torsdag 30 juli 2009

Det här med att dokumentera ditt liv

Jag ser på foton från förr. Favoritnostaligsysselsättning. Kan vara äckligt i bland. Typ hur yngre vi såg ut förr och så. Hur äldre vi ser ut numera.

Så tänker jag att jamen dethärochdethär har vi ju gjort i alla fall. Jag menar inte att det är något jättefartfyllt liv men en händelse här och där blir ju en hel rad i längden. Och en del bilder är ganska bra enligt min mening och så tänker jag ett med de här borde jag göra något, men vad. 

Och kanske borde jag bara scanna in bilderna från rullfilmseran. 

Nej alltså det här med fotohantering. HUR mycket ska man dokumentera av sitt liv? VAR? VARFÖR?

Oförklarliga saker i natten

Igårkväll satt jag ute efter avnjutet kvällsmål och lite tjafs med J, för jag borde ha hängt med på Habaneras-konsert och visat mig social, och jag hade ställt in mig och strukit kläder och så men så blev det mentalt och fysiskt stopp.
Att konserter ska börja klockan 23 och så ska man sitta på gatucafé efteråt och komma i säng tidigast tvåtiden. Eller tre. Det rimmar så så så illa med att jobba följande dag. Jaja, detta eviga dilemma varje år den här tiden på året. Jag kan å andra sidan inte se det som en medborgerlig plikt att hänga på de här evenemangen, även om de har sin lilla bonniga charm.
Kännandes mig usel och dåligt presterande förströdde jag min kvällstillvaro genom att hänga på balkongräcket.
Att våra grannar mitt emot på gatan, på hörnet och spanjorer på alla möjliga håll i stan om somrarna sitter ute på trottoaren kvällstid har jag skrivit om tidigare. Även om de har en innergård. Det är ett socialt fenomen helt enkelt.
Mitt emot oss samlas i regel rätt många av invånarna i husen mitt emot om kvällarna. Stolar hämtas hemifrån eller bjuds på, en del sitter längs husväggen, andra på gatan just vid trottoarkanten. Saker diskuteras och ventileras. Förbipasserande som behöver trottoaren har med nöd och näppe plats att gå genom flocken. En del tar omvägen längs gatan.
I går tog sig dock fenomenet till nya höjder. Strax före tiosnåret hämtar Tvättchauffören (de som har tvätteriet mitt emot) ut ett plastbord som han bankar in benen på. Placerar bordet på gatan bakom sin parkerade bil. Prövar om det gungar. Vilket det gör. Hämtar hopvikt papper och fixar. Hämtar en vit duk. Hämtar tre stolar. Hämtar en jättestor vit bamsebjörn som placeras på en av stolarna. Hämtar något som jag inte såg vad det var och placerar i björnens famn.
Dörren ett par hus därifrån öppnas (det är samma hus där tobaksaffären finns på hörnet) och Tobakskillen kommer ut med en paella. Den placeras på det vitduksklädda plastbordet. Tvättchauffören och Tobakskillen sätter sig mitt emot varandra och börjar äta av paellan. De övriga gatusittarna blir kvar på sina platser.
I något skede uppenbarar sig Tvättchaufförens son från deras inneutrymmen, tar för sig av paellan stående och häller upp vin åt sig.
Detta paellaätande i denna konstellation pågår en stund. Paellaätarna blir ganska snart på gott humör och lite högljudda. Bland gatusittarna blir det småningom glesare i leden. En del av dem är lite gamla och skröpliga och behövde kanske gå i säng.
Och hur det slutade vet jag inte, för jag själv behövde också gå i säng.
Och i morse undrade jag om jag drömt, men jag hade faktiskt knäppt en bild:
Nere till vänster, bakom den vita bilen. En jättestor vit björn, en paella och två ätare.
Vadslagning, märkesdag, tradition ... ??

tisdag 28 juli 2009

Augustirutiner

I morgon bitti, klockan sju, måste jag stiga upp för att slutföra ett uppdrag som ska levereras innan elva men jag har ju Pilates nio trettio och jag måste leverera före det.

Det är för mig rätt tidigt, jag brukar stiga upp typ kvart i åtta. 

Men under dagarna som följer, typ hela augusti, kommer det inte att ställas en väckarklocka i detta hushåll.

Om det inte är för att avhämta Little Miss från dagis senast halvtvå på eftermiddagen.

Det är också valda dagar fram till mitten av månaden. Efter det, total frihet under två veckor.

Tankar om augusti

Vi ska alltså inte åka till Finland i augusti i år. Det är ett avbrott i en lång kedja, jag minns inte när vi senast inte gjorde det.

Det är nog minst tio år eller mer. Kanske tretton-fjorton.

Hursomhelst, här ska vi vara och för det första återhämta oss från vad den sista veckan i juli medför. Utan att gå in på detaljer, den sista veckan i juli är i regel bland det stressigaste som finns i vår tillvaro här, det är alltför mycket som händer på en gång. Jobb, sociala plikter, allt.

Ta bara en sån sak att man borde (vilket J gör) gå på Habaneras-konsert vareviga kväll med gäster och hemkomst på morgonnatten och så finns det alltid något som måste göras alltför tidigt på morgonen och längs hela dagen och vettig nattsömn, just forget it.

Jag blir så orolig, nej nervös.

Bara vi överlever detta. Då tänker jag att vi tar dagen som den kommer. Vi kanske gör någon liten kort spontanresa. Kanske finns det jobb, och då anpassar vi oss efter det. Men allt det övriga kring allt är på semester och saker görs en i sänder utan brus från omgivningen.

Jag tänker ibland på att det vore trevligt att åka någonstans där det finns en massa pinjeträd och en helsikes chicharraskonsert.

Det är ett sommarljud, om något.

måndag 27 juli 2009

Nära skarven

Här där vi bor, och på de flesta håll i Spanien, kan jag gissa att den vanligast morgonhälsningen i morse på de flesta arbetsplatser var "och nu så börjar den sista veckan".

Så var det också när jag anlände till Pilates i morse. EN VECKA kvar och så börjar den efterlängtade semestern för alla. 

Augusti. Nordens juli.

Det som inte fås gjort inom denna vecka väntar till september.

söndag 26 juli 2009

Om att bestämma antalet barn

Mellan våra två barn, båda numera vuxna och lyckligt gifta, gick jag genom ett missfall.

Sådant händer, jag upplevde en viss besvikelse men ingen katastrof. Jag kände mig helt fertil och var inte rädd för andra misslyckanden, jag var när det hände närmast störd av att jag hade lidit tre månader av trötthet och illamående i onödan.

Vad som kom ut var något som hade försökt bli men som hade misslyckats på vägen. En celldelning som hade gått snett. Några blodiga klumpar som var, ja, ett antal delade celler som inte hade fått rätt riktning och som naturen såg till att stöta ut. Good old mother nature.

Det fanns efter det en fas då vi tänkte att ja, vi kanske nöjer oss med ett barn.

Hur det nu hände sig så blev jag ganska snart gravid igen och den gången gick allt som det skulle, utom kanske att vår son under graviditeten låg så lågt nere att det blev alla sorters larm enligt normerna.

Hursomhelst, han föddes välskapt och i dag har vi haft en underbar grillunch med hans familj och de funderar om de ska ha ett barn till eller kanske flera och jag säger GoGoGo.

Och så tänker jag förstås, som så många gånger förr, om snedförsöket hade gått rätt så hade kanske vår nuvarande son aldrig blivit till och hur skulle livet då ha sett ut.

lördag 25 juli 2009

Klar för ökenvandring

Vi har ordentlig värmebölja med het luft från Sahara. Det är 32 grader i skuggan.

Jag måste gå till butiken, en butik som är lite längre bort för jag behöver vissa specialsaker. Och bilen står vid järnvägsstationen i Alicante för J åkte till Madrid på ett möte i går och kommer hem sent i kväll.

Så nu har jag klätt mig praktiskt, tagit med vätska och några bitar mörk choklad och är redo att släpa shoppingkärran längs de stekheta gatorna.

fredag 24 juli 2009

Jag vill ha

- en eller flera potenta minnesstickor som jag kan lagra och spara viktiga saker på, som den här bloggen och särskilda foton

- en bra blandare eller helst en matberedare med blandare som det går att finfördela saker såsom att strimla vitkål och göra fina vinegrätter i, detta med pajdeg är inte så viktigt, inte ostrivning heller

- nya påsar till dammsugaren och särskilt tips om var jag hittar sådana, den enda affären på gångavstånd från oss har en enda röra bland det futtiga urvalet av dammsugarpåsar och jag vet helt enkelt inte vem jag ska vända mig till sedan de tydligen enfamiljsägda vitvaru- och möbelaffärerna i stan fick för sig att det är bättre med en jätteaffär i flera våningar utanför centrum och jag fattar inte var folk skaffar sina dammsugarpåsar nuförtiden. Jag kollade på nätet men transporten kostar lika mycket som påsarna och om jag någonsin igen hittar påsar till Mieles modell Cat&Dog så köper jag ett lager som räcker livet ut

- växter till terrassen, men vad i hela världen ska jag välja som katten inte gnagar sönder, det borde vara något som går att hänga upp på något vis i krukor i spaljén som vi fick upp här nyligen

- en ny duk till det lilla runda bordet som vi just nu har ute på terrassen med ett provisorium på men det ser ju för hemskt ut, gammalt grönrutigt och fransar och en fyrkantig duk till ett runt bord, nejnej och åter nej

- någon som vill ha ett piano modell äldre, ostämt, som tar på sig transporten, det är ett piano som min far putsade och fixade i ordning och det tog säkert ett år av hans fritid och var en av hans kära sysselsättningar och här måste jag nämna att han bland annat han gjorde fixade en ny klangbotten till en flygel vi hade hemma och man kan anta att sådant gör inte en riktig amatör; ja hur som helst, pianot får inte plats hos oss och kommer knappast att få det heller och det gör ont att tänka att det måste spendera resten av sitt liv i ett förvaringsutrymme

- något som pushar mig att göra något minst två gånger i veckan medan mitt gym håller stängt i augusti och detta med träning hotar att försummas

Ja listan kunde ju göras hur lång som helst.

Eufemismernas bottenlösa träsk

Det är länge sedan jag gnällt om ålder och biologi. Men nu har det kommit in lite tändvätska.

Häromdagen kom det nämligen in ett massutskick med erbjudande om att bidra med en historia till någon samlingsbok om olika ämnen. Jag fnyste lite men kollade nu ändå in på mitt favoritäckelämne, menopaus. 

Det är mitt favoritäckelämne eftersom det känns som att 99 % av alla eufemismer här i världen skrivs just inom ämnet menopaus och klimakterium. Samtidigt som det i folkmun finns en väldigt ymnig flora av negativa tillmälen på kvinnor i den åldern och efter. Finns det någon som inte har hört talas om klimakteriekärringar. Handen upp. Ingen. Jag tänkte väl det.

Ämnesbeskrivningen gjorde mig inte besviken i detta hänseende. Eufemismerna stod som spön i backen.

Fritt översatt från spanskan lyder texten så här: 

Det är en bro som måste korsas förr eller senare. Men menopausen behöver inte innebära något negativt, tvärtom, den kan t.o.m. vara en positiv upplevelse. De hormonella ändringarna är ett tecken på att du har nått en mogen fas där du får vissa fysiska friheter. Kroppen tänder liksom en varningslampa för att göra oss uppmärksamma på vad som händer så att vi inte drabbas av plötsliga överraskningar. Och efteråt, precis som det är med tonåren, kan vi fortsätta att vara lika unga, lika vitala, samma person som förr – men klokare.

Tillåt mig att hänföras.

Positiv upplevelse. Öhhh. Ja kanske behovet av att förnya garderoben då inget längre passar och glädjas över att det blev så billigt då butikerna har noll urval för denna åldersgrupp.

Vissa fysiska friheter. Som friheten att välja mellan att se hur kroppen omformas och .... öhhh, ja det fanns visst inget alternativ här..., friheten att välja mellan att lida symptom som tar kål på livskvaliteten eller ta östrogen, friheten att ... ja alltså det finns ju inget slut på den här listan med fysiska friheter som femtiplussare får.

Kroppen tänder liksom en varningslampa. Öhhh.

Plötsliga överraskningar. Vi lever i ett upplyst tidevarv. Finns det någon som inte vet skillnaden på barndom, tonår, medelålder, ålderdom och så vidare? Äldre blir man ju obönhörligen småningom. Finns det på riktigt någon som har planerat en graviditet efter 50 och står inför en plötslig överraskning -- nejmen hur kommer det sig att jag inte kan bli gravid längre?

Precis som med tonåren. Sure, men ni glömde nämna precis tvärtom, på allt sätt. Tonåren är typ "den ljusnande framtid är vår"och en femtiplussare till kvinna är den som har förpassats från det biologiska rampljuset till osynlighetsfängelset och där ska hon leva resten av sina dagar som en kärring. Tills att hon blir så gammal att man inte längre ser skillnaden på gubbe och gumma och så kan båda bli jämlikt förnedrade i äldrevården.

Fortsätta att vara lika unga. Hur står det till med biologikunskaperna? Hur jag än försöker kan jag inte identifiera mig med en tjugoåring.

Klokare. Den biten kan jag instämma i, de flesta av oss blir ju klokare med åren, men att man skulle bli klokare just av att gå genom klimakteriehelvetet. Nä. Mera uppgiven kanske i så fall. Med påtvingade insikter. 

Behöver jag nämna att den illustrerande bilden föreställde en slank kvinna som såg ut att inte vara en dag över 35, iklädd vit jumper, låg på en vit soffa med ett obestämt drömmande uttryck i ansiktet.

Kanske hon tänker på sin ljusnande framtid.

torsdag 23 juli 2009

Lat gammal kossa

Jag är nyss hemstapplad från en synnerligen bra restaurangmåltid i trevligt sällskap. Det var folk jag inte hade träffat förr och då går jag alltid och våndas länge på förhand och så stressar jag i visst mått när det beger sig, men de här människorna var ju helt super och lämnade riktigt goda vibbar.

Och den stapplande gången beror inte denna gång på att vinet skulle ha flödat för ymnigt, det är det att mina fötter blir svullna och dåliga när det är varmt och inga skor känns bra, varje steg är en pina. 

Och de några stegen längs de få kvarteren hem hade en enda melodi: gudskelov får jag komma hem och till luftkonditioneringen, och ta av mig skorna.

Det bubblade av liv på gatorna som det gör en kväll elvatiden denna tid på året, och en del av mig skulle vilja närvara men så finns det en annan del som dels måste tänka på jobb i morgon och dels tänker på hur skönt det är hemma.

Gamla lata kossa.

Mitt favorithotell i Swansea

Det plongade in en kommentar till ett inlägg från den 22 maj. 

Jag skulle så gärna länke till det inlägget här men jag vet inte hur. Inte heller vet jag om jag borde gå till inlägget i fråga och svara på kommentaren där med en ny kommentar. 

Så jag svarar nu här. Frågan gällde vilket som är mitt favorithotell i Swansea.

Det my friends, heter The Dolphin Hotel

Lyxigt är det inte, men mysigt och för mig och oss fullt av nostalgi. Ojojjoj, nu börjar jag längta till Swansea igen. 

Bilden är lite mörk och dyster och ger inte platsen rättvisa.

En kort promenad från hotellet finns Cross Keys, en URgammal och riktigt mysig pub. Oräkneliga är de gintonicar som vi under årens lopp har intagit där. 

Det fanns tidigare ett litet gäng av våra bekanta som hade en Monday Club. De samlades på Cross Keys varje måndag. De är väl nog splittrade nu, av olika orsaker. En av dem flyttade till Spanien, bl.a.

Those were the days.

onsdag 22 juli 2009

Begärd förklaring av inlägget Gnälltant

Jag fick en kommentar på hemmafronten om att bilden av gatan är svår att förstå. Jag lovade att ta en titt på problemet. Hmmmm. Nytt försök.

Ja alltså, orsaken till att jag photoshoppade bilden var att när jag tog fotot låg de här slarvigt parkerade bilarna i skuggan och syntes inte ordentligt på den resulterande bilden men jag kunde inte vänta tills bättre ljusförhållanden för då hade situationen kanske gått förbi, någon bil hade sannolikt flyttat på sig eller så. Och vad ska jag sedan klaga över -- en rad perfekt parkerade bilar (never seen) eller?

Därför tog jag bilden medan den situation jag ville gnälla över fanns till beskådande och fanns där för att förevigas. Så fixade jag till lite så att bilarna som låg i skugga skulle synas bättre, dvs. jag gjorde bilden ljusare. Det resulterar förstås i att t.ex. byggnaderna blir onödigt ljusa men det var ju inte byggnaderna jag ville klaga på så de behöver inte framgå så bra.

Eventuellt har bilden fel fotovinkel, men den föreställer alltså en kant av en gata med parkerade bilar längs trottoarkanten. Och de här bilarna är slarvigt parkerade i den mening att de upptar typ två parkeringsrutor per bil, och hade de parkerat ordentligt nära varandra och nära avgränsningarna så hade flera bilar fått plats längs den parkeringssträcka jag försökte illustrera.

I dessa tider av brist på parkeringsplatser i stan så tycker jag att detta förakt för parkeringsvett är förargelseväckande beteende, trots att jag förstås inser att såhär fungerar mentaliteten här. 

Ja nu har jag levererat ett försök till en förklaring och kanske det hjälpte, kanske inte, men jag tar också den ödmjuka inställningen att världen knappast går under om det finns en svårförståelig bild på denna lilla blogg.

tisdag 21 juli 2009

Efter snart 20 år

Det första året efter att vi flyttat hit var bitvis väldigt svårt på många sätt.

Jag hade ångest och längtade tillbaka till det vana och trygga. Som det kändes då. Trots många goda saker.

Nu har jag i bland mardrömmar där vi har bestämt oss för att flytta tillbaka och jag undrar stelförskräckt men hur bestämde vi oss för det här? Hur ska jag stå ut under vintern? Vad fick oss att göra detta?

Så vaknar jag och inser att vi fortfarande är här. 

Gnälltant


Det här är en förfärligt ljushotoshoppad bild för att det ska gå att se vad som försigår på skuggsidan av gatan.

Bilden kräver ändå sin förklaring. Den är en utgjutelse mot alla som tycker att de inte har något ansvar för att andra medborgare som kanske också behöver en parkeringsplats.

Strax under trädet står en grön vaddenuheter, de här utan tak. Parkerad inte till trädets gräns utan en bit framför. 

Och vad ser vi framför den? Flera bilar parkerade så att de ta mesta möjliga utrymme och tar bort flera parkeringsplatser längs den remsan.

Samma gäller den gråa bilen bakom trädet. Tar två platser sådärbara.

Jamenhörni, buntaihopochslåihjäldem. Jag har ingen förståelse för sånthär. 

Utom att jag vet att det är just så här som sydeuropéer fungerar.

Rim och ramsor

Vårt språk med Little Miss är svenska.

Jag antar att hon också tar det som naturligt att vi pratar spanska med dagispersonalen, personer i butiker och på gatan och att vi pratar engelska med Big Sister och hennes föräldrar. Om enbart sonen är närvarande pratar vi svenska förstås.

Vi har ett antal böcker på svenska för Little Miss, än så länge mest med tanke på bilderna. Texterna är tills vidare lite sådär med tanke på hennes utvecklingsstadium.

Men ack så länge har jag haft en önskan om att hitta någon fin, enkel, sympatisk barnbok med enkla svenska texter eller rim. Enkla och glada bilder. La Nuera har en uppsjö av de mest fantastiska barnböcker på engelska, från babystadium och framåt och mina kriterier är satta därefter. 

Inte att förvänta sig i att hitta detta landet och denna staden. Vid besök i Finland konstaterar jag samma sak. Och att beställa böcker från Sverige hit är ohemult dyrt.

Jag har funderat på att fixa ihop en egen bok. Eller försöka hitta en spansk barnbok som fyller kriterierna och så översätta till svenska för egna behov. 

I dag hittade jag en. I en diverseaffär som jag ströbesökte. Nu ska jag försöka få in enkla ord, tilltalande språk och rim i de små texterna. På svenska.

Det är en utmaning och en uppgift jag ser fram emot.

Pinfärsk fisk! Fin, färsk fiskfärsfisk! Inget fusk!

Rubrikens citat kommer från Crabbofix i Asterix i Spanien.

Ingen fiskfärsfisk blev det, men pinfärsk var den nog.

För i dag fick vi två stycken sorela-fiskar av en bekant som i gryningen fiskat upp dem ur havet utanför. Det är en fisk som också kallas jurel real och det närmaste jag hittar på svenska är taggmakrill.

Fina fiskar. Doften av färsk fisk.

J rensade och putsade. 

Så lades fiskarna på saltbädd och fick salttäcke ovanpå (grovt salt). Saltet fuktades så att det håller ihop bättre. Det finns också en variant där man blandar äggvita i saltet. In i ugnen 180 grader en halvtimme.

Så knackar man sönder saltskorpan och rensar fisken och för över på fat. J kände sig som värsta kocken/servitören på fiskrestaurang.

Fisken serverades med kokt potatis, mjukstekt vitlök plus en vinegrätt med röd paprika, kokt ägg, kapris, gryddgurka, olja, vinäger, salt och peppar. Allt mixat till en sås. Mycket gott

En riktigt smaskig och nyttig medelhavslunch. Fisken känns som braxen, men har klara och stora ben, inget nålbrev här inte, och är aningen segare, just så mycket.

Gilbert hängde med, om än under bordet.

Och, när jag letade upp rubrikens citat så får jag konstatera än en gång att våra Asterix-album, många av dem från mitten av 70-talet, håller på att ramla sönder. Gulnade och sköra.

måndag 20 juli 2009

Pappgrå musik

J ser på Canal Clasico på teve. Det är en relativt känd opera med fina sångare (bl.a. en rätt ung Pavarotti) och bra orkester. Fin scen. 

Må här konstateras att jag gillar alla sorters musik, men den ska vara bra.

Men musiken i den operan, den är helt enkelt tråkig. Tilltalar inte. Toner lite uppåt och nedåt, ingen spänst, ingen spänning. 

När jag hamnar inför denna typ av platt musik brukar det slå mig att herregud så någon har övat och jobbat på att kunna framföra detta. Till vilken nytta och glädje frågar jag mig.

söndag 19 juli 2009

Sittaren rör på sig

När jag nu sitter här i min ensamma kväll så kan jag väl lika gärna etablera och behandla begreppet Sittaren.

Ni vet, han som sitter den mesta tiden av dagarna på en stentröskel utanför sitt hus (om det nu är hans, men det antar jag).

När jag i dag hade en längre session på terrassen efter vår sena lunch/tidiga middag såg jag att han faktiskt rör sig lite också.

Han steg upp från sin tröskel och så gick han till ändan av kvarteret (=några små hus), lutade sig lite mot hörnet, och så gick han tillbaka till sin fästning. 

Så gick han in. Jag antar att middagen var färdig.

Gångaren slarvar

Det händer allt som oftast att jag står en stund och tittar ut från vår balkong/terrass eller vad man nu vill kalla den.
Balkong är det inte tror jag för en balkong har väl ett tak och det har vi inte för vi bor högst upp och terrass låter lite ståtligt, men så stor är den inte. Jag lever i en ständig beslutsångest över hur jag ska benämna den.
Hursomhelst, jag hamnar där med jämna mellanrum när jag jobbar och har en besvärlig formulering som jag fastnar på, eller föralldel, när jag är ledig och inte har annat för mig än att följa med livet nere på gatan.
Som denna kväll, när J for iväg till ett av sina evinnerliga körevenemang, som förekommer outhärdligt ofta just den här tiden på året. Är det inte bowling så är det kör, är det inte kör så är det bowling. Eller Lions. Eller något annat. Så har det alltid varit och så kommer det väl alltid att vara. Jag är van. Trivs i eget sällskap.
Gångaren mitt emot (ja jag har inte nämnt honom förr, Gångaren alltså, men det är en man i övre medelåldern mitt emot, kanske han är äldre än så, han går runt kvarteret i miljoner rundor om dagen och han går rätt långsamt och eftertänksamt som om han för varje steg skulle fundera om det lönar sig att sätta ner nästa fot eller inte), han tvättade sin bil nyss, medan hans fru med största sannolikhet förberedde middagen.
Vintersöndagar är det biltvätt före lunchen, sommartid är det biltvätt före middagen.
Han hade som alltid när han tvättar bil en hink med tvålvatten, en långskaftad borste och en trasa. Han tvålade in del för del av bilen med borsten och så torkade han rent med trasan, som han nogsamt svängde och vek runt så att han inte bara breder runt smuts.
Menmenmen, jag såg från min position att han missade. Det blev kvar ett smutsigt streck mitt på biltaket.
Så stod jag vid balkongräcket och väntade och väntade och väntade att han skulle göra lite finish på sitt beting.
Men icke.

Persiljan sviker mig

Jag har sått, vattnat, sprejat och sprutat vatten. Varit ömsint och omhändertagande.

Den första myllan som visade något grönt ovanför ytan var den med basilikafrön i. Nu är de så här långt komna.

Efter några dagars förtvivlan började också dillen visa sig.

Men persiljan, de två sorter jag sådde. Nada. De låter minsann vänta på sig. Hur långt ska mitt tålamod sträcka sig innan jag hivar hela härligheten i soporna eller så använder jag myllan för andra ändamål.

lördag 18 juli 2009

Vad har ni under era köksskåp?

En av golvlisterna i köket hade av någon anledning som jag inte känner till vikt in sig, så jag tog loss den och vad jag såg ledde till att jag tog loss alla de övriga, sopade och moppade och biokillade andwhathaveyou.


Byggmaterial, skruvar, medicinförpackningar, cigarrettförpackningar, granitbitar, en förfärlig massa gipsdamm, etcetera, etcetera. 

Må jag nämna att denna köksinredningsfirma skryter med att de kör ISO siochså.

Jag har äckelsopat, äckeldammsugit och äckelmoppat under alla köksskåpen, jag tänker lämna allt öppet som det är och så tänker jag överlämna listerna till någon tillförlitlig verkstad som skär dem i lämpliga bitar, förser dem med handtag och framförallt, fäster lådor av lämpliga mått och med hjul vid dessa bitar av listerna.

Jag tänker att vi ska utnyttja de utrymmen som finns i golvnivå under skåpen. Det är en hel del utrymme det.

A balcony with a view

Att sent på eftermiddagen eller i kvällningen ta ut en stol och sätta sig ute på gatan är lokal sommartradition här.
En del damer sätter sig ensamma med sitt handarbete, så utökas gruppen och så kommer besök av förbifarande bekanta, av barn, av barnbarn. Senare faller handarbetet bort och man bara umgås.
Det finns de som tar ut sin ensamma stol och sätter sig ute ändå. Tittar åt höger och vänster och följer med livet på gatan en stund. Går in igen.
Det finns en man i kanske cirka vår ålder som sitter ute i bar överkropp praktiskt taget hela dagarna. Han är till kroppen proportionerlig, ett visst undantag i dessa dagar. Han ser dock inte ut som typen som tränar. Kanske är det gener, kanske han är måttlig i sina vanor.
Han sitter mestadels på vad jag tror är tröskeln till där han bor. På förmiddagen sitter han på en tröskel mittemot på gatan, för att få skugga. På eftermiddagen sitter han på det som jag antar att är hans egen tröskel.
Vad vet jag. Kanske är båda husen hans. Kanske det bor någon släkting i det andra huset och denna släkting störs inte av att han sitter på deras tröskel. Då och då tar han fram en cigarrett som han röker. Det händer att någon bekant kommer förbi och då blir det långa diskussioner. Det händer att han går runt kvarteret, eller nästan i alla fall. Rör sig en bit från tröskeln, so to say. En gång såg jag honom i överdel till shortsen, han var kanske undantagsvis på väg längre bort.
Ja, vad vet jag. Han ser ju inte olycklig ut heller.
Kanske han har valt att ha det så.
Kanske har livet valt för honom att ha det så och han har fogat sig.
Men jag skulle nog få ont i baken och tycka att det är långtråkigt att sitta på en stentröskel hela dagarna.

fredag 17 juli 2009

En iakttagelse en sommarkväll

Familjen i huset mitt emot oss har nyss satt sig ner för att äta på sin takterrass.

Det är vuxna och barn. Flera generationer. Efter att värsta hettan hade lagt sig förekom det lite chillout, barnen lekte, vuxna slappade. Cirka halvelva togs tallrikar fram. Man beredde sig för att äta middag. Den aktiviteten är på full gång.

Vi: Hur länge vi än har bott här. Not. Så sent.

torsdag 16 juli 2009

16 juli, fiesta

I dag, den 16 juli, är lokal fiesta och en stor dag här i Torrevieja (och en del närliggande orter).  Jag skrev om det i fjol, om jag minns rätt, men nu har jag plockat några foton från nätet också.

Skyddshelgonet för de marint sysselsatta (främst fiskare) heter Virgen del Carmen och i dag, på hennes festdag, placeras hon på en tron, bärs ut ur kyrkan, runt stan, bökas ombord på ett fiskefartyg, körs ett antal rundor i hamnbassängen, hedras med sång av lokala körer nere i fiskehamnen, bärs tillbaka till kyrkan där hon vid ingången, innan hon bärs in på sin plats, får se ett fyrverkeri. Borgmästaren och andra dignitärer deltar såklart.

Virgen del Carmen ser ut som ovan.

Här luftas hon längs gatorna med La Reina de la Sal (saltdrottningen), högtidligen korad förra veckan, och hennes tärnor.

Här bökas hon ombord, en process som tar sin tid.

Här har man fått henne ombord och allt är klart för några rundor i hamnbassängen tills att hon med mycken möda och stort besvär fås tillbaka på på kajen och kan bäras tillbaka "hem".

tisdag 14 juli 2009

En av dessa sommarkvällar

Kvällsmål ute på terrassen. Vi diskuterade dagen och dess utvecklingar, berörde affärsstrategier sådär lite smått, på det där småttlillaviset som man i bland kan och bör beröra saker. Låta tankarna flyga lite. Tänka på hur det kunde vara.

Det har varit en varm och fuktig dag. Men nu har någon vind kommit in. Markisens framkant fladdrar och flapprar, havet är gråblått och knottrigt. Det är 26 grader ute men nu kom jag in och måste klä på mig en lätt morgonrock.

J gick på körövning. Innan jag går i säng ställer jag in AC-temperaturen till 22 grader. Som alltid.

I morgon när vi stiger upp slår vi av AC:n för en stund. När vi slår på den igen för dagen får det bli 25 grader. Som alltid.

Som alltid på sommaren.

Dagens frisyr

Little Miss somnade en stund efter lunchen till tonerna av När trollmor har lagt de elva små trollen.

Så sov hon och sov och sov, i nästan två timmar. Efter väl förrättat värv på dagis, med ren blöja och mat i magen. Och välförsedd med dricka, för vätska är viktigt i hettan.

Håret börjar ta fart och lockas i nacken. Framtill är det fortfarande väldigt kalt.

Detta är ju sådant som farmödrar står och beundrar så att de nästan inte får något annat gjort. Samtidigt som de undrar om underverket inte ska vakna snart så att vi hinner umgås lite innan hon avhämtas.

måndag 13 juli 2009

Sent ute

I går fick jag ett ryck och så släpade jag upp säcken med mylla från förrådet nere i garaget och så inventerade jag förrådet av krukor. Inte stort. Det fanns

* en låg och bred sak efter ett bonsaiträd vi fick men som döden dog,

* en mellanstor plastkruka efter en palm som jag införskaffade för något år sedan men som bara fick brunbrända blad på terrassen för solen var för het och som inte heller hade det bra inomhus för katten gnagade på bladen och ja, det blev ingen framgång,

* en lite större plastkruka efter någon annan växt som inte heller hade det så bra.

Så fanns det också några fröpåsar som jag i stundens iver hade införskaffat förra hösten, för jag tänkte att dill och sånt kanske frodas på vintern här eftersom det är så hett på sommaren. 

Nu har jag sått dill, basilika och två sorters persilja. Krukorna finns inomhus för att inte ha det för hett. Jag sprutar försiktigt med vatten så att jorden hålls fuktig men inte för våt.

Gro, frön, gro. Väx, plantor, väx.

lördag 11 juli 2009

The Ever Changing Hair Colour, The Never Changing Style

Jag besöker min frissa sådär var tredje eller var fjärde vecka.

När jag skriver min frissa så menar jag min frissa. Det är samma person sedan jag vet inte sedan hur många år. 

När jag åker i väg hemifrån så vet jag aldrig riktigt exakt hur jag ser ut i håret när jag kommer hem. Utom att klippningen alltid är densamma. Vad färgerna beträffar diskuterar vi varje gång nya strategier och idéer. Jag har aldrig bara en färg. Det ska vara grundfärg och så en eller två till.

Vi (hon och jag) håller nu på med en stegvis blondering av min grundfärg. Den praktiska tanken från min sida är att grundfärgen ska avvika så lite som möjligt från det gråa som redan länge har varit min naturliga hårfärg (=utväxt skriker inte), samtidigt som det ska finnas ett visst sting och så en viss variation hela tiden förstås.

Descafeinado o no

J åkte med sin kör till La Mata för att sjunga vid någon kvällsmässa. Jag kunde ha åkte med, men men men  lat som jag är.

Det är så här att när man har varit med om dessa körsjunganden och mässor så kommer lättjan i vägen, för det känns att det inte finns så mycket nytt att uppleva.

Men men men, varje gång är det väl lite annorlunda, varje gång ser man människor och umgås med dem. Och men men men, varje gång tenderar det att bli ganska sent och det vill jag inte just nu.

Den eviga balansgången.

Man tager vad man hafver

Det pågår Operation Frystömning eller åtminstone frysinnehållsminimering.  Frysen behöver avfrostas och då är det bäst att kvarvarande innehåll minimeras så att det under avfrostningens gång får plats i vår utmärkta lilla bärbara frigolitlåda anskaffad anno dazumal i Finland.

Vissa saker hänger med forever och fyller sin funktion varje gång. Denna kyllåda som vi i tiden högst sannolikt köpte i Kyrkslätt, på Varuboden eller K-market eller vad det nu fanns på den tiden, är en av dem. Hur det kom sig att den kom med till Spanien minns jag inte. Men den har varit en stor tillgång i många sammanhang.

Operation Frystömning innebär att måltiderna anpassas efter frysens innehåll. I dag blev det en liten bläckfisk, gröna ärter och paprikasallad (inte ur frysen dock, men ur en konservburk).

Till denna improviserade och helt och fullständigt "out of hours"-måltid (varken lunch eller middag, klockan var cirka 17:30) avnjöt vi ett kallt Albariño-vin ute på terrassen.

J tyckte att portionen såg fin ut och ville få en bild tagen. 

Portionen består av en halv liten bläckfisk som vred sig i pannan trots mina rutskärningsförsök (men den blev god i alla fall), och så är det TVÅ sorters grönsaker i TVÅ olika färger. Detta med olika färger på grönsakerna är inte bara viktigt för estetiken utan också för att olika färgers grönsaker har olika nyttigheter i sig. Ju fler färger, desto mångsidigare nyttigheter.

fredag 10 juli 2009

När man gör saker för första gången

Fredag, men inte dags att slå på helgväxel ännu. 

Det finns ett snårigt uppdrag på gång som måste vara klart på måndag och det blir nog minst en dags insats före det. Men så mycket mera gör jag nog inte i dag.

Inom avdelningen praktiska saker så har datorn äntligen fått en ny fläkt som jag har köpt och installerat alldeles själv. Före det skruvade jag loss den gamla och gick med den till datorbutiken (en annan än förra gången) för att säkert få en motsvarande modell. Det handlar ju inte om raketvetenskap, men det här med byte av datorfläkt var faktiskt första gången för mig. Men det är ju inte mer än några skruvar och en kabelanslutning.

Så fanns det en liten limtub med också men den visste jag inte vad jag skulle göra med. Killen i butiken förklarade förvisso uttråkat och möjligast snabbt att "så limmar du swischswosh och så gör du siochså". Dvs. jag fick fundera ut det själv. Fläkten tycks nu hållas på plats med sina skruvar och fungera dessutom så kanske det hela överlever utan den lilla limtuben. 

Måste nog dock fråga sonen om detta för säkerhets skull. 

Hur som helst, datorn viner inte längre och obehaget och suset i öronen är borta.

torsdag 9 juli 2009

Little Miss och Mammo

Vi (ofta jag, för J har ofta annat för sig) har i regel Little Miss två eftermiddagar i veckan. Hon avhämtas från dagis senast 13:30 och så avhämtas hon från oss en bit efter fem. 

De dagar vi har henne så planerar jag inte för något annat. Hon behöver hållas under uppsikt och även om hon kan underhålla sig själv en stund så behöver hon utöver övervakningen också sällskap och en viss input.

Vad som dock håller på att bli så otroligt givande är att hon kommer med input själv. Hon hittar på saker hon vill göra, hon visar klart och tydligt vad hon vill att jag ska göra och var jag ska finnas. Var saker ska finnas och var de inte ska finnas.

Hon babblar och förklarar och det är ju bara några ord man förstår. Men babbelibabbel Mi Mamma, Mi Pappa, Tia -- det måste ju vara något som gäller hennes familj. 

Mauu guagua -- pekar på kattens vattenskål (för katten säger mauu och guagua är hennes uttryck för agua, vatten).

Och så säger hon Faffa med alla f-ljud i världen, men jag är fortfarande Mammo.

Men jag klagar inte, för hon kommer helt spontant och ger mig kramar och säger Mi Mammo.

Beat that. Och, ett f-ljud hit eller dit.

onsdag 8 juli 2009

Lågtryck

I morse såg himlen delvis regntung ut och solen kändes åskstickig när jag gick hem från min sedvanliga onsdagmorgonens Pilates.
Det blev ingen urladdning, molnen försvann, solen fortsatte skina och hur den sedan kändes kan jag inte säga för resten av dagen satt jag mestadels inomhus framför datorn och segjobbade. Med betoning på seg.
Efter vilket jag satte mig framför teven en stund och nu sitter jag framför datorn igen.
Jag har förvisso i några omgångar gått ut på terrassen för att för en stund granska livet på gatan, förfasa mig över nikotinisternas felparkeringar när de har ärende till tobaksbutiken på hörnet, och senare på eftermiddagen kolla med kikare vad señoran som sitter i sin plaststol ute i skuggan utanför sitt hörnhus (mitt emot tobaksbutiken) har för syarbete på gång i dag. Jag tror att hon fållade upp ett par byxor eller shorts.
Senare mot kvällen övergav hon sitt beting för det kom in flera señoror med sina stolar och de hade sin stund för samvaro och konversation innan de skildes åt för att sköta om middagsbestyren.
Ja och så har jag också dammsugit och klorputsat sovrummets badrum och sprutat Biokill i strategiska hörn och lister. Död åt silverfiskarna!
One of these days.

tisdag 7 juli 2009

I våra kvarter i dessa sommartider

När man bor i ett visst hus på en viss gata så är det svårt att undvika att passera samma gator och ställen om och om igen när man är på väg någonstans. Hur man än försöker variera sina höger- och vänstersvängar.

Vid den gata jag oftast går längs och vid de sträckor jag oftast passerar finns särskilt här i våra kvarter en hel del äldre hus eller nya hus med gamla invånare. Infödda Torreviejabor sedan generationer och generationer.

Nu när det är sommartid sitter många av den äldre generationen ute nästan hela dagarna, i skuggan och svalkan. Ser på folk, umgås med bekanta som går förbi och som har tid att stanna för en pratstund.

Under de två senaste dagarna hände det vid två tillfällen att jag önskade jag hade haft tid.

I går morse hastade jag längs gatan på väg till Pilates. På den skuggiga sidan av gatan, på en fönsteravsats satt en äldre man. Han rökte cigarr. Han frågade av förbirusande mig om jag gillar poesi. Jag stannade upp just så mycket och ville vara vänlig och svarade jakande. Då tog han upp ett papper ur skjortans bröstficka och jag tänkte att ohmygood han kommer att läsa en lång dikt och jag hade faktiskt bråttom och hasplade ur mig något och gick vidare.

I dag när jag kom hem med Little Miss från dagis satt gamla herr bilbutiksinnehavaren på sitt sedvanliga hörn. Vi gick förbi och han frågade om det är mitt barnbarn. Faktiskt så sade han "su nieto", dvs. ett barnbarn som är en pojke. Little Miss är de facto min "nieta", dvs. barnbarn som är flicka.

Detta har jag stött på ofta, för hur än Little Miss är klädd i rosa från topp till tå så har hon nästan inget väldigt synligt hår än och framförallt inga smycken i öronen. Diagnos: Pojke.

Jag log mitt varmaste leende, för jag ville visa mig vänlig, och svarade jakande. Gick vidare.

Och så tänkte jag att men tänk vad givande för alla det kunde vara att stanna och ta en liten pratstund med de här gamlingarna. Fem-tio minuter. 

Nästa gång.

Full sommar

Det är full sommar. Det är hett och det är fuktigt.

Vår central-AC har eget avlopp men hinner inte alltid svälja allt och emellanåt kommer det vattendroppar på golvet vid ingången till vardagsrummet. Den orkar dock kyla ned vad som behövs och om det behövs en extra handduk på golvet så är det inget problem.

Vi har det ändå relativt bra här, även utomhus. Ute på vår terrass blåser det ofta en behaglig vind under markisens skugga. Likaså på den skuggiga sidan av gatan i stan. Vi ligger vid kusten och det är en fördel. Inne i landet finns det platser som är som grytor omgivna av berg. Därifrån flyr alla som kan till kusten i dessa tider.

Det finns förstås också kvällar då sittandet ute känns som att vara omgiven av varm mjölk, eller något åt det hållet.

Men det är årsens tider och så här ska det vara

måndag 6 juli 2009

Religiös pilgrimsfärd

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 763/2008 som jag just nu av vissa orsaker gräver mig in i finns bl.a. följande definition med en fascinerande detalj:

"Stadigvarande bosättning: en plats där en person normalt har sin dygnsvila, bortsett från tillfällig frånvaro för rekreation, semester, besök hos vänner och släktingar, affärer, läkarbehandling eller religiös pilgrimsfärd."

Religiös pilgrimsfärd? Måste ett sådant syfte nämnas skilt? Ingår det inte i t.ex. rekreation eller semester

Får jag gissa att det satt någon väldigt politiskt korrekt person eller principfast muslim eller så i arbetsgruppen för denna text.

Jag är inte heller så säker på om läkarbehandling ligger definitionsmässigt på samma nivå som t.ex. affärer. Kunde man inte ha infört en kategori som heter egna affärer och skrapa in läkarbesöken och pilgrimsfärderna under det?

Jaja.

lördag 4 juli 2009

Hemmakatt

Nu har jag igen en gång vilket jag gör då och då gnidit vår matta i gången ren från de värsta fläckarna. Med mitt "universalsprej" (vatten och diskmedel) och en städhandduk. I morgon har jag muskelvärk i armarna, detta putsande är tuffare än Pilates (nästan).

Så har jag duttat den sista målarfärgen ur burken på terrassens trallar, brett ut "gräsmattan", ordnat möblerna och tadaaa!, det är klart för morgondagens grillningslunch med sonens familj. 

Jag har införskaffat langostinos, lammkotletter, grönsaker, morcilla con arroz, salchichas blancas plus ett och annat till. 

J har åkt till Mazarrón på ett idéellt ärende. Kommer hem sent. Jag kunde ha åkt med. Nöjd att jag inte gjorde. En riktig hemmakatt är jag.

fredag 3 juli 2009

Terrassprojektets lägesrapport

Senast nu har väl huvuddelen av Nordens befolkning åkt på semester. Jag skriver ändå.

För att citera svärmor Mrs. Bucket när vi satt på en sommarlunch med dem i Nådendal för något år sedan och hon förklarade vitt och brett om sina småkusiner, hela släkten ute i kanterna och bekanta vi aldrig har hört talas om och J påpekade att vi faktiskt inte känner de här människorna och så sa hon att men jag berättar nu ändå. Och vi lyssnade snällt och helt ointresserat, som vanligt.

Ja, alltså. Läsare eller ej, jag berättar vidare om vår tillvaro.

Jag har nyss kommit en bit vidare på terrassprojektet. Trätrallarna på golvet är nu underhållna med något som borde ha varit teakolja men J hade införskaffat en produkt "för dörrar och fönster utomhus" och det är väl bättre än ingenting. 

Ytorna är nu i alla fall omskötta på ett eller annat sätt.

Så återstår de detaljer och den touch som nu inte finns. Jag vill att det ska bli mysigt. Och praktiskt.

Getting there.

torsdag 2 juli 2009

Angående ämnet tvätt

I dessa varma och svettiga sommartider uppstår det en hel del att tvätta.

Det är fult och oestetiskt med torkande tvätt på olika slags tvättställningar på en balkong eller terrass. Särskilt om det syns ut mot gatan (vilket dessutom är förbjudet enligt stadens ordningsstadga) eller om man ser det inifrån vardagsrummet eller så.

Det känns också väldigt snett att använda torktumlare mitt i sommarhettan och sommarfukten och parallellt låta AC:n gå på fullt för att ta bort värme och fukt.

Och lättjefyllda som vi är, så har vi inte installerat torkmöjlighet för tvätt på byggnadens takterrass, vilket vi väl kunde göra. Men att gå upp, hänga upp tvätten, gå ner, vänta, gå upp igen för att ta ner tvätten, nixnax, passar inte vår tillvaro. Med otur så kommer det en olämplig skur.

SÅLEDES har vi nu installerat en väggmonterad torkställning på terrassen, utom synhåll från gatan eller från vardagsrummet. En hopvikbar sak som man kan trycka in till nästan ingenting på väggen. Därute, under markisen och i vinden, torkar allt på nolltid.

Där ute hänger vi upp det mesta, utöver skjortor och liknande som torkar på galgar i vårt kombinerade rum för toalett, duschrum, kattlåda, tvättstuga, förvaringsutrymme, plats för städskrubb -- ja, som svärsonen sa, det är ju som ett rymdskepp, så många funktioner på så litet utrymme.

Ja alltså så här fungerar tvättfunktionen i vår sommartillvaro, vilket intresseklubben kan notera.

Men hur står ni ut därnere i hettan?

Vi hade besök i slutet av maj och det förekom kommentarer om "hettan" (det var på sin höjd 25 grader) och "sommaren måste ju vara olidlig". 

Nu är det sommar och man nu faktiskt tala om hett väder. Ute. 

Inne hos oss, och nästan överallt inomhus numera, är det svalt och skönt. Till natten ställer vi AC:n ännu lägre och sover gott med täcke och allt.

De svenska bloggar jag läser med domineras just nu av hur olidligt hett och klibbigt det är, går inte att sova, går inte att tänka på mat, plus 30 inomhus, segt i huvudet, huvudvärk i hettan, orkar inte göra något.

Men hur står ni ut däruppe i hettan?

onsdag 1 juli 2009

Tanter, datorer och fördomar

Fläkten i vår hemmadator har börjat hålla otillbörligt mycket ljud, den viner och härjar. 

Jag öppnade datorn och dammsög försiktigt, såg efter om något såg ut att skava på något, stängde och startade datorn. Samma oljud. 

Jag konsulterade sonen som meddelade att det har gått in damm i fläktens axel, det är inget farligt men ljudet kan ju vara störande. Which it is. Ny fläkt kostar några euro, bara att byta ut den gamla. Billigt och lätt som en plätt.

I förmiddags, efter Pilates, stegade jag in i en datorbutik längs vägen. Där fanns, som det brukar finnas i sådana butiker, två rätt unga killar.

De verkade lite obekväma med mitt intåg -- stumma ansikten och lite stelt beteende och så. En tant i min ålder ska tydligen inte klampa in i deras revir och fråga efter en datorfläkt.

Anyway, de hade inte någon rätt modell, så det blev ingen affär.

Detta var inte första gången jag stöter på dessa fördomar. Och knappast den sista. Men kära killar, jag använde datorer redan innan ni föddes.