fredag 24 juli 2009

Eufemismernas bottenlösa träsk

Det är länge sedan jag gnällt om ålder och biologi. Men nu har det kommit in lite tändvätska.

Häromdagen kom det nämligen in ett massutskick med erbjudande om att bidra med en historia till någon samlingsbok om olika ämnen. Jag fnyste lite men kollade nu ändå in på mitt favoritäckelämne, menopaus. 

Det är mitt favoritäckelämne eftersom det känns som att 99 % av alla eufemismer här i världen skrivs just inom ämnet menopaus och klimakterium. Samtidigt som det i folkmun finns en väldigt ymnig flora av negativa tillmälen på kvinnor i den åldern och efter. Finns det någon som inte har hört talas om klimakteriekärringar. Handen upp. Ingen. Jag tänkte väl det.

Ämnesbeskrivningen gjorde mig inte besviken i detta hänseende. Eufemismerna stod som spön i backen.

Fritt översatt från spanskan lyder texten så här: 

Det är en bro som måste korsas förr eller senare. Men menopausen behöver inte innebära något negativt, tvärtom, den kan t.o.m. vara en positiv upplevelse. De hormonella ändringarna är ett tecken på att du har nått en mogen fas där du får vissa fysiska friheter. Kroppen tänder liksom en varningslampa för att göra oss uppmärksamma på vad som händer så att vi inte drabbas av plötsliga överraskningar. Och efteråt, precis som det är med tonåren, kan vi fortsätta att vara lika unga, lika vitala, samma person som förr – men klokare.

Tillåt mig att hänföras.

Positiv upplevelse. Öhhh. Ja kanske behovet av att förnya garderoben då inget längre passar och glädjas över att det blev så billigt då butikerna har noll urval för denna åldersgrupp.

Vissa fysiska friheter. Som friheten att välja mellan att se hur kroppen omformas och .... öhhh, ja det fanns visst inget alternativ här..., friheten att välja mellan att lida symptom som tar kål på livskvaliteten eller ta östrogen, friheten att ... ja alltså det finns ju inget slut på den här listan med fysiska friheter som femtiplussare får.

Kroppen tänder liksom en varningslampa. Öhhh.

Plötsliga överraskningar. Vi lever i ett upplyst tidevarv. Finns det någon som inte vet skillnaden på barndom, tonår, medelålder, ålderdom och så vidare? Äldre blir man ju obönhörligen småningom. Finns det på riktigt någon som har planerat en graviditet efter 50 och står inför en plötslig överraskning -- nejmen hur kommer det sig att jag inte kan bli gravid längre?

Precis som med tonåren. Sure, men ni glömde nämna precis tvärtom, på allt sätt. Tonåren är typ "den ljusnande framtid är vår"och en femtiplussare till kvinna är den som har förpassats från det biologiska rampljuset till osynlighetsfängelset och där ska hon leva resten av sina dagar som en kärring. Tills att hon blir så gammal att man inte längre ser skillnaden på gubbe och gumma och så kan båda bli jämlikt förnedrade i äldrevården.

Fortsätta att vara lika unga. Hur står det till med biologikunskaperna? Hur jag än försöker kan jag inte identifiera mig med en tjugoåring.

Klokare. Den biten kan jag instämma i, de flesta av oss blir ju klokare med åren, men att man skulle bli klokare just av att gå genom klimakteriehelvetet. Nä. Mera uppgiven kanske i så fall. Med påtvingade insikter. 

Behöver jag nämna att den illustrerande bilden föreställde en slank kvinna som såg ut att inte vara en dag över 35, iklädd vit jumper, låg på en vit soffa med ett obestämt drömmande uttryck i ansiktet.

Kanske hon tänker på sin ljusnande framtid.

Inga kommentarer: