torsdag 9 juli 2009

Little Miss och Mammo

Vi (ofta jag, för J har ofta annat för sig) har i regel Little Miss två eftermiddagar i veckan. Hon avhämtas från dagis senast 13:30 och så avhämtas hon från oss en bit efter fem. 

De dagar vi har henne så planerar jag inte för något annat. Hon behöver hållas under uppsikt och även om hon kan underhålla sig själv en stund så behöver hon utöver övervakningen också sällskap och en viss input.

Vad som dock håller på att bli så otroligt givande är att hon kommer med input själv. Hon hittar på saker hon vill göra, hon visar klart och tydligt vad hon vill att jag ska göra och var jag ska finnas. Var saker ska finnas och var de inte ska finnas.

Hon babblar och förklarar och det är ju bara några ord man förstår. Men babbelibabbel Mi Mamma, Mi Pappa, Tia -- det måste ju vara något som gäller hennes familj. 

Mauu guagua -- pekar på kattens vattenskål (för katten säger mauu och guagua är hennes uttryck för agua, vatten).

Och så säger hon Faffa med alla f-ljud i världen, men jag är fortfarande Mammo.

Men jag klagar inte, för hon kommer helt spontant och ger mig kramar och säger Mi Mammo.

Beat that. Och, ett f-ljud hit eller dit.

2 kommentarer:

heffamamman sa...

Vad gulligt. Ett f-ljud hit eller dit betyder absolut ingenting i en sån situation! :) Och vad härligt att ni får njuta av hennes soliga sällskap flera gånger varje vecka. Vad duktig hon är på att uttrycka sig. Så långt har vi inte kommit oss här ännu.

Jag befarar att våra kommande barnbarn kommer att befinna sig på andra sidan jordklotet eller åtminstone så långt borta att vi får träffa dem alldeles för sällan. Från makens sidan av släkten så finns en upptäcka-världen-gen, som ganska många har drabbats av. Får se vart det leder gällande nästa generation av släkten.

Ha ett skönt veckoslut!

Farmor Anka men också Anka. sa...

Till Heffamamman. Jo heja. Efter 6-7 månader låter det säkert mera hos er också.
Och en orsak till att jag suger åt mig allt jag kan med Little Miss att det kanske är första och sista chansen att uppleva barnbarn på så nära håll. Med en dotter gift i Finland...