onsdag 27 maj 2009

Och då är det för sent

Jag kan ännu räkna med att göra vissa saker innan det inte går längre. Jag går på Pilates, jag klarar av saker. 

MEN HJÄLP NÄR ÅLDERN KOMMER IN PÅ RIKTIGT OCH DET BLIR ETT ELÄNDE med pauser för någon god upplevelse.

Jag kan lyfta upp mitt barnbarn i famnen utan att ryggen går av, jag kan resa vart jag vill (så långt pengarna räcker), jag kan göra det mesta (utom klä mig i ungdomskläder och göra bort mig för jag är ingen ungdom, inte ens fertil), jag klarar av att sköta mig själv, laga min/vår egen mat som vi själv vill ha den, jag kan sköta mitt arbete, jag kan ännu ha sex och njuta av det, jag har insikter som jag inte hade förr, jag är en jävla gammal kärring utan värde i samhället utom att gratis sköta barnbarn och jag säger inte att jag inte njuter av det sistnämnda. 

MEN DET ÄR SKRÄMMANDE att möta åldringar (min mor som är snart 88) och nyligen fyra glada äldre damer och ALLA SÄGER ... "ni yngre kan inte förstå hur [skit] det är att bli gammal".

Men hur kan vi förstå. Vi är i den ålder vi är. Vi förstår var och en ålder först när vi har upplevt den.

Inga kommentarer: