i hushållet är katten alert för att få tigga kel, och nu ville han förstås också ut.

Men ingen fara, vår gamle Gilbert orkar inte hetsa upp sig för lite fisk. Där ligger han på "gräset" och låter fisken tina alldeles i fred.

Så skulle jag ta ett foto av det, men då hade gamle herr Gilbert flyttat sig till svalare och bekvämare positioner inomhus.

Annat var det när våra herrar siameser var unga, och detta var långa tider innan Gilberts bror Albert gick hädan. Då lämnade jag en gång dumt och aningslöst fisk för tining på diskbänken och detta utan att stänga köksdörren och när jag kom hem låg det några väl bearbetade slimsor på köksgolvet.

måndag 17 augusti 2009

Virgen del Pilar

Nu ska jag skriva om hur det gick till när vi för flera år sedan var inbjudna att fira Virgen del Pilar i Callosa med Cristina och Jesús, som vi har umgåtts med både i affärer och privat. Med hade de sin lille son, som också heter Jesús.  Sedermera har de också fått en dotter.

Det var alltså den 12 oktober. Varmt och soligt. Vi kollade först in deras enorma nya bostad mitt i stan. Ja alltså jag skulle gå vilse i den. Och från sin bostad hade de, via ett slag av mellanutrymme fullt med rutschkanor och andra leksaker för lille Jesús, förbindelse till Cristinas mammas likaså enorma bostad. Ja jag fattar inte. Och på gatunivån hade de garage för jag vet inte hur många bilar. Ja alltså. Så kan det vara.

(Här måste jag nämna att vårt värdpar från i lördags bor i Callosa i ett hus som hennes pappa lät bygga för sina två döttrar med familjer, två stora våningsplan och bottenvåning med garage och förvaring. Jaja. Det är något med välbeställda infödingar.)

Vandringen alltså. Vi travade upp, med tillbörliga pauser för äta och dricka. Jesús beställde in det ena efter det andra och gott var det. Jag minns särskilt friterade salta nyskördade mandlar. Har smakmässigt inget gemensamt med de mandlar som säljs året runt i plastpåsar. Formen och färgen kanske.

Så kom vi småningom upp till det lilla kapellet och där fanns jungfrun omgiven av en massa blommor. Jesús, som är en ganska bestämmande person, förklarade att man ska kyssa jungfrun och så gör man korstecknet. Efter det kan man köpa en sorts liten nackhalsduk som säljs utanför kapellet, som tecken på att man gjort vandringen och pussandet.

Ja vi är ju inte katoliker men när denna Jesús säger så då gör man. Så vi kysste jungfrun och så viftade vi med högerhanden sådär lite obestämt uppåt och nedåt och åt sidorna och touch pannan och så pussa tummen eller hur det nu var.

Så vandrade vi småningom nedåt iklädda vår rutiga små nackdukar. Med ett antal pauser. 

Edit: Cristina heter Jesùs fru, inte Ana. Detta med jag och namn....

Morer och kristna var det ja

Muslimernas och de kristnas kamp om herraväldet i Spanien pågick i Spanien under medeltiden i flera omgångar. Detta har på många orter omsatts i lokala festligheter som utspelas varje år, olika tider på året beroende på ort. Ofta firas Moros y Cristianos till det lokala skyddshelgonets ära. Eller något liknande.

Vi var inbjudna att se på festparaden i Callosa del Segura av bekanta som bor där, en bit inåt landet från oss sett. Själva festligheterna pågår i 1-2 veckor med olika slags aktiviteter dagar, kvällar och nätter. Något för alla. För barn, för ungdomar, för vuxna.

Paraderna består av olika filas (något i stil med föreningar som har egna dräkter och heter något särskilt) som ingår i olika comparsas (öhhh, något slag av övergripande begrepp, t.ex. "studerande"), och dessa tillhör antingen moros (morer, muslimer) eller cristianos (kristna).

Varje fila har en eller flera "fördansare" med uppgift att charma publiken med sitt uppträdande. Dräkterna spelar förstås också en viktig roll och de ska framförallt vara spektakulära (och följaktligen dyra, det jobbas hela året på att samla in pengar och fixa).

Paraden tar flera timmar så en del passar på att äta middag under tiden. Det gjorde vi också. Våra värdar hade lyckats tack vare sina kontakter få plats i sista stund på en uteservering längs huvudgatan. Helt perfekt. Jag åt en helt underbart stekt liten bläckfisk med rödvin till.

Pukor och trumpeter. Och ett litet minus i kanten, en liten undran - alla band hade en trumdragare och oftast såg de ut som om de hade släpats överraskningsvis hemifrån under siestan. Detta i ett sammanhang av detaljkrameri och spektakulära, enhetliga och specialsydda dräkter.

Det ska böjas i tid. De här hade nog något med El Cid-temat att göra. -- Det lockiga hårburret i förgrunden tillhörde en kanske 7-8-årig pojke. En riktig kerub med klassiska drag, och så detta hår alltså.

Denna "fördansare" (ja ursäkta uttrycket, det finns säkert någon äkta benämning också) hade kungligt roligt, cigarr i munnen och allt. Han verkligen spred glädje och god stämning.

När paraden är över sätter sig folk vid bord utanför någon av serveringarna, äter churros, dansar eller sitter utanför kyrkan San Roque (lokala helgonet) uppe på höjden och väntar på att morgonens första mässa börjar. Eller går hem och lägger sig för några timmar.

Den första mässan börjar alltså klockan 04.00 och så pågår det varje timme till klockan 12 eller så. Vid gryningsmässorna sitter folk helst utomhus i den svala vindfläkten (det är alltså packat av plaststolar och folk ute), mot niosnåret eller så sitter de helst inne för solen börjar bli för het.

Utsikten från platsen framför kyrkan visar Callosas gamla stadsdel. Slingriga smala gränder, inte en rak vinkel i sikte.

Det är en riktigt charmig liten stad med många fina ställen och gammal historia. Hade inte vissa faktorer stått i vägen kunde jag gott och väl tänka mig att bo där. Det finns ett riktigt imponerande litet berg också. En stig leder upp till ett högt beläget litet kapell. Varje år den 12 oktober när det är Virgen del Pilar vandrar folk i strid ström upp till kapellet, kysser jungfrun och går ned igen. Det kan ta hela dagen, för det finns många serveringar längs vägen. Mat och dryck, dryck och mat. Vi har gjort det en gång. Ska kanske göra det igen.

söndag 16 augusti 2009

Seg söndag

Kunde jag sova till minst halvtolv som jag borde ha fått göra i dag?

Icke. 

Och nu är det en gång igen bevisat att för kort nattsömn och jag inte går ihop. Trög och seg är bara förnamnet.

Vi har varit på födelsedagstårta hos sonens familj för att fira Big Sister. Nu sitter vi hemma och gäspar i kapp, vilket vi gjorde hela hemvägen också.

Och så undrar jag hur det känns för dem som satt i Callosa och väntade på mässan, deltog i den och kanske kom hem fem-sextiden eller senare. Jag talar inte om discoungdomar, jag menar äldre människor, ännu äldre än jag själv. Kanske de har bättre sovakortnatt-gener än vad jag har. Hoppas det.

Vivir las fiestas

Vi är nyss hemkomna från Callosa, en liten stad en bit inåt landet där vi såg ett flera timmar långt spektakel av Moros y Cristianos. Mer om det senare. 

För nu är klockan drygt tre på morgonen och jag minns inte när jag senast var uppe så här sent (tidigt). J gick redan i säng och jag är strax i säng jag med, måste bara ta en liten bit att äta först.

Och vad jag tänker på just nu, på väg till min sköna säng, är att det finns folk i Callosa som i detta nu sitter, efter spektaklet, utanför en kyrka uppe på en av Callosas höjder och väntar på att morgonens första mässa ska börja, klockan 4 på morgonen. Det hör till festen.

Vi gick upp med vårt sällskap, för att se den nattliga utsikten och titta in i kyrkan. Utanför väntade gamla människor. Folk med småbarn. 

lördag 15 augusti 2009

Fredag

Ja fredag var det i går men jag skriver om det nu. 

När J kör ut ur bilhissen in i garaget slutar servon fungera och det kommer rök ur motorn. Underbara nyheter minsann, strax före lunch. När som helst för den delen. 

Men det var nog vår lyckliga dag ändå. Bilverkstaden bakom hörnet kunde ta in bilen samma dag, så fixades den i skick och så fick vi den tillbaka samma kväll. Knappa 500 euro. Många pengar förvisso, men när man har hunnit undra om bilen måste dödförklaras så ...  ja, allt är ju relativt.

Samtidigt som detta händer hade vi Little Miss och så kom sonen och La Nuera efter henne men stannade på en drink för de har framför sig två veckors gemensam semester och så satt de kvar med oss hela eftermiddagen ute på terrassen medan J öppnade vittvinsflaskor och jag tog fram oliver, mikropopcorn, ost, salami och vad jag nu råkade hitta i våra förråd och Little Miss var på strålande humör och stod för underhållningen och livet var helt enkelt alldeles fantastiskt.  

onsdag 12 augusti 2009

Kring mitten av augusti och detta om att vara bonusfarmor

Natten mot i dag föll Ett Stort Regn, med blixt och dunder.

Det hade under två föregående dagarna varit delvis mörk och tung himmel och den där besynnerliga och tryckande känslan som kan infinna sig, den som lägger sig som en tung dimma över tillvaron och det känns som att inget går det att få gjort.

Det här vädret är inte riktigt borta ännu, men nog nästan. Och vi har som vanligt kommit enkelt undan, skyfallen på andra håll i landet har varit ställvis förödande. Vi har haft några droppar dagsregn och ett ordentligt nattregn. Enda nackdelen är avtorkning av ytorna på terrassen för det var ett dammigt regn. Ja och vår "gräsmatta" som täcker en del av terrassen har inte torkat upp helt än och man kan bli våt om fötterna när man stiger på den. Torde vara avklarat till i morgon.

Ja det är här man ska bo det säger jag bara.

Och, i dag slog våra nya hibiskusar ut i solens sken med nya och förförande blommor och från och med fredag har vi inga tider att passa under två veckors tid medan sonen med familj är lediga och de kommer säkerligen in i bilden men inte på vardaglig tidsschemabasis.

Big Sister är för närvarande i Londontrakterna för att kring sin födelsedag umgås en del med sin biologiska far och släkt, hon har rest dit med sin (biologiska) mormor, mamma till La Nuera som är gift med vår son.

Big Sisters födelsedag den 15 augusti brukar vara ett stort evenemang här och ännu så mer detta är när hon fyller tio! Hon var fyra när vår son trädde in i hennes liv som pojkvän till hennes mamma och nu är de en familj och hon håller på att växa och utvecklas och hon verkar så myckert klarare med sina bäringar och klar med sin tillvaro men samtidigt har hon minst ena foten starkt i barnavärlden och jag är mer än ofta osäker på hur jag ska bemöta henne. 

Hennes Grandma har alltid varit och är såsåså viktig för henne och jag kom in så mycket senare, och vi har en väldigt god kontakt Big Sister och jag, men jag kommer förstås aldrig aldrig att nå någon riktig Grandmaställning och det förhållande hon har till hela den familjen. Det kan och bör jag inte försöka konkurrera med.

Medges dock, jag tänker i bland, jag försöker mitt bästa, jag är vad jag är, och Big Sister fäller sina omdömen både nu och senare i livet.

tisdag 11 augusti 2009

Ja allt möjligt alltså

I dag ringde det i vår hemtelefon, vilket det inte gör ofta för linjen är ju mest för internet och teve och samtal avhandlas per mobil.

Och som det ringde. Eller närmare sagt hur det fräste och spottade i andra ändan efter att jag lyft luren. En spansk dam med den typiska hesa rösten och med mycket stor ilska frågade VARFÖR vi busringer till hennes nummer FLERA GÅNGER OM DAN och LÄNGS HELA NÄTTERNA.

Jag försökte förklara att det gör vi faktiskt inte, för om nätterna så sover vi och om dagarna använder vi mobiltelefon, men hon ville inte alls lyssna på det örat och menade att hon nog ser i telefonens display vem det är som ringer och DET ÄR PRECIS DET HÄR NUMRET.

Det kan ju hända att Telefonica har korsade kablar eller något och att damen i fråga faktiskt blir uppringd från något som ser ut att vara vår telefon. Hon hotade med polis etc. och HUR bevisar man att man INTE har ringt om det står på någon utgående samtal-förteckning att man har gjort det.

Jag försökte kolla saken via leverantörens hemsida, men det lyckades inte och det stod en uppmaning om att ringa kundtjänst vilket jag gjorde och precis när jag förklarat mitt ärende så gick samtalet av och jag antar att den som tog emot samtalet tyckte att det lät för jobbigt detta och knäpp av bara.

ALLA telefonoperatörer är ena skurkar med dåligt eller inte alls fungerande webbplatser och ännu sämre kundtjänst per telefon. 

Får se om damen återkommer eller om det är polis nästa som knackar på dörren.

måndag 10 augusti 2009

Aktiviteter som inte räknas

J har åkt till Elche för att bowla.

För att citera Big Sister som vi hade i dag: "as you always do". 

Ja inte kanske alltid till Elche, men hursomhelst hon grep poängen. Och när J åker för att bowla så är det en aktivitet som inte räknas, för om jag frågar angående planer så är det "ingenting" och så hur det nu händer sig så finns det en tur till en bowlinghall.

Men det ingår ju per automatik när som helst. Det ska ju vem som helst ha helt klart för sig.

Sommar och annat

Ett fat vatten, några skålar, varmt väder och en Little Miss. 

En plastbehållare, kanelkex, papper, penna, tejp och Big Sister. Stavningen aningen konfunderad mellan spanska, engelska och svenska. Kaka blir caca stavat på spanska. Inom molnet nere till höger står det Sugar on top. (För det hade kanelkexen.)

Det är viktigt med ordning och reda bland kexsorterna!

Dagens konstverk från Big Sister. Underst ett havrekex. Ovanpå det cocktailsticks och danska smörkakor. Vatten i plastbägare och påfyllningsvatten i liten enpersonswhiskyvattenpåfyllningskanna.

söndag 9 augusti 2009

Oh Happy Day

Nu har jag happyfyllt diskmaskinen och happydiskat för hand det som behövde diskas för hand.

För våra tillfällen med Sonen och familj sparas det inte på den bit av porslinet eller glasen som behöver handdisk. Varje gång är en fest.

Vi har livliga och givande diskussioner, i dag diskuterade vi häftigt angående t.ex. varför London kallas Londres på spanska, vilket har sina förklaringar, och så undrade vi helt överens varför lokala engelskspråkiga tidningar kör med usel grammatik och felstavningar av lokala namn.

Jamen herregud som man kan undra och förfäras.

Och så fanns det Big Sister med sina tankar och idéer och så förstås Little Miss som måste övervakas varje sekund men som har den absoluta glimten i ögat och ...

Vad vore tillvaron utan dessa två barn? Ja vad vore den alltså?

torsdag 6 augusti 2009

Det är så sant som det är sagt

Politiker.

Läser i dagens El Mundo att en viss borgmästare "inte minns" varför det har kommit hundratusentals euro in på hans bankkonto samtidigt som han har gett grönt ljus för ett typ olagligt bygglov för något megaprojekt. Och han förstod inte innehållet i rapporterna för "han har lässvårigheter".

Det låter ju väldigt kompetent för en borgmästare.

Lika kompetent som den lokala politiker här i stan som sett till att få igång ett projekt för att göra om en av gatorna i centrum till gågata. Tanken är god och resultatet blir väl bra. Men tajmingen.

Stan är full av turister och de lokala affärerna har sett fram emot goda tider. Längs denna gata med borr och damm och helvetiskt oljud i hettan där man inte kan korsa gatan om man ser en affär man ville titta in i på andra sidan gatan. Korsningsställena är few and far between och så smala att det uppstår köer på båda sidor och man tänker att just forget it jag hålls på denna sida. 

Ja alltså denna politiker hävdar att det går att shoppa på denna gata precis som förr och alltid.

Och så glömde han visst också att det enligt stadens ordningsstadga är förbjudet att utföra gatuarbeten i juli och augusti.

onsdag 5 augusti 2009

Vi har nyss avnjutit grillat (och före det marinerat) lamm på terrassen i sommarkvällen. Med en enkel sallad med orange minitomat format cherry, salladslök och majskorn plus lite dressing. 

Enkelt och gott. Som de flesta saker här i livet.

Dock inte tillvaron med barn(barn). 

Vi hade Big Sister hos oss från morgonen (morgonmål, Lego, teve, plockahärochplockadär, behöver du hjälp med något? jag vill delta här) och så avhämtades Little Miss kring halvtvå.

Som de älskar varandra. Det är ju ett enda kackel. En massa hittapå.

Men jag ser också konkurrensen. Big Sister är medveten om att jag i egenskap av Fammo är en uppmärksamhetskonkurrent, särskilt när Little Miss har tagit en äntlig middagslur och vill vakna upp i lugn och ro, där som Big Sister vill röra upp saker. 

Kluvet.

Yes Sir.

tisdag 4 augusti 2009

Gröna - öhhh - fingrar

Jag är sån att när andan faller på så då händer det. Om inte så inte.

Och nu har det hänt att det äntligen har införskaffats en del växter till terrassen. Sådär till att börja med. Inte så att jag siktar på att det ska börja se ut som vid The Flower House i Glasgow men skaffar man en växt så är den ju så ensam och övergiven, det måste finnas tillräckligt eller så inget alls.

Det ska kännas sådär lite lummigt skulle jag säga. Krukorna ska vara lite snygga och så.

En planta jag har suktat efter i många år är jasmin. Och nu har vi en. Den älskar sol och när solen går ner så avger den en så underbar doft. Underbar men stark, så efter första kvällen har jag förpassat den längre bort från sittplatsen.

J försökte montera ner "katträdet" för bortskaffning men det gick inte så bra. Gamla mjuka skruvar. Det är ett åbäke att transportera bort och så funderade vi vad man kunde göra med det och J föreslog att behålla det och låta en klätterväxt bebo det, och FAKTISKT så råkade vi köpa en murgröna i går och så vips så gick den till annat ändamål än ursprungligen tänkt. 

Så har jag konstaterat att försöka så dill denna tid på året inte är någon framgång över huvud taget. Tanig, blek och dödsdömd grodd. Nästa försök blir på vintern (om jag får inspiration). Persiljan och basilikan tar sig rätt väl, men kräver ordentlig gallring så att de orkar få fart. 

Farmor Ankas odlingsbestyr fortsätter. I mån av inspiration.

måndag 3 augusti 2009

Första doppet för i år

Sagt och gjort. Väl insmorda i solkräm åkte vi till stranden i Mil Palmeras, via garaget i Miraflores, Playa Flamenca.

Hittade strandstolar och ett litet parasoll. Suckade över att garaget måste städas och ses över. 

Köpte Times on Sunday (fem!! euro), snurrade runt efter parkeringsplats i Mil Palmeras, kånkade våra grejor ned till stranden och det kändes riktigt turistigt faktiskt.

Det var ganska stark vind, vågorna gick höga och strandvattnet var fullt av tång som det gör när det blåser Levante. Vi läste tidning, åt lite mellanmål, drack vatten och juice och gjorde var sin promenad en god bit längs vattenlinjen och doppade oss. Vattnet var för blåsigt och oroligt för långvarigare förnöjelser. Nästa gång ska vattnet vara lugnare. Man ska kunna stå och plaska lite lojt i vattnet, simma av och an och inte stressa för brytvågor som nästan kan dränka en.

Jag satt en del av tiden i parasollets skugga, en del utanför. Tidningen måste vikas tight för att inte blåsa och fladdra för mycket. Jag hade inte smort in fötterna ordentligt så en del av tidningen agerade solskydd. 

Så åkte vi hem och duschade bort sand och tång och hade en skön måltid på terrassen och konstaterade att man känner sig på ett visst behagligt sätt när man har varit på stranden.

lördag 1 augusti 2009

Augusti, here we come

J föreslog att vi skulle gå till stranden i morgon. Jamen varför inte. Det var länge sen sist. Måste bara åka till garaget för att se om vi har kvar solstolar och parasoll. 

Vi har ju faktiskt en bra strand på 10 minuters promenad från oss. Går vi lite längre bort eller tar bilen finns det nästan hur många som helst. Men blir det att gå dit ofta? Icke.

Men nu har ju den riktiga spanska semestermånaden börjat och vi kunde ju, nu när vi för en gångs skull inte åker bort, turista i våra egna trakter utan att åka hemifrån. De dagar vi kan. Strandliv och dopp i havet. Nej förresten inte bara dopp, havet är så varmt nu att man kan vistas i vattnet hur länge som helst. Ta båten till Isla Tabarca. Ta en sån här liten rundtur i båt med glasbotten. Snorkla någonstans längs strandremsan här i närheten. Äta lunch på någon chiruingito. Komma hem med sand mellan tårna.

Augusti, here we come.

Edit: Jag rättade stavfelet i rubriken - autusti såg ju inte för klokt ut.