tisdag 30 juni 2009

Spännande sommar

Det är första sommaren på jag vet inte hur länge som vi bara ska tillbringa här. 

Det är inte bara tillbringa här, vi ska sköta våra jobb och barnbarn, det finns ett schema för hur barnbarn slussas mellan dagis, sommarskola och mor- respektive farföräldrar.

Hur som helst så känns det just nu ganska nytt. Och spännande.

Tidigare har våren och början av sommaren präglats av reseplanering och vem ska sköta växterna och katterna (senare katten) och det är bäst att minimera allt och inte bulla upp för något särskilt sommarfirande. 

Så stressar man med packande och planering, allt som måste få gjort och som ackumulerar sig till strax före de spanska semestertiderna, försöker orka med Habaneras-festivalen, ens delvis, och så åker man iväg och hoppas att det inte blir några värre kriser.

Så kommer man tillbaka och det finns inget sommarförberett egentligen hemma, några döda växter kanske, och så går slutet av sommaren och den tidiga hösten utan att man riktigt får något grepp.

Och så har den sommaren gått.

Nu har jag alltså tänkt att den här gången ska det bli annorlunda, vi ska ta ut det bästa, vi ska njuta av innekylda utrymmen och varma kvällar utomhus. Vi ska ta hand om arbete och barnbarn och vi ska ha sköna kvällar, på det vis man bara kan ha om sommaren.

Keep changin'

Vi gör lite små förändringar. Vi har skiftat utemöblerna mellan hemma och La Calma. Det ger omväxling och så blir det flexiblare, för bordet och stolarna som fanns på La Calma är hopfällbara plus att bordet är runt. Det blir mindre bökigt när det är grillning och/eller mera folk på en terrass som inte är så stor.

Så det var ju en strålande idé, växla runt lite och så behöver man inte köpa något nytt, inte fundera på hur man gör sig av med det gamla.

Vi ska också göra oss av med katternas klätter- och klovässningsträd. En strålande uppfinning i sina tider konstruerad av en händig bekant, ett riktigt högt (drygt 1,60) träd för katterna, och som de älskade att klättra upp och härja. Jaga varandra upp och ned. Det var på den tiden när de var unga och ivriga.

Vår 14-åriga Gilbert minns inte längre sin bror Albert som gick hädan ett par år sedan och Gilbert ids inte längre befatta sig med klättrande. Hallmattan och utemattan får duga för klovässning.

Det kliar nu lite i fingrarna med andra inredningstankar för terrassen, särskilt som vi ska tillbringa hela sommartiden här. Det bubblar lite i huvudet med tanke på vad vi har i förvar i våra garage och vad man kunde göra med det.

Plus lite spaljéer, lite växter på lämplig höjd så att katten inte tuggar sönder estetiken. Vi har bott här tre år, how about inreda till slut.

I skåpet finns väggkeramik från Tobago som ännu inte monterats upp. Och så måste vi på något vis dölja vattenkranen så att Little Miss inte kommer åt den. Det kan bli våta kläder och så kan polisen ta oss för inget vatten får rinna ned på gatan.

På tal om vatten. På Little Miss dagis har de i dessa sommartider och heta dagar vattenlekar för de små barna, med sprinklers och springa genom vatten-saker. 

Undra på att hon var på så gott humör när hon avhämtades i dag.

måndag 29 juni 2009

Med förvåningens finger i häpnadens mun

J bestämde sig för att låta en läkare titta på hans rikliga födelsemärken, just in case. 

Halvtolvtiden loggade han in på primärvårdens tidsbeställningssida, angav sitt spanska sjukförsäkringsnummer och ett tidsintervall för när han kan komma, fick ett antal tider att välja mellan.

Han valde klockan tolv, och nu befinner han sig på hälsocentralen som ligger några gator bort.

Det ska bli spännande att se om fortsättningen förlöper lika otroligt smidigt.

UPDATE: Han kom in prick tolv, blev undersökt, fick ett par remisser av vilka en till labbprover på måndag, en annan till augusti.

torsdag 25 juni 2009

Sommaren framför oss

Resan till Skottland var denna sommarens resa. Inget Finlandsbesök i år. För första gången på många många år blir vi bara här.

Det känns rofyllt och skönt och som en omväxling. Ta läget som det kommer. Ingen packningsstress i slutet av juli när allt ändå tenderar att hopa sig inför augusti, The Mother of Vacations.

Vi ska ha en Hemester.

 

onsdag 24 juni 2009

Det finns dagar och dagar

I går morse vaknade jag full av energi och positiva tankar och yess.

Så gick dagen med sina inslag och på kvällen förekom en viss ilska och frustration över vissa saker. I morse vaknade jag på inte helt rätt fot, närmare sagt ganska fel fot.

Men så går dagen med sina inslag, man får något positivt gjort och snart ska vi bege oss ut med Tom and Mary, som vi får en inbjudan från varje gång de är här. Känns bra.

OCH, må morgondagen börja full av energi och positiva tankar och yess, för jag ska ha Big Sister från tidig morgon samtidigt som jag sköter byråkrati på kontoret, för att sedan hämta Little Miss, fixa mat and all that. Bara jag.

J ska börja morgondagen tidigt med en omgång golf, så blir det bowling och så har han kören och några drinkar med sina supkamrater efteråt. Tuff dag, må jag säga.

Dumheter

En tidig söndag morgon i maj efter ett ärende körde J in bilen i hissen till garaget i byggnaden där vi bor.

På grund av omständigheter utom hans kontroll slöt sig hissdörrarna när bilen var halvvägs inne i hissen, gav ett par tilläggsrepor på bilen varefter hissdörrarna slutade fungera.

J ringde bilhissens service, som kom snabbt (en kvart) och fixade saken, han anmälde dit det behövde anmälas, avsade sig skadeståndskrav (en repa hit eller dit, typ).

Nu har administratorn för byggnaden ringt och ringt och ringt, krävt ERSÄTTNING och nu finns det hot om rättsåtgärder.

J har lagt saken i vår advokats händer (bäst i stan, bästa ryktet, bästa allt) och vi litar helt och fullt på att det kommer att reda upp sig.

Men det är ju inte så man vill ha det. Det är ju nästan som att börja slåss med grannarna, som vi har det bästa förhållandet till.

Dumheter, that's what it is.

tisdag 23 juni 2009

A Good Try

Jag försöker komma i balans och lugna ner mig. Jag strötittar på foton från år 2001 och så, framåt. 

Not a good idea. 

Inte så att livet skulle ha varit dåligt just då. Nänä.

Men.

Man har ju inte blivit yngre och snyggare precis. 

And just what did you expect?

In Real Life

I förmiddags åkte vi till notarie i Almoradí  (en knapp haltimme härifrån) för att ordna om företagets lån, för att få ner räntan osv. osv. 

Och jo, det finns förvisso flera notarier i Torrevieja, men det finns olika orsaker till att det väljs en viss notarie på en viss ort.

När vi hade satt oss ned för att presentera vårt ärende hos funktionären som sammanställer det hela för notarien att kontrollera och skriva under, händer det två saker. 

För det första, det fattas dokument, närmare sagt originalen av alla sorters escritura för företagets instiftande, befogenhetsändringar och namnändringar, tutti. Detta fanns inte på den lista som tillställdes oss. Men vi borde förstås ha fattat att släpa med oss hela baletten.

För det andra, innan vi tillsammans med funktionären riktigt hinner komma på djupet med hur det riktigt ska förfaras -- ska vi försöka med de kopior som finns och original hämtas senare, eller -- så kommer en mafiosotyp (solglas inomhus osv. osv.) inskridande och avbryter och upptar helt självklart en halvtimme av funktionärens tid som om vi inte fanns där. 

Där sitter vi. OCH, han satte sig i stolen bredvid min, han slog knäna i kors och ena byxbenet gled upp, OCH han hade fotboja. Har aldrig sett en sådan IRL, bara på bild.

När mafioson hade gjort sitt oklara ärende så klart som det vid det tillfället kunde göras, blev det igen mirakulöst vår tur och därmed uppenbart att vi måste åka tillbaka till Torrevieja efter de dokument som saknades. 

När vi kom tillbaka till notarien hade bankens representant anlänt, det hade konstaterats att vi inte är där och således beslutade han att sköta ett annat ärende i Rojales, en bit därifrån. Således väntade vi minst en halvtimme eller kanske trekvart. Kan ha varit en timme.

Så sköttes det egentliga ärendet på tio minuter eller så. Notarien rabblar upp vissa saker, kollar vissa saker, det görs underskrifter.

Notarieärende = reservera hela dagen och lugna nerverna. Bered dig på att återkomma en annan dag.

måndag 22 juni 2009

Fårspotting och Irland

För nästan sju år sedan, i augusti 2002, tillbringade vi två veckor på Irland. Dels för att besöka vänner, dels för upplevelser och semester.

Vi gjorde besök hos bekanta utanför Dublin. Som en detalj kommer jag ihåg en landsortspub som vi satt på och det kom in en hästburen kvinna -- hon red till puben, parkerade sin häst vid ett träd och kom in. Odd memories.

Så körde vi vår hyrbil till Youghal -- och det var en nervös resa för det var första gången vi körde bil på vänstra sidan och det var hett och bilen hade ingen luftkonditionering. I Youghal, sydöstra Irland, förskansade vi oss i en B&B för cirka en vecka och kom in i en riktigt trivsam och långsam lunk. Polisstationen i staden utgjordes av något som såg ut som en privat villa med prunkande blomster i trädgården. You get the picture.

Vår favoritpub en liten bit längs gatan hade nötta säten och ett lokalt klientel. Vår landlady gjorde fenomenala morgonmål och när vi en vecka senare körde till Dublin tyckte jag att storstadslivet var horror. Man vänjer sig dock och visst hade vi det bra i Dublin också.

Med Youghal som bas gjorde vi lite utfärder. Under dem gjorde vi lite fårspotting och beundrade landskapet, som utöver fåren har vissa gemensamma drag med både Skottland och Wales.

Får som inte är inhägnade är färgmärkta för att ägarna ska hitta sina får. Det är tycker jag ganska fult, om än förstås praktiskt.

Lite mäktiga vyer, men Highlands i Skottland vinner.

När jag tänker på vår nyliga resa genom Skottland, så visst såg vi en hel del i den här stilen.

Keltien, min favorit.

Bredband i Torrevieja

Jag fick ett mail från en läsare som undrade hur det är med bredband i Torrevieja.
Jag svarade på mailet men meddelar också här och nu att man får bredband på en vecka om man har telefonlinje, annars kan det ta två. Eller så kan det gå snabbare.
Det kommer in raska gossar som installerar och programmerar och fixar och så är det klart.
Annat var det när vi först flyttade hit och vi måste åka till Elche för allt som var datorrelaterat. Modemförbindelserna var långsamma och dyra. Vi var bland de första med internet i stan, cirka 1997 tror jag.
Numera beställer man läkartider per internet och så.
Det är dock blandat. Vissa vitala funktioner fungerar, för att säga det milt, mindre bra. But it is getting there.

söndag 21 juni 2009

Årets längsta dag, officiell början på sommaren

Enligt El Mundo började sommaren klockan 7:46 i morse.

Det är varmt, fuktigt, klibbigt. Så har det varit de senaste cirka tre veckorna och det är bara att foga sig. De varma och mjuka kvällarna och nätterna kompenserar för de heta dagarna då man inget annat vill än vara i klimatiserade utrymmen eller i skugga med en vänlig vind.

I dag glider jag genom min söndagstillvaro genom att göra så lite som möjligt.

Midsommarafton gjorde vi ett kort kvällsbesök hos sonen med familj för att överlämna diverse födelsedagsgåvor. Det hade varit en helt vanlig arbetsdag för alla, så det gick enligt enkla formuläret.

Midsommardagen, i går, hade vi Little Miss hela dagen och senare hela kvällen hemma hos dem så att sonen och La Nuera kunde fira dessa diverse födelsedagar barnfritt med sina vänner. Big Sister var hos La Nueras föräldrar.

The Youngsters hade först en grundlig tapaslunch, paus hemma för att bada Little Miss och så gick de till stranden för att fira midnatt. 

Little Miss somnade kring klockan elva, det gjorde J också så jag skickade honom hem och så tittade jag på teve tills den yngre generationen kom hem kring klockan ett. Så gick jag hem längs de varmfuktiga gatorna och förundrades igenkännande över att ja -- så här känns det ju en sommarnatt här.

Tillbaka till i dag. Det närmar sig lunchdags och efter inventering av frysen finns det nu en liten bläckfisk (sepia) på tining ute i solen, utanför markisens skugga. 

Den ska jag steka med olja, vitlök och citron, efter att först ha kryssat upp ryggen så att den inte vrider sig i pannan. Så blir det olika grönsaker till. Och så tänker jag att det kanske nu vore dags att konsumera en Moët & Chandon som tålmodigt har väntat i kylskåpet på att det rätta tillfället infinner sig.

Det känns som att det är i dag.

Så får det nog bli.

* * * * *

UPPDATERING: Och det blev. Bläckfisken lyckades över förväntan. Det är som med all fisk och alla skaldjur, poängen är lagom kokt eller stekt. Annars blir konsistensen och hela upplevelsen fel och detta kan inga kryddor eller såser hjälpa.

Och om någon vill ha ett husmorstips som jag tillämpar: när det ser ut att vara nästan färdigt, dra bort från plattan, täck med lock och låt mogna i eftervärmen.

UPPDATERING 2. Jag har ett rutnät i siktet på min kamera. Ändå lyckas jag få bilder snett. Men en bild är en bild är en bild och den har för avsikt att förmedla något, och i den här bilden ville jag förmedla utöver bläckfisken på upptining i solen också de soldränkta byggnaderna vi ser och så förstås den lilla biten av hav som ingår i vår vy. 

onsdag 17 juni 2009

Mera fårspotting -- snart

Nu ger jag upp. 

Det finns fina fårspottingbilder på min dator på kontoret som jag ännu inte har överfört hit och jag försökte med LogMeIn, men jag fick det inte att fungera. Vilket jag inte är så imponerad över. Jag kunde öppna ett mailfönster, lägga till en bilaga men Where is the *kin Send?

Det handlar om en bild av ett får, Irland 2002, som jag lyckades ta efter kliv-över-staket och hastig action på avtryckaren.

Vi får fixa detta senare. Och i dessa nästan-midsommartider, vem är intresserad?

Alla är väl på väg till någonstans Där Man Måste Vara När Det Är Midsommar.

Vår köttmästare Aurelio

I dessa dagar, med Big Sister som i juni bara går halvdag i skolan och som vi har måndagar och onsdagar, och Little Miss som avhämtas från dagis halvtvåtiden tisdagar och torsdagar, så finns det press på att prestera näringsrik och framförallt existerande mat åt växande barn fyra dagar i veckan.

I dag, efter Pilates, stack jag mig således in i köttbutiken på hörnet i huset där vi bor. För att införskaffa kycklinglår och grönsaker.

Jag bad om sex stycken, för jag tänkte att jag kokar lite mera på en gång i grönsaksspad och så finns det lite extra för att ladda frysen med för kommande dagar. De kostade 2,50 euro per kilo och det är ett i min mening bra pris för en bra produkt.

Aurelio, köttmästaren, plockade fram, vägde och så frågade han om jag vill ha bort skinnet till vilket jag svarade jakande och så fixade han bort skinnet, putsade upp. Bifogade persilja in i paketet.

Detta är exempel på saker jag gillar i min tillvaro.

tisdag 16 juni 2009

Mera Skottland, i ordning eller i oordning

Men det är bättre med oordning än ingen ordning alls, för att stjäla ett citat ur något jag nyss läste.

Den lycksamma spindel som lade upp sitt nät på bryggan vid Visitor Center vid Loch Lomond anade nog aldrig att det finns så här många småjävlar i luften, färdiga att fångas. Vilket vi nog märkte när vi stod där och försökte fota varandra med vyerna som bakgrund.

Sånt här ger massvis av turistpoäng -- ta foton av George Square i Glasgow från taket av en rundtursbuss. Vi gjorde vissa försök att samla lokalpoäng också men What's the Point, vi var ju där som turister.

(Som parentes, det har faktiskt hänt mig i London, för länge sedan, att jag blev bongad av någon opinionsundersökare, som måste ge upp när hon konstaterade att jag inte var brittisk. Men så gamla lokalpoäng räknas inte.)

Slussvakterna har det lättare nuförtiden. I stället för att veva sig sönder och samman så trycker de på spakar och knappar. Detta i Fort William, vid de åtta slussarna i rad.

Glenfinnan. Om ni tittar noga ser ni järnvägsviadukten framför de mäktiga bergen. Nästa gång vill jag åka tåg med ånglok från Fort William till Mallaig. Denna viadukt  lär ska synas i Harry Potter-filmen. Oh Gee. 

I Skottland dricker man Irn-Bru, den roströda drycken. Läs mer om den här

Efter färjan till Isle of Skye och en kort tur på den ön åkte vi över bron till fastlandet och höll en matpaus här, i hotellets bar.

Scallops, pilgrimsmusslor. Fota maten: massor av turistpoäng.

Musslor, helt underbara.

Det här slottet är jätteberömt och finns på många vykort men inte att jag kommer ihåg namnet just nu. Medan vi gamlingar gick längs stranden klev den yngre generationen upp längs de bakomliggande bergen därifrån vi sedan hämtade dem ner med bil. Det regnade också en hel del just då. De hittade förresten en fårskalle.

Så gjorde vi förstås en massa fårspotting on the run and on the road. Så stannade vi och tänkte få närfoton men fårmamman tog sina nyfikna fårungar till ett säkert avstånd och vi kunde höra förmanande määä från fårmamman och oskyldiga mä-ä-ä från fårungarna.

Jag behöver nya glasögon

Familjens språkpolis d.ä. (vi har faktiskt en d.y. också) påpekade att jag stavat fel på skotska ortsnamn på två ställen i bloggen.

Så nu har jag tagit fram förstoringsglas utöver glasögen som alltid sitter på och det är ju så att det heter Stirling och Linlithgow (i stället för Sterling och Lilthlingo som jag lär ska ha skrivit).

Finns det månne många andra som känner sig kränkta därute?

måndag 15 juni 2009

Om hur monument helst ska se ut

Ja, jag har som så många andra förfasat mig över skotska parlamentets nybygge i Edinburgh. Och ju mer jag ser på bilderna desto mer övertygad blir jag med min första reaktion. Det är det mest smaklösa, effektsökande, anskrämliga, fula, totalt misslyckade, oestetiska, ostiliga, totalt illasittande och respektlösa jag sett. Det finns ingen klart förståelig koppling eller symbolik. En total katastrof.

Som en total motsats, och med risk för att framstå som helt framstegsovänlig, vilket jag inte är men jag anser att moderniteter måste införas snyggt, presenterar jag också här ett monument vi såg någonstans på vägen och som på andra ytterligheten av skalan rörande objekt i offentliga utrymmen representerar ett i min mening mycket bra monument.

Det är någon viktig historisk person men jag ska inte här besvära med detaljer. För det är inte poängen här.

För det är så här: av denna staty framgår utöver skriften undertill om vem det var, även precisa detaljer om hur personen klädde sig och var utrustad för den betydelse han hade och på grund av vilken han har fått ett monument, hur hans häst var utrustad för det ändamål det gällde. 

Detta, folks, är ett monument och en staty som säger något och ger insikter om objektet och den tid han levde i.

Att ställa två stenar på varandra och kalla det ett monument för Någon kan ju inte ge något annat än en Tjahahh-upplevelse och så borde man mest komma ihåg vem den viktiga konstnären var. 

Statyn och monumentet nedan avspeglar objektet, inte konstnärens ego.

Det gav till och med historieobevandrade mig en stund av fascination och intresse. 

söndag 14 juni 2009

Fort William till Mallaig

Vi hade tänkt att rutten från Fort William till Mallaig, därifrån färjan till Isle of Skye avgick en viss tid som vi hade bokat, skulle förlöpa i allsköns ro och med all tid i världen. Göra flera stopp och beundra The Scenic Route.

Hur det nu kom sig.

Innan vi åkte i väg måste vi ta en titt på Harry Potter-tågets ånglok som fanns i närheten av vårt boende.

Det var i princip förbjudet område och vi tog oss fram via diverse förfrågningar i olika kontor på platsen. Väl framme vid loket blev vi inbjudna av en vänlig underhållsperson att kliva in och titta. 

Här har vi eldhärden och strax till höger om vår inofficiella och symptatiska guide finns kolförrådet från vilket kol skyfflas in i pannan en strid ström. Det är ett göra som är både sotigt och hett.

Och så gick det inte heller att lämna Fort William utan att se Neptune's Staircase, en serie med åtta slussar längs (nästan) slutet av Caledonian Canal som går från Inverness och Loch Ness i norr till havet i södra delen av Skottland. Det är en rutt med 29 slussar. Det fanns skepp och action i slussarna så det måste vi ju se.

Så hade vi ett stopp vid Glenfinnan, för att se den berömda järnvägsviadaukten och det berömda monumentet av Prince Edward Stuart, Bonny Prince Charles.

Och så rusade vi vidare längs The Road to the Isles med tidtabellstickande fart och anlände till hamnen i Mallaig på minuten när vi skulle vara där för incheckning för färjan. -- Good driving, J.

Fortsättning följer.

Skotska parlamentet i Edinburgh, igen

Edinburgh är alltså en riktig pärla. En stad att beundra och riktigt njuta av. Arkitektur, kultur, historia.

Bilden ovan är tagen från Princess Street mot den del av staden där Edinburgh Castle och andra viktiga delar av staden finns. Princess Street är huvudgatan med byggnader endast på ena sidan, med öppen utsikt över park och järnväg mot andra sidan. Detta och dessa byggnader är essensen i staden.

Så går man ner längs Royal Mile, längs alla dessa historiska och härliga byggnader och när man kommer längst ner, nära palatset där drottningen bor när hon besöker staden, slås man av vad som riktigt slår en i skallen, gör hål i huvudet, skapar suckar. Det skotska parlamentets nybygge. 

Jag kan kanske förstå att arkitekter höga på något, fulla teknologer eller annat motsvarande har ritat fram något i den här stilen, men vemihelvete har godkänt detta? 

Byggnaden är så ful, horror och oestetisk att bilden ovan inte på något sätt kan återge den ångestframkallande, deprimerande och patetiska vy man konfronteras med.

Jag kan väl inse att det ibland behövs kontraster. Inte alltid följa det som alltid varit. Men varför skapa det fulaste som finns?

lördag 13 juni 2009

Hemma igen

I morse vaknade vi i ett stort sovrum i ett hus med ursprung från 1700-talet och på skotska landsbygden, någonstans mellan Edinburgh och Glasgow.

I går kväll anlände vi dit efter att ha kört från den absolut förtjusande byn Aberfeldy via Stirling med sitt historiska slott och till en eftermiddag med rundvandring i Edinburgh, en riktig pärla till stad kunde vi än en gång konstatera. Med undantag av parlamentets nybyggnad lägst ner längs The Royal Mile. En riktig suckelisuck- och ännu djupare suck-historia.

Väl framme på gården bekantade vi oss med hästen, shetlandsponnyn, katten och hunden. Gårdens får såg vi på ängen bakom vårt sovrum. Solen gick ned över buskarnas och bakomliggande skogens olika färger med bergen som bakgrund.

I morse blev vi serverade Scottish Breakfast inklusive haggis, hemlagade marmelader, chokladmuffins, jordgubbar och pannkakor. Allt på damastduk, med utsikt över gårdens parkering och hästhage samt en och annan hare och ekorre.

I kväll har vi anlänt till Home Sweet Home. Från flygplatsen med en taxichaufför med vilken vi förde en mycket intressant konversation, och känslan var ömsesidig för han bara ville debitera halva priset men J gav honom hela pengen och vi skildes åt med känslan av att ha haft en mycket givande stund.

I morgon bitti har vi kaffe med knäckebröd och eventuellt någon kvarglömd ost i kylskåpet.

söndag 7 juni 2009

Snart drar vi

Aldrig förr har jag packat inför en resa med sådant behag och helt utan stress.

Vi åker iväg hemifrån klockan 16, det är söndag, vi steg upp utan väckarklocka men ändå rätt tidigt. All tid i världen att i lugn och ro pyssla ihop resväskorna.

Det här har börjat riktigt bra hörni.

Jag har på känn att vi kommer att glida in i vår Skottlandstillvaro med själen riktigt skönt och väl placerad i kroppen. 

lördag 6 juni 2009

Digitala dysfunktioner och framtida fröjder

Reseförberedelserna går utan större problem. Det är enkelt att packa när det enda som kommer att behövas är fritidskläder för olika väder. Lagertänkande och några par bekväma skor. Paraply. Adaptrar och sånt. Oumbärliga mediciner.

Men vad som just nu gör mig aningen nervös är att jag försöker göra digitala förberedelser, som att tömma mitt Vodafone-mailkonto. För om det blir fullt så kommer inga mailar till mobilen, och det är inte bra, för jag vill inte tillbringa vår vistelse i Skottland med att leta efter internetplatser. Och nej, vi har ingen dator med på resan. Och jo, jag kanske får förfrågningar om uppdrag som jag behöver svara på.

Men det fungerar inte just nu att tömma detta mailkonto, jag har försökt via fyra olika webbläsare, startat om datorn och nixnax. FHS! (Fans Helvetes Skit)

SAMTIDIGT så avinstallerade jag av misstag vår webbcam när jag skulle avinstallera ett par riktigt envisa och oönskade program på raderna ovanför i programlistan. Så inihelvetesenvisa och riktigt krångliga. -- Så tänkte jag att tjahh vi har ju CD:n kvar. Och så är det en minisådan och vår läsare/skrivare HAR INGEN UPPHÖJNING I MITTEN, bara avsedd för helstora skivor. Och jo, det går ju alltid att ladda ner drivers från internet men webbcamens webbplats ville inte dyka upp och 

Ja men hörni nu orkar jag inte mera med det här. Får delegera till sonen tror jag.

Och så ser jag ju så väldigt mycket fram emot denna resa. Vill inte låta mig störas av värdsliga ting.

torsdag 4 juni 2009

Entropi, ett av mina favoritämnen

Helt vardagligt och vetenskapligt så betyder entropi oordning.

ALLA processer som i denna världen sker utan input av energi går i en riktning där entropin ökar.

Entropi är i vardagslag sannolikheten för att ett ting inte placeras på sin rätta plats, t.ex. ett klädesplagg på rätt plats i garderoben (kräver input av energi) jämfört med var det råkar kännas bekvämast.

Samma gäller för alla sorts processer. Det faktum att järn rostar beror på att rent järn ( i vilket en massa energi har satts in) har en ofördelaktigare entropinivå än den ursprungliga (naturliga) formen för järn, som är i oxidform.

Enligt termodynamikens första huvudsats kan energi varken bildas eller förstöras, enligt termodynamikens andra huvudsats är endast sådana spontana processer och förändringar möjliga som ökar den totala oordningen (entropin).

Det finns alltså inga spontana förändringar inom ett visst balansområde som inte skulle innebära en ökning av entropin (oordningen). 

NU HAR ENTROPIN ÖKAT HOS OSS I DEN GRAD ATT VI MÅSTE STÄDA. Icke-spontant utan påtvingat. Energikrävande

Om Tony L

Med sitt vita hår, sitt vita skägg och sin profil kunde han vara druiden i Asterix äventyr.

Men med hans något stiff upperlip engelska, brittiska och världsöverskridande humor och en absolut gentlemanna-attityd utan minsta lilla spricka, goda humör, raka kommentarer. 

Han har Been There, Done That, och han har stil nog att ta allt med en alltid respekterande, välträffad, vänlig och skarp attityd.

People I Like and Respect.

Årsens tider

Det håller på att bli hett på dagarna. 

Om kvällarna kan vinden och känslan ännu kännas så att det blir att ta en filt på benen. Om nätterna stiger någondera av oss upp för att slå på AC:n när det mot morgonnatten känns aningen för varmt.

I kväll ska jag nog slå på kylning när jag går i säng, så slipper vi stiga upp i natt.

"Ja nu är det årsens tider" brukade min åländska farmor säga.

onsdag 3 juni 2009

Om denna George

Vår egyptiska bekantskap Marie var i tiderna när vi träffades genom våra amerikanska vänner och långt efter det gift med en amerikansk hjärnkirurg, George.

Han lär ska ha varit gift i USA, frun hade dött, han seglade till Europa över Atlanten och fick hudcancer på flinten på vägen. Återhämtade sig.

Senare blev han opererad i Spanien för jag minns inte vad, till slut hade han svårt att röra sig och hade de mest svullna ben jag har sett och han var en riktigt sliskig typ för jag dansade med honom på något kalas och...

Ja och så dog han. Av jag minns inte vad.

Änkan, Marie, har nu slagit sig samman med en f.d. pojkvän och denna Peter är bland det underbaraste jag har upplevt. Snygg, intelligent, korrekt, insiktsfull, socialt kompetent. Något annat. Det är hon värd.

Scenes we don't like to see

DETTA är vad man INTE vill se efter att tvättmaskinen gått. Kvarglömnda pappersnäsdukar i fickor när man har kört mörk tvätt.

Tacka vet jag målartejp.

SOM TRÖST

har Big Sister fixat en mellanmålsbricka.

Nostalgisk mix

Jag försov mig och missade Pilates i morse. Men det var det värt.

I går kväll var vi bjudna till ett 90-årskalas hos våra både åldersmässigt och tidsmässigt äldsta vänner här i trakten. De har anordnat flera fantastiska kalas än jag kan komma i håg. Detta var inget undantag.

De har alltid och utan fördomar bjudit in sina grannar och andra bekantskaper till en fascinerande mix. De har fört samman personer av så många nationaliteter och samhällsklassser att jag har tappat räkningen.

I går var USA, Iran, Egypten, Storbritannien, Finland och Danmark representerade. Och så har vi Tony L. som har brittiskt pass men som har bott de senaste 55 åren i Sydafrika, Sydamerika och jag vet inte var. Och Spanien förstås. Hans sydafrikanska fru dog för något år sedan och hon hade de mest fantastiska historier om sin barndom, deras år som Fint Folk när de reste över oceanerna i första klass, som husfru i Sydamerika med bedrägliga betjänare, om hur det enda kött man kunde få i Quito på den tiden var flugbelagt och allt man köpte i matväg måste desinfekteras.

Hon rökte som en borstbindare och det var väl därför hon dog först, hennes hud var förfärligt rynkig och hon hade långt gången benskörhet. John, gårdagens födelsedagsbarn gillade henne inte  helt och hållet inte för hon talade för lågt men ändå hela tiden. Han hade alltid ett och annat att säga om folk.

Men good old John B. från New Jersey.

Professor och världsauktoritet på sitt område, gift flera gånger (refererar till sina barn som t.ex. my son number two). Har åkt runt världen för att föreläsa, också långt efter sin pensionering. 

Artig och gentleman ut i fingerspetsarna men också kritisk och cynisk.

Och när vi har träffats hos dem, när de övriga gästerna har gått, när vi nästan alltid har blivit kvar en sista värdefull stund och han säger ... you know, you are the only ones I can really talk to.

Inga generationsgränser här inte.

Det har traktens bästa utsikt från sin underbara terrass i sitt underbara hus. Vill ha. Kommer högst sannolikt inte att få.