söndag 26 juli 2009

Om att bestämma antalet barn

Mellan våra två barn, båda numera vuxna och lyckligt gifta, gick jag genom ett missfall.

Sådant händer, jag upplevde en viss besvikelse men ingen katastrof. Jag kände mig helt fertil och var inte rädd för andra misslyckanden, jag var när det hände närmast störd av att jag hade lidit tre månader av trötthet och illamående i onödan.

Vad som kom ut var något som hade försökt bli men som hade misslyckats på vägen. En celldelning som hade gått snett. Några blodiga klumpar som var, ja, ett antal delade celler som inte hade fått rätt riktning och som naturen såg till att stöta ut. Good old mother nature.

Det fanns efter det en fas då vi tänkte att ja, vi kanske nöjer oss med ett barn.

Hur det nu hände sig så blev jag ganska snart gravid igen och den gången gick allt som det skulle, utom kanske att vår son under graviditeten låg så lågt nere att det blev alla sorters larm enligt normerna.

Hursomhelst, han föddes välskapt och i dag har vi haft en underbar grillunch med hans familj och de funderar om de ska ha ett barn till eller kanske flera och jag säger GoGoGo.

Och så tänker jag förstås, som så många gånger förr, om snedförsöket hade gått rätt så hade kanske vår nuvarande son aldrig blivit till och hur skulle livet då ha sett ut.

Inga kommentarer: